"Mera contest färre amatörer"

[SM7EQL]

Intressant ledare i QTC som kom igår.

Att antalet nya radioamatörer minskar beror nog på att möjligheterna för de "allmänt teknikintresserade" är så mycket större idag än de var förr. Dessutom uppfattas väl inte "radio" som så särskilt magiskt längre. Radio har uppenbart låg dragningskraft. I alla fall bland de unga som inte fått uppleva den magiska tiden på riktigt?

På annan plats i tidningen redovisas diskussionerna från Framtidskonferensen på SK3BG i Sundsvall. Sammanfattningen i tio punkter kan tolkas som ett rop på hjälp. -Vad skall vi göra, hur hitta eldsjälar, hur aktivera slumrande medlemmar osv... Frågor som alla klubbstyrelser kämpat med så långt tillbaka jag kan minnas men som sällan har några entydiga svar. Alla rekryteringssatsningar som gjorts inom t ex SSA de senare 20 åren har i princip inte gett något tillbaka. Enstaka klubbar runt om i landet har gjort enorma ansträngningar för att locka in nya och utbilda m m. Resultatet i ett längre perspektiv är dock magert. Knappt någon blir aktiv på radio och ytterst få stannar kvar i hobbyn efter några år. Snabbt in och snabbt ut. Sen vidare till nåt annat som är kul för stunden.

Jag uppfattar saken som att det mesta i vår värld är självreglerande och i grunden är en fråga om tillgång och efterfrågan. Efterfrågan för "amatörradio" är sedan länge avtagande och den trenden ser ut att fortsätta varken vi vill eller ej.

Tillgången då, ja vad kan vi erbjuda som är unikt. -Vi kan skicka bilder till Australien och prata med folk från andra kulturer och länder - precis som vi kan göra på ICA om vi vill. Vi kan sända telegrafi och använda datorer för digitala moder som FT8 och sånt. Själv har jag nischat in mig på att konstruera och bygga radio företrädelsevis analog baserad på gammal teknik. Ja t o m med radiorör från 1930-talet! Men hur spännande är det för en oförstörd ungdom som redan har hela världen i bakfickan - i sin iFån. Jag klarar i alla fall inte av att argumentera för min hobby bland "vanligt folk". -Men vad pratar ni om? -Öhhh, vi säger fem nio till varandra... och så säger vi 73. En och annan förstår liknelsen mellan att renovera veteranbilar och hålla på med WWII surplus. De flesta sorterar nog in oss facket "samla på jultomtar" - jag har över 9000 olika - typ.

Kurvan över inskickade loggar i CQWW visar en otrolig ökning de senare tio åren. Nja det har nog delvis sin förklaring i att det blivit lättare att skicka in loggarna digitalt. Andra faktorer kan vara att fokus på "tävlingar" bland de befintliga amatörerna ständigt ökar. Det finns väl snart inte en enda liten nisch inom hobbyn som inte innehåller ett tävlingsmoment där det mesta kretsar kring kvantitet. Så många förbindelser och poäng som möjligt osv. Byggtävling?

Nej det är nog inget problem i sig allt det här. Vi som håller på just nu och mixtrar med lödkolvar och radio i alla former kan säkerligen fortsätta med det livet ut. Sannolikheten för att myndigheterna skulle dra in alla privilegier ser jag som liten. Dock kan så klart antalet frekvensband begränsas och det kan komma nya regleringar. Ingen vet och frågan är om vi kan påverka de som bestämmer - "politikerna".

För de nya unga men som inte av egen kraft orkar intressera sig för amatörradio kan det väl inte heller vara några problem? De kan rimligen inte lida för att de inte är intresserade av det vi är intresserade av. De enda som lider på riktigt tycks vara ett gäng pensionärer tillika föreningsmänniskor som inte finner svar på sina ständiga frågor - hur skall vi bli fler och hur skall vi få fler medlemmar? -Hjälp oss! May Day May Day... hobbyn går under.

Dock tycker jag att den som av egen kraft söker sig till vår hobby bör tas väl om hand så där kan vi väl alla göra en liten insats, i alla fall inom våra respektive nischer och intresseområden. Tala varmt för fördelarna med telegrafi och det fantastiska med att bygga sin egen utrustning eller köpa allt färdigt och ropa "fem nio" om någon nu känner för det.

 

[SM0HXO - Sven]

Sett till att vår hobby, amatörradio, är ungefär 100-årig, så vill jag säga att var och en formas av sin tid som aktiv. En del älskar Contest i olika former andra inte. Dagens nya amatörer kanske föredrar Data-radio med sina fördelar före analoga stationer med dess begränsningar. Viktigt tycker jag är att känna till hobbyns historia från dess begynnelse och alla förändringar som skett över tid. Historielösa individer har svårare att förstå. En sak kan jag i alla fall säga och det är om man ska göra sig framgång på "etervågen", då behövs en antenn med potential.. - Hobbyn är bred, var och en får ta vara på dess möjligheter efter intresse, och göra den till nytta med glädje. - "Make your day".

/Sven.

 

[SM7DVO]

Jag börjar varje dags aktivitet på Internet med att kolla på SSA's web "Dagens födelsedagsfirare".
Drar en mental linje mellan 50-åringar och yngre. Resultatet blir oftast ett par under 50 år och ett betydligt större antal oldtimers.
Nu är visserligen inte alla amatörer medlemmar i SSA, inte jag heller, men trenden är tydlig.
När jag tog cert början på 60-talet var det ganska exotiskt att kommunicera över längre avstånd. Så pass märkvärdigt att redaktören på lokalblaskan gjorde ett "hemma hos" i mitt pojkrum där han exalterad skildrade hur jag kunde ha kontakt med japaner och sydamerikaner. Idag knappast intressant då varenda skolunge har en smartphone med samma faciliteter i fickan.
Efter 3-4 år gick jag QRT, livet familj och arbete kom emellan. När jag tog mig i kragen efter typ 50 år och blev QRV igen hade hobbyn sannerligen förändrats.
Det gick att köpa all utrustning man behövde! Ingen körde kristallstyrt på 2meter CW! Massor med nya moder och integration med datorer. WOW!
Även vår intresseorganisation hade förändrats, nytt omslag på medlemstidningen som fortfarande trycktes och skickades ut till medlemmarna f.v.b. runda arkivet.
Hur många 20-30åringar är med och utvecklar vårt språkrör mot offentliga Sverige?
Det är väl inget problem att så många är fascinerade av att köra Contest så länge det finns andra som ivrigt använder vår hobby i andra riktningar.
Vi behöver dock inte några bakåtsträvare typ de som propagerar för att CW-prov skall vara obligatoriskt och att de teoretiska kunskapsproven skall skärpas.
I en värld där allehanda aktiviteter står till buds för dagens ungdomar är det väl inte läge att göra det svårare att etablera sig som "ham".
Om jag lever om 10 år och går in på SSA's Dagens födelsedagsfirare, vad ser jag då över och under min 50-linje?
/Nisse

 

[SM7EQL]

DVO skrev; "
Även vår intresseorganisation hade förändrats, nytt omslag på medlemstidningen som fortfarande trycktes och skickades ut till medlemmarna f.v.b. runda arkivet."
----

SSA har förändrats så till vida att föreningens fokus anpassats till en helt annan sorts amatörradio än den du och jag hade på 60-talet. För den som är genuint radioteknikintresserad och har tillgång till Internet har SSA och tidningen QTC mycket litet att erbjuda. Detta gäller även för alla andra nischer och för dem som har ett stort intresse för sin nisch. Det som publiceras i QTC är med få undantag sådant som finns i överskott på nätet, åtkomligt för den som klarar av att utforma relevanta sökbegrepp.

På "vår tid" på 60- 0ch 70-talen var föreningar och dess medlemsblad livsviktiga. Det var där vi fick vår information och föreningarna fyllde ett verkligt och viktigt behov. Tidningen luslästes och var efterlängtad liksom QST, CQ, 73, Ham-Radio och UKW-Berichte m fl som ofta fanns på klubbarna.

Innehållet i moderna QTC ger inte mig något men passar säkert jättebra för många medlemmar som inte har något särintresse eller bara vill läsa populärt skrivna artiklar på en mer övergripande nivå. QTC är f n den enda livlinan SSA har kvar och skulle man ta bort QTC så skulle SSA högst sannolikt krympa ihop till ingenting mycket snabbt. QSL-distribution som medlemsförmån blir allt oviktigare i takt med att möjligheterna till digitala QSL ökar.

Jag bläddrar igenom min QTC vilket brukar ta 5-10 minuter. Ströläser lite här och där. Tidningen läggs sedan i samma hög som reklambladen som översvämmar vår postlåda. Jag tror att det ser ut så på många håll och det behöver inte uppfattas som nån kritik mot SSA specifikt. Trots allt har ju medlemmar frivilligt och utan ekonomisk ersättning bemödat sig att skriva sina artiklar och jag som skrivit många artiklar dock inte så många för SSA vet verkligen hur mycket arbete som ligger bakom.

Men nu är ju verkligheten den att allt vi "behöver veta" finns på nätet och är åtkomligt i realtid. Det kan vara bra att förstå detta faktum.

>>>>"Hur många 20-30åringar är med och utvecklar vårt språkrör mot offentliga Sverige?"

Det är ganska få. Jag vill minnas att SSA uppgett att antalet medlemmar under 25 år ligger i häradet 50 st. Det låter osannolikt lågt men å andra sidan är ju medelåldern i vår hobby ca 63-65 år och ökande. Inte specifikt för Sverige utan samma sak i många länder. SSA har nyligen beslutat att höja gränsen för ungdomsmedlemskap till 29 år för att kanske locka in fler "ungdomar" och bättra på statistiken.

Att antalet unga medlemmar och radioamatörer i gemen är så lågt har att göra med att det hobbyn har att erbjuda inte räcker till för att skapa tillräcklig efterfrågan och intresse. Som jag skrivit förr så finns det där "magiska" med radio som vi såg som 15-åringar på 60-talet inte kvar. Dagens unga lever ju med superavancerad trådlös teknik på ett sätt som är naturligt för dem och det är här det blir svårt att försöka förklara mervärdena i amatörradiohobbyn. Alla de gamla utslitna argumenten som det tjatats om sedan Hedenhös tid och som SSA fortfarande tjatar om i sitt reklammateriel är helt irrelevant och otidsenligt - för unga ungdomar.

Kruxet är att det nog inte går att finna något bättre för att inspirera nya oförstörda och locka till sig fler ungdomar. Vad skulle det vara i så fall?

Så som svar på din fråga så är det nog inte så många 20-30 åringar som utvecklar något språkrör mot det offentliga Sverige.

Om SSA vill försöka bromsa den nedåtgående medlemsutvecklingen så tror jag att man blir tvungen att vända sig till andra grupper som håller på med "teknik" och "radio". SSA kunde t ex införa en Privatradiospalt i QTC, en PMR & 69 MHz spalt, en spalt om Freebanding och piratradio. Kanske fokusera mer på Makers osv. Visserligen kanske en och annan radioamatör av den "gamla skolan" hade lämnat SSA i protest men om nu enbart kvantitet - antal medlemmar vem som helst - räknas och man inte har insikten och förmågan att värna om radioamatörernas traditioner och särart så torde en sådan omsvängning kunna bidra till att hålla liv i föreningen ett tag till.

>>>>"Vi behöver dock inte några bakåtsträvare typ de som propagerar för att CW-prov skall vara obligatoriskt och att de teoretiska kunskapsproven skall skärpas."

Att införa obligatorisk krav på färdigheter i morsesignalering torde knappas bli aktuellt. Varken SSA eller PTS är intresserade och knappt någon annan heller. Kunskapskraven när det gäller el-lära och radioteknik har sedan 2011 skärpts betydligt och även några nya delar tillkommit.

Tiden före hade Sverige jämfört med övriga CEPT och EU extremt låga kunskapskrav. De låg på samma nivå som noviscertifikaten i andra länder. Men inte ens dessa extremt låga krav har ju kunnat hålla numerären uppe. Vi fick in väldigt många nya företrädelsevis med privatradiobakgrund men få av dem kom vidare. Flertalet fastnade på repeatrarna och tröttnade efter ett par år och försvann lika fort som de kom in. En mycket liten andel blev medlemmar i SSA.

Med de nya betydligt svårare proven kommer det så klart att bli ännu färre som mäktar att ta sig igenom nålsögat men å andra sidan så får de som skaffar sig de nödvändiga kunskaperna också en betydligt bättre grund att stå på. Därför öppnas också fler möjligheter inom hobbyn. Så även om numerären minskar så kan det mycket väl vara så att innehållet och kvaliteten i hobbyn, om inte ökar så i alla fall kan bibehållas någorlunda intakt.

Om PTS skulle komma på idén att införa krav på morsesignalering så skulle jag inte protestera. Om jag hade fått bestämma över PTS så hade jag nog istället för telegrafi infört obligatoriskt krav på lödning, elementär felsökning, lite mer kunskaper i elsäkerhet och områdena EMC och EMF. Sånt som ALLA radioamatörer borde kunna och har nytta av.

De som lär sig löda ordentligt och då även pyttesmå SMD-komponenter skulle få tillgång till en helt ny värld och amatörradion skulle kunna behålla sin särställning gentemot licensfri radio såsom PR- PMR- och 69 MHz osv.

Nåväl, så blir det nu inte, så ingen panik i leden...

Ja, det blev ju ett långt inlägg det här men det skrevs enbart för dig som orkade läsa allt och i brist på annan aktivitet här på HAM.SE så kan det väl annars fungera som utfyllnadsmaterial eller underlag för att fundera i nya banor...

 

[SM0GLD]

Om jag hade fått bestämma över PTS så hade jag nog istället för telegrafi infört obligatoriskt krav på lödning, elementär felsökning, lite mer kunskaper i elsäkerhet och områdena EMC och EMF. Sånt som ALLA radioamatörer borde kunna och har nytta av.

Det där skriver jag under på!
Det har visat sig många gånger att inom dessa områden sviker kunskaperna rejält men det gäller inte bara Sveriges radioamatörer. Jag kollar lite på QRZ ibland och förfasas.
Man ställer helt otroliga frågor på forumet i stället för att gooooooogla lite och ta reda på saker för egen maskin. Men det är enklare och bekvämare att fråga först i stället för att själv lösa sitt problem.....ORKA!!!!...

Tyvärr är det så att det mesta i samhället i dag ligger serverat att bara användas för vem som helst, ingen orkar bry sig om det blir lite för besvärligt.
Första moppen är förmodligen en scooter med automatlåda, helt otänkbart på min tid. Bilarna i dag vare sig om dom är elektriska eller "normala" så är det automatlåda som erbjuds. Vem ORKAR växla om man slipper. Stereoanläggning är sedan länge ett bortglömt fenomén, man ORKAR inte bry sig om sådant när man via spotify ändå har tillgång till all musik. Det spelar ingen roll hur det låter bara det låter. Varför skulle man då bygga sin egen stereoförstärkare?

Denna nya syn på tillvaron verkar genomsyra det mesta i samhället så vaför skulle någon ........ORKA!!!...... bry sig om radioprylar? när man inte bryr sig om något alls.
Allt ska vara så enkelt som möjligt verkar det som och väldigt få vill göra något själv med hjälp av sina egna händer.

 

[SM0HXO - Sven]

För mig blev just den där aha-upplevelsen i min barndom, då vår Radiomöbel kom i huset och spred musik och annat av förmodat intresse från Europas Radiostationer. Hur kunde detta vara möjligt och de vuxna förklarade så gott de kunde. Röster från andra sidan behöver ju inte vara av galenskap. Hursomhelst så tändes mitt intresse för radio av detta och efter en tid av lek med "walkie-talkie" med dyra batteribyten så blev det senare genom SK3AH en början in i radiohobbyn. Vägen har varit lång, men just detta med att i realtid(minus våghastigheten) förmedla ett budskap från A till B med "etervåg", sändning och detektering i mottagare, det blev ett stort intresse och nöje för mig. - Samtliga inom amatörradion har ju sin bakgrund, historia och det ska envar värna om..

/Sven.

 

[SM4UKE]

Jag förstår inte heller varför det är så himla viktigt att det till varje pris måste bli massor med radioamatörer. Det låter som en vansinnig idé att tvinga på folk, unga eller inte, något som de inte är genuint intresserade av. Och är de inte intresserade nu kanske de blir sedan. De viktiga är väl att det är lätt att hitta info om hobbyn och att det är lätt att komma i kontakt med någon provförrättare. Kursmaterial ska finnas fritt tillgängligt. Däremot ska absolut inte radiocertet komma fritt i cornflakespaketet. Det ska krävas kunskaper för att bli radioamatör. För det är faktiskt skillnad mellan amatörradio och PR-radio/PMR/mm. Det bör också förklaras vad som skiljer, att det är helt olika radiotjänster med skilda syften. Helt klart gör man presumtiva amatörer en björntjänst om man tummar på teknikkraven. Numera kan få radioamatörer klara sin vardag utan EMC-kunskaper.

Synd att folk går miste om känslan att bli belönad när man ORKAT. Det tar emot att lära sig CW men en skön känsla när det släpper och börjar gå bra. Kan vara jobbigt att ta körkort men det uppvägs av den där sköna känslan som nog de flesta kommer ihåg, när man första gången åker iväg någonstans på helt egen hand. Att lära sig spela ett instrument tar emot ett bra tag men sedan släpper det. Det är nog få förunnat (man måste ju ORKA...) att helt plötsligt klara att böja en ton på ett munspel, den dagen är en nästan religiös upplevelse. Mycket är sådant som kan uppnås utan några större ekonomiska uppoffringar, om man bara ORKAR lite.

 

[SM7EQL]

Diskussionen - "vi måste bli fler" har pågått så länge jag haft cert, dvs från 1969. Då på den tiden behövdes ganska små insatser för att locka in nya i hobbyn. Vi hade också ett konstant inflöde av de som tagit amatörradiocertifikat i lumpen eller som bara utbildats till telegrafister och fått smak på amatörradio. Radio var magiskt och varken mobiltelefoner eller datorer konkurrerade om kommunikationen.

Hobbyn på den tiden var med dagens mått mätt också betydligt mer teknikinriktad. I stort sett alla nykomlingar - de flesta i tonåren - som tog C-certifikat byggde sin egen sändare. Kristallstyrd 10 W för 80 och 40 m. De äldre supportade med komponenter och tips.

Certifikatssystemet med tre klasser innebar att det fanns nya mål att sträva efter. Uppgradera till B-certifikat som då medgav 75 W och VFO. Det var ett enormt steg upp som nog dagens nya amatörer som börjar i andra änden, med full effekt och en högpresterande transceiver, inte kan förstå innebörden av.

Högsta klassen A-cert medgav hela 500 W DC input och telefoni.

Verksamheten i klubbarna handlade på den tiden mycket om att köra radio, jaga DX, bygga antenner och inte minst viktigt att ständigt finlira med sin station, förbättra nycklingen, minska splatter och bygga ut i långsam takt. Komplettera med fler band och bättre pre-amps m m. Allt detta bidrog till att medlemmarnas kunskaper och erfarenheter ökade. Det bidrog också till att klubbmötena till stor del handlade om radio med stort teknikinslag ner på komponentnivå.

Kikar vi på amatörradiohobbyn idag så finns det ett antal dead ends som inte leder någon vart. Många nya kommer bevisligen från privatradio och det blir därför naturligt att skaffa sig nån radio för 2 m och 70 cm repeatertrafik. Utvecklingspotentialen där är nära noll. Vissa går ett steg längre med D-star och allt vad det nu heter. Intresset för de traditionella moderna telegrafi och SSB på VHF-banden är lågt. Det kan man konstatera genom att lyssna. Den aktivitet som finns är koncentrerad till aktivitetstesterna. Är man inte intresserad av tester så finns knappast något att hämta på VHF-banden. Faktum är att det behövs ju ganska bra antenner och en störningsfri miljö för att få tillräckligt utbyte och glädje på lite längre sikt.

En del nya kommer igång på kortvåg och 80 m. Nu för tiden finns dock "ingen" som ropar allmänt anrop på en udda frekvens så som var jättevanligt förr. Trafiken har övergått till att bli kanaltrafik på fasta förutbestämda frekvenser med minst tre nollor i decimalerna och på vissa bestämda tider. På 80 m idag hörs massvis med sådan trafik i s k ringar där 3-5 eller fler träffas varje dag för att i princip utväxla rapporter och hövlighetsfraser. För många nya blir detta en återvändsgränd och man kommer inte vidare. Någon kanske finner sin nich men det stora flertalet gör det inte.

Att lägga resurser på att värva nya bara för att det skall bli fler amatörer känns helt meningslöst. SSA har under lång tid försökt skapa ett behov - som inte finns - istället för att värna om de som redan är aktiva radioamatörer och medlemmar. Man har försökt att göra det lättare att bli radioamatör genom att så långt möjligt minimera kompetenskraven och via klubbarna erbjuda veckoslutskurser just i syfte att bli fler. Målet har varit att lära ut enbart svaren på frågorna så att vederbörande skulle klara provet. Så har det sett ut fram till ca 2011.

Det har gett många nya radioamatörer som å ena sidan fått ett formellt certifikat som utvisar att de har de kunskaper som krävs men å andra sidan inte har den grund som behövs i praktiken. Det är därför vi t ex här på HAM.SE sett nya amatörer fråga om vilken antenn som är bäst, vilken radio skall jag köpa och massor av liknande frågor som aldrig ställdes förr. Det var sådant som fick sina svar under utbildningens gång. Eftersom normala kurser spände över 1- 2 terminer så kom de nya in i gemenskapen i klubben på ett naturligt sätt och fick vara med i den löpande verksamheten, köra radio som second operator och mixtra med antenner m m. Den verkliga utbildningen som gav en synnerligen gedigen grund att stå på sen.

Att sälja in amatörradio idag är en lika omöjlig uppgift som att sälja in "sport" som ett brett begrepp utan att definiera vilken gren eller grenar som avses och vad dessa grenar går ut på eller kan erbjuda. Varken SSA eller vi enskilda amatörer klarar av detta. Däremot kan var och en av oss så klart tala oss varma för just de nischer inom hobbyn som vi själva brinner för. Jag begränsar mig till att värna om det radiotekniska intresset och det fantastiska med att kunna bygga sin egen radiotrustning såväl med rör som de absolut senaste kretsarna. Nischer som jag absolut inte vill ödsla min tid på just nu är contesting och repeatertrafik, digitala moder och satellit och... m m. Det hindrar dock inte att andra som sysslar med de nischerna pratar för sin sak. Bara att sätta igång.

SSA sitter här i en fullständigt omöjlig situation. Som "nationell samlande förening för alla radioamatörer" som man utger sig att vara så måste man väl i rättvisans namn ta tillvara samtliga medlemmars intressen oavsett nisch och kompetensnivå? Det betyder t ex att SSA.SE och QTC bör ha ett innehåll som passar "alla" och ger ett valuta för medlemsavgiften. Då resurserna och antalet sidor trots allt är begränsade så innebär det att enbart de största nischerna kan täckas upp men ändå bara på en övergripande nivå. Det leder till en i mitt tycke ganska substanslös tidning precis som QST och i princip alla de andra ländernas medlemsblad är idag. Högt fokus på annonser, presentationer av nya stationer, enkla beskrivningar på antenner och många sidor med contestresultat osv. Populärt skrivna artiklar från fyr-weekend och återkomst till amatörradion efter 50 år osv. Någon sida om amatörradio förr i tiden för att vi old timers kanske skall känna oss sedda. Jag ser dock inte att SSA har något val och kan göra på något annat sätt. Problemet har alltid funnits men var lättare att tackla på 60-talet då amatörradiokollektivet var mer homogent i sina intressen och antalet nischer betydligt färre.

 

[SM7DVO]

När vi blir alltför få aktiva radioamatörer kommer det bli svårare att freda våra frekvensband från komersiella aktörer som tycker sig ha mer användning för dem.
Tror jag i alla fall.

 

[SA0AIB]

Bengt, intressant förslag om vad som borde ingå i provet!

Vi har ett område med lödning, felsökning och elsäkerhet som hänger ihop i kanske ett litet bygge av något användbart. Några förslag?

Från komponent- och kretsnivån går vi till EMF och EMC, som är mera av en systemnivå. Hur kan man göra för att demonstrera det på ett handgripligt sätt?

/Per W

 

[SM4UKE]

För att demonstrera EMC i praktiken, dvs att signaler inte håller sig på sin plats, byggde jag en demolåda som använts på jobbet. Det är en skrotlåda av metall som döptes till "Faradays burk".

En signalkälla byggdes som är en kamgenerator (även känd som kristallkalibrator) som ger en massa signaler med visst, välkänt, intervall över stort frekvensområde. Man skulle också kunna tänka sig att mata med en ordinär signalgenerator. Generatorn ansluts till "faradays burk" via en koax. En chassi-BNC har en trådstump på insidan som strålar ut signalerna inne i lådan. Det finns också en chassi-BNC som inte alls har kontakt med chassit för att demonstrera vad som händer i ett sådant fall. Ja, koaxen kommer förstås att stråla friskt då… Två bananuttag finns. Från det ena går det en tråd rätt in i lådan. Den andra har ett genomföringsfilter, och en tråd in i lådan. Där kan man visa verkan av vad som händer filtrerat vs. ofiltrerat.

Halva lådlocket har en ledande packning, den andra halvan har ingen kontakt med resten av lådan.
För att sniffa signaler som kommer ut används en hembyggd sniffprobe byggd av en loop av RG58. Kopplas till en spektrumanalysator men det går också bra att lyssna med en handscanner (t ex IC-R20) eller varför inte en SDR-radio.

Med proben upptäcker man lätt vilka ställen det läcker ut signaler. Man kan också testa verkan av om man sätter en lämplig (eller olämplig!) ferrit på en störig ledning. En demonstration av den här typen kan vara en ögonöppnare hur knepigt det kan vara att skärma in signaler och hur lätt man saboterar en skärmning. Det blir uppenbart att det är helt meningslöst i de flesta fall att skärma in något om man inte hanterar ledningarna på något vettigt sätt. Ett exempel på hur grundläggande EMC-begrepp som "zonindelning, skärmning och filtrering" kan visas och det blir mindre svart magi av det hela. Byggs av delar från den lokala junkboxen och man kan klara sig utan dyra instrument om man vill. Största utmaningen kanske är att hitta en någorlunda störningsfri plats att leka på.

 

[SM7EQL]

AIB skrev; "Vi har ett område med lödning, felsökning och elsäkerhet som hänger ihop i kanske ett litet bygge av något användbart. Några förslag?"
----

Tja, jag kan berätta om ett förslag som jag, Lennart SM7KHF (SK) och Staffan SM7DQW (SK) försökte sälja in i SSA under den tiden jag var sektionsledare för Sektion Utbildning i SSA för många år sedan.

Tanken var att SSAs utbildningsmateriel skulle innefatta ett antal praktiska moment där en enkel byggsats låg till grund. SSA skulle sponsra utbildningsställena, främst radioklubbarna, med detta. Det handlade om en kostnad per elev på 40-50 kr eller däromkring. Idag med möjligheterna till inköp i Kina så kanske 10-20 kr skulle räcka och bli över.

Planen var i alla fall att kurserna skulle läggas upp så att byggsatsen användes i certifikatsutbildningen där man började med att identifiera de olika komponenterna och gå igenom deras egenskaper och användningsområden. Längre fram i kursen skulle byggsatsen monteras och sedan användas för mätövningar för att visa hur Ohms lag används i praktiken och hur man kan räkna på effekt och verkningsgrad m m. Det var elementära saker men ändå viktiga sådana som alla radioamatörer borde ha erfarenheter och kunskaper om.

Syftet var också att ge möjlighet för eleverna att prova på att löda och även felsöka sina byggen. Allt utgick ifrån att en minsta möjliga verktygsuppsättning och ett billigt universalinstrument behövdes, något vi räknade med att alla klubbar redan hade eller kunde skaffa.

Idén kom från kursverksamheten i SK7CE här i Lund där jag och Roland SM7FKR fungerade som kursledare många år. Varvat med certifikatskursen som vi drev under 80-talet fick eleverna bygga ihop en enkel mottagare som bestod av fem olika byggblock med en transistor och en handfull komponenter i varje. Byggsatserna lottades ut så att någon fick HF-steget, en annan oscillator, en tredje blandaren, detektorn och en förstärkare. Ibland fick två pers dela på en byggsats.

Byggsatsprojektet blev ett bra komplement i undervisningen som ju då som nu innehåller blockschema över olika sorters mottagare och hur signaler från antennen blandas med en osillatorsignal för att antingen bli en mellanfrekvens eller direkt till LF. Saker som är svåra att förstå baserat på enbart teoretiska förklaringar men som oftast blir lättare att ta till sig via praktiska laborationer.

På den tiden - på 80-talet - var vi ganska ambitiösa och eleverna fick belysa, framkalla och etsa kretskorten själva men i förslaget för SSA skulle färdiga kort användas för att inte göra det allt för svårt för utbildningsställena.

Det fanns dock inget intresse inom SSA för den sortens utbildning då fokus var helt inriktat på minsta möjliga provkrav och att få fram så många nya amatörer (medlemmar) som möjligt. SSA trodde på fullt allvar att de som kom in lätt och fort sedan själva skulle ta sig vidare. Något som aldrig inträffade för merparten.

Hur som helst, när alla borrat och byggt ihop sina små kort så avprovades de och kopplades samman med lösa trådar till en komplett mottagare som faktiskt oftast fungerade! För flera av dessa elever blev dessa staplande steg så småningom inkörsporten till vidare studier på Lunds Tekniska Högskola och några av våra forna elever fastnade på Ericsson och utveckling av mobiltelefoner. Andra kom vidare på egen hand och fattade tycke för hemmabygge. Många från de åren är still going strong och fann sina nischer.

Det är nog så enkelt att i unga år behövs bara små triggpulser för att komma över de första hindren och sedan få mersmak. Känslan av att ha byggt något helt själv med egna händer och som dessutom fungerar kan endast förstås av den som gjort jobbet. Det var ju också så som skolan fungerade före det att efterdyningarna av 68-rörelsen sågade i sönder den och flumskolan tog över. Vi som var med på den tiden kommer ihåg de "riktiga fysiklektionerna" med Norsteds övningsmateriel där spänningskuben och alla enheterna såsom kolkornsmikrofon, transformatorer m m kunde kopplas samman och vi ovetande elever fick den ena Aha-upplevelsen efter den andra. På min skola fanns flera fulla materielskåp med massor av kul mackapärer där det t o m kunde byggas ihop fungerande FM-sändare. Oerhört spännande kan jag lova. Tveksamt om en iPad och digital undervisning kan göra samma jobb idag.

Men som sagt, det fanns tyvärr inget intresse för det här inom SSA eftersom man vid den tiden på 90-talet var helt förblindad på att göra om amatörradio till en hobby för alla och mer inriktad på social samvaro med radion i centrum snarare än en teknisk hobby. Det togs fram ett ganska stort (dyrt i alla fall) rekryteringspaket med broschyrer som visar just denna omsvängning. Något år tidigare hade man beslutat att lägga ner Tekniksektionen eftersom styrelsen dels ansåg att radioteknik, scheman och formler m m skrämde bort det nya klientelet man ville fokusera på och dels att den lilla teknik som eventuellt behövdes kunde hanteras inom ramen för de andra sektionernas arbetsområden i SSA.

Man kan se att liknade förändring skett i andra föreningar som ARRL där innehållet i QST succesivt har anpassats för målgrupper som primärt är intresserade att kommunicera med fabrikstillverkad utrustning. EDR i Danmark höll flaggan för radioteknik i topp längre men trenden är den samma där. Det tekniska upplevdes som passé och artiklarna i OZ har blivit allt mer urvattnade för att passa i tiden.

Allt detta har sin grund i att kvantitet prioriteras framför kvalitet när det gäller utbildning och här i Sverige är det SSA som stått för söndersågningen av amatörradioutbildningen. Det råder det knappast några tvivel om - sett med mina ögon.

Frågan är om det går att göra så mycket i nuläget. Framtidskonferensen som det skrevs om i senaste QTC tycks ha ältat samma frågor som fanns på agendan på 90-talet. Det som hänt sedan dess är ju att klubbarna tappat fart och det är svårt att finna medlemmar som är villiga att hålla kurser samt att antalet intresserade är väldigt lågt. Marknadsanpassade hyror har gjort klubbar huslösa och vikande medlemsantal ger dålig ekonomi.

Frånfallet på de kurser som ändå körs är högt, i alla fall i de klubbar här i Skåne som jag känner till. Om åtta tio pers börjar så kanske bara 2-3 orkar ta sig igenom hela kursen. Hur många blir aktiva på radio så det märks och hur länge håller de ut? Är någon av de nya framtidens styrelseledamöter och kursledare.

 

[SA0AIB]

Bengt och Henrik, exakt vad som jag efterlyste! Enkla illustrativa saker att testa och mäta på som befäster kunskaperna i läroböckerna!

 

[sm5phu]

Bengt, vi kan ju läsa här att du ser väldigt lite av värde i ett SSA-medlemskap. Vi kan också se att ditt kroniska missnöje med SSA började åtminstone så långt tillbaka i tiden som på 90-talet.

Du blev utnämnd till hedersmedlem i SSA 2007, alltså vid en tidpunkt då du redan i åratal varit missnöjd med föreningen, faktiskt mitt i den period som du brukar kalla "den oreglerade tiden".

Hur kom det sig att en person med ditt mått av integritet accepterade utnämningen?

73,
Jonas SM5PHU

 

[SM7EQL]

>>>Hur kom det sig att en person med ditt mått av integritet accepterade utnämningen?

Jag ser inget direkt motsatsförhållande i att vara kritisk till hur SSAs olika styrelser under de åren jag varit aktiv agerat och att ta emot ett hedersmedlemskap i samband med att jag avslutade mina uppdrag. På den tiden fick dessutom alla styrelseledamöter ett sådan som tack för att ha suttit på sin stol i x-antal år oberoende om de uträttat något eller ej.

I mitt fall lades det tillsammans med i första hand Lennart SM7KHF (SK) ner mycket arbete på flera olika saker såsom framtagning av systemet med provförrättning m m. Strukturen till detta gjordes tillsammans med en av PTS jurister och resulterade i de SSAs anvisningar som till viss del används även idag. Provförrättarhandboken är mitt eget lilla bidrag till SSA där jag troligen har kvar upphovsrätten om vi skall vara petiga. En bok som SSA nu ger sken av att vara sin egen. Nåja, den har ju redigerats precis som KonCEPT där de ursprungliga medarbetarna som arbetade med detta också kollrats bort i förtexterna. Dålig stil tycker jag.

Så bortsett i från att jag förbehåller mig att ha rätten att ha egna åsikter och torgföra dem så tycker jag att jag är väl värd hedersmedlemskapet som någon sorts bekräftelse och tack för de arbetena som defakto gjorts för föreningen. Det fanns ju vid tiden ganska många i styrelsen som uppskattade arbetet som gjordes. Så nej, jag skäms verkligen inte för att ha accepterat nämnda hedersbetygelse. Skulle jag det?

Du SSAs v ordf Jonas blev återigen den första i denna tråden som inte klarade av att hålla dig till sakfrågorna utan istället övergick på person. Det vore bättre om du försöker ta till dig det lilla i mina förhållandevis välformulerade och faktabaserade texter som kan användas. Om du läser noga kanske du finner något arbetsbart uppslag där istället för att konsekvent angripa de personer som inte tycker exakt som du tycker. "Ett land, en förening, en ledare, en sanning" Du vet att jag ogillar sådan politik men som tyvärr allt för ofta återfunnits och fortfarande återfinns inom regimen i SSA.

 

[sm5phu]

...jag är väl värd hedersmedlemskapet...

Nu ifrågasatte jag ju inte att du skulle vara värd hedersmedlemskapet. Min fråga gällde det omvända, alltså vad du ser för värde i att vara hedersmedlem.

Uppenbarligen har SSA mycket litet värde i dina ögon, och då måste det väl vara själva hedersutmärkelsen i sig som betyder något, inte innehållet i medlemskapet eller ens att utmärkelsen utdelats av en organisation som du inte sympatiserar med.

Intressant att du nämner provförrättarhandboken och KonCEPT. Jag återkommer till det. Din anspelning på att SSA skulle omfattas av en nazistisk ideologi tänker jag däremot inte nedlåta mig till att bemöta.

73,
Jonas SM5PHU

 

[SM7EQL]

Värdet i att vara hedersmedlem kan väl ses som en fördel att få sig tillsänt QTC en gång i månaden, att vid behov få lov att utnyttja QSL-servicen och fram till dess du valde att radera mitt konto på SSA.SE få lov att delta i debatterna på föreningens medlemsforum och göra min röst hörd där. Detta då utan att behöva betala medlemsavgift. Det är sett med mina ögon bra och det är samma förmåner som alla andra hedersmedlemmar åtnjuter.

En förmån jag i egenskap av hedersmedlem saknar är dock att kunna ladda ner QTC i pdf-format och ha tillgång till äldre nummer eftersom den förmånen tydligen försvann i samband med att du raderade mitt medlemskonto.

Sedan när det gäller själva hedersutmärkelsen i sig så finns det en motivering på dokumentet som har direkt koppling till det arbete jag utförde för föreningen och som känns sanningsenlig. Det är väl mest en bekräftelse eller bevis av något slag. Man kan väl se det ungefär på samma sätt som Simborgarmärket vi fick i skolan eller Guldmärket i morsesignalering i lumpen eller som något Diplom eller motsvarande. Har inte funderat djupare på det och det är inget papper jag varken hängt på väggen eller skryter om.

Nåt i den stilen kanske. Har vi inte drivit utanför sakfrågorna nu?

 

[sm5phu]

Du SSAs v ordf Jonas blev återigen den första i denna tråden som inte klarade av att hålla dig till sakfrågorna utan istället övergick på person.

Jag har försökt hålla mig till sakfrågorna. Men nu har du själv valt att föra in diskussionen på ett antal förmenta personliga oförrätter. Jag gärna hade sluppit att genera dig genom att bemöta dem.

Provförrättarhandboken är mitt eget lilla bidrag till SSA där jag troligen har kvar upphovsrätten om vi skall vara petiga.

Jag ägnade en stor del av hösten 2015 åt att skriva en helt ny provförrättarhandbok. Alla kan se att likheterna med den tidigare utgåvan från 2005 är få.

Handbok för Provförrättare (2005)
Handbok för Provförrättare (2018)

Den gamla handboken är signerad av SM3FJF, men du var säkert med på ett hörn någon gång.

Min inställning är att det ideella arbete som jag utför som funktionär tillfaller föreningen. Jag skulle aldrig få för mig att själv göra anspråk på någon upphovsrätt, allra minst på frukterna av någon annans arbete.

Nåja, den har ju redigerats precis som KonCEPT där de ursprungliga medarbetarna som arbetade med detta också kollrats bort i förtexterna. Dålig stil tycker jag.

Vad beträffar KonCEPT, så har ett antal entusiaster lagt uppskattningsvis något tusental arbetstimmar på den nya utgåvan. Vi har bytt ut inaktuella delar, skrivit nya kapitel, rättat felaktigheter som vi kunnat hitta i den gamla och gjort om hela dispositionen. Folk har kommit och gått under projektets gång, och det har varit svårt att avgöra vilka som skulle nämnas i förordet. Därför nämns ingen utom Lennart SM7KHF explicit, men ett generellt tack riktas till alla som bidragit.

Som du kanske minns kontaktade jag dig inledningsvis för att få tillgång till källmaterialet. Du påstod då att SM7KHF skulle ha varit mycket bitter på SSA, att han inte hade velat att vi drog ytterligare nytta av hans arbete och du lät mig förstå att jag inte kunde påräkna någon hjälp från dig.

Trots att SSA redan ägde upphovsrätten, vände vi oss för säkerhets skull till Lennarts efterlevande, som visade sig inte alls ha något emot att vi arbetade fram en ny utgåva, och som menade att "Lennart skulle ha tyckt om att det görs".

Eftersom vi inte kunde få tillgång till det gamla källmaterialet, blev vi tvungna att lägga väldigt mycket jobb på att läsa in det gamla materialet från papper.

...och fram till dess du valde att radera mitt konto på SSA.SE få lov att delta i debatterna på föreningens medlemsforum och göra min röst hörd där.

Trots flera varningar bröt du demonstrativt och upprepat mot forumets regler. Från början var faktiskt meningen att bara stänga av dig i sju dagar. Men när du krävde att få alla dina inlägg raderade, bestämde jag i samråd med övriga styrelsen att stänga av dig för gott.

Du har satt i system att sabotera diskussionsforum genom att först fylla dem, för att sedan radera alla dina inlägg och förvandla alla diskussionstrådar till en enda röra, där alla andras svar på dina inlägg hänger fritt utan sammanhang. (Jo, mycket av det du skriver är intressant och läsvärt, medan annat bara är provokationer eller ren utfyllnad.)

2012 förvandlade du SSA:s medlemsforum till en schweizerost (du var förvisso inte ensam) genom att radera tusentals inlägg. Nu krävde du att få göra samma sak igen, vilket vi inte kunde tillåta.

Jag beklagar att du som en bieffekt av din avstängning från medlemsforumet inte kommer åt att (själv) ladda hem innevarande års QTC på pdf-format. Om det går att enkelt åtgärda, så ska jag se till att det blir gjort.

73,
Jonas SM5PHU

 

[SM7EQL]

Jo jag har samma syn som dig att det man gör åt en förening skall vara ideellt och kunna användas fritt. Så blev det ju också med min Handbok för Provförrättare. Utgåvan från 2005 är i princip den samma som de tidigare utgåvorna som jag tog fram med skillnad att förordet undertecknats av Jörgen FJF då. Men det ändrar ju inte saken om vem som är upphovsman i grunden. Den första borde ha kommit ut tidigt 90-tal innan SSA kom in i bilden. Då på den tiden fungerade jag som samordnare mellan PTS och de av PTS godkända provförrättarna och SSA var vid det tillfället inte alls med i det gänget. Det kunde gott framgå av förordet i 2005 års utgåva vem och vilka som gjort jobbet tycker jag.

Den utgåvan du skrivit förra året skiljer väl sig så pass mycket ifrån originalet så där har jag inga direkta synpunkter. Kul att den lever vidare och uppdateras.

Ang KonCEPT så finns det ganska mycket dokumentation om hur avtalet mellan författaren och SSA togs fram och hur det ser ut. SSA fick en (1) rätt (inte någon exklusiv ensamrätt) att producera x-antal böcker och det avtalades också hur ersättningen skulle betalas ut. SSA slirade på detta och enligt de mail och avtalstexter jag sparat så fick författaren inte betalt fullt ut så som det var avtalat. Men det är kanske inget att orda om idag så här långt efteråt när förf gått bort.

Det finns även ett juridiskt avtal mellan förf och förf till den tyska versionen som bildade underlag till KonCEPT där det tydligt framgår att det materialet förf använder enbart fick användas för den tryckta boken. Jag har det avtalet också men tror inte att SSA känner till det mer än att det säkert föredragits muntligt på styrelsemöte.

Jag har inga synpunkter på att de efterlevande tycker att att det är bra att författarens arbete kommer till nytta. Det jobb som förf lade ner var ju extremt omfattande liksom arbetet med att korrekturläsa alla de sidor som kom till mig och Bertil CZL i princip varje dag under ett års tid. När boken var klar så beslutade styrelsen att den inte skulle användas eftersom den var för omfattande. I stället hade dåvarande ordf SMK gjort avtal utanför styrelsens kännedom och köpt in restpartiet av den enklare boken Bli Sändaramatör från Per Wallander. Förf färdigtryckta bok om ett par pallar ställdes undan i källaren på SSA Kansli och stod sedan där under flera år innan boken började reas ut för att tömma lagret och användas som en referensbok. Så visst var författaren besviken allt. Konstigt vore det väl annars.

Ang radering av inlägg så var det inte så konstigt som du vill göra gällande. Du kanske kommer ihåg att det fanns en annan SM7:a som var väldigt aktiv på SSA-forum och det till slut blev ett himla bråk som slutade i att vederbörande begärde radering av sina inlägg och om det inte skedde så hotade han med rättsliga åtgärder. Dåvarande ordf godtog den begäran och menade samtidigt att även andra fick lov att begära radering. Saken var ju den att efter att den andra SM7:ans alla inlägg blivit raderade så uppstod en sådan schweizerost som du nämnde och mina inlägg blev malplacerade och trådarna fullständigt obegripliga. Det var av den anledningen jag och några andra tyckte att våra inlägg också borde tas bort.

Din beskrivning av avstängningen är en sanning med modifikation. Några varningar utfärdades visserligen men inte något hot om avstängning. Den vetskapen fick jag först när jag försökte logga in en dag och fick meddelande om att jag var bannlyst. Hoppsan!

Efter koll med nuvarande ordf så framgick det att jag inte längre hade åtkomst till forumet ens för att läsa. Då tyckte jag det kunde vara på sin plats att begära radering men fick till svar att någon sådan inte kunde godtas. Kanske detta skedde under fristen om de där 7-dagarna som sedan utökades till livstids avstängning. Ingen aning.

Efter det har jag inte agerat mer i den saken och har ingen avsikt att göra det heller. Så här i efterhand saknar jag inte SSAs forum heller ty aktiviteten där var ju ständigt låg och det var även obekvämt lågt i tak vilket även andra än jag kan intyga efter att ha uttalat sig kritiskt om föreningens förehavanden. En hel del både kompetenta och tongivande personer valde ju att lämna SSA just på grund av att det inte tilläts avvikande åsikter. Det är för övrigt det som var innebörden av den mening som du fritt tolkade betydligt värre och kopplade ihop med nåt tyskt rike eller hur du nu fick till det.

Ja, kan du ordna så att jag kommer åt pdf-QTC är det toppenbra. I övrigt inga sura miner härifrån.

Nu tror jag att vi gör bäst i att dra streck i din debatt och återgå till sakfrågan som framgår av trådens rubrik.

 

[SM7EQL]

Bra. Nu blev det tyst så då återgår vi till sakfrågorna....

UKE skrev; "Jag förstår inte heller varför det är så himla viktigt att det till varje pris måste bli massor med radioamatörer. Det låter som en vansinnig idé att tvinga på folk, unga eller inte, något som de inte är genuint intresserade av. Och är de inte intresserade nu kanske de blir sedan. De viktiga är väl att det är lätt att hitta info om hobbyn och att det är lätt att komma i kontakt med någon provförrättare. Kursmaterial ska finnas fritt tillgängligt. Däremot ska absolut inte radiocertet komma fritt i cornflakespaketet. Det ska krävas kunskaper för att bli radioamatör. För det är faktiskt skillnad mellan amatörradio och PR-radio/PMR/mm. Det bör också förklaras vad som skiljer, att det är helt olika radiotjänster med skilda syften. Helt klart gör man presumtiva amatörer en björntjänst om man tummar på teknikkraven. Numera kan få radioamatörer klara sin vardag utan EMC-kunskaper."
----

Bra sammanfattat!

Kursmaterial i form av Koncept i pdf-format finns som jag förstår det fritt tillgängligt och tillsammans med PTS publika provfrågebank där man kan skapa egna övningsprov så tycker jag att den biten är väl tillgodosedd. På PTS sidor om amatörradio finns även all relevant information om föreskrifter och regler som gäller för amatörradiotrafik att ta del av.

När det kommer till information om "vad amatörradio är" riktad till allmänheten och potentiella intresserade så blir det mer dimmigt. SSA har sin syn på saken och har nyligen uppdaterat sin informationsfolder. Den ger en bred diffus bild av hobbyn där ett antal av de största nischerna presenteras översiktligt. ESR har sitt fokus riktat på något som vi i detta sammanhang kan kalla tillämpad radioteknik och vågutbredning av experimentell karaktär. Sedan finns det AMSAT-SM som liksom ESR är en liten nischförening men som fokuserar på teknik och kommunikation över amatörradiosatellitter. Vare sig ESR eller AMSAT-SM gör så mycket väsen av sig när det gäller att rikta sig till någon allmänhet och driver inte heller några rekryteringsaktiviteter för att nå utanför det befintliga amatörradiokollektivet. Så i princip har SSA "monopol" på att tolka vad amatörradio är och välja hur amatörradio skall marknadsföras i Sverige.

Som många andra av oss säkert också gör så följer jag ett antal amatörradioforum både i Sverige och utomlands. Några av de större forumen torde vara forumen som är knutna till QRZ.COM och e-Ham. Aktiviteten där är ganska hög även om trenden sedan några år tillbaka ser ut att vara fallande? Genom att noga studera fördelningen av aktiviteten i de olika ämnesområdena som är många så går det att få en bild av vad som engagerar mest. Det går också att konstatera att hobbyn är enormt spretig och splittrad. Antalet smala nischer är stort och det märks också att antalet mycket kunniga personer som skriver inlägg och besvarar frågor är litet. En mycket stor del av inläggen är på nybörjarnivå med frågor som nog enklare fått sitt svar via Google.

Som tankeexperiment vore det intressant att låta ett antal "vanliga ungdomar" som inte har en aning om amatörradio och vad hobbyn går ut på att helt förutsättningslöst försöka lista ut detta genom att studera forumens innehåll, ta del av SSAs rekryteringsmateriel, läsa infon på PTS faktasidor m m. Googla fritt och försöka skapa sig en bild av vad vi pysslar med.

Jag har en känsla av att de flesta skulle bli ganska förvirrade och bara ett fåtal skulle kunna svara på den vanligaste frågan många ställt sig -Vad är amatörradio?

Det närmaste svaret vi har är väl att amatörradio är allt möjligt där någon form av radio ingår som en av ingredienserna men i övrigt mycket svår att beskriva med få ord. Jag tror att det är här det blir svårt för såväl SSA som Framtidskonferensens deltagare m fl att finna konkreta lösningar på de behov och den efterfrågan som egentligen inte existerar men som de så gärna vill skapa med målet att "bli fler" och för att "rädda amatörradion inför framtiden" som vi hör ibland.

Tillgången på saker och ting att syssla med inom amatörradio är i det närmaste obegränsad men är samtidigt bara tillgänglig för den som finner guldkornen och har förmågan att med egen vilja och ork komma vidare. Här gäller det att vara motiverad och vara beväpnad med en god portion uthållighet för att mäkta med att komma igenom utbildningen för att få sitt certifikat och sedan orka hålla intresset vid liv så att hobbyn blir livsvarig eller i alla fall längre än några månader. Antalet sådana här personer som är helt självgående är dock väldigt litet nu för tiden men å andra sidan så är ju våra resurser och viljan bland oss etablerade radioamatörer att fungera som mentorer och hands on hjälpa nykomlingar också liten. I det närmaste obefintliga vill jag påstå. Vi kan i bästa fall sträcka oss till att svara på frågor här på HAM.SE eller svara på mail osv. Någon ställer upp som kursledare i klubben, kanske.

Om fler delat med sig av sina egna projekt och erfarenheter såväl i tidskrifter som på webben så tror jag att det gått att öka intresset några dB och om då någon oförstörd ungdom skulle haka på så är det väl bra. Finns intresset så finns också möjligheterna men man måste faktiskt orka lite själv och inte förvänta sig att andra skall göra jobbet. Så tycker jag i alla fall.