Kortvågslyssning på öde band där bruset dominerar

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag sitter och bläddrar i en anteckningsbok från 1965 i en tid då jag nyligen hade upptäckt konstiga signaler på familjens radiogrammofon "träradio". Långvågsfyrarnas morsesignaler är ritade som prickar och streck och med hjälp av Kalle Ankas Gröngölingshandboken som innehöll morsealfabetet så har några fyrar identifierats.

Något som snabbt fångade mitt intresse var kustradiostationerna där de första som hördes på gränsvåg var Malmö Radio, Lyngby Radio, Göteborg Radio och Rugen Radio. På bara några månader fylldes listan på med stationer ända ner i medelhavet. I en liten bok har drygt 300 fiskebåtar och andra fartyg som hörts noterats. Nöd och anropsfrekvensen 2182 MHz upptäcktes och på den var det ständig aktivitet utom vid två tillfällen varje timma då det blev lika tyst som hela kortvågen är idag - 2012.

Ungefär 1967 upptäcktes flygtrafiken och Point to Point stationerna där jag har bevarat ett 50 tal inspelningar på rullband, bl a av Televerkets slinga som sändes från Hörby vad jag fått fram långt senare. "This is a test transmission from Stockholm over the Swedish Telecommunication... etc" Någon som kommer ihåg dessa sändningar?

I samma veva började jag lyssna på rundradiostationer och det loggades en hel del sådana. Först de vanliga BBC, Radio Moskva och Radio Peking men senare en del mindre lokalstationer på tropikbanden.

LUFOR-sändningarna på långvåg upptäcktes av en slump och det tog flera år innan förklaringen kom till de konstiga programmen med blandade stenkakor med svensk musik från 40-talet och tanter som efter några tonstötar läste upp meddelanden som "Eget flyg i luften, öster Kristianstad ...." något i den stilen. Långvågssändningen var ruskigt stark i södra delarna av Lund och långt senare fick jag reda på var sändaren var placerad någon mil söderut. Masten är riven nu och en golfbana har tagit över.

1965 var jag 12 år gammal och på den tiden hade vi vare sig datorer, Internet eller mobiltelefoner. Radio var magiskt ty några andra sätt att höra från fjärran länder fanns ju inte.

En radiobygglåda i julklapp blev vad jag kan minnas ingången till experimenterandet och jag minns än när den mellanvågssändare som kunde byggas med en transistor hördes i familjens träradio på 5 m avstånd, svagt men tydligt. John Schröders Radiobyggboken del I, II och II innehöll allt som behövdes för att på egen hand ta sig vidare även om det var motigt ibland.

Att förklara allt detta för nutidens tonåringar är ett omöjligt projekt men många jämnåriga kring de 60 här på Ham.se som läser detta har garanterat liknande historier att berätta - hur allt började med allt det där magiska som radion erbjöd.

Idag har jag liksom alla andra dagar allt sedan 1965 suttit några timmar och lyssnat över banden - fram och tillbaka - som ligger allt mer öde. Nu menar jag inte amatörbanden specifikt utan hela området från långvåg, mellanvåg och kortvåg.

All kustradio är sedan många år tillbaka borta. Det finns några få stationer kvar i men de är ointressanta att lyssna på. En del av flygtrafiken är kvar men alla Point to Point stationerna borta. Merparten av rundradiostationerna är också borta och de som finns kvar disponeras av några få länder som Kina med Radio China International på femtioelva frekvenser.

Kl 11 i förmiddags lyssnade jag över 49 mb och inte en enda station hördes. Jag jämför med min minnesbild från förr i tiden då bandet var knökfullt av stationer från hela Europa. Flera på samma frekvens. Liknande situationer finns på de andra rundradiobanden tyst eller bara ett fåtal stationer är kvar. Programmen är minst sagt enformiga.

Något som däremot finns kvar och som kanske t o m ökat i omfattning är musikpiraterna som numera huserar på många ställen från mellanvåg upp till de högre banden. De flesta håller till i skarven mellan mellanvåg och gränsvåg kring 1620-1680 kHz samt mellan 6,2-6,3 MHz. Här spelas 60-talsmusik och jag är säker på att de liksom många av oss old timers försöker uppleva sin ungdoms glansdagar igen.

Något som jag fått för mig är att tystnaden på banden ökar för varje år och att det gått väldigt snabbt de senare 5...10 åren. Ibland undrar jag hur länge rundradiostationerna skall hålla ut, ty i ärlighetens namn kan det inte vara många som lyssnar - om man räknar bort oss "nostalgiker, DX-lyssnare och gamla tanter och farbröder som sitter med sin ungdoms rörradio långt ute på landet utanför civilisationen. De som inte upptäckt FM-bandet eller Internet Radio.

Finns det något exempel på någon yngling i de lägre tonåren som i modern tid upptäckt radiohobbyn på liknande sätt som vi gjorde och under en startsträcka på flera år lyssnat av banden innan ens amatörradio dök upp som begrepp?. Var finns ingången till BCDX:ing och amatörradio idag. Hur börjar man med radio som hobby och var finner man likasinnade i samma åldersgrupp. Jag har inga bra svar själv efter att ha tänkt en god stund.

/Bengt
 
Last edited:
  • Like
Reaktioner: QRP
Ungefär 1967 upptäcktes flygtrafiken och Point to Point stationerna där jag har bevarat ett 50 tal inspelningar på rullband, bl a av Televerkets slinga som sändes från Hörby vad jag fått fram långt senare. "This is a test transmission from Stockholm over the Swedish Telecommunication... etc" Någon som kommer ihåg dessa sändningar?

Vore intressant att höra! Har du möjlighet att lägga upp väl valda delar av dina inspelningar till den radiointresserade allmänhetens stora förtjusning? :)

LUFOR-sändningarna på långvåg upptäcktes av en slump och det tog flera år innan förklaringen kom till de konstiga programmen med blandade stenkakor med svensk musik från 40-talet och tanter som efter ....

1965 var jag 12 år gammal och på den tiden hade vi vare sig datorer, Internet eller mobiltelefoner. Radio var magiskt ty några andra sätt att höra från fjärran länder fanns ju inte.

Det fetmarkerade är jag övertygad om är orsaken till att radiohobbyn inte lockar idag. Mystiken är borta. Idag finns hela LUFOR-systemet beskrivet på internet och hör man en okänd signal så finns förmodligen svaret bara en googlesökning bort.

Kl 11 i förmiddags lyssnade jag över 49 mb och inte en enda station hördes. Jag jämför med min minnesbild från förr i tiden då bandet var knökfullt av stationer från hela Europa. ...

Jag gjorde det samma för ett par dar sen. Reagerade också på att det var tyst. För inte alls länge sen så brukade det höras flera relativt starka stationer på tyska och holländska.

SA6APZ
 
Fredrik skrev; "Vore intressant att höra! Har du möjlighet att lägga upp väl valda delar av dina inspelningar till den radiointresserade allmänhetens stora förtjusning?"
-----

Mina inspelningar från 1967-68 är gjorda på en 2-spårs Grundig TK14 i lägsta hastighet och jag har just nu ingen möjlighet att spela dom. Men jag letade lite på nätet efter liknande inspelningar från 1965.

De flesta större länderna hade ett kortvågsnät för den fasta trafiken t ex mellan Stockholm och New York, Buenos Aires, Tokyo runt om i världen. För Sveriges del sände man bl a från Hörby och lyssnade i Enköping Radio. Flera olika frekvenser användes beroende på tid på dygnet och till vilken del av världen.

London var en annan stor station som hördes "alltid" Här stod man i kontakt med alla sina besittningar runt om i världen. För att motstationerna lättare skulle finna London på skalan och justera in mottagaren sändes ändlösa slingor som oftast var en bandspelare där en bit band klippts samman. Vid goda konditioner hördes bandskarven och andra defekter. Jag har några inspelningar från Moskva där bandspelaren kärvar och hastigheten varierar kraftigt.

Här är ett exempel från Brittish Post Office från 1965 och de flesta Point to Point stationerna sände ungefär samma typ av meddelande. "This is a test transmission from...." http://www.cisquet.nl/sounds/gpo.mp3

Då på den tiden var allt detta olidligt spännande just av den anledningen att informationen var sparsam för en nybörjare. Inget internet och kanske ingen mer erfaren DX:are att fråga. Vi fick leva i ovisshet lång tid innan stationerna blev identifierade och förklarade.

En annan station som jag ofta hörde och som etsat sig fast i huvudet var kustradiostationen St Lys Radio. Även här sändes ändlösa slingor för att telegrafisterna på fartygen skulle kunna ställa in bästa frekvensband och säkert veta att man hörde kuststationen. Man kan bara föreställa sig hur det måste ha varit att vara telegrafist på den tiden och kanske ha passning och höra samma visa om och om igen, månad efter månad. Lyssna på den något speciella St Lys Radio här: http://www.cisquet.nl/sounds/stlys.mp3 Inspelningen är från 1963.

Här ett klipp från Göteborg Radio och en testsändning 1965: http://www.cisquet.nl/sounds/goteborg.mp3

Det är svårt att förklara hur oändligt många stationer det fanns på den tiden och väldigt många körde då fortfarande AM så att de gick att ta in på en vanlig träradio, vilken fanns i varje hem. SSB-sändningarna kunde tas in genom att använda två stycken träradioapparater, den ena som BFO då lokaloscillatorn kunde fås att bli lagom stark i mottagaren. Jag minns att mottagaren stod vid sängen och "BFO.n" längst bort i rummet på en liten byrå. Båda apparaterna drev så det blev så klart ett himla springande fram och tillbaka, men samtidigt så tror jag att just sådana övningar skapar intresse och nyfikenhet som i bästa fall kan omvandlas till kreativitet och små kluriga "uppfinningar".


Så förutsättningarna för att vi som var i 10-12 års åldern på 60-talet skulle upptäcka magiken i radion var sannerligen gynnsamma. ;)

/Bengt
 
Last edited:
Jag minns tydligt när St Lys slog igen den 16 januari 1998. Stockholm Radio delade frekvensen 17916 kHz med FFL så ibland hördes trafik fast med glesa mellanrum.

Det sista meddelandet lästes 2000z på alla frekvenser av en kvinnlig operatör med tydlig rörelse. Dragspelsstycket, som f.ö. lät hemskt på SSB, spelades flera gånger innan meddelandet.

Det är roligt att ha varit med, men jag undrar hur länge som Stockholm Radio kan fortsätta och hur länge flygtrafikledning över oceanerna kommer att ske via HF.

Än så länge har man lyckats, bl.a. av lokaliseringspolitiska skäl, behålla dessa
tjänster inom ICAO. Satellitbolagen och ekonomerna trycker dock på.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
En dag 1974 blev mina föräldrar förhindrade att hämta mig från förskolan i tid, så dom ringde och bad en annan förälder att hämta mig.

Pappan till den pojken var radioamatör och istället för att leka med honom tills mina föräldrar kunde hämta mig så blev jag kvar i radiorummet där jag vevade VFO i ett par timmar.

Allt sedan dess har det funnits någon slags allbands-radio brevid min säng på mitt rum, tills jag blev stor och blev radioamatör sisådär 20 år senare.

Pojken vars far var radioamatör visade aldrig något intresse för radio, mina barn som har vuxit upp med radio (dom följde med mig till klubben två gånger i veckan när dom var små och radion stod alltid på hemma) visar ytters svalt intresse, sonen använder radio i yrket, dottern visar svagt intresse för amatörradio.

Och i just mina barns fall är det inte datorspel och internet chat som är skulden, båda mina barn är ytterst ointresserade av det, trots att det också alltid har funnits tillgängligt, båda hemföll åt motorsport istället (vilket jag IOFS också har sysslat med) och där är ju inte behovet av radiokommunikation lika stort längre efter mobiltelefonernas intåg, även om dom har insett nyttan av APRS i rallybilarna så att servicefolket skulle kunna hålla koll på dom.

Jag tror helt enkelt att man måste hitta intresset själv och odla det av eget intresse.

Dottern brukar veva lite VFO när hon är här och be mig köra någon station på kul, någon gång har hon loggat några stationer åt mig.

Jag vet ärligt talat inte vilka befogenheter jag har att låta henne köra med min radio/signal under min övervakning, men jag tror säkert att hon vill prova.

Jag har sökt lite på nätet men inte hittat några guider hur man lättast introducerar någon till hobbyn/ hur man lånar ut sin signal under övervakning utan kommer att fråga på min lokala radioklubb till hösten när aktiviteterna återupptas där.

Då är hon tillbaka från sin tågluff och ska göra militärtjänst, så det kanske blir utbildning i militär regi / FRO istället för hos pappa om intresset kvarstår.

Men om det finns någon bra guide för hur man introducerar någon till hobbyn så tipsa gärna, eller ens en bra länk till reglerna för att låta någon provköra med min signal.
 
Last edited:
Kan scouterna få köra radio under övervakning så kan väl din dotter!

Jo, det är jag övertygad om (jag försökte förövrigt köra lite scouter nu när dom kör specialsignal) men jag hittar ingenstans reglerna kring det.

Jag tog som sagt cert för 20 år sedan och då körde vi inga QSO'n innan vi var licencierade och dom eventuella regler vi fick lära os då är antingen förlegade eller bortglömda.

Men jag är fullt övertygad om att dagens regelverk tillåter det i någon form.
 
Hej alla!:)
Jag ramlade, som många med mig på den tiden, in i hobbyn via DX-ing tidigt 70-tal som tonåring.
Ingen avancerad jakt, mest för det upplevdes som allmänt kul.
Många timmar med Radio Luxemburg blev det dock.

Byggde även en mellanvågsmottagare i slöjden på högstadiet.
Speciellt lindningstråden på ferritstaven, var en prövning. Förmodligen var borrmaskinen till god hjälp.
Kommer dessvärre inte ihåg detaljerna. Men fungerade, gjorde den. Var blev den mottagaren av måntro?

Synd, att jag inte sparat mera från förr.
Kanske tur det. Att bo i en lagerlokal är nog alltför påfrestande.
Det räcker med att halva vardagsrummet är ett upplevelsecentrum innefattande ett mediamecka jämte elektroniklab och maskinhall.

Nåväl, tillbaka till DX-andet.
Jag kommer speciellt ihåg, än idag ett FM-DX, att DDR i Berlin, spelade låten:
"Adolf Hitlers älsklingsblomma, är den sköna Edelweiss".
Besjungen av en äldre herre på tyska och bekräftat av radiostationen med ett QSL-kort. Obegripligt med tanke på öst-propagandan, som i tid och otid fördömde väst. Ordet hitlerism, användes flitigt.

Tur att man blev A-amatör i mitten av 70-talet innan anstormningen av PC och Internet.:)
/Hans
 
Last edited:
Jag vet inte om jag kan kalla det modern tid då det I början av 80 talet bara fanns 2 tv kanaler och inget internet :).
Men vist känner man igen sig i mycket vad du skriver, intresset började i 10års åldern och man långtids lånade morfars gammel radio, har för mig någon dux med magic eye, den står fortfarande kvar hos mormor
och den har alla små klisterlappar jag klistrade dit på den där det fanns återkommande intressanta program att lyssna på, många hade riktade svenka program med dx hörna som tex radio moscow.

I denna vevan fick jag en MyKit där man kunde bygga en mängd med elektronik expriment på ett enkelt sätt, de två jag kommer ihåg mest är diod/kristall radion där jag spände upp en vire från pojkrummet till en björk bakom huset och där det formligen välde in MV stationer, det andra exprimetet kommer jag inte ihåg vad den skulle göra egentligen, men det jag märkte var att när jag startade den så släckte jag ut en av tv kanalerna  Det tyckte man var häftigt då!

Intresset fanns där hela tiden men utan att ta riktig fart då det var svårt att på egen hand då få fram mer information och gå vidare men jag har för mig att då vi vid något tillfälle, troligen ett kalas hemma så var mina morbröder där och vi kom att prata om radio så nämner en av dom att han har en KW77 som jag fick låna vilket gör att jag kan börja lyssna på amatörbanden - mycket spännande.

Det forsätter några år senare med att samma morbror även har en komradio och antenn som jag får låna som man kör fram till sena tonåren då det mesta radiorelaterat läggs åt sidan för andra intressen (jobb+bilar+brudar :) )

Ska ta ett kort på gammelradion med alla klisterlappar nästa gång jag åker och hälsar på mormor.


/Mikael
 
BSS skrev; "Intresset fanns där hela tiden men utan att ta riktig fart då det var svårt att på egen hand då få fram mer information och gå vidare..."
-----

Jag är övertygad om att just svårigheterna med att få tag i information och den tid det tog (dagar till veckor) bidrog till att hålla intresset vid liv liksom en lång startsträcka för min egen del endast var av godo, sett i backspegeln idag. Det är resan till målet som ger mest. När målet är nått så finns inte mer att sträva efter.

Många av de frågor och radiotekniska funderingar som ständigt dök upp resulterade för min egen del i besök på skolans bibliotek eller Stadsbibliotektet här i Lund där alla böcker om radio ingående studerades eller lånades hem. Jag minns också att ARRL Handbook kom in tidigt i mitt liv och att engelskläraren ofta konsulterades för att förklara termer som impedans, resonans och annat som även på svenska var helt obegripligt. Läraren hade inte heller han en aning då texterna låg långt bort ifrån den vardagsengelska som förekom i skolan. This is my cat. My cat is black...typ. Inte heller ordböcker från engelska till svenska var till hjälp här.

John Schröders böcker var tekniskt mycket komplicerad läsning för en 12-åring men ändå skrivna på ett sådant lockande språk att de fångade intresset. Särskilt frekvenstabellerna i Kortvågshandboken var användbara för oss som inte visste ett dugg om något i början av karriären.

Med tiden trillade brickorna på plats och när de mest grundläggande begreppen impedans och resonans fått en någorlunda "praktisk begriplig" förklaring så blev det lättare. Nomogrammen för att beräkna svängningskretsar krävde bara en linjal och blyertspenna. Inte ens räknesticka.

För mig som började med radio 1965 tog det ändå nästan tre år innan jag kom i närmare kontakt med amatörradio och blev medlem i klubben här i Lund 1968. Sedan gick det snabbt. Men dessförinnan kände jag bara till amatörradio som något oerhört svårt för folk med vit teknikerrock, slips, fluga och kavaj och där det krävdes certifikat från Televerket.

Faktum var att jag var fullt sysselsatt med lyssning och som tidigare nämnts så fanns det hur mycket som helst att lyssna på. Några av de första amatörerna som upptäcktes på rundradiomottagaren och där det stod "Amatörer" på skalan var Gunnar SM7QY i Karlskrona som var aktiv på AM med rundradiokvalitet. Även danskarna hördes regelbundet och där pratades det nästan bara teknik på en nivå som låg långt över min. Men en del saker snappades säkert upp och spännande var det.

Men tiderna har förändrats och jag har väldigt svårt att se var de hemliga ingångarna till DX-ing eller amatörradio för oförstörda 10-12 åringar finns idag.

Det verkar som om de få som tillkommer är betydligt äldre och en blandning av medelålders och pensionärer. En del av dessa har pysslat med radio i någon form i sin ungdom men inte kommit till skott. Många har bakgrund från privatradion och då med erfarenheter ända tillbaks från 70- och 80-talen.

/Bengt
 
Last edited:
Jag vet inte om jag kan kalla det modern tid då det I början av 80 talet bara fanns 2 tv kanaler och inget internet :)

(...)

morfars gammel radio, har för mig någon dux med magic eye

(...)

samma morbror även har en komradio och antenn som jag får låna som man kör fram till sena tonåren


/Mikael

Känner igen mig i din historia. Uppvuxen med två tv-kanaler där det mesta av utbudet vänder sig till en betydligt mognare publik. Danmark fanns nästan inom räckhåll och 1988 startade deras TV2 med reklam mellan sändningarna. Spännande! I början var det väl tv-programmen man ville komma åt men det utvecklades mer till ett intresse av tv-dx:ing. Har flera VHS-band sparade med korta sekvenser dansk, tysk och holländsk tv med mera.

En gammal radiogrammofon med lång- mellan- och kortvågsband samt en period av 27 MHz finns också med i min historia.

SA6APZ
 
Jag kommer ihåg när man använde sig av en gammal svart-vit TV för att detektera sporadiskt E och tropo genom att bevaka de låga frekvensbanden (6m). Och när italiensk och tysk TV började visa sig, då satt man på 2m i förhoppning om conds. Det var spännande tider.

73 de Kai
 
Även jag trillade dit på DX-ing mitten på 70-talet, med ett par tre träradioapparater i pojkrummet, Philips, Concerton, Dux. Första antennen var en 16 mtr L på 15 meters höjd från hyres huset till grannhuset uppsatt efter konstens alla regler med äggisolatorer, rep och pålödd nedledning m.m. Senare tillkom ett par 100 m tråd ut i skogen.

Byggde en mellanvågsmottagare i skolan. Det blev senare en CR-88 som numera finns i Delsbo. Sista mottagaren jag hade var en Icom R-72 som såldes slutet på 90-talet pga inaktivitet. Då hade många stationer försvunnit från banden. störningarna ökat och ökat och intresset falnade. Men HAM intresset är kvar!

Jag vet inte hur många länder jag har loggat, runt ca 200 men betydligt färre var verifierade med QSL, då jag för det mesta inte skrev någon lyssnarrapport utan nöjde mig med en liten prick i landlistan att ha hört landet. Att samla QSL var inte så högt prioriterat.
 
Kortvågslyssning på öde band där bruset dominerar

Hej Ungdomar

Jag växte upp med en TV-kanal och till en början fanns det endast Kalle på spången och Åsa-Nesse på filmduken.
EQLs beskrivning stämmer ganska bra med min introduktion i amatörradion. Min bana startade ca 10 år tidigare.
I min uppväxttid fanns det en Blidsbergs DX-klubb. Min far umgicks med en av dem och man fick följa med dit och bese en AGA långsoffa i trä. Andra toppobjekt var norska Huldroran etc. Själv blev det skruvande på familjens DUX med neonöga. Det hördes förvånansvärt mycket både på mellanvåg och kortvåg. Amerikanska mellanvågsstationer var ganska vanliga. Minns speciellt KSL i Salt Lake City som ofta gick in fint tidigt på morgonen. På kortvåg lät det som högmässa när Radio Peking, Radio Moskva och VOA startade upp. Många exotiska stationer hördes också alltifrån New Caledonia till Karibien. Senare kom störsändare i mängd från framförallt Sovjetsidan och USA sidan. Tänk vad skönt det blev när de tystnade men nu tystnar alla andra stationer också på både mellanvåg och kortvåg. Sist tystnade Vatikanradion till större delen och sedan dess har det nog blivit ytterligare någon station. De flesta rundradiobanden har kraftigt decimerat innehåll. Kina har kraftigt expanderat.
Det fanns även en massa radiostationer som stöttade frihetsrörelser. Vad de stöttade var ibland svårt att första. NTS Free Russia och det fanns ofta en station i DDR som skulle befria något men vad har jag glömt. Från Rumänien stöttades kampen mot Franco. Radio Liberty och radio Free Europé skulle väl befria allt som uppdragsgivarna beordrats. Radio Liberty har omfattande verksamhet riktad mot konflikthärdar i Asien. Huvudkontoret finns i gamla tjeckiska kommunistpartiets högkvarter i Prag väl bevakat.
Bläddrade igenom gamla QSL och hittade ett från en point to point station RCA Communications INC från 1963, worlds largest radio transmitting station at Rocky Point, Long Island, NY.
För flygradiocertifikat tränade kurser jag några år med att avkoda NDB fyrar som jag spelat in på rullband.
Amatörradiobanan startade genom att lyssna på amatörradiobanden. Det fanns även gamla gubbar som pratade allt utom teknik även på den tiden.
Skulle tro att det var SM6SA fick mitt intresse för att ta certifikat. Han var min lärare på tekniska gymnasiet. Har ett QSL-kort från 1962 där han vid lunchtid körde K4RZT.han lyssnade på en NC300 och en antenn W3DZZ. Sändaren var en 100V + 2x4/250A (någon som vet vad detta är?)
73
De
Sm4anq/ulf
 
Klart man har varit DX:are. I mitt fall med en gammal SRA MKL940B från Flygvapnet.

De rara stationerna var svaga central- och sydamerikanska som man kunde vänta i evighet på att få höra stationsutropet från, med hörlurar på och World Radio/TV handbook i ena näven. Den analoga frekvensvisningen var mest vägledande, en del fick man gissa sig till samt m.h.a. WRTH och omkringliggande stationer försöka att "ringa in" avlyssnad frekvens. Som vanligt fadade mottagningen då stationsutropet kom, man fick ingen bekräftelse och det var bara att vänta i evigheter på nästa utrop och hoppas att man kunde fatta tillräckligt av spanskan för att veta när det var dags. I bästa fall kom en stations-signatur-trudelutt innan en flåshurtig röst utbrast t.ex: "Radiiiooo Popular Ecuadoooorrrr". Då var man lycklig!

En regelbunden favorit var Albanska Radio Tirana som en gång i veckan hade utsändningar på svenska (!) Det var förunderligt att lyssna på propagandan från arbetarparadiset. De svarade på brevfrågor från Sverige om landet och läste upp entusiastiska tackbrev från svenskar som varit på besök och häpnat över det ultimata samhället fyllt av lyckliga välmående medborgare. Fan trot... Jag hade redan 1968 besökt en lång rad östländer, dock inte Albanien, men ändå. Det var roligt att lyssna på denna variant av sagostund från Tirana.

Detta kommer mig att tänka på "radiokriget" som förekom mellan östländerna och amerikanska "Voice Of America" som höll till på andra sidan järnridån. Bägge sidor gjorde sitt bästa för att överrösta varandras lokala utsändningar. Undrar vad ITU tyckte?
 
Finns det något exempel på någon yngling i de lägre tonåren som i modern tid upptäckt radiohobbyn på liknande sätt som vi gjorde och under en startsträcka på flera år lyssnat av banden innan ens amatörradio dök upp som begrepp?. Var finns ingången till BCDX:ing och amatörradio idag. Hur börjar man med radio som hobby och var finner man likasinnade i samma åldersgrupp. Jag har inga bra svar själv efter att ha tänkt en god stund.

/Bengt

Anledningen till att det ofta låter som det gör på amatörbanden i dag är nog den att många tagit "genvägen" förbi lyssnandet på träapparaterna och rakt på en liten wallkietalkie på 11m för att sedan göra "de stora grabbarna" sällskap med hög effekt och många olika band.

Internet har säkert ett finger med i spelet vilket vi äldre amatörer inte hade något "problem" med på 60-70 talet då jag själv började med SWL på kortvåg och ibland hörde skepparna på fiskebåtar prata med varandra.

Amatörradions existens kände jag inte till förrän en ung radioamatör förklarade varför jag inte skulle bry mig om 11m utan satsa på något roligare...

Träradions tid är förbi som "ingångssteg" till amatörradio
 
FBJ skrev; "Anledningen till att det ofta låter som det gör på amatörbanden i dag är nog den att många tagit "genvägen" förbi lyssnandet på träapparaterna och rakt på en liten wallkietalkie på 11m för att sedan göra "de stora grabbarna" sällskap med hög effekt och många olika band"
------

Genväg och genväg, jag förstår exakt vad du menar Bjarne men frågan är om genvägen varit ett medvetet vägval eller slumpen. Jag tror snarare att det ena gett det andra precis som överallt annars. Vad gör du om tio år?

För min del blev ingången 1965 till en vid tiden okänd och ospecificerad "radiohobby" en radiobygglåda i kombination med upptäckten av konstiga signaler på familjens träradio. Då 1965 hade jag inte en aning om något inom radio och allra minst funderade jag i termer som genvägar till ett specifikt mål amatörradio.

Om någon kompis hade invigt mig i privatradiovärlden hade jag kanske fortsatt på det spåret i stället för DX-ing på träradion. Men nu blev det kortvågslyssning som mycket snabbt utvecklades till ett brinnande intresse för det tekniska - de varma prylarna innanför bakstycket. Rören som brändes, trafos som rök och luktade tjära och elektrolytkondensatorerna som nästan bedövade mig några gånger. Hur fungerar en radio, hur kan jag förbättra mottagningen, vad är en antenn och hur tillverkar en sådan. Miljoner fler frågor.

Sedan en period av FM-sändare med germaniumtransistorn AF114 och röret ECC85, följt av 6L6GT på mellanvåg. AM-modulerad av en Tandberg S-14 bandspelare. Troligen den mest spännande perioden av alla. Allt var nytt och det var ohyggligt spännande att sända popmusik till kompisarna i kvarteret med en sändare som byggts helt själv! ;) Detta var 1967/68.

Ang PR-radio så kom jag att tänka ett kort gästspel på kanal 20 eller 27.205 MHz som hade sin upprinnelse i den beryktade oktoberstormen den 17-18 okt 1967. Då blåste en större byggkran ner vid uppförandet av kontorsbyggnaden till Cold Stores fryshus i Malmö som min far var byggmästare för. I kranen fanns en Sharp walkie talkie för kommunikation med markpersonalen. Någon gång under vintern när försäkringsbolaget reglerat skadorna så kom min far hem med två avskrivna walki talkies varav en med halv bruten antenn. Varsågod, dom får du. Åhhh! Jättespännande så klart. Det lyssnades länge men den enda station som hördes efter skolan var Stadsbudsföreningen nr 2 bas här i Lund. Kanal 20 var ju en yrkeskanal med hög trafikdisciplin. Ordning och reda. Det var nog några år före 27 MHz blev vilda västern skulle jag tro. Vem kan berätta mer?

Framåt sommaren 68 hade jag tagit mod till mig och med hjälp av en kompis (nu är även han radioamatör) provades hur lång räckvidden var. Vi cyklade runt på olika ställen här i Lund i jakt efter höga punkter. Länge höll vi också på att försöka etablera kontakt mellan våra hem på ett avstånd av 2,3 km fågelvägen. Det bästa resultatet erhölls när vi båda klättrade upp på taken på villorna då vi hörde varandra QSA2 eller något sådant. Inomhus inte ett pip. Noll och intet. Jag minns att det vid några tillfällen hördes jänkare och även sent på kvällarna stationer från Norrland. "Station Kramfors kallar södra Sverige" Kanske en amatör idag? Vid något tillfälle blev vi vänligt upplysta av Stadsbudsföreningen att vi inte fick leka på deras kanal och ungefär där slutade den historien. Man hade trots allt respekt för de vuxna. Kanske hotade de med Televerket.

Men det är solklart att utvecklingen för min del hade kunnat ta vilken väg som helst. Fler här kan säkert vittna om liknande slumpartade händelser som styrt intresset mot ena eller andra hållet.

De enda ingångarna jag kan se för de som är riktigt unga idag är PMR-radio alternativt Internet där någon nyfiken får syn på amatörradio och börjar luska vidare. Kanske Facebook-gruppen amatörradio?

/Bengt
 
Min egen ingång blev elektronikbygglådan från Philips med morsetränaren och en radio som en fjälla (skånska för flicka) i min klass gav mig för att hon tyckte om mig, den hade kortvåg med band utanför rundradiobanden.

Knuffen in i amatörradion gav mig en väldigt ung amatör på skolan (Tychobrahe skolan) i Helsingborg. Det blev många timmar i norra gaveln på Berga kasern med morseträning från en hålpappersremsa som gick genom en läsare. SM7DGY/Ivan (SK) med sin pipa som aldrig var tänd, men alltid i munnen, var allas ledare i NSRA's regi. Efter avlagt prov 1972 i samma gavel och en väntan på en önskad signal bestående av suffixet FST (låter snyggt på CW) fick jag FBJ som också har rytm.

Det blev många timmar framför klubbens Heathkit HR10 och HX10 som ingen annan klarade av att ställa in. En manuell switch för omkoppling mellan mottagning och sändning. Gubbarna som alltid fanns i klubblokalen och alltid satt och drack kaffe men aldrig rörde radion berättade om vilka de hade haft QSO med, vilket en 17-åring inte kunde bestrida.

Några år senare när klubben fanns i en annan lokal och stationen bestod av en DRAKE TR-7, sa många som suttit vid stationen ett par minuter att det var dött på banden. Glad i hågen satte sig en ung FBJ där och efter en kvart tjugo minuter hade 4-6 QSO:n (på CW såklart) avverkats med DX-stationer och långa näsor på gubbarna.

Långt senare med en ombyggd AGA rörstation från en taxi, körandes på 2m FM med 50kHz kanalseparation (P3-ljudkvalité) så inhandlades den första HF-radion. En HW-7 i byggsats från Heathkit i Solna. Den första "fullvuxna" radion med 100W var en färdigbyggd HW-101 och med en tillhörande SWR-mätare för HF som köptes från Heathkit i USA. Den kompletterades senare med en lika dan SWR-mätare till AGA-station på 2m.

En DRAKE TR-4C fick ta över efter HW-101:an.......sen började förfallet med plastradioapparaterna. Hur många har bara haft 5 olika HF tranceivrar på 40 år? Räknar bara 100W riggarna, har haft 2st QRP riggar och har nu den tredje, en K2.

I övrigt är jag böjd att hålla med Bengt/EQL om ingångarna till amatörradion i dag
 
I kväll har frekvensområdet 18-22 MHz spanats över under c:a 1 timmas tid. Det finns tre ställen på skalan där det hörs stationer. 18 MHz och 21 MHz amatörband samt rundradiobandet kring 21,5 MHz. Inget märkligt med detta.

Konditionerna i kväll är ganska goda. På 21 MHz hörs amatörstationer från Sydamerika, Nordamerika ända bort till Oregon med ganska höga signalstyrkor på en dipol c:a 25 m över marken. Stationer från Europa hörs starkt liksom österut en bit bortom Uralbergen ner mot Bulgarien. Kikar man på en karta så täcker konditionerna ett gigantiskt geografiskt område! Antalet amatörer som hörs är dock inte särskilt stort i förhållande till hur många licenser som delats ut. Det är en vanlig dag och ingen contest pågår just nu. De flesta sysslar nog med annat.

Det jag tycker är intressant är att de stora frekvensområdena utanför amatör- och rundradiobanden är så tysta. Inga signaler alls hörs och då med vetskapen att konditionerna är så pass goda att varje liten sändare som slagits igång skulle hörts direkt. Men inga sändare slogs igång under den timmen jag lyssnade.

Igår kväll spanade jag över området 5-5,5 MHz på samma sätt. Det nya amatörbandet/kanalerna på 5 MHz ligger faktiskt helt öde trots att nyhetens behag borde ha lockat dit någon europé att aktivera frekvenserna. Jo två danskar körde en lokal förbindelse en stund men i övrigt tyst. Konditionerna var inte särskilt bra men säkert skulle stationer från hela Europa kunnat höras om de bara varit igång. Enstaka stationer i flygbanden hördes som vanligt. Även här skedde lyssningen på en bra antenn och i en fullständigt störningsfri radiomiljö på landet.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det kanske var precis så här tysta banden lät alldeles i början av 1900-talet då de första pionjärerna satt och skruvade på sina enkla mottagare - brus brus och åter brus. Någon gång 1910 tog det fart då nya radiostationer växte upp som svampar ur jorden. Utbyggnaden fortsatte oavbrutet i allt snabbare takt fram till i slutet av 1960-talet då kurvan planade ut. Under 1970- och 80-talen ser det ut som avvecklingen ersatte utvecklingen och någon gång kring år 2000 så har de flesta stationerna antingen skrotat sina sändaranläggningar eller slagit av strömmen för att pengarna tagit slut. Nu tio år senare har nästan all tomgångssignalering också upphört vilket gör att stora delar av kortvågsområdet upplevs dött och underutnyttjat. På tur står förmodligen rundradiostationerna och även om inte alla kommer att stänga den närmaste 10-årsperioden så kommer antalet förmodligen att kraftigt minska.

Trots denna snabba avveckling så släpper teleadministrationerna inte ifrån sig en enda kHz i onödan, inte utan tuffa förhandlingar på världsradiokonferenserna WRC. Alla håller hårt i sina forna tilldelningar. Radioamatörerna kräver fler och bredare band. Men vad skall vi ha alla frekvenser till egentligen?

Tänk om amatörerna än en gång blir tilldelade 200 m och därunder, hur skall vi hitta varandra om den lilla trafik vi genererar skulle sprida ytterligare vind för våg! Bestämma frekvens och tid på Internet?

/Bengt
 
Back
Top