SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag anar en viss uppgivenhet i ditt inlägg Anders. Men din ursprungliga frågeställning inbjuder faktiskt till fria spekulationer och sedan ger det ena det andra.
>>>Några av er kanske t.o.m. vägrar att köpa en telefon med SMS i?
Nästan är det så. Jag har aldrig skickat ett enda SMS trots att mobiltelefonen jag äger är kapabel till det. Däremot tar jag emot och läser vad andra skickar till mig. Av 100 meddelanden kan jag vara utan de 99.
När det gäller vanliga samtal så ringer jag ytterst sällan. Om jag är upptagen med något annat svarar jag för det mesta aldrig. Kanske ringer jag tillbaks inom en vecka om inte vederbörande talat in sitt ärende på telefonsvararen och jag anser att det är viktigt.
Det är ganska bra principer och innebär att min teleräkning begränsas till minimikostnaden för laddning av kontantkort liksom att antalet snackesaliga som bara ringer för att få tiden att gå lyser med sin frånvara. På den fasta linan förekommer dock en del mer djuplodande teletrafik med några likasinnade vänner där vi diskuterar radiotekniska problemställningar och den allmänna fördumningen i samhället.
Jag har vänner och bekanta som ständigt ringer, som ständigt tar emot samtal och det är ett förbannat pipande och knappande på telefonen dygnet runt. De flesta som gått ner sig i telefonträsket är dock omedvetna om vad de håller på med och det kommer nog att slå tillbaks på dem senare i livet. De stackarna får ju inte en lugn stund i sin tillvaro - mobiltelefonoperatörernas aktieägare gnuggar så klart händerna.
Mina kompisar undrar varför jag inte har I-phone och jag undrar vad man skall ha en sådan till. Är det inte bara ett skapat behov riktat åt de mest lättledda och de som saknar egen vilja och låter sig styras och påverkas av dolda krafter. Vad tror du Anders?
/Bengt
>>>Några av er kanske t.o.m. vägrar att köpa en telefon med SMS i?
Nästan är det så. Jag har aldrig skickat ett enda SMS trots att mobiltelefonen jag äger är kapabel till det. Däremot tar jag emot och läser vad andra skickar till mig. Av 100 meddelanden kan jag vara utan de 99.
När det gäller vanliga samtal så ringer jag ytterst sällan. Om jag är upptagen med något annat svarar jag för det mesta aldrig. Kanske ringer jag tillbaks inom en vecka om inte vederbörande talat in sitt ärende på telefonsvararen och jag anser att det är viktigt.
Det är ganska bra principer och innebär att min teleräkning begränsas till minimikostnaden för laddning av kontantkort liksom att antalet snackesaliga som bara ringer för att få tiden att gå lyser med sin frånvara. På den fasta linan förekommer dock en del mer djuplodande teletrafik med några likasinnade vänner där vi diskuterar radiotekniska problemställningar och den allmänna fördumningen i samhället.
Jag har vänner och bekanta som ständigt ringer, som ständigt tar emot samtal och det är ett förbannat pipande och knappande på telefonen dygnet runt. De flesta som gått ner sig i telefonträsket är dock omedvetna om vad de håller på med och det kommer nog att slå tillbaks på dem senare i livet. De stackarna får ju inte en lugn stund i sin tillvaro - mobiltelefonoperatörernas aktieägare gnuggar så klart händerna.
Mina kompisar undrar varför jag inte har I-phone och jag undrar vad man skall ha en sådan till. Är det inte bara ett skapat behov riktat åt de mest lättledda och de som saknar egen vilja och låter sig styras och påverkas av dolda krafter. Vad tror du Anders?
/Bengt
