Nostalgi

SM3BDZ

SM3BDZ

Well-Known Member
Råkade läsa några inlägg i gruppen "Amatörradio" på Facebook.

Det som slår mig, med en blandning av häpnad och förfäran, är att när dagens radioamatörer vill njutande vältra sig i nostalgi, då visar man bilder på 27 MHz stationer från 70-talet, talar lyriskt om dessa och beskriver manöverdetaljer och påhittade anropssignaler. Intresset liksom bifallet tycks vara stort! Hmm...

73/Lasse
 
Det finns hopp...
Jag hade fram min HW101 för ett tag sedan och testade den. Söndertorkade gummiremmar precis som sist och oxiderade kontakter. Men det blev fart på den. Fint att se en massa rör glöda. Bör nog ta fram Drakelinen och testköra den också, om inte annat för att få lite nostalgikänsla. Sedan finns ju FS/VFO:n också. Kipp (A1 förstås) på dig BDZ.
 
Härligt angreppssätt och reaktion på min lilla iakttagelse! :) Jag har faktiskt en gammal SB101 med motsvarande problematik ståendes i garaget... banne mig ska jag inte ta och plocka in den och få fart i burken! Verklig nostalgi dessutom, då det är den station som fanns på FRO avd 221 i Strömsund och som jag tog mina första stapplande steg ut i etervärlden med! :D
Vad ersatte du gummiremmarna med? O-ringar?
 
Får gå ner i källaren och titta till min HW-100...
Gummiremmarna fick jag ersätta med O-ringar från OK redan på 90-talet.

När jag "researchade" för en kommande artikel i serien "Månadens Mottagare" med titeln
"Japansk Plåtradio" lade jag märke till att de japanska tillverkarna som Trio och Yaesu oftast undvek problemet med vittrande remmar genom att istället använda metallkedjor för drivningen av vridkondensatorerna.

Lasse/BDZ:s iakttagelse är kopplad till referensramar, i dag glider amatörradio och privatradio ihop för väldigt många.
Man ser helt enkelt ingen skillnad, och det återspeglas i sin tur i vad som blir "nostalgi".

För oss som har kunnat upprätthålla "rågången" mellan riktig amatörradio och privatradio ser referensramarna helt olika ut.

Vår nostalgi är svaga telegrafisignaler under tidiga vintermorgnar på 7 MHz med en märkbar ton av oscillatornyckling,
den obefintliga bandspridningen hos en R-1155, de lätt rodnande anodplåtarna hos ett QQE06/40, aromen ur en BC-348,
den mörkgrå rynklacken på en Collins 51J-3 eller den behagliga känslan i en Eddystone-skala.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag var inne på Amatörradio-Facebook häromdagen och läste. Såg då att FOB lagt upp ett par omgångar svart/vita bilder från Ånnaboda 1979 vilket fick mig att plocka fram mitt eget bildarkiv med några hundra bilder från Ånnaboda-mötena och minnas tillbaka. Ja, vad skall man säga mer än att de flesta på bilderna var unga, inte hade stor mage, inte bar skitiga T-shirts. I stället var de fullt engagerade i mätningar och att det hela kretsade kring ämnet - antennmätningar - var lätt att se. Det där är nostalgi för mig även om det nu inte är så hemskt länge sedan. På en av bilderna skymtar DJH som yngling och det finns fler kändisar som still going strong än idag.

Men visst handlar det om referensramar. De flesta amatörer som tillkommit sedan T-certifikatets införande på 70-talet har bakgrund från Privatradiobandet som unga. Så det är väl inte så konstigt att man minns tillbaka till den gamla goda tiden på samma sätt som du och jag började med en träradio och lyssnade på kortvåg 10 år tidigare. Vi vill ju gärna minnas hur allt började med de apparaterna, doftande av bränt damm och kanske också Bakelite eller bränd transformator. Hunts och Vitrom och de röda motstånden med ändkåpor som var gamla redan då. Våra hembyggda C-sändare sitter också fastetsade som minnesbilder på näthinnorna och är lätta att framkalla när ögonlocken fälls ner. Jag ser en sådan med 6C4 och EL84 och när jag blundar ännu hårdare kommer det fram 6L6GT och 5Y3GT också.

Hur det såg ut ännu 10 år tidigare runt 50-talet kan man se i ett nyöppnat bildarkiv här;
http://www.esr.se/index.php/bildarkiv-sm4xl

Vi behöver hjälp med att identifiera radioapparaterna och detaljer så vi kan få ihop beskrivande bildtexter. Så om någon kan och vill hjälpa till med att dra ut sådan fakta så skicka gärna ett mail till redaktionen@esr.se

På den tiden, 50 och 60-talen, var det vanligt att radioamatörerna skickade fotografier på sin radiostation till varandra med en liten hälsning. Jag har själv samlat på mig en hel del sådana bilder från den tidsepoken. Gemensamt för många av dem är de gigantiska hembyggda sändarna i stora stativ med den tunga nätdelen i botten och sedan AM-modulator, styrsändare, PA-steg och antenntuner av det slaget som APQ brukar rekommendera, balanserad med justerbar linkkoppling till en 600 ohm stege.

Bra initiativ med en nostalgitråd Lasse så alla de unga nytillkomna kan se hur bra det var förr. För visst var det väl ändå bättre förr ändå. Hur bygger vi en tidsmaskin?
 
Last edited:
För mig är Nostalgi min första två transistors sändare för 3,5 MHz Morse.
En kristall och två 2N2100 (tror jag) etc, det var så kul och man åkte hem på lunchrasten och körde några QSO.
Förmodligen finns inga möjligheter att få ett QSO en lunch idag. Alla tyx tro att 3,5 MHz bandet är dött dagtid.

Vad gäller drivremmarna i TRIO etc så fanns det en del Japanska riggar med just gummiremmar, men de blev som nämnts ibland små kedjor.
TRIO, YAESU, och även UNIDEN 2020 hade kedjor. Dock den sitnämda kedjor som drev flera omkopplare, de gick tungt och kedjan kunde kugga över.
Det som då oxo hände var att med tiden spricker plastkugghjulen... Den vita plasten som man gjorde kugghjul av åldras av någon anledning??
Har sett det även på Amerikanska riggar som Drake etc. den vita plasten vittrar sönder eller spricker. Liknande plast i skalor och mätare åldras av värmen från skallamporna.
Men allt detta är ju en del av hobbyn att hålla liv i.
En gång tillverkade jag kugghjul, lånade en delningsapparat och med borrmaskin i stativ kunde jag fräsa några kugghjul.
Så allt går.
Utom att få in tandkrämen i tuben tillbaka.

de
SM4FPD
 
Min första C-sändare byggdes efter ARRL Handbook och det var med två stycken 2N2102. Två glödlampor användes som kollektorström- och antennströmindikering. Den ena skulle lysa svagt och den andra i antennkretsen starkt. Jag byggde min 1968 ett år före jag tog certifikat 1969. Bygget blev på Pertinax-mönsterkort där ledningarna ritades med tuschpenna. Sändaren finns kvar än idag och körs då och då. Uteffekten är 2 -2,5 W på 80 m och något lägre på 40 m med 12 V matning. Enligt ARRL-boken skulle man mata med 28 V men det blev dyrt för transistorerna höll bara några minuter Key down. Var det kanske efter samma schema du byggde Roy? Jag tror att schemat kom med i handboken 1967.

Clas Ohlson hade ett fint sortiment av kugg- och linhjul, axlar och mycket annat för den händige hobbyisten. Ett minne blott när man jämför med det moderna sortimentet där allt detta är borta sedan länge. Inte heller finns väl Kalles hektograf kvar med hektografmassan som förnyades i en kastrull på spisen...
 
Tack för input! Det känns inspirerande och jag är väl i princip på väg ut till garaget... någon som minns hur stora o-ringarna bör vara för att passa som drivremmar i Heathkit?
 
Det finns mycket som förändrats, inte alltid till det bättre.
Något sådant är attityderna till det här med regler och bestämmelser.

Man kan jämföra med hur man inom den organiserade amatörradion resonerar idag jämfört med 1969...

I ett nummer av QTC från samma år refereras ett SSA-styrelseärende
som gällde behovet av certifikat och tillstånd sålunda:

"I en skrivelse till styrelsen har SM5-31xx beklagat sig över att man i Sverige
inte får köpa en sändare och börja sända utan några prov eller tillstånd.

Efter företagen utredning har styrelsen kommit fram till att de närmaste länderna
där sådant är möjligt finns i Afrika.

Styrelsen beslöt därför att rekommendera en resa till Afrika för SM5-31xx"

På något sätt finner jag att en sådan inställning inte vore alldeles fel även i dag.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
För mig är nostalgin min morfars radio- och tv-reparationsverkstad. Han fortsatte jobba i Sulfatfabriken, och vågade aldrig satsa fullt ut på verkstaden. Där fanns grejor jag fick överta och undersöka. Där fanns rörradioapparater som prövades som gitarrförstärkare. Bra ljud (dvs mycket distorderat) blev det om man först körde en rörradio som förstärkare och sedan kopplade högtalarutgången till ingången på nästa rörradio. Han hade UKW-konverter som behövdes om man skulle lyssna på det nya FM-bandets rundradio. Jag började nog i 10-12 årsåldern. Han introducerade mig till DX-ing på kortvågsbanden. Jag fick nog fnatt på detta. Började till och med att sitta och vrida på kanalväljaren på TVn och minns att jag fick in finsk TV och RAI Italien. Magiskt! :-)
Därefter slog jag in på den mer kriminella banan. Byggde en transistoriserad FM-sändare och sände "rundradio" till mig själv. Mina föräldrar hade livsmedelsbutik, och skaffade 27 MHz-radio för att hålla kontakt mellan butiken och bilen, då de leverade varor. Jag upptäckte att det gick att prata med italienare och fransmän. En Lafayette HE-20T och en GP räckte gott och väl. Huvva! En gång när jag pratade på 27 MHz kom en radioamatör från Gåsholma in och berättade att det fanns amatörradio. Han var lots och hette Borgström, men jag minns inte anropssignalen. Jag åkte till honom och fick en liten telegrafinyckel, som var avsedd att nycklas medelst fingrarna. Sedan gick jag den minst halvårslånga telegrafikursen hos Gävle Kortvågsamatörer, som också blev en slags uppfostringsanstalt - både när det gäller teknik och beteende. Det medförde att de kriminella aktiviteterna avtog! ;-) Hursomhelst 27 MHz blev en positiv del av min resa till amatörradion, och mycket nostalgi blev det nu. /Sture
 
SM7EQL, jo 2N2102 var det nog.
Huruvida det var byggbeskrivningen i ARRL handboken minns jag ej, sändaren hade två stora spolar och två vridkondingar minns jag.
Den härliga tid då man använde resonans, hi hi...
Olika byggbeskrivningar hade då, liksom nu, en tendens att kopieras i en massa olika former i olika tidningar och media.
Till handritade scheman som kunde uppfattas som att någon själv konstruerat.
Några lampor för antennanpassning hade jag inte utan byggde en "riktig" SWR bro.
Då jag kom underfund med att Clas Olssons SWR brygga krävde mer effekt för att funk på så låg frekvens.
Efterhand lyckades jag mixtra in en blandare, och med VFO utgången från den nyinköpta JR-599 fick jag sändaren att tracka mottagaren.
Dvs jag kunde sända på önskad frekvens.
Jo möjligen var B-certet bundet av kristallstyrning minns inte om det kanske bara var C.
Sändaren finns inte kvar.

Däremot finns min fösta hembyggda "riktigt" fungerande SSB sändare kvar. 3,5 - 3,8 MHz byggd i Clas Olssons ljusblå apparatlåda.
Vi var flera stycken i Hagfors som byggde sådana. 5 W, och slutsteget för 25 W ligger fortfarande kvar oprövat....
Då var det dyrt att skaffa komponenter.

Ja det är mycket man minns som nostalgiskt.

Vad gäller regler och krav så tycker jag nog att avskaffandet av dessa är en framgång för både hobbyn och hur man ser på hobbyn.
Förmodligen får vi väl i framtiden, när all rundradio och all militär trafik försvunnit, se en helt avreglerat kortvåg.
Avskaffandet av kravet på tillstånd för inköp av saker har väl knappast resulterat i några eländen.
Jag tror att människor är mogna att ta ansvar. Jo nog finns det undantag men de är så få att de knappast försvarar en möjlig kontrollinstitution.

de
SM4FPD
 
FPD skrev; "Förmodligen får vi väl i framtiden, när all rundradio och all militär trafik försvunnit, se en helt avreglerat kortvåg."

Ja någon gång i framtiden... Men det var ju annars precis så det hela började under de första åren på 1900-talet. Radioamatörerna fick leka på de korta våglängderna under 200 m som då betecknades som värdelösa för trafik på långa avstånd. Rymdvågen var inte riktigt upptäckt och som vi vet så ökar markvågsdämpningen snabbt med ökad frekvens eller minskad våglängd. På den tiden var 200 m (1,5 MHz) korta vågor.

Snart nog upptäcktes de korta vågornas fördelar att med låg effekt nå över hela världen och det tog inte lång tid innan kortvågen fylldes med all sorts trafik från rundradio till kustradio m m. Amatörerna fick tränga ihop sig till de amatörband som i princip gäller än idag. Trängseln i etern torde ha varit som störst under 40-60-talen. På 70-talet började avvecklingen av de kommersiella stationerna och pågår ännu. Rundradiostationer stänger ner och i december stänger Radio Luxemburg också. Idag finns bara en bråkdel av den forna trafiken och stationerna kvar. Dock finns det fortfarande ett stort behov från många radiotjänster av frekvenser eller kanske snarare att värna om sina forna tilldelningar om de skulle behövas i framtiden. Vi ser just nu hur diskussionerna går heta på WRC-15 om ett ev nytt amatörband på 5 MHz där flera länder ställer sig på tvären. (Läs rapporten från WRC-15 på ESR.SE eller SSA.SE idag).

Huruvida de korta "värdelösa" vågorna under 200 m ännu en gång kommer att släppas helt fria för lek och experiment står väl i stjärnorna att läsa. Jag kan inte se att en sådan utveckling finns på agendan inom överskådlig tid. Då är nog risken större att ITU kommer fram till att amatörradio saknar berättigande. Dvs inte är samhällsnyttig och upptar allt för stort radiospektra som ju betingar ett avsevärt stort ekonomisk värde för kommersiell användning.

Dock kan man ju konstatera att telemyndigheternas (många länders) tillsyn över frekvensernas användning minskat sedan 50- och 60-talen då resurserna för övervakning var närmast obegränsade och ingen kom undan. Numera finns ganska många etablerade "piratband" för både piratrundradio och privatradioliknande kommunikation (t ex 6,7 MHz) spridda över hela kortvågen. Mest använda för musikpiraterna är 1600-1700 kHz där det varje kväll och natt sedan minst 20-30 år tillbaka finns mängder av pirater som sänder med allehanda ostabila hembyggen med raspig ljudkvalitet men i vissa fall utrangerade rundradiosändare i kilowattklassen med toppenfin kvalitet. Många är från Holland där myndigheterna inte verkar bry sig. Ett annan populärt band är 6,2 - 6,3 MHz. Även där hörs hundratals stationer. Gemensamt för de flesta är att de spelar 60-tals pop och det är lätt att förstå att de som står bakom dessa sändningar med få undantag är 50-70-åringar som började sin bana inom radio med oskyldiga piratsändningar som tonåringar och som minns hur mellanvåg lät under pirattiden med alla fartygen på internationellt vatten som utmanade radiomonopolen. Jag lyssnade själv då på 60-talet på Radio Caroline, Radio London m fl på träradion och för de som inte vet så var det nästan vår enda chans att få höra popmusik i radio. Radioutbudet från statsradion var inte direkt tilltalande för oss ungdomar.

Så om din kristallkula visar rätt Roy och de korta vågorna under 200 m åter igen släpps fria så skall jag ta mig fan bli en riktig radioamatör igen och börja sända 60-talspop på mellanvåg och gränsvåg. Det var så jag började och det vore ett perfekt sätt att sluta cirkeln och avsluta en nu till jul 50-årig radiokarriär som omfattat det mesta man kan tänka sig och där höjdpunkten för min del inträffade under 60- och 70-talen. Sedan tycker jag det mesta gått utför på något sätt även om det uppstått fler höjdpunkter under årens lopp och ännu återstår mycket kul att sätta tänderna i. Men den kraftigaste nostalgiska känslan pekar otvetydigt tillbaka på 60-talet för min del. Det var då det var bättre Roy, nu är allt bara värre.
 
I min HW-101 gjorde jag som AOM, satte in o-ringar. Jag är nog inne på andra eller tredje uppsättningen.Det är ingen varaktig fix men enkel. Två av lagom storlek från Biltemas set med ringar. SB-radion är i princip samma sak som HW-101 men i en snyggare låda. Ett tips är att byta alla elektrolyter i nätdelen, det är spänningsdubbling och spänningen flaxar väldeliga med dåliga elektrolyter. Det finns också något motstånd inne i radion som brukar driva iväg och måste bytas. Sedan rengöring av oxiderade kontakter. Efter en rejäl genomgång blir den bra och pålitlig. Det finns en PDF-någonstans "där ute" med vanliga fel och vettiga modifieringar att göra. En riktig amatör kan ha mycket kul med en sådan radio och den pryder sin plats. Inte sällan väcker de mer intresse än någon modern plastradio som mer ser ut som en hemmabioreceiver än något radiorelaterat.
 
SM3BDZ said:
Härligt angreppssätt och reaktion på min lilla iakttagelse! :) Jag har faktiskt en gammal SB101 med motsvarande problematik ståendes i garaget... banne mig ska jag inte ta och plocka in den och få fart i burken! Verklig nostalgi dessutom, då det är den station som fanns på FRO avd 221 i Strömsund och som jag tog mina första stapplande steg ut i etervärlden med! :D
Vad ersatte du gummiremmarna med? O-ringar?
Click to expand...

Jag har EN uppsättning riktiga gummiremmar om du behöver (måste bara leta lite i källaren först) !
Skall finnas kvar sen den senaste H-101:an jag renoverade upp.
 
Last edited:
SM7EQL said:
Bra initiativ med en nostalgitråd Lasse så alla de unga nytillkomna kan se hur bra det var förr. För visst var det väl ändå bättre förr ändå. Hur bygger vi en tidsmaskin?
Click to expand...
Ja inte fasiken ska den ha transistorer ... Ska du ens ha en avlägsen chans att få med AOM och Lasse, BDZ så lär det vara rör ... å inget annat :D
 
SM7EQL said:
Huruvida de korta "värdelösa" vågorna under 200 m ännu en gång kommer att släppas helt fria för lek och experiment står väl i stjärnorna att läsa. Jag kan inte se att en sådan utveckling finns på agendan inom överskådlig tid. Då är nog risken större att ITU kommer fram till att amatörradio saknar berättigande. Dvs inte är samhällsnyttig och upptar allt för stort radiospektra som ju betingar ett avsevärt stort ekonomisk värde för kommersiell användning.
Click to expand...

Att det blivit ett så pass stort motstånd mot ett nytt amatörband runt 5 MHz är ganska symptomatiskt.
Många administrationer anser att amatörradio redan har ett alldeles för stort frekvensområde, och ifrågasätter
numera värdet av allokeringar rent allmänt.

Jag är av meningen att både amatörradions "samhällsnytta", kvalitet samt allmänna kompetens börjar ifrågasättas lite här och var. Det kan knappast ha gått betraktare obemärkt förbi att både kvaliteten och kvantiteten (räknat i aktiva radioamatörer) reducerats ganska kraftigt de senaste årtiondena.

Vi har våra frekvensband kvar endast av anledningarna att makthavarna fortfarande ser oss som ett kollektiv som dels tillför något till samhället och som dels även har relativt goda kunskaper.
När radioamatörernas kompetensnivå slutgiltigt har reducerats till privatradioanvändarnas finns det inga som helst anledningar att fortsätta upplåta de stora frekvensområden som finns i dag. Det återstående argumentet, att plastradioindustrin behöver avsättning för sina produkter, är ganska lättviktigt sett i ett sådant perspektiv.

Hade man inte fallit för frestelsen att reducera kompetenskraven och ta bort telegrafikravet i tron att antalet aktiva skulle mångdubblas och kvaliteten ökas genom masstillströmning av omvända privatradioanvändare hade detta inte hänt.

"Det var bättre förr"

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
OK BYC, jag tror tyvärr inte radiorörens kapacitet räcker till utan tänker mer på den senaste spjutspetsteknologin som medger det som kallas virtuell verklighet, d v s en datorgenererad skenvärld, en plats där en användare upplever sig vara (och agera).

Inom "amatörradion" finns redan CQ100-liknande lösningar där sändaramatörer (inte radioamatörer) kan köra sken-QSO med varandra utan att behöva använda riktiga etervågor. Allt sker via punkt till punkt förbindelser via en central server på Internet. Programmen som används har inbyggda QRM- och QRN-funktioner och det finns även möjlighet att lägga på fading och andra virtuella jonosfäriska effekter för att simulera den verkliga verkligheten. Integrerat med Second Life kan ett vituellt PTS skapas, eller varför inte Televerket och B:90 som håller användarna i kragen.

Om vi tänker oss att en sådan webbtjänst kan erbjuda en upplevelse för användaren där olika tidsperioder kan väljas att "åka tillbaka till" så börjar vi närma oss tidsmaskinens syften.

Lägg sedan till 3D-glasögon kopplade till datorn och en apparat som kan generera lukter, t ex av bränt damm och varm Bakelit så kommer vi ännu ett steg närmare. Känslan av att vrida på en virtuell VFO-ratt från 1940-talet går redan nu att simulera med dagens teknik där användaren bär en handske med såväl sensorer som många små motorer som drar i fingrarna. Snart nog kommer möjlighet till inplantat av ett gränssnitt som kopplas trådlöst till datorn och då kan elektriska impulser styra musklerna så att den egna hjärnan kan kopplas bort helt.

Utvecklingen går snabbt i denna riktningen och även om det nog är de yngre generationerna som kommer att bli offer för den framtida tekniken och upptäcka att den verkliga verkligheten är tråkigare och jobbigare att leva i än den skenbara verkligheten så kanske en och annan av oss mer sansade tar oss en tur tillbaka för att återuppleva hur bra det var förr. Det är ju trots allt bara vi old timers som varit med på riktigt som vet svaren. Snart nog kan gröngölingarna också få prova på riktig amatörradio. Virtuellt men dock.

Eller vad tror du Johan?
 
SM0O said:
Jag har EN uppsättning riktiga gummiremmar om du behöver (måste bara leta lite i källaren först) !
Skall finnas kvar sen den senaste H-101:an jag renoverade upp.
Click to expand...

Ja tack Christian! Det är jag verkligen intresserad av!!

73/Lasse
 
För ca: 10 år sedan fick jag tips (här på ham?) att det fanns termostatpackningar på OK som passade perfekt.
Jag har tyvärr inte kvar art.nr. på dom, men de fungerade utmärkt.
Någon annan som vet vilka packningar det var?
 
Här kan man köpa rundrep, som går att svetsa till önskad längd.
Olika diameter och de svetsas med värme. ex med en lödkolv.
Dessa remmar har jag genom tiderna använt till min kretskortsborrmaskin.
De har funkat i minst 25 år men börjar nu bli lite stela så de skall bytas.
Remmarna används även i mindre svarvar som EMCO Unimat.

http://ironbill.se/index.php/cPath/176_56_213

de
Roy
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top