EQL de FUD
Du tänker helt riktigt, Bengt. Det är inte heller någonting som är gammalmodigt eller stofilbetonat. Till och med det goda hjärtat utsätts för att gåvor senare säljs för någon enskilds privata ekonomiska vinst. Det har hänt även i stor skala internationellt sett. Det finns alltid de som vill göra sig en hacka på den givmildes allmosor.
Under alla år som jag ägnat mig åt affärer har jag sett, och varit med om, väldigt många mycket egendomliga ting. Jag har kommit till insikt i att människor bär sig åt precis hur som helst. De är få som håller sig till det de flesta av oss kallar heder och samvete. Jag har ingen svart bok som du utan jag minns istället. Det är lätt att minnas de som avviker från hedern. Desto mera störande är det att minnas amatörer som per definition hör till de som styr och ställer för andra amatörer. Man sa förr ofta "...han håller katekesen i höger hand medan han lurar folk med den högra..." om den som bar på en falsk flagga. Jag har inte uppfattningen att detta blivit allt vanligare utan jag ser det så att situationen alltid varit densamma. Det är heller ingenting som är typiskt för radioamatörer utan det är typiskt för människan som varelse. Detta att var och en ser till sitt utan känsla för överenskommelser eller tingens ursprung är nog mera en människans simpla företeelse än det är specifikt för någon särskild grupp. Jag har också lärt mig att bland människor där jag utgått ifrån att hederskänslan skulle vara skral inte alls förhållit sig så utan tvärtom, det har funnits en seriös inställning till hur man beter sig. Alltså går det inte att säga att det finns någon arketyp.
Det trådskaparen påbörjade kan inte annat än verifieras. Jag lärde mig i mycket unga år en sak av min då affärskoncentrerade pappa. Man såg på den tiden mycket ofta löpsedlar som innehöll versal text som påpekade att någon hade blivit lurad av någon annan. Någon hade lurats av någon myndighet eller någon hade lurats av något företag. Vad min far ansåg om detta var tungsint och aggressivt. Han påpekade alltid att ingen blir lurad utan den som anser sig lurad har låtit sig luras. Det är en helt annan sida av samma mynt.
Med detta vill jag framhålla att om man går på pumpen så har man själv tagit sig dit. De regler som styrs upp av samhället räcker inte ända fram, tyvärr. Man måste helt på egen hand vara såpass observant att man ser krasst på det man har för handen. De bedragare som har som enda mål att just bedra andra människor kommer att lyckas i så många fall att utslaget av sannolikheten till framgång också driver bedrägeriet vidare. Vinsten är så utslagsgivande att det är lätt att fortsätta.
De som bedrar andra människor oavsiktligt, å andra sidan, förhåller sig ofta till saken på ett sånt sätt att kompensation eller återtagande görs om offret gör ett påpekande.
Internet har gjort affärsverksamhet av alla sorter fullständigt opersonlig. Det är då mycket farligt att ge sig in i överenskommelser och halvbra konstruerade affärer.
Dock bör man hålla i minnet att även människor som anses vara ärliga och hedersamma kan komma att, utan vetskap, smutskastas på grund av missförstånd. Det är en lika allvarlig situation som en bedragares avsiktliga utfästelser. Det är också lika omöjligt att komma till rätta med.
Alltså gäller det att alltid se upp med privata affärer.
Har man bara goda erfarenheter från många såna så ökar hela tiden sannolikheten för att man nästa gång går på en nit.
Om man allt som oftast känner sig lurad eller förd bakom ljuset så kanske det finns orsak att titta till sitt eget förhållningssätt till den här typen av affärer.