SM4UKE
Well-Known Member
När jag bodde i SM3-landet blev jag inblandad i en certkurs på den lokala klubben. Min uppgift var att undervisa teknikdelen. Efteråt kände jag mig väldigt missnöjd med upplägget. Hela kursen, alltså inte bara teknikdelen, var extrem korvstoppning under två veckoslut. Absolut ingen tid för att hämta andan. Nu var det förstås tänkt att adepterna skulle studera själva mellan men till vilken nytta var det att sitta och i rasande tempo lyssna på en föreläsare. Kom det några frågor så blev hela schemat förryckt om man fick stressa på ännu mer. Knappt någon av deltagarna begrep varför de skulle undervisas i teknik. Helt klart hade man misslyckats med att förklara skillnad mellan amatörradio och PR/PMR/mobiltelefon/WLAN. Pedagogisk kortslutning.
Jag kan jämföra det när jag tog cert. Det var två terminer och gjordes grundligt av två herrar IRG och LLP. Jag kom in på ett bananskal i slutändan och fick korvstoppa mig själv för att komma i kapp men jag hade i alla fall merparten av tekniken efter 4-årig teknisk linje ganska nyligen. Men det var uppenbart att de andra fick lära sig allt både teoretiskt och praktiskt. Resultatet blev att man hade bra koll på mycket som man behöver veta och även har fått testa praktiskt, så den värsta mikrofon/nyckelskräcken har släppt. Med tiden blev det nog uppenbart varför teknikkunskaperna behövs. Man hinner också med en del samvaro på klubben och får reda på en massa där. Några upptäcker förstås att det här inte var något för mig och hoppar av. Dessa avhopp är säkert inget som hobbyn (eller de själva) lider av. Det kan ju ta ett tag tills man inser att något inte är rätt för mig.
Det vore väl naturligt att fundera på varför så få verkar komma igång, för att prångla ut nya amatörer som det inte blir något av måste vara slöseri med energi som kan användas bättre. Jag kommer ihåg informationsmaterialet för nya amatörer som verkade vara inriktade främst för att informera varandra om att man skulle träffas för att käka pizza. Det hade säkert lockat någon på 70-talet men kom alldeles för sent när alla börjat med SMS, e-post...
Samma var det när vissa på klubben var övertygade att det skulle vara jättehäftigt för ungdomar att använda packetradio - det är ju DATORER. Vem som helst som kommit i kontakt med internet, även om det så bara var via ett telefonmodem, finner nog att packet var rätt så passé då. Den som ville, och kunde tekniken, kunde däremot ha grejat häftiga förbindelser.
För övrigt har väl aldrig förutsättningarna varit så bra för amatörradio som NU. Det finns mängder av billiga radiogrejer. Mätinstrument och komponenter finns i drivor om man orkar leta. Information på nätet kryllar det av. Men den nye amatören måste likväl ha en bra grund att stå på för att veta hur man kommer igång och kommer vidare. Kunskaper behövs för att hantera problem (störningar av olika slag) och för att kunna hantera de enorma privilegier som amatörradio (till skillnad från PR/PMR osv) erbjuder. Att många inte bygger utan köper grejer (och därmed går miste om mycket kul) är helt oväsentligt. Det kan också vara på sin plats att inse att faktiskt en del skulle klara sig gott med PR/PMR istället för att pådyvlas amatörradio. Kanske vill de gå vidare senare. Ofta hör man hur det framhålls vilken enorm kompetens som alla amatörer besitter men jag tycker snarare det är lite klent om man ska vara ärlig, eller kanske snarare väldigt ojämnt. Många verkar tyvärr också vara helt handlingsförlamade när det gäller att försöka lösa exempelvis störningsproblem. Här kan man funderar på vad problemet är, är det dåliga EMC-kunskaper (som ju i grunden mycket är radioteknik som radioamatörer ska vara experter på) eller brist på social kompetens (eller rädsla för att konfrontera andra).
Jag kan jämföra det när jag tog cert. Det var två terminer och gjordes grundligt av två herrar IRG och LLP. Jag kom in på ett bananskal i slutändan och fick korvstoppa mig själv för att komma i kapp men jag hade i alla fall merparten av tekniken efter 4-årig teknisk linje ganska nyligen. Men det var uppenbart att de andra fick lära sig allt både teoretiskt och praktiskt. Resultatet blev att man hade bra koll på mycket som man behöver veta och även har fått testa praktiskt, så den värsta mikrofon/nyckelskräcken har släppt. Med tiden blev det nog uppenbart varför teknikkunskaperna behövs. Man hinner också med en del samvaro på klubben och får reda på en massa där. Några upptäcker förstås att det här inte var något för mig och hoppar av. Dessa avhopp är säkert inget som hobbyn (eller de själva) lider av. Det kan ju ta ett tag tills man inser att något inte är rätt för mig.
Det vore väl naturligt att fundera på varför så få verkar komma igång, för att prångla ut nya amatörer som det inte blir något av måste vara slöseri med energi som kan användas bättre. Jag kommer ihåg informationsmaterialet för nya amatörer som verkade vara inriktade främst för att informera varandra om att man skulle träffas för att käka pizza. Det hade säkert lockat någon på 70-talet men kom alldeles för sent när alla börjat med SMS, e-post...
Samma var det när vissa på klubben var övertygade att det skulle vara jättehäftigt för ungdomar att använda packetradio - det är ju DATORER. Vem som helst som kommit i kontakt med internet, även om det så bara var via ett telefonmodem, finner nog att packet var rätt så passé då. Den som ville, och kunde tekniken, kunde däremot ha grejat häftiga förbindelser. För övrigt har väl aldrig förutsättningarna varit så bra för amatörradio som NU. Det finns mängder av billiga radiogrejer. Mätinstrument och komponenter finns i drivor om man orkar leta. Information på nätet kryllar det av. Men den nye amatören måste likväl ha en bra grund att stå på för att veta hur man kommer igång och kommer vidare. Kunskaper behövs för att hantera problem (störningar av olika slag) och för att kunna hantera de enorma privilegier som amatörradio (till skillnad från PR/PMR osv) erbjuder. Att många inte bygger utan köper grejer (och därmed går miste om mycket kul) är helt oväsentligt. Det kan också vara på sin plats att inse att faktiskt en del skulle klara sig gott med PR/PMR istället för att pådyvlas amatörradio. Kanske vill de gå vidare senare. Ofta hör man hur det framhålls vilken enorm kompetens som alla amatörer besitter men jag tycker snarare det är lite klent om man ska vara ärlig, eller kanske snarare väldigt ojämnt. Många verkar tyvärr också vara helt handlingsförlamade när det gäller att försöka lösa exempelvis störningsproblem. Här kan man funderar på vad problemet är, är det dåliga EMC-kunskaper (som ju i grunden mycket är radioteknik som radioamatörer ska vara experter på) eller brist på social kompetens (eller rädsla för att konfrontera andra).
