Mätningen gjordes genom att jag mätte spänningen över en konstlast med oscilloskopet, när jag sände direkt in i konstlasten och via två 49:1 kopplade mot varandra.
Vi förutsätter att du mätt spänningen över 50 ohm motståndet och därefter beräknat effekten som avsätts i motståndet som grund för din beräkning av verkningsgraden? Det framgår inte riktigt tydligt.
När det gäller passiva RF-transmissionskomponenter som matarledningar, filter, kontakter, strömdrosslar, baluner osv så talar man normalt om dämpning eller förluster. Dessa anges med få undantag i sorten dB.
När det gäller "antenner" så bör man se helheten som ett
ANTENNSYSTEM bestående av själva antennelementet, RF-transformator eller strömdrossel, matarledningen och impedansanpassning (ATU) mellan matarledning och sändare.
Alla dessa passiva komponenter har förluster, dvs en del av den inmatade effekten omsätts till värme.
Som ett exempel behövs en 50 m lång koaxialkabel mellan antennelementet och sändaren. Enligt databladet läser vi ut att kabeldämpningen för en viss frekvens och 100 m längd är 6 dB. För 50 m blir då dämpningen hälften dvs 3 dB. (6 / 100 x 50 = 3 dB)
Förlusterna i en RF-transformator har mätts upp till 2 dB och vi antar vidare att en matchbox/ATU används som har 1 dB förlust, uppskattad eller uppmätt.
Totalt blir då förlusterna mellan sändaren och antennelement 3 + 2 + 1 dB = 6 dB
Det innebär att om sändaren lämnar 100 W så kommer 25 W att nå fram till antennelementets matningspunkt. 75 W omsätts till värme. Beroende på hur god anpassning mellan själva antennelementet och matarledningen med RF-transformatorn är tillkommer ytterligare missanpassningaförluster som är svåra att mäta. I fall som med "EFHW-antennen" där trådens impedanser blir precis vad som helst och är utom all kontroll kan det lätt bli många fler dB förlust. Den effekt som inte strålar ut i etern omsätts till värme i 49:1 RF-transformatorn.
Det är inte alls orimligt att anta att så mycket som 90 av 100 W försvinner i form av olika förluster i en typisk EFHW-installation.
Sen måste man hålla i minnet när det gäller "EFHW-antenner" så marknadsförs de ofta som en magisk allbandsantenn som inte behöver något effektivt jordplan eller motvikt. I många fall förlitar man sig på att matarkabeln mellan transformatorn och radion räcker som s k "motvikt". I sak innebär det då att halva antennen utgörs av matarkabeln och om denna ligger på marken så ligger ju också halva antennen på marken. Detta ger ytterligare förluster och är också förklaringen till att denna typ av antenn är en av de allra sämsta lösningarna och direkt olämplig att ödsla tid på.
Om antennen inte blir dålig nog när ena halvan ligger på marken så kan i princip även den andra halvan också läggas på marken eller t o m grävas ner under markytan. Jag spetsar till detta medvetet för att tydliggöra att antennelementet är en sak och matarledningen en annan. Tillsammans bildar de ingående komponenterna ett antennsystem. Antennelementet skall hängas upp högt och fritt medan matarkabeln enbart skall användas för att transportera energi från sändaren till antennelementet. Därför går det bra att lägga matarkabeln på marken och även gräva ner denna utan att kabelförläggningen påverkar antennsystemets effektivitet.
)
