Hej.
Det här kan bli hur långt som helst, men skall försöka begränsa mig.
1979 när jag byggde kåken vi bor i (Norra Skärvången, Föllinge) skulle naturligtvis grävas en hel del för teleledningar, vatten,avlopp.
Då jag läst en hel del om åskskyddsjordning, passade jag på - Grävningarna utgick från huset och i samtliga väderstreck, dikena gjordes 2m djupa (Norrländskt tjälskydd). Då även elledningarna nergrävdes, från att ha varit "luftburna" snackade jag med elbolaget om mina tankar kring åskskydd. De erbjöd mig gratis ett tiotal jordspett och dessutom den inkommande luftledningen vilken var en kraftig kopparwire och 160m lång.
Jordspetten var vardera 3m långa (delade i ca 1m längder). Dessa slogs ner med slägga i de diken som låg öppna, samt förbands med denna kopparwire. Gjorde även en "busslina" runt huset, med samma wire (och lite fler wirar som jag tacksamt fick, då granngårdarna hade långa serviceledningar som också skulle grävas ner). Ett bra åskskydd har det visat sig. Efter 36 år och ett otaligt antal kraftiga åskväder har jag hittills aldrig haft något problem med min radioutrustning.
Så kallade "kulblixtar" har rullat över golvet i vår hall, efterlämnandes sot både på golv och vägg.
Den absolut värsta händelsen var att jag hade en mycket grov och hög asp 5m från huset, ett direkt blixtnedslag i denna resulterade i ett långt skärsår efter hela stammen. Jag satt vid tillfället i QSO med 5B4OG på 10 Mhz, en gammal vän som jag hade kontakt med varje dag, och märkte inte att ett fruktansvärt ösregn plötslligt uppstod, tittade ut genom en altandörr och såg att det var sån sprut ur en av stuprören att gräsmattan rullade upp sig.Rusade ner till ladugården, där jag hade några skifferplattor, naturella; hämtade en och lade under utsprutet från stupröret. - Då small det som en pisksnärt eller ett studsarskott, då blixten slog upp. Kastade mig in och slog av stationen, har en reläbox på en mast (trä) som automatiskt jordar alla antenner i mitt "åskskydd". Som kuriosa kan jag berätta att jag randbarkade aspen i syfte att den skulle torka och dö, då den producerade en enorm massa löv som skulle tas om hand varje vår..
Asprackar`n levde trots detta i flera år! Kunde till slut fälla den och kunde då konstatera att sprickan, såret från blixtnedslaget gick från barkytan ända in till märgen. Kappillärkraften hade alltså hållit den vid liv! Vatten sögs helt enkelt upp i stammen.
Har även andra upplevelser om detta som radioamatör, men detta må räcka.
Har alltid tyckt att det skulle vara intressant att veta (mäta upp) resistansen i detta system. men har aldrig blivit av...
Utgår från den erfarenhet det givit mig under dessa år och nöjer mig med det.
Tilläggas skall att ovan nämnda reläbox dit samtliga antenner(sex stycken) är anslutna effektivt "jordar" allt.
Min erfarenhet är att uppladdningen vid åskväder- i markplanet avsevärt lindras och utgör ingen motpol, förutom i ovan nämnda fall då stationen var i QSO.
Fullt medveten om att alla inte har möjligheten att ha en "antennpark". Ville bara tala om mina praktiska erfarenheter.
/73 Uffe SM3CIQ
.
