Det var ju en spännande tråd det här...
En av de stora tillverkarna av Litztråd, Elektrisola, har mycket läsvärd info på sin hemsida.
https://www.elektrisola.com/en/Litz-Wire/Info
Att välja rätt dimensioner är en komplicerad process där de enskilda kardelernas diameter skall passa för frekvensen ifråga. För 17 kHz torde man hamna kring 0,15 mm och sen får antalet kardeler i bunten bestämmas utifrån andra parametrar som resistans och strömtålighet. Allt påverkar och återverkar så det gäller att finna en bästa kompromiss.
Litztråd i radiosammanhang används i området 10 kHz upp till 5 MHz. Lite olika uppgifter beroende på var man kikar men i princip alla rundradiomottagare för lång- och mellanvåg har spolar lindade med Litztråd för att få tillräckligt höga Q-värden och låga förluster. Då talar vi om frekvensområdet 150 kHz - 1,6 MHz inkluderande MF kring 455 kHz.
För en tid sedan laborerade jag med tillverkning av 455 kHz MF-transformatorer till en hembyggd mottagare med rör. Ett stort antal MF-transformatorer från diverse rundradiomottagare dissekerades och mättes igenom. Litz-trådarna mättes upp i mikroskop och kardelerna räknades. En testjigg tillverkades för att under kontrollerade former mäta selektivitetskurvan under rätt belastning och även hur stora förlusterna i transformatorerna var.
Skillnaden mellan olika transformatorer var väldigt stor och det gick att konstatera att de fysiskt stora transformatorerna från 40-50 talen generellt hade bättre värden än de mer moderna pyttesmå som var vanligast under 80-90 talen och in i modern tid. De gamla använde Litztråd med rätt dimensioner medan de mindre mer moderna var lindade med billig enkeltråd men där lindningen var omsluten av en kärna av ferritmaterial för att på så sätt minska antalet varv och öka Q-värdet till användbara värden.
De äldre spolarna hade uppmätta Q-värden i häradet 200 och i något fall uppemot 230. Mer moderna allt från 20-100 beroende på konstruktion och storlek. Förlusterna för de bättre var kring någon dB och 10-15 dB för vissa små moderna. Så väldiga skillnader får man säga.
Egenlindade transformatorer i skärmburk med 5-7 mm spolstommar utan kärna gav Q kring 30-40 med vanlig 0,15 mm koppartråd medan samma utförande med 19-25 kardelig Litz-tråd total ytterdiameter mellan 0,15-0,2 mm gav Q mellan 100-150. Genom att använda en trimkärna inskruvad till ca 90% så det fanns lite trim-marginal kvar kunde varvtalet minskas och Q ökade också till ca 100 med vanlig koppartåd och uppemot 150-170 med Litz-tråd. Alla dessa värden bygger på att spolarna krysslindades i en enkel lindningsmaskin som tillverkades för ändamålet. Vid vanlig lindning i någorlunda jämna lager blev det tämligen dåligt resultat.
Man får också fundera på LC-förhållandet. I princip alla MF-transformatorer för 455 kHz har parallellkondensatorer från 150 till lite drygt 200 pF. 200 pF är vanligast förekommande och ger bäst resultat.
Litztåden som användes i experimenten togs från slaktade MF-spolar och ferritantenner för långvågsbandet.
När det sedan gäller mottagare så är ingångsimpedansen oftast helt oviktig. Är mottagarens ingång avsedd för 50 ohm så kan man nöja sig med att kalla den för lågimpediv där allt under ca 200 ohm räknas dit. Allt över ca 500 a 600 ohm kan betraktas som högimpedivt. Så lägg inte för mycket krut på anpassningen.
Som tidigare nämnts av andra så är en enklare metod att använda en aktiv krets. För mottagning av 17,2 kHz signalen som har god fältstyrka hos dig så får du perfekt mottagning med en s k aktiv antenn bestående av 1 st J310, två motstånd och en kondensator. Allt kan matas från ett 9 V batteri. Antennelementet kan vara en trådstump på någon meter.
Alla kommersiella aktiva antenner innehåller i sak bara en impedansomvandlare med en FET med mycket hög ingångsimpedans till en lågimpediv utgång som sedan ansluts till mottagaren via en koaxialkabel med upp till 100 m längd eller mer om det behövs. En låg utgångsimedans gör att signalen inte lastas ner av av en lång koaxialkabel. Enklare aktiva antenner använder 1-2 transistorer och de mer sofistikerade en handfull, ibland i balanserade kopplingar för bättre prestanda. Den AOM visar är mycket bättre än vad som behövs i detta fallet.
Men din passiva ferritantenn som du nu mixtrat ihop kommer sannolikt att fungera bra den också. Det finns en klar fördel med en magnetisk antenn eftersom den är betydligt mindre känslig för lokala elektriska störningar som en aktiv E-fält antenn effektivt plockar upp. Så om en aktiv antenn skall användas blir det förmodligen nödvändigt att placera den utomhus en bra bit från all annan elektronik medan ferritantennen kan bo inomhus på skrivbordet. Sak samma med loopar och s k ramantenner som förr i tiden användes för MV-mottagare osv.
.