Den koppling jag lekt med ett tag ser ut som nedan:
Insignalen är via en strömbalun eller link, och som synes är det en symmetrisk "T-match", hela kopplingen är fritt monterad isolerad från HF-jord.
Med min antenn, som är 2 x 20.3 m i 90 grader vinkel och matad med ca 450 ohm öppen stege ca. 25 m lång är nedan koppling den som löser alla band.
Men så klart funkar även nedan koppling.
Jag har även lekt med att montera kontakter som kortsluter kondensatorn de sista graderna som servot vrider, och då kan jag skapa ganska många varianter med mina fyra servostyrda kondensatorer. Men det funkar alltså med bara en servostyrd kondensator som ev. kan flyttas från sändarsidan till antennsidan.
Varför då fyra kondensatorer? Jag "hittade" dessa monterade på en ram som råkade innehålla alla fästvinklar för servo, och jag "råkade" ha en hög med servon, och jag gillar att leka med små datorer, och jag såg hur dessa enkelt skulle kunna kopplas med alla HF-signaler på en sida, och servosignalerna på andra sidan...
Jag har monterat delarna enligt nedan schema:
Gavlarna på kondensatorerna är perfekta att montera alla anslutningar på, och i andra delen (den vänstra i bilden) sitter alla servon.
Men... eftersom det räcker med ett L-filter för att lösa anpassningen är det mycket som talar för att det blir bara en servostyrd kondensator på ca 400 pF tillsammans med spolen på ca 10 uH. Srömbalunen eller linken skapar symmetri hur eller hur, så varför krångla till det, eller är det bara för att jag gillar att labba som det är kul att skapa en "multivariabel" lösning.
Men jag är så klart väldigt medveten att det funkar fantastiskt bra att skriva upp inställningen för varje band på ett papper och ändra denna lite snabbt vid bandbyte.