Oxid på metalldelar.

Det är inte alls osannolikt, att det kan finnas nåt i den lokala atmosfären som påverkar. Även byggmaterial (betong, impregnerat trä etc) kan avge "ångor" av annat än vanlig luft. Att även rätt låga halter av nån viss komponent kan påverka var förr rätt tydligt när man betraktade kontaktledningen längs Roslagsbanan... Bortanför Naturhistoriska Riksmuséet (Frescati), ungefär, var koppartrådarna mest lite bruna av oxid, medan de närmare stan hade den klassiska ärggröna färgen. Nuförtiden är nog stadsluften lite mindre bemängd med svavel, klor och annat som bidrar till "ärg" än vad den var på 1970-talet.
 
Det är inte alls osannolikt, att det kan finnas nåt i den lokala atmosfären som påverkar.
Börjat på nytt jobb inom vattenkraften , och fick lära mig att anläggningar med överslag i generatorer/skenstråk/ställverk/transformatorer kan uppvisa matta förkromade detaljer, exvis. dörrhandtag pga ozon i luften.
Inget jag sett hittills dock.
 
pga ozon i luften
OK, så ozon kan också påverka ytbehandlingen.

Jag har i alla fall placerat en hygrometer i källarförrådet.
Passade på att ta med en apparat från källaren som var halvt sönderskruvad.
Alla lösa delar inkl monteringsskruvar var stoppade i en zip-påse för mer än 20 år sedan.
Både rörhållare och skruvar var vita av vitrost trots förvaring i plastpåse men värst var det för dom skruvar som inte låg i påsen.
 
Ska bli intressant att höra vad du får för mätresultat! :)

Plast har en ganska begränsad förmåga att hålla ute fuktighet, särskilt under längre tidsrymder. Om någonting behöver förpackas för att på riktigt skydda mot luftfuktighet, så är det ofta kraftigare lösningar, svetsade plastpåsar i flera lager med metallskikt eller konservburkslösningar, inte sällan i kombination med aktiva hjälpmedel (silicagel, VCI-papper, liknande).

Utrustning/reservdelar förpackade på detta vis ,"enligt alla lonstens regler" brukar dock sällan vara avsedda för mer än ett fåtal års liggande på hyllan, innan det är dags för omkontroll/omförpackning.
 
Kuriosadetalj: Jag hade under en period i yrkeslivet skäl att då och då titta till en tvättanläggning för järnvägsvagnar. Maskinrummet var vid ibruktagandet mycket prydligt med diverse blanka rör hit och dit och många mässingsdetaljer (kopplingar, ventiler etc). Efter ett halvår var varenda mässingsgrej kolsvart. Efter envis utfrågning av leverantören om vad som egentligen hände i den där processen, framkom det att svavelväte bildades nånstans i liten mängd. Inte nog att vara farligt (så länge ventilationen funkade), men nog för att svärta allt av mässing. Och svavelväte är rejält farligt. Ligger man under gränsvärdet för hälsorisker kan man möjligen notera doften (stanken, snarare), men mässing påverkas. Stiger halten, blir stanken svåruthärdlig, men när riktigt farliga nivåer nås, blir luktsinnet satt ur spel och man känner inte faran längre.

Så det kan vara annat än fukt, som påverkar metaller. Det finns organiska processer som kan bilda metanol, etanol, ättiksyra och annat kul som efter hand kan påverka metallytor...
 
Så det kan vara annat än fukt, som påverkar metaller. Det finns organiska processer som kan bilda metanol, etanol, ättiksyra och annat kul som efter hand kan påverka metallytor...
Har råkat ut för just detta i samband med spånskivemöbler. Ganska ny Ikeahurts som doftade nybakad spånskiva i torr lägenhet-gav skruvarna som förvarades däruti kraftig vitrost på någon månad. Gammalt köksskåp i vinterfuktigt garage gav senare liknande angrepp. Mao är ventilation lika viktigt som torr luft.
 
Det ska visst finnas formaldehyd i spånskivelimmet men det borde väl försvinna på några år.
Mina källarmöbler består av mer än 30 år gamla kontorsmöbler. Troligtvis spånskiva i stommen med ekfaner.
Min ventilation är väl obefintlig då skåpen alltid är stängda. Detta ger ett bra dammskydd.
Är kanske detta mitt verkliga problem?
Jag kan ju öppna skåpen och vänta i 20 år för att göra en jämförelse :confused:
 
Denna morgon 35% Rh.
Intressant! Med den sortens fuktnivåer borde det inte vara några problem med korrosion. Däremot är det just nu generellt sett den "torra säsongen", så att följa upp en eller ett par gånger i månaden och se vart det tar vägen kanske kan ge ytterligare info. Framåt sensommaren kan nog luftfuktigheten vara avsevärt högre...
 
Last edited:
Har inte provat följande själv, men rimligen borde det kunna fungera.

En tätslutande låda, i med prylarna samt en torrbollen och på med locket. Sedan får man med visst intervall kolla hur vattennivån i torrbollen är...

(Torrbollen finns i olika varianter och säljs på flera ställen, oavanstående var första länken hjag hittade vid en sökning.)
 
"Torrbollen" funkar fint i begränsade volymer. Den innehåller kalciumklorid, vilket är samma som vanligt vägsalt (inte tösaltet, utan "antidammsaltet"), vilket absorberar luftens fukt tills dess att det löses upp. Ämnet delikvescerar, dvs bildar en lösning genom att ta upp fukt från omgivningen tills det blir flytande. I burken samlas en maximalt koncentrerad lösning av CaCl2. Såvitt jag vet inte ett "farligt" ämne, men det känns konstigt när man får det på fingrarna och det bästa är nog att tvätta/skölja av sig rätt snart om man fått det på sig.
 
Luftfuktigheten har sen sist legat runt 35% Rh inne i träskåpet.

Här ett exempel på problem.

vitrost1.jpg

Detta chassi är aldeles fullt med vitrost. Man kan lätt tro att chassit ska vara vitt.
Några av rörhållarna visar lätta tecken på rost men för övrigt inga problem.

vitrost2.jpg
Rör man chassit så blir fingrarna fulla av vitt pulver.
Dessutom så lossnar det och faller ner på bordet när jag vänder på apparaten.

Fram med dammsugaren och sedan blir det demontering.
 
Signalställverkets relärum vid Stockholms Central är en klart seriös elektroanläggning, kan man säga. Dryga 10.000 säkerhetsreläer och en hel del annat "elektriskt" har bott där sedan 1965 eller nåt. Där vill man ha 40-50% luftfuktighet, för att grejerna ska må bra. Främst gäller det de 10.000+ reläsocklarna av klassisk bakelit, som tydligen inte alls mår bäst i väldigt torr luft. Men inget där har blivit angripet, trots att det säkert finns grejer av samma material som i vitrostangreppet ovan. Det värsta som hänt där var en översvämning nångång i slutet av 1960-talet, då vatten stod över den nedersta reläraden i stativen. Just de reläerna bytte man ut, såklart... men de levde vidare i SJ/BV/Trafikverkets övningsanläggning i Ängelholm och funkar än i denna dag, såvitt jag vet. De är alla stämplade med "H2O Cst".

Jag misstänker starkt att det inte är fukt som är problemet här. Däremot funderar jag starkt över nån form av gasformig produkt från materialet i skåpen. Limmet i spånplattorna kanske börjar åldras eller sönderfalla och avge nåt gasformigt ämne, nån form av svampangrepp i skåpen kanske skapar nån biprodukt som ger sig på zinkytan etc etc. Mycket spekulerande kan det bli, men trämaterial är inte helt passiva.
 
Back
Top