sprayburkar bannlysta i min verkstad... De är för den late mekanikern.
Precis, en riktig mekaniker planfräser bort klisterrester och smuts
I första hand försöker jag med mekanisk rengöring helst utan kemikalier om jag kan demontera större omkopplare och pottar. Många gånger har det räckt med syrafritt tunt papper i smala remsor som jag försiktigt för in mellan kolbana och ryttaren på potten och försiktigt dragit fram och tillbaka.
Klart skonsammast metod, många gånger är det ackumulerade kolrester blandat med oxid som är boven.
Många av de gamla kolpotentiometrarna kan man även vika ut metalltungorna och ta bort skyddslocket på, då kommer man åt ordentligt, man kan till och med delvis reparera sprickor i kolbanor med ledande färg, men det tarvar både skicklighet och tur.
Dagens potar bjuder lite mer motstånd och låter sig inte öppnas hur som helst, ofta är de hermetiskt slutna för att klara maskinmontering/lödning/tuffa miljöer.
Aldrig att jag skulle dränka in grejerna med spray.
Nej, det hoppas jag att ingen gör, bara yttepyttelitegrann är det som behövs,
en dutt för att låta verka och en dutt för att skölja ur, sen tryckluft på burk för att driva undan rengöringsvätskan till ett lämpligt hörn där den sedan får dunsta.
(teoretiskt alltså...i verkligheten öser man i halva burken och svär över att det tar så lång tid för skiten att torka upp)
tillägg: öser man på med lösningsmedel är risken stor att man avlägsnar all form av smörjmedel från potentiometeraxeln, det är inte bra...en droppe symaskinsolja och lite motion återställer den eventuella fadäsen.