Hur man kan göra en 70-ohms koaxialkabel för stackning av antenner

SM7NTJ

Well-Known Member
Frågan om hur man stackar antenner dyker regelbundet upp i flödet på olika forum. Den som frågar brukar få svar som hänvisar till någon form av kvartvågs transmissionsledning som tillverkas av vanlig koaxialkabel eller i form av en så kallad powerdivider, ofta tillverkad av fyrkantrör.

Kvartvågs transmissionsledningen har dels till uppgift att transformera antennernas totala impedans till 50 ohm men när den görs av koaxialkabel kan den även användas för att förbinda antennerna med varandra. Den totala längden koaxialkabel från antenn till en sammankopplingspunkt får då en längd som bestäms av arbetsfrekvensen och hur antennerna kopplas ihop.

Vi har då ett antal olika möjligheter.
stackning av fyra antenner.png
Börjar vi då med att stacka fyra antenner med 50 eller 75 ohms koaxialkabel kan det se ut som på bilden ovan. Med 50 ohms koaxialkabel så behövs endast en kvartsvågs transmissionsledning närmast anslutningspunkten. Med 75 ohms koaxialkabel behövs två transformeringar, en för varje sammankopplingspunkt.

För 50 ohms koaxialkabel blir det så här:
Antennens 50 ohm parallellt med nästa antenns 50 ohm ger 25 ohm i första sammankopplingspunkten. Från första sammankopplingspunkten till anslutningspunkten har vi en kvartsvågs transmissionsledning med impedansen 50 ohm som transformerar 25 ohm till 100 ohm och när vi då i anslutningspunkten parallellkopplar 100 ohm med 100 ohm och vi får ut 50 ohm.

För 75 ohms koaxialkabel blir det så här:
Antennens 50 ohm via en kvartsvågs transmissionsledning med impedansen 75 ohm som transformerar 50 ohm till 112 ohm. 112 ohm parallellkopplat med 112 ohm ger 56 ohm i första sammankopplingspunkten. Från denna punkt har vi en ny en kvartsvågs transmissionsledning med impedansen 75 ohm som transformerar 56 ohm till 100 ohm. 100 ohm parallellkopplat med 100 ohm ger då 50 ohm ut.

stackning av två antenner.png


Om vi fortsätter med att titta på hur vi kan göra för att stacka två antenner blir vi lite mer begränsade. En powerdivider med impedansen 35,35 ohm löser hopkopplingen bra men är lite klumpig och tung när man bara behöver stacka två antenner med varandra och vill hålla nere vikt och mängden kabel. Det bästa alternativet att då använda koaxialkabel.

Tyvärr fås det bästa resultatet om man stackar två antenner när man använder en koaxialkabel med impedansen 70,7 ohm som kvartsvågs transmissionsledning, men det är länge sedan det var lätt att köpa 70 ohms koaxialkabel. För att lösa uppgiften används istället ofta 75 ohms koaxialkabel vilket ger en liten kvarstående missanpassning.

Men tänk om man på ett ganska enkelt sätt kunde få tag i eller tillverka egen koaxialkabel med en impedans på cirka 70 ohm. Om man kan tänka sig att bygga om en 50 ohms koaxialkabel till 70 ohm så går uppgiften att lösa på ett ganska enkelt sett.

Om man tittar på formeln för att beräkna den karakteristiska impedansen för en koaxialkabel så kan man komma till insikten att man bara behöver ändra på förhållandet mellan skärmens inre diameter (D) och mittledarens diameter (d) för att ska öka.

formel för impedans.JPG

Det går ganska lätt att öka diametern på kabelns dielektrikum vilket medför att skärmens inre diameter ökar vilket gör att koaxialkabelns impedans ökar.

Använder man formeln baklänges för att räkna ut D för att få cirka 70 ohm så får man fram att vi behöver öka diametern på kabelns dielektrikum från 2,95mm till cirka 4,85mm.

Här följer nu en beskrivning på hur man kan göra för att bygga om en RG58 C/U med impedansen 50 ohm så att den får en impedans av cirka 70 ohm för att kunna stacka två antenner för 2meter.

Inköpslista för nödvändiga grejor som behövs förutom RG58 och koaxialkontakter om man behöver använda sådana:
Krympslang diameter 3,2mm (Biltema 61-672)
Krympslang diameter 4mm (Biltema 61-673)
Krympslang diameter 6mm (Biltema 61-674)
Krympslang diameter 8mm (Biltema 61-675)
(Krympslang med lim, diameter 10mm (Biltema 61-668))
Eltejp

Krympslangarna med diameter 3,2mm, 4mm och 6mm används för att i steg öka diametern på kabelns dielektrikum till cirka 4,8mm i diameter. Resultatet med angiven ordning på krympslangarna blev bra med en impedans av cirka 70 ohm som slutprodukt. Krympslangen med diameter 8mm används som yttre isolering över skärmstrumpan på den ombyggda delen av koaxialkabeln.

Ett första försök med 3,2mm, 4mm och 4mm krympslang blev cirka 4,4mm i diameter och gav impedansen cirka 68 ohm vilket var i lägsta laget. Det finns alltså möjlighet att prova flera olika kombinationer av krympslangar för att nå önskad impedans.

Troligen går det även bra att använda metoden på RG213 och liknande koaxialkablar som har solid Polyetylen som isolator. Krympslangarna är också av Polyetylen varför de inte har någon kraftig påverkan på den ombyggda koaxialkabelns slutliga egenskaper.

En kvartsvågs transmissionsledning för 145MHz tillverkad av RG58 C/U får normalt längden 341mm. När vi bygger om koaxialkabeln får vi en liten påverkan på utbredningshastigheten vilket medför att den färdiga kvartsvågstransformatorn blir lite kortare.

För att kunna hantera mittledaren och kunna trä på krympslang över dess dielektrikum samt för att få skärmen att räcka till kommer vi att ta till lite extra längd för den koaxialkabel vi arbetar med.

Vi skalar därför av ytterisoleringen på 500mm av RG58 genom att göra en brottanvisning runt kabeln och sedan göra en längsgående brottanvisning. Vi öppnar sedan ytterisoleringen vid den inre ändan och drar av den ut mot yttre ändan. Vi gör på detta sätt för att inte fransa upp skärmstrumpan onödigt mycket.

avskalning krympt.jpg

Fortsätt sedan genom att försiktigt skjuta och samtidigt dra tillbaka skärmen över den oskalade kabeln så att den isolerade mittledaren blir fri.

Kapa till 360mm långa bitar av krympslang 3,2mm 4mm och 6mm. Trä på krympslangarna på mittledarens dielektrikum i storleksordning med den smalaste först och krymp sedan respektive krympslang ifrån inre ändan mot yttre ändan innan du trär på nästa krympslang.

skärmstrumpa och dielektrum krympt.jpg

Till vänster i bilden syns krympslangarna på mittledaren och i mitten av bilden syns den tillbakadragna skärmstrumpan innan den försiktigt ska dras tillbaka över mittledarens nya dielektrikum.

Det nu tjockare dielektrikum gör att vi tappar cirka 100mm av skärmstrumpans längd när vi dragit tillbaka den över krympslangen. Det överskott av skärmstrumpa som finns kvar justerar vi när mäter upp den slutgiltiga längden.

Klipp till 380mm av krympslangen med diameter 8mm och trä på den över skärmstrumpan. Låt krympslangen överlappa cirka 20mm av ytterisoleringen på RG 58 kabeln och krymp den sedan med början från inre ändan.

Klipp sedan till 60mm av den limförsedda krympslangen med diametern 10mm och trä på den över kabeln så att den tätar övergången mellan yttermanteln på RG 85 och krympslangen som täcker skärmstrumpan. Det går även att täta övergången med eltejp.

Nu är det dags att mäta upp slutgiltig längd för transmissionsledningen plus den längd som behövs för hopkoppling av de två antennerna. Kvartsvågs transformatorn fick längden 337mm vilket tyder på att förkortningsfaktorn för 70 ohms delen är strax under 0,66.

Vi lägger till en halv våglängd i koaxialkabel vilket blir 683mm på 145MHz vilket ger en totallängd av 1,02meter.

Det färdiga kablaget krympt.jpg

Bilden visar det färdiga stackningskablaget med PL 259 kontakter för matningspunkten och med öglor för skruvanslutning till dipolelementen.

Jag avser att använda stackningskablaget till två stackade vertikala dipolantenner som är byggda enligt en grundritning för Vertical Dipole Array från KG4JJH. Länk till byggbeskrivningen https://www.kg4jjh.com/vda.html.

Valet föll på att bygga dipolerna av 16mm aluminiumrör och det bärande röret tillika reflektorn av 28mm aluminiumrör för att det ska kunna användas som maströr. Min version av antennen är avsedd att kunna läggas i bakluckan på en bil så jag har byggt delarna så att maximala längden på alla ingående delar blir 1200mm.

Jag valde tvärt emot beskrivningen att använda den översta och den nedersta antennen i mitt bygge och jag vände även antennerna så att det heta elementet pekar uppåt.

Designfrekvensen för dessa antenner är 146,5MHz så jag har justerat mina kabellängder efter detta och resultatet verkar tala för sig själv.

tvåstack dipol swr.JPG

Den röda kurvan visar att SWR ligger under 1:1,26 inom ett 8MHz brett område och bästa anpassning ligger på 145,850 där SWR är 1:1,05. (Det grå fältet markerar vårt 2m band).

Metoden för att göra sin egna stackningskabel på det här sättet är nog mest lämpad för högre frekvenser. Det går dock att trä på krympslang stegvis om behov finns för en 70 ohms kabel för lägre frekvenser. Det viktiga då är att krympslangarnas skarvar ligger förskjutna i längdled så att det inte finns en svag punkt i kabelns nya dielektrikum.

edit tre små stavfel
 
Last edited:
Intressant och informativt men vad är fördelen jämfört med kommersiellt tillgängliga splitters bortsett kostnaden? Som jag förstår det är länkade power dividers avsedda för 50 Ohm in och 50 Ohm ut så man behöver bara hålla koll på att längden på kablaget mot antennerna är av samma längd men i övrigt helt godtycklig eller tänker jag fel?

 
Last edited:
vad är fördelen jämfört med kommersiellt tillgängliga splitters bortsett kostnaden?
Det finns flera fördelar med att stacka antenner utan att använda en powerdivider.

Frånsett priset på kabel och själva powerdividern kan man väga in flera andra faktorer varav några är vikt och volym.

Ett stackningskablage är betydligt lättare. och volymmässigt mindre skrymmande, vikten för hela det beskrivna kablaget av RG58 är, inklusive kontakter, cirka 115 gram.

En enkel två vägs powerdivider för 2m väger i storleksordningen 800 - 900 gram. Den är drygt 56cm lång och är ofta gjord av ett 35x35mm fyrkantsrör av aluminium.
 
Det känns som ganska mycket jobb för inte så mycket utdelning.

En rätt vanlig omni-antenn i SM4 i början av 70-talet var två stackade big-wheel antenner för
2 m. De som byggde sådana gjorde så att man anpassade impedansen hos varje antenn så att den blev 50-j20 ohm ungefär och sedan använde var sin 1 m lång RG-59 till en
gemensam matningspunkt med en parallellkondensator till jord av 6,8 pF.

Detta ordnade man innan det fanns VNA-er hos genomsnittsamatören genom att klämma på
stubmatchen till varje antenn så att SWR gick igenom ett minimum vid de frekvenser man vanligen frekventerade. Det var inte så kritiskt förr.
 
Det känns som ganska mycket jobb för inte så mycket utdelning.
Det kan kanske verka så om man fokuserar på en liten del av helheten.

Avsikten med hela projektet var att få ihop en antenn i ett system som styrs av användningen och god transporterbarhet.

Att det blev en lösning som omfattade ombyggnad av 50 ohms koaxialkabel till 70 ohm var ett plus som jag gärna delar med mig.

Dipoler delar krympt.jpg
Alla delar har en maximal längd på 120cm vilket medför att de går att transportera i bakluckan på de flesta kombibilar. Längden på bärarmarna är 28cm så det finns plats för annat i bakluckan.

Fästet sitter på den kortaste mittre rördelen som även ser till att stackningsavståndet blir rätt.

Rörändarna har en styrning så att dipolerna inte kan vrida sig ur läge. Det finns även ett hål för låsning när man behöver hänga opp antennen.

dipoler på lilla masten krymt.jpg
Antennerna är här monterade i toppen av den korta teleskopiska glasfibermasten. Att den oklippta gräsmattan får utgöra bakgrund istället för en gråmulen himmel beror på fototekniska skäl.

För att bygga ett helt system krävs det ganska ofta lite mer än att bara koppla in en VNA eller en SWR mätare mot slutet och titta att stående vågen är tillräckligt låg. :)

Masten är här monterad baktill på bilen. På lastbågarna syns solpanelen för strömförsörjning och fästen för olika antenner.
bilen med mast krympt.jpg
Kablar förs in i bilen via en måttanpassad plastruta som hindrar vatten från att följa kablarna in i bilen.

Sedan bilden togs för ett år sedan har solpanelen bytts ut mot två seriekopplade paneler och rutan för kabelinföring har fått en ny design med lite mer strömlinjeformat utförande för att minska vindbruset.
 
Intressant idé/projekt! Jag är på gång att stacka två 70cm-antenner, men då jag planerar att kunna köra >1kW så går RG58 "fetbort". RG58 med extra krympslang som dielektrikum är troligen ännu mer dämpande och mindre effekttåligt. Tänkte använda lågförlusts 75 ohms-kabel, något längre än kvartsvåg, med en liten induktans efter ihopkopplingen, för match till 50 Ohm.
 
Har du funderat på att bygga antenner med 56 ohm i matningspunkten?
Då kan du stacka två antenner rätt av med 75ohms kabel utan att behöva fundera på extra komponenter för matchningen.
Tyvärr är de flesta antenner byggda för 50ohm men om man har möjlighet att välja så kan det vara värt att fundera på saken.

Ja 1kW på 70cm kan vara lite väl mycket för RG58.:)

Om du bygger en 70 ohms koax enligt beskrivningen så finns det inte någon skarv på vare sig mittledare eller skärmstrumpa som kan medföra en försvagning av kabeln.
 
Det finns flera sätt att angripa detta.
Eftersom det är innerledarens uppvärmning och vad isolationsmaterialet
tål av värme som avgör effekttåligheten så blir "moddad" RG-58 sannolikt förstörd av
1 kW+ genom den.

Man kan även göra så att 50 ohms kablar med lika längd sätts mellan varje antenn
och den gemensamma mittpunkten. Där blir det 25 ohm, och när nu en 1/4-vågstransformator med två parallellkopplade
70 ohms koaxer vilket ger 35 ohm så transformeras 25 ohm till 50 ohm.
RG-302 tål dryga 700 W så två parallellkopplade klarar minst 1 kW.

Detta borde vara helt tillräckligt.

Det andra sättet är att göra hela matchningssektionen av RG-302 och då får vi halva effekten i varje gren vilket också bör vara tillräckligt.


1695924812865.png

Sedan finns ju möjligheten att gå från 50+j0 ohm via udda multipel av 0,18 våglängder 75 ohm koax till en gemensam parallellkopplingspunkt där man sätter j0,006 admittans i parallell. Detta motsvarar lite drygt 2 pF på 433 MHz.

1695927563955.png


Start Datapoint Point Z Q Frequency
true DP 1 (50.000 + j0.000) Ω Q=0.000 433.000MHz
false TP 2 (91.716 + j29.445) Ω Q=0.321 433.000MHz
false TP 3 (45.936 + j14.153) Ω Q=0.308 433.000MHz
false TP 4 (50.297 + j0.006) Ω Q=0.000 433.000MHz

Alla dessa metoder ger en noggrannhet i anpassningen som är långt större än vad man någonsin behöver och som dessutom kommer att vara svår att mäta upp.
 
Last edited:
Back
Top