När strålar en antenn vertikalt kontra horisontellt givet frekvens och antennens utformning?

SM6FPG

Fritidskonsulent
Dagens inv-vee med mittpunkten på 11 meters höjd och ca 2 x40 meter hör förvånadsvärt bra, men den räcker ju inte till för att köra dx på topbanden!

Eftersom det är omöjligt för mig att komma upp på sådana höjder där en dipol för 160/80 meter blir verksam för dx så tänker jag:
En vertikal plus en horisontell del upp till en längd motsvarande resonans på 160 meter!

Finns det en given minsta längd på vertikala delen för att man skall få en strålning som liknar den man får från en fullängds vertikal?

Om jag då sätter en traps för att även få den resonant på 80 meter, som en halv W3DZZ för 160/80, behöver jag då använda traps på radialerna, eller skall jag lägga ut x antal radialer för respektive band?

Påverkar detta strålningen, beroende på var traps? (Tänker här en vertikal med trap för att få antennen att även omfatta 40 meter)

Skall jag mata det hela med en automatisk avstämmare i botten eller rent av dra en stege fram till radiorummet?
 
Hej!

Vad du beskriver (vertikal del så långt du kan, sedan resten horisontellt) brukar väl kallas en Long Wire. En känd sådan med traps är "Battle creek special", beskriven t.e.x här. Du skall inte behöva någon tuner. Mata med koax, och ha ett mantelströmsfilter vid matningen. Det är viktigt med många radialer. Ligger radialerna på mark eller är nedgrävda är inte längden så kinkig, men det skall vara många radialer (=jobbigt.) Alternativt kan man använda få radialer som är avstämda. Då räcker det med kanske 2vå radialer per band, men det är pyssligt att trimma in längderna.


m.v.h.
SM5OCI Per
 
Tack Per för den länken, precis vad jag eftersökte......fast frågeställningen kanske var förvirrande, lika förvirrande som mina tankegångar!
 
Men då kan du ju glädja dig åt att du nu är förvirrad på en högre nivå (som man säger......)
OCI
 
Nu måste jag rätta mig själv. En Battle Creek Special (BCS) är inte en Long Wire.

En Long Wire (eller Random Wire) brukar man kalla en antenn där radiatorn inte är avstämd till frekvensen. Speciellt skall man se till att den inte är en multipel av en halv våglängd, för då blir matningsimpedansen så hög att antennen är svår att anpassa med en "normal" tuner. Faktum är att en "Random Wire" som skall fungera på många band är långt ifrån "random" - det finns ett litet antal längder där impedansen är "lagom" för flera intressanta band.

En BCS är en kvartsvågs vertikalantenn för tre band, där den övre delen är nedböjd av praktiska skäl. Koaxialtraps ser till att radion "ser" en kvarsvågsantenn på alla tre banden. Fördelen är en antenn som fungerar utan eller med "lätt" avstämning på flera band, och om man använder liberalt med radialer kan få den ganska effektiv och med tämligen låg strålningsvinkel. En nackdel är att man får förluster i trapsen. Naturligtvis är den sämre än enbands vertikaler, men jag tror ändå att den är en vettig kompromiss, speciellt om man lägger ned energi på jordplanet. Möjligen är den duktig på att plocka upp störningar från näraliggande hemelektronik.

m.v.h.
SM5OCI Per
 
"Finns det en given minsta längd på vertikala delen för att man skall få en strålning som liknar den man får från en fullängds vertikal?"
Kanske är det en inverted L du är ute efter? Du kan tänka på att antennen strålar mest där det är strömmaximum. Strömmaximum finns ca en kvarts våglängd från antenntrådens ände (alltså den som är uppe i luften). När jag för några år sedan körde med en inverted L för 160m, hade jag en tråd som var ca 50 meter, ca 18 meter vertikalt sedan ca 32 meter horisontellt. Då hamnade alltså strömmaximum ungefär mitt på den vertikala delen. Eftersom själva tråden är lite längre än en kvarts våglängd behövdes en förkortningskondensator i matningspunkten, för att kompensera för den induktiva reaktansen. Samtidigt bidrar den lite längre tråden till att strålningsresistansen blir lite högre än om man nöjd sig med en kvarts våglängds vertikal. Den högre strålningsresitstansen gör att förlusterna i jordplanet får aningen mindre inverkan.

Det fungerade också att koppla in en kvarts våglängd för 80 meter, parallellt i matningspunkten. Denna tråd var "spacad" ca 8 cm från tråden för 160m. Funkade bra på både 160 och 80.

Sture
 
Last edited:
FPG de BDZ:

Antenntypen blir närmast en inv L på 160 och en trapvertikal på 80m. Det ideala är naturligtvis att ha den vertikala delen så hög som möjligt men redan vid 15m är det möjligt att få en hygglig funktion på 160m. Det som är mest avgörande för verkningsgraden är, precis som OCI skriver, jordplanet.

Optimal verkningsgrad erhålls vid drygt 100st 1/4 vågs radialer men skillnaden blir inte så stor om du nöjer dig med 40-50 st, där inte alla heller behöver vara 1/4 våglängd för 160. Har du bara 4 - 10 st radialer ger det dig en antennfunktion som enkelt kan matas med 50 ohms koax men ingen särskilt vass DX-antenn.Väljer du att ha eleverade radialer ska dessa vara avstämda för resp band och du kan då nöja dig med ett mindre antal. Min egen erfarenhet är dock att inget slår ett väl tilltaget radialnät på eller nedgrävt i marken.

Ett sätt att kolla hur effektivt jordplanet är, är att mäta den resonanta matningsipedansen i matningspunkten, som då bör hamna i närheten av 20-30 ohm realdel för en inv L eller 35 - 40 ohm för en 1/4 vågs vertikal. Hamnar du närmare 50 ohm är det ett tecken på förluster i systemet Det betyder alltså att antennen inte fungerar som bäst om SWR visar 1:1 när den matas med 50 ohm koax!

Jag körde själv mina första 100 DXCC på 160m med just en inv L.

EDIT: Sture skrev samtidigt som mig med ungefär samma andemening och hans tips att höja matningsimpedansen och lyfta upp strömbuken är bra!

73 & GL

/Lasse
 
Last edited:
Bosse,

Om du matar antennen på det sätt som du själv föreslår, alltså med en ATU vid roten eller med en stege, är det inte så kinkigt med exakta längder, vare sig på själva radiatorn eller på jordplanen. Resonans behöver du ej bekymra dig över.

Om du dessutom har så mycket plats som Sture, SA5A, tror jag antennen blir ännu bättre om du gör den som ett "T" i st f som ett "L", eftersom den symmetriska, horisontella toppsektionen i ett T antas eliminera strålningen därifrån, så att det blir den vertikala delen som strålar.

Några enkla, teoretiska tumregler:

1. Den vertikala delen plus ena halvan av toppsektionen i ett T bör bli c:a 1/4-våglängd. Om du för 160 m alltså får till en vertikal del på, låt oss säga 18 m (m h a t ex en Spiderbeampinne), bör toppsektionen alltså vara c:a 2x22 m (i praktiken något kortare, finner man om man är petig och börjar mäta, men det kan man låta bli, om man matar enligt ovan).

2. Minimilängden för jordplanen, som man kan lägga direkt på marken och ej behöver gräva ned, brukar anges till 1/8 våglängd men de bör hellre vara c:a en 1/4-våg, d v s c:a 40 m på Top Band (ej 20 m, som jag tidigare felaktigt råkade skriva!). Och till sist: ju fler, desto bättre.

Praktik:

Det är en sådan antenn jag kör med ifrån mitt fritidshus som SM7MX, alltså 18 m FK-tråd tejpad på en 18 m glasfibermast plus en toppsektion på c:a 2 x 15 m av en lättviktstråd, avsedd för kostängsel. Jag har c:a 20 st 20 m långa jordplan och c:a 10 st 40 meter långa, alla gjorda av tråd från en rulle DL-1000. Jag har kört omväxlande med ATU-matning vid roten och matning med en 4-trådig stege, som hänger på plaststolpar, också avsedda för kostängsel.

Det går naturligtvis att stämma av en sådan antenn även på 80 meter, men p g a lobsplittring blir strålningsvinkeln då ofördelaktigt högre. Jag har därför tejpat dit en c:a 20 m lång tråd på masten (de 2 sista metrarna dragna åt sidan som ett inv L). som jag byter till manuellt i matningspunkten när jag t ex skall köra contest på 80 m.

En stege till en vertikal enligt ovan matar du enklast från shacket som en Longwire, alltså utan någon av dagens "obligatoriska" 1:4-baluner i utgången av ATU:n i shacket. Vid matning via koax sitter det dock en strömbalun (enligt PA0FRI) strax före ATU:n ute vid mastroten.

Fungerar till belåtenhet.

73 & GL,
Rolf
SM5MX, även SM7MX
 
Last edited:
Back
Top