Kortvågslyssning på öde band där bruset dominerar

På distans kanske man ser lite annorlunda på saken. Man får liksom en bättre överblick på något sätt.....:)

Det är nog så Bengt, tid och plats på nätet. Jag ser alla på bussen till jobbet varje morgon, helt försjunkna i sin egen värld på "nätet", men hörlurarna inkopplade. De ser faktiskt ut som en samling hörselskadade individer med varsin hörapparat.
 

Attachments

  • skyhigh.jpg
    skyhigh.jpg
    23,8 KB · Views: 171
Last edited:
Mitt i prick, Bjarne!
På trottoarerna likadant, där håller de på att kollidera med andra gångtrafikanter.
Om det blir spårvagnstrafik i Lund får nog Falk fördubbla antalet ambulanser då många inte har koll på trafiken innan de går över gatan.
 
Last edited:
Bjarne och Ingvar, det beror på att vi lever i ett fragmenterat samhälle där allt för kort tid ägnas åt allt för många olika saker mer eller mindre samtidigt.

Livsstilen gör att allt fler tröttnar allt fortare på en sak dom intresserat sig för. Det är nog få ungdomar som skulle orka med att sitta en hel kväll och lyssna på svårt störda rundradiostationer och dessutom komma på tanken att plocka ut programdetaljer så som BCDX:arna gjorde förr, och de som gjorde det förr i sin ungdom gör än idag men som pensionärer kring 70+. Därför tror jag inte att DX-ing är en ingång till radiohobbyn längre.

Vilka är ingångarna?

/Bengt
 
Bengt et all,

Sent omsider råkade jag hitta denna mycket intressanta tråd.

En sak som slagit mig är att de som idag stiftar bekantskap med amatörbanden har mycket svårt att förstå oss gamlingars beskrivningar av hur det en gång lät på 80 meter. Det är ju faktiskt så att det nästan inte fanns en enda kHz där det inte hördes diverse pip eller någon helvetesmaskin på kvällstid!

Numera är ju även 80 m "fyllt av stora luckor".

73,
Rolf
SM5MX
 
Ja, förr i tiden fanns det inte en kHz över på 80m.

Kommersiella och militära CW, RTTY och diverse tontelegrafisystem fyllde bandet närmast utan luckor på kvällarna, och det fanns amatörsignaler som fyllde ut återstoden med råge.
Dagtid var det lite lättare, så "söndagspratarna" kunde få en syl i vädret.
Både 80 och 40 m var band där man skilde "agnarna från vetet" både när det gällde operatörer och mottagare.

Vi kan bara spekulera åt vilket håll utvecklingen kommer att fortsätta, det kanske blir ännu glesare på frekvenserna.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
"- Ja, själv kör jag bara Collins..."

SM4ANQ said:
Skulle tro att det var SM6SA fick mitt intresse för att ta certifikat. Han var min lärare på tekniska gymnasiet. Har ett QSL-kort från 1962 där han vid lunchtid körde K4RZT.han lyssnade på en NC300 och en antenn W3DZZ. Sändaren var en 100V + 2x4/250A (någon som vet vad detta är?)
73 De Sm4anq/ulf
Click to expand...

Göran Meyerson, SM6SA (SK), var en "profil".

Vid den tid som du hade QSO med honom 1962 verkar han ha gjort ett avsteg från sin "rig-policy".

Han var annars känd för att när någon ny amatör fick ett QSO med honom att fråga om vilken utrustning motstationen använde.

När denna berättat detta, ofta i ganska stor detalj, gjorde -SA en konstpaus och sade:

"- Ja, själv kör jag bara Collins...".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
>>"Både 80 och 40 m var band där man skilde "agnarna från vetet" både när det gällde operatörer och mottagare."

Ja, jag tycker faktiskt jag lärde mig en hel del genom att gå igenom denna ofrivilla träning en gång; det var inte bara trumhinnorna som stärktes. Jag började som C-amatör, då vi hade rätt att köra 5 W cw kristallstyrt på 7035-7050 kHz. Där i grannskapet skulle vi konkurrera med Radio Pekings och Radio Cairos hundratals kilowatt, och det var väl inte alltid vi lyckades vinna slaget om lyssnarna.

Likt ZBB hade även jag en MKL-940 B. Jag vill minnas att 100 kHz på 7 Mhz-skalan var cirka 5 mm långt.

Livet blev inte avsevärt enklare som B-amatör, trots att man fick köra hela 50 watt med VFO också på 80 meter, där det som sagt var inte var särskilt gott om plats, men det var ändå rätt kul och framförallt rätt lärorikt.

Jag tror det är bäst att jag stannar här; ni har säkert också sett Monty Python-sketchen där hela gänget sitter runt ett bord i vita smokingar och förfriskar sig och talar om hur fruktansvärt eländigt allt var förr. Man brer på allt mer och mer, "We all lived under a lake!". O s v, o s v.

Instämmer helt, just precis så var det. Och ändå är det ingen som tror oss. :-)

73,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
Man blev väldigt påtagligt "varse" de begränsningar som fanns både i "öron" och mottagare vid den här tiden.

Min hembyggda 80/40 m mottagare dög i allt väsentligt bara till att lyssna på "söndagspratarna" och på VRK:s telegrafikurs på 80m.

Även den lånade AR-88 mottagaren som fick ersätta Lafayette HA-600 hade inte heller prestanda nog för att reda ut QRM-gröten i synnerhet på 40m CW.

Den Drake R-4B som inhandlades hos SM7TE en sommardag 1969 gjorde däremot en påtaglig skillnad; "en station i taget hördes, och de kunde ligga kvar på samma ställe på skalan i timmar".

Dock var jag redan vid denna tid på god väg att gå förlorad för "DC-banden" till förmån för 144 MHz och högre band.

Det är svårt att förklara hur det var under slutet av denna "amatörradions guldålder" för de som är nytillkomna.

"Det var bättre förr, och ju förr desto bättre".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Nostalgica

Snacka om lycka att efter oräkneliga nätter i röran på 40m få QSO med en PY7a med en kristallstyrd EL83 + EL84 och RX = 9R-4J.

(Nu är vi tre, vem är den fjärde Yorkshiremannen?)
 
Last edited:
AOM:
"Den Drake R-4B som inhandlades hos SM7TE en sommardag 1969 gjorde däremot en påtaglig skillnad; "en station i taget hördes, och de kunde ligga kvar på samma ställe på skalan i timmar".

Well, I can tell you...
Det har runnit mycket vatten sedan R-4B ansågs bra (för CW). Köpte en sådan vid samma tidpunkt (hos -TE) och har mottagaren kvar. Fick dock en shock när jag förra året gjorde en jämförelse med mina modifierade R-4C. Upptäckte då hur mycket vatten det runnit under broarna och vad en gammal modifierad RX verkligen kan prestera. R-4B var omöjlig att använda vid svaga signaler och DX-trafik. Den hör stationer plus/minus ca.5 Khz trots 400 Hz LC-filter. En omodifierad R-4C av tidig årgång är dock inte så mycket bättre, även med CW-filter i 2:dra MF. Idag använder jag nästan uteslutande modifierade R-4C. Min "standard R-4C" utan Sherwood-filter i första MF störs inte av en S9-signal 500-600 Hz vid sidan av. En annan R-4C med Sherwood-filter i första MF är aningen vassare men fungerar mest som backup åt den förstnämnda. Sen har jag en FT-1000 som är backup för backupen. Att sen en gammal rör-häck kräver lite kärlek någon gång per år för att vara på topp är nästan något man ser fram emot.

Lite Offtopic men ändå närbesläktat..

Göran SM7DLK (No cigarr)
 
Visst är det som du säger...

R-4B var ingen "DX-jakt mottagare", och jag har varken förr eller senare sysslat med sådant.

Däremot innebar den en påtaglig förbättring på 80 och 40 m CW jämfört med sina föregångare;
2-rörs mottagaren med LF-selektivitet m/ladugårdsdörr, Lafayette HA-600 med 3 kHz mekaniskt filter samt AR-88D.
Det är nu på senare tid som jag insett hur lite selektivitet per kilo som apparater av denna allmänna storlek verkligen erbjöd.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
SM0AOM said:
Det är nu på senare tid som jag insett hur lite selektivitet per kilo som apparater av denna allmänna storlek verkligen erbjöd.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
Click to expand...

Men de besitter tonvis med charm och levererar en mustig doft av bränt damm och husflugor som ingen modern plastradio någonsin kan efterlikna.

En Drake TR-4 är ju förvisso ögonfägnad men inget konkurrenskraftigt verktyg i jakten på rara DX :)
(Om det nu är målet..)
 
Helt riktigt...

T.ex. AR-88D, Eddystone 680X eller BRT-400 har ganska trista närselektivitets- och storsignalegenskaper, men utstrålar en påtaglig "trivselfaktor" som uppväger många av nackdelarna.

Om sedan användaren gör sig omaket att använda alla gain-kontroller på frontpanelerna till det som konstruktören tänkt sig kan resultatet ändå bli ganska bra.

Förr i tiden "jagades det DX" framgångsrikt med mottagare vilka hade ännu sänre prestanda.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Kortvågslyssning på öde band där bruset dominerar

AOM de ANQ
SM6SA var en profil, instämmer.
Alltid värst eller bäst såsom kör alltid Collins, min boggie på min släpkärra är fjädrad och kommer från Schweiz, världens bästa konstruktion etc etc. Kunde man imponera lite på honom blev han trevlig och gemytlig.
Kortvågsbruset åstadkoms främst av störsändare. Skall man vara ärlig så var banden ganska störningsfria. Lyssnade i minst 10 år med en Marconi CR100.
Vi som var med om xtal-styrning av tx på 144 MHz och lyssnade från 144 till 146 MHz efter eventuella anrop efter ett CQ är säkert vältränade bruslyssnare.
73 de SM4ANQ Ulf
 
SM4ANQ said:
Vi som var med om xtal-styrning av tx på 144 MHz och lyssnade från 144 till 146 MHz efter eventuella anrop efter ett CQ är säkert vältränade bruslyssnare.
73 de SM4ANQ Ulf
Click to expand...

Vi som är veteraner från 144 MHz-kristallstyrda tid är sannerligen "vältränade bruslyssnare".

Som SM5AGM skrev i QTC 1969: "Om man slår på en mottagare på en godtycklig tidpunkt på en godtycklig frekvens över 20 MHz, så är det endast i undantagsfall man hör något annat än brus".

Ett "vevande" från bandkant till bandkant gjorde att man visste exakt var spuriouserna fanns, och om man bodde i Örebro-trakten, var 3:de övertonen av bildbärvågen för kanal 2 låg.

Jag är dock för ung för att själv ha markerat "2-meters amatörernas" kristallfrekvenser med blyertsstreck och vidhängande anropssignal på mottagarnas skalor. Minns dock detta från bl.a. SM4DRT och SM4BKD.

Annars är Marconi CR100 en ganska trevlig mottagare.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Själv låg jag på den utmärkta frekvensen 144900 kHz (8050x18 från en FT243 surpluskristall).

73, Roland SM0BRF
 
SM0AOM said:
Vi som är veteraner från 144 MHz-kristallstyrda tid är sannerligen "vältränade bruslyssnare".

Som SM5AGM skrev i QTC 1969: "Om man slår på en mottagare på en godtycklig tidpunkt på en godtycklig frekvens över 20 MHz, så är det endast i undantagsfall man hör något annat än brus".

Ett "vevande" från bandkant till bandkant gjorde att man visste exakt var spuriouserna fanns, och om man bodde i Örebro-trakten, var 3:de övertonen av bildbärvågen för kanal 2 låg.

Jag är dock för ung för att själv ha markerat "2-meters amatörernas" kristallfrekvenser med blyertsstreck och vidhängande anropssignal på mottagarnas skalor. Minns dock detta från bl.a. SM4DRT och SM4BKD.

Annars är Marconi CR100 en ganska trevlig mottagare.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
Click to expand...
Hej!
Jag började också min radiohobby med kortvågslyssning, rundradio-DX-ing.
Faktum är att jag fortfarande håller på med det. Fast numera, sedan 1986, är det mest mellanvågen som lockar på den fronten. Rundradiostationerna i tropikbanden har blivit färre och färre från år till år, och nu finns det nästan inget spännande kvar där längre.
Den känsla som jag får när jag hör en "ny" (för mig själv) DX-station på MV, kan vara helt överväldigande.
Jag lyssnar mest från ett torp utanför Delsbo, där vi är några som har en del beverageantenner. Kolla på Delsbo Radioklubb
Jag har också bott i Örebrotrakten, närmare bestämt i Lindesberg, där jag i slutet på 1960-talet var medlem i Frövi Radioklubb, som sysslade med DX-ing. Det var en medlem som hade en CR-100, och den var man ju litet avundsjuk på. Själv använde jag gamla BC-pytsar (ångradio) på den tiden.
73
Rolf SM3GUJ
 
SM0BRF said:
Själv låg jag på den utmärkta frekvensen 144900 kHz (8050x18 från en FT243 surpluskristall).

73, Roland SM0BRF
Click to expand...

Min ursprungliga kristallfrekvens (fortfarande bevarad) var 8025 kHz eller 144,450 MHz utgångsfrekvens.
En VXO kom att förbättra situationen åtskilligt när det "öppnade upp".
Annars var det ändlösa CQ och anrop innan någon uppmärksammade ens existens...

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top