Optimism, eller "sikta mot stjärnorna"...

Jag noterar Karl-Arnes klipp ovan om den motsträviga tuningen på en R-390 och att en SP-600 först kunde anlitas för en smidigare spaning över ett band; jo, SP-600 hade förmodligen både kullager och svänghjul på den rattaxeln.

När jag i lumpen på Lovön rattade mottagaren SP-600, var jag fascinerad av vissa äldre spanares teknik att med ett distinkt karateslag på rätt sida av avstämningsratten snabbt flytta till andra änden av skalan. Ett tydligt ”klonk” bekräftade att man var framme. Jag vågade mig aldrig på tricket.

För det var inte alltid det där slutade lyckligt. Det var åtskilliga gånger som det krävdes besök på verkstaden för att skruva isär mekanismen och få denna i övrigt robusta apparat på humör igen.

73,
Rolf
 
Last edited:
Det här blev en rolig tråd !

Cr302 känner jag ju igen ;) Men de andra 3 19" enheterna?

Det lär ju finnas en hel del 302or om de satt lite överallt. Nu blir man ju sugen att ha ett rack "utrustning" det ser ju väldigt hemtrevligt ut :)

Man kanske skulle ha köpt sig en mottagare till ;)
 
1684330016541.png
Beroende på fartygets ålder kunde det också finnas andra utrustningar, i synnerhet "50 W m/54" efterträdare
Ra844 eller SRT CTD500/SSA400.

Bilden är nog från brytningstiden i början/mitten av 70-talet när
Marinen generationsskiftade, från äldre rörbestyckade stationer som mottagare m/50 = BRT400, 50 och 200 W m/54 till halvledarbestyckad
SRT-materiel, som sedan kom att användas in i vår tid, ända tills HF2000 blev fullt utbyggt för bara några år sedan.
 
På HMS Ystad som jag var gnist på 1976 var det ingen 50 W m/54 längre, utan SRT CTD500/SSA400 som TX,
Resten av racken såg ut som på bilden.

F ö så satte jag fart på en sådan där 50 W m/54, som radioklubben fått i "donation" av FRO. Nu sitter den nere i berget på Hemsö Fastning
där vi brukar köra SF3HF läger varje vår. 100 kg sändare att baxa ned i berget trappor. Tur att man kunde ta det i 3 delar..
 

Attachments

  • SF3HF_rack.jpg
    SF3HF_rack.jpg
    574,3 KB · Views: 25
Mycket roliga grejor utöver m/54; R&S NV4, BRT-400, SP-600, Eddystone 990R mm.

Får göra en utflykt till Hemsö vid tillfälle,
har inte varit där sedan Sjöfartsverket tog över driften av Prästhushamn 2010.
 
Antennanpassarna från SM7CEH(SK) i Lyckeby fanns lite här och var.
En av hans produkter som fastnat i minnet var "magnetloop-antennen" som visades på en antennkonferens i Arboga 1984 (har jag för mig).

sid-1.jpg


Konferensen hölls i en hyrd konferenslokal mitt i stan, och
när upphovsmannen stämde av i foajén med 100 W så orsakade de extremt starka
närfälten "frispel" i ljusanläggning, ljudanläggning och en del annat.
Möjligen utlöstes också brandlarmet. Minns fortfarande uppståndelsen...

Ett annat ganska roligt inslag i konferensen var dopet av "hjulångaren Arboga" vilken var en skalmodell
av överbyggnaden till en kustkorvett monterad på ett hjulförsett chassie som kunde åka runt på antennmätfältet utanför FFV Underhåll.
Händelsen blev omskriven i lokalpressen, och har även för mig att jag blev avfotograferad som en del av åskådarskaran.

1684342201310.png
 
SM3GSK said:
På HMS Ystad som jag var gnist på 1976 var det ingen 50 W m/54 längre, utan SRT CTD500/SSA400 som TX,
Resten av racken såg ut som på bilden.

F ö så satte jag fart på en sådan där 50 W m/54, som radioklubben fått i "donation" av FRO. Nu sitter den nere i berget på Hemsö Fastning
där vi brukar köra SF3HF läger varje vår. 100 kg sändare att baxa ned i berget trappor. Tur att man kunde ta det i 3 delar..
Click to expand...
Jag donerade MT600 och stativet på bilden.
 
SM3GSK said:
På HMS Ystad som jag var gnist på 1976 var det ingen 50 W m/54 längre, utan SRT CTD500/SSA400 som TX,
Resten av racken såg ut som på bilden.
Click to expand...
Hmmm, då var vi gnistar samtidigt, muckade från HMS Strömstad september 76.
 
I den rymliga radiohytten på HMS Draken, ubåt, som jag befolkade ett halvår runt -67 hade jag två BRT och två mastodonter till långvågsmottagare. När vi var ute över natt kunde man hyra ut golvet som sovutrymme. Det var >20 grader i hytten med allt igång och aldrig mer än 10 i torpedrum där kojerna för manskapet var. fri golvyta var ca 2 kvadrat.
Kommer inte ihåg vad långvågspytsarna hette men återsåg en när jag besökte SAQ.
 
Mottagarna var Murphy B41, ett monster på nära 50 kg.

marin_bild_murphy_mini.jpg


På några ubåtar, Sjöormen-klassen har jag för mig

1684945664096.png
satt LV-mottagarna högt upp i radiohytten. En av mina kollegor inom fartygsradion hade jobbat på
Muskö-varvet och nästan slagit sig fördärvad när han slant vid lyftet av en sådan upp på hyllan.


20962134-1ljia.png


En annan f.d. kollega, SM6NM, tagen på "bar gärning" i en ungefär samtida radiohytt.

Långt in i modern tid satt en sådan mottagare som kontrollmottagare för 17,2 kHz i Grimeton.
 
Nästan allting i radiohytterna förr var i "rejält bonnjärn".
Dessutom byggdes ofta stativen av varvet, och då gällde "varvsstandrad" när
det handlade om toleranser.

Något man hade roligt åt i decennier var historien om "ubåtsfilen".
I mitten av 80-talet hade Marinen beställt ett automatiskt snabbsändingssystem
för HF av Standard Radio. Det bestod av ett urval av enheter ur SRT:s produktion, samt ett
par specialdesignade. Systemet kallades för ROLF, och pikant nog hade en av upphovsmännen samma förnamn.

Det var trångt i radiohytterna, och ett särskilt platsbyggt stativ fick svetsas ihop för att få rum.
När enheterna skulle installeras fann man att stativen var ett par mm för trånga så det gick inte att få in
dem. Man klagade, och fick beskedet "här bygger vi efter varvsstandard, och då är längdtoleranserna 1/4 tum".

SRT:s personal fick ordna fram en stor fil och fila urtag i stativens ramar så att skruvskallarna på enheternas sidor
inte tog i. På den andra HF-konferensen 1989 fick jag SM5QA(SK) som bordsgranne och framåt avecen berättades denna historia.
Sett lite i backspegeln tyckte man att det var omåttligt roligt, i synnerhet den på Karlskrona-mål framförda förklaringen.

När man träffade SRT-veteraner ända in i modern tid, och nämnde "ubåtsfilen" utbröt stor munterhet.
 
Last edited:
Där ser man! Klumpedunsarna hette B41. Att vrida på bandomkopplaren under tyst gång var inte att tänka på.
Två sådana på höjden och två BRT så var värmen fixad. Utanför dörren stor en roterande omvandlare 400 Hz som förde ett djäkla liv så valet var ont i öronen eller halvkokt, öppen eller stängd dörr.
Jag hade också en VHF en RA8någonting om jag inte minns fel. Det var en mindre bra konstruktion med ett rör i syntesen som ofta fallerade. Var det måhända en pyts tillverkad av Philips?
 
Ra800 var byggd av Philips i Stockholm, och var ett exempel på en mycket tidig syntesradio.

Beam-deflectionröret E80T användes i fasdetektorn för en av IGO-oscillatorerna, och detta höll ganska kort tid.

e80t.png


e80t.png

I samband med en modernisering på 70-talet bytte man ut denna krets mot en halvledarbestyckad, och då blev
apparaten mycket mer driftsäker.

marin_bild_ra_800_mini.jpg
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top