Jag har kopplat min HF-jord till mittuttaget på isolationstrafon, någon galvanisk koppling mot nätet i övrigt finns inte, hela mitt radiorum är altså helt galvaniskt skilt från det vanliga nätet.
Det vanligaste "felet" man gör är att installera isolationstrafon "mitt i" kopplingen, det är då väldigt lätt att få galvaniska strömmar som löser ut div skydd.
Att höljet hamnar på halva nätspänningen är inget konstigt, genom Y-kondensatorerna har man i regel en spänningsdelning så att man får halva nätspänningen i höljet om man släpper nätjorden.
HF-forden består av cirka 40 - 50 meter kopparband nedgrävt vid utloppet av stuprören vid två husknutar.
Sedan går banden in till radiorummet enkelt genom att klämma kopparbandet i fönsterkarmen. Att använda ett band gör att kabeln får hyfsat låg induktans.
Största fördelen med detta jordningarbete är för jag skall kunna mäta på svaga signaler ( typ nanovolt och pikoamper), som bieffekt funkar radion riktigt hyfsat
Att hitta en isolertrafo som klarar flera kVA är inte lätt, min kommer från ett nedlagt mätlabb och vikten är inte att leka med. De flesta isolationstransformatorer har inte mittutag på sekundären.
Att koppla en isolertrafo "mitt i kopplingen" kräver stor kunskap om hur alla apparater runt den apparat som ansluts via trafon är kopplade, annars har vi inget galvaniskt gränssnitt. Dessutom kommer en enskild apparat att HF-kopplas till övriga apparater via härvan av nätsladdar som brukar finnas i varje "riktig" amatörs radiohörna
Leif