Detta är ett ämne som i och för sig diskuterats förr men ändå är intressant. Kanske vi t o m kan finna nya infallsvinklar och förklaringsmodeller till det totala förfallet en del av oss old timers upplever?
Ungefär så här ser jag på saken;
Första storhetstiden för amatörradio inträffade redan under 1930-talet. Hobbyn på den tiden var starkt präglad av ett starkt radiotekniskt intresse och mycket inom t ex vågutbredning var ännu helt outforskat. Sen kom WWII och amatörradio blev förbjuden i de flesta länderna. En stor andel radioamatörer kom till nytta inom försvarsmakten, som signalister, signalspanare och radiotekniker. Massvis av nya radiotelegrafister utbildades under hela kriget, i hela världen, ja ända fram till 1970-talet faktiskt.
Den andra storhetstiden började strax efter WWII och toppade under 50- och 60-talen för att sedan sakta avta i takt med att hobbyn helt ändrade karaktär, förenklat uttryckt från att utövarna hade använt utrangerad ombyggd WWII surplus tillsammans med helt hembyggd utrustning till att i allt större utsträckning köpa färdigtillverkade apparater.
En tredje storhetstid med mer fokus på kvantitet än kvalitet kan skönjas i slutet av 70-talet och en bit in på 80-talet då 2 m FM, repeatrar och lätt tillgänglig radioutrustning från Japan samt det faktum att T-certifikatet öppnade vägen för att lättare komma in i hobbyn utan krav på färdigheter i telegrafi samt att proven förenklats.
Om de två första storhetstiderna kretsade kring det radiotekniska och byggande så handlade den tredje storhetstiden om att prata med varandra och använda amatörradio mer på ett socialt plan, allt mer inriktat på tävlingar och andra tillrättalagda aktiviteter där det radiotekniska var en mindre del i det stora hela.
Kanske finns det även en fjärde fas detta nu, början av 2000-talet med allt digitalt och där datorn och iFån-apppar står mer i centrum och radioutrustningen är att se som ett slags nödvändigt ont, ett modem, dyrt och komplicerat jämfört med att ringa med mobilen eller använda internet för att kontakta samma personer eller länder?
Ett sätt att försöka verifiera sanningshalten i ovanstående påståenden är att läsa igenom QTC från första cirkuläret 1925/26 fram till nutid.
Snarlik utveckling har skett i hela världen och återspeglas i de stora tidskrifterna QST, CQ, 73, Ham Radio, UKW Berichte osv. Lägg till Practical Wireless och många andra mer allmänna hobbytidskrifter.
Gamla old timers här i Lund, SM7XU, SM7PP och en handfull andra berättade i början av 70-talet lyriskt om den riktiga amatörradioeran från 1920-talet fram till WWII. Det var då "alla" byggde från scratch, själv lindade rullblockskondensatorer av aluminiumfole, tillverkade egna vridkondensatorer. Det mesta var nytt och outforskat. Den typiska amatörradiostationen på den tiden var en en-rörs Hartley om några watts uteffekt till en dipol över gården med öppen 600 ohm stege. Effekter upp till kanske 10-20 W. Mottagare med ett eller två rör. En återkopplad historia med obefintlig selektivitet men med en känslighet på kortvåg precis lika bra som de allra modernaste dyraste mottagarna vi har idag. De gamla amatörerna var inte alls imponerade av de nya påfunden och ondgjorde sig mer ofta än sällan över det låga intresset hos de nya amatörerna för att bygga själv etc.
För min del började det 1965 med rundradiolyssning på KV och upptäckten av spännande kustradiostationerna med telefontrafik som kunde höras på familjens träradio. Ingången kan ha varit DX-spalterna i tidningen Teknik för Alla som fanns i slöjdsalen i skolan. Som nyfiken 12-åring var detta med trådlösa förbindelser märkligt och magiskt. John Schröders radiobyggboken del 1-3 och Kortvågshandboken ledde via en period med små piratsändare för MV och FM-banden sedan vidare till telegrafikurs i radioklubben och amatörcert 1969. Sett i backspegeln så är jag övertygad om att jag i alla fall fick uppleva de sista åren av den riktiga amatörradions storhetstid och får vara nöjd med det. Tiden efter har också varit kul men på ett annat sätt och inte lika magiskt.
En Ronald R Thomas sammanfattar sin storhetstid så här;
"In the 1950s, amateur radio or "ham radio" seemed almost magical. There was no
Internet, long distance telephone calls were expensive, and international air travel
was limited. People knew that Hams talked to each other all over the world, which
was perceived as glamorous and exciting. They also knew that Hams often
provided emergency communications during disasters and had played an important
role in military communications during World War II."
