Pile up...

När man läser om, och själv lyssnar på hur det går till att armbåga sig fram på banden, kan man inte undgå att värdera de uttryck som förekommer...

En vanlig kommentar man idag hör varenda gång man frågar om operatören körde enligt olika bestämmelser är: “Det är klart att just den regeln kan man inte vara så noga med, då skulle man aldrig få någon kontakt...”
Vad jag då lärt mig är att det finns ingen ära att skryta om på radiosport etc. Helt enkelt därför att alla som kan fuska gör det, därför att de förutsätter att alla andra fuskar.
Därmed är alla resultat tämligen löjeväckande och har inte det minsta meritvärde längre...

Jag skrev tidigare ett inlägg om asynkron vs synkron trafik, http://www.ham.se/allm-nt-om-amat-rradio/11243-asynkrona-radioamat-rer-sparar-frekvensutrymme.html , och noterar att detta gäller än mer idag endast drygt ett år efter att jag skrev inlägget.
Koppla klustret till en välskriven sorteringsalgoritm som ordnar trafiken i tidsluckor, så kommer alla att få sina kontakter utan att behöva fuska och ljuga.

1916 skrevs: “Kommunikation som säkrar deltagandet i en gemensam förståelse består i att den befäster likartade emotionella och intellektuella dispositioner - till exempel hur man svarar på förväntningar och krav.”

Kanske är det just “befäster likartade emotionella och intellektuella dispositioner” som saknas bland den del av populationen som finner nöje i fiktiva segrar bland egoistiska dispositioner individer emellan. Kanske dispositionen borde vara mer åt det intellektuella hållet för att därmed säkra en mer långsiktigt och utbildande diskurs även bland den del som idag inte är aktivt deltagande för att slå vakt om vår framtid på banden.

Hmmm...
 
DXU skrev; "Jag är alldeles övertygad om att tålamodet sinat hos många oldtimers så till den grad att de lagt av i sin "bästa" ålder, sålt eller skrotat allt som har med hobbyn att göra och ägnar sin fritid åt något annat, tidigare perifert intresse."
----

Du har säkert rätt Göstha. Om det sedan är tålamodet eller intresset för radio och radiokommunikation som falnat låter jag vara osagt. Verkligheten är i alla fall den att en betydande del av det gamla gardet lagt amatörradion på hyllan. Några få klamrar sig fast i hobbyn medan andra letar med ljus och lykta efter något meningsfullt att syssla med.

Utvecklingen har gjort att de vardagliga sociala kontakterna lättare kan klaras av på forum som detta, via e-post, Skype och mobiltelefon. Den yngre generationen SMS:ar och Twittrar konstant och sett i skenet av dessa våra moderna kommunikationsmedel så ter sig amatörradion ganska antik och onödig. Eller hur?

Själv har jag daglig kontakt med ganska många av mina radiovänner men inte över radio. Jag och mina vänner ser ingen fördel av att sitta på 80 m och diskutera vare sig det politiska läget i Sverige eller det senaste byggprojektet inom hobbyn. Varför utnyttja sådana bristfälliga kanaler som är så starkt beroende av konditioner, där trafiken fortfarande avvecklas i simplex precis som på 1920-talet då radiotelefonin började breda ut sig. Dessutom riskera att bli avbruten av någon socialt oborstad typ som till varje pris vill blanda sig i samtalet men som inte har mer att tillföra än det vanliga tugget om väder och vind. Nej, det finns ingen anledning att konstra till våra kommunikationer och det gäller därför att utnyttja de bekvämaste kanalerna. Radio är tyvärr inte en av dem.

Kanske är det därför amatörbanden låter som de låter. Normalt funtade människorna har insett att utvecklingen gått framåt och sedan länge tagit till sig de nya möjligheterna att kommunicera med varandra. Den kategori radioamatörer som är kvar på amatörbanden och som numera dominerar är de tävlingsinriktade vilka glatt deltar i allehanda tillrättalagda aktiviteter där det inte krävs någon djupare kunskap eller insikt om någonting. En stor mun, hög effekt, god uthållighet och ett stort ego är ungefär vad som krävs för att delta i cirkusen och bli framgångsrik. Att en och annan av de gamla som var med på den gamla goda tiden (?) då det var ordning och reda på banden blir frustrerade och förtvivlade är därför fullt förståeligt.

När man lyssnar över amatörbanden idag så märker man hur urvattnad radiotrafiken blivit. Var och en av oss som slår på hjärnan och verkligen lyssnar ordentligt på trafiken och kanske också analyserar vad som sägs i sak torde märka att en stor del av det som avhandlas faktiskt är nonsens och tomgångsprat.

Några djupare mer seriösa diskussioner förekommer knappast utan snacket går mest ut på att antingen utbyta snabba standardrapporter i ett rasande tempo eller att i de många ringarna mala om samma saker som igår, i förrgår och förra veckan. Det skall faktiskt till en viss sorts människor som under tjugo års tid mäktar med att prova mikrofoner och som fortfarande orkar älta om samma saker. -Du låter aningen för mörk i modulationen men ändå ganska ljus... Prova att prata närmare mikrofonen. -Nu blev du för ljus - öka avståndet! -Jag skiftade till en dubbel G5RV, hur låter modulationen nu?

/Bengt
 
Jag tillhör 3 dje generationen radioamatörer. Min morfar Eric SM7YE började sin amatörradiobana 1930, min far Arne SM7ASQ tog sitt cert 1948 och jag SM7HWD 1975.
På min morfars tid var radion ett nytt påfund och det fanns mycket att utforska. SSB fanns inte då, det var AM som gällde när det var foni. CW var det trafiksätt som dominerade. Jag har tittat i morfars loggböcker (handskrivna med bläckpenna) där finns det kanske ett AM QSO på 300 CW. Man kan även se anteckningar vad QSOt handlade om, antenner, oscillatorkopplingar och andra tekniska frågor. Tävlingar på den tiden var ovanliga, WAC, WAS var nog det som fanns. Jag har hans gamla diplom kvar som hänger på hedersplats i mitt radioschack.
I min fars logg finner man att det är 99,9 % CW kontakter, ett och annat SSB QSO (påtvingat av mig på 2 meter i början av min A-RDO karriär, fick ju bara köra på 2 meter på den tiden, T-Cert hade jag då). Min fars QSOn handlade också mycket om teknik, antenner matchboxar slutsteg, olika tekniska lösningar. På 1990 talet ett par år innan min far gick bort så sa han att amatörradion har tappat sin charm, för mycket tävling och för lite teknik. Massor av ohyfsade radiooperatörer, störst först, armbåga sig fram mm. Han tappade intresset och hans riggar stod och samlade damm, antennerna oxiderade, ett sönderfall…..
Datorerna hade gjort sitt intåg i vår värld. PILE UP PILE DOWN !!!!
Hoppas att Amatörradion kommer in i en andra andning och att intresset för ”gammeldax kommunikation” fortlever!

73´s Lars 7HWD
 
Usch va tråkigt. Jag som trodde att jag höll på att få en nytändning inom hobbyn, men nu känns det bara nattsvart. Finns det några ljusglimtar eller är det bara att packa ihop prylarna?


/Arne
 
"Trist historia", men kan bara hålla med om att innehållet har vattnats ur.
När jag flyttade för några år sedan kom mina loggböcker från 70 och 80-talen fram,
och jag lade märke till alla marginalanteckningar som gjordes under förbindelsernas gång.

Dessa handlade till den absoluta merparten om tekniska spörsmål.

Jag ser dock numera frågan på ett lite mer principiellt plan, hur ska amatörradiorörelsen kunna motivera sin tillgång till spektrum om utvecklingen fortsätter åt "fel håll"?

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
För att citera Konfucius - Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus.
Fortsätt alltså att vara en av ljusglimtarna! Jag ska försöka vara ytterligare en på mitt håll och vi är långt ifrån ensamma.

"Det lilla ljus jag har ..."

/ Göstha
 
NFT skrev; "Usch va tråkigt. Jag som trodde att jag höll på att få en nytändning inom hobbyn, men nu känns det bara nattsvart. Finns det några ljusglimtar eller är det bara att packa ihop prylarna?"
----

Misströsta inte Arne.

Jag tycker det finns gott om ljusglimtar inom amatörradiohobbyn. Faktum är att det nog aldrig funnits så många ljusglimtar som det gör idag?

Dock är de allra flesta ljusglimtarna förbehållna den snabbt krympande skaran tekniskt intresserade och kanske i viss mån den som tagit sig tid att förkovra sig i morsetelegrafi och gjort detta till en konstart.

Aldrig förr har vi väl haft tillgång till så mycket elektronikkomponenter och kretsar och till priser som är näst intill symboliska. Loppisborden dignar av fin-fina grejor där den som har plats och starka armar kan lägga beslag på ganska moderna spektrumanalysatorer, signalgeneratorer, nätverkare eller bara enkla 4-kanaliga oscilloscop för en spottstyver. Utrangerade instrument visserligen men som fortfarande är fullt användbara för oss hobbyfolk.

Internet är fullt av högpresterande simulerings- och beräkningsprogram som kan laddas ner gratis. Program som vi bara kunde drömma om för några år sedan. Datablad, fakta, information eller bara intressanta byggbeskrivningar finns inom alla möjliga områden.

Någon var inne på Remote Beacon där man kan få reda på hur man hörs i förhållande till andra stationer. Detta i kombination med lyssning via Remote SDR mottagare som nu finns tillgängliga via Internet öppnar onekligen många möjligheter för den tekniskt intresserade. Här får man plikttrogna och pålitliga "motstationer" som man kan nyttja på sina egna villkor och slipper att konversera och utbyta väderrapporter med levande amatörer. Toppenbra för alla tekniknördar som experimenterar med antenner eller är intresserade av vågutbredningsfenomen.

Som jag skrev i förra inlägget så kan de vardagliga sociala kontakterna och djupare diskussionerna med fördel ske på andra kanaler än radio. Så för oss teknikintresserade förmågor ser det ljust ut. Värre är det då för de stackare som ännu inte fattat tycke för tekniken utan bara använder amatörradio för att prata med varandra. Där går det snabbt utför. Själv finner jag i alla fall inte många "likasinnade" på banden, sådana som jag kan tänka mig att ropa upp och inleda ett någorlunda innehållsrikt samtal med. Inte samlar jag på QSL-kort heller och tävlingar står inte högt på listan just nu.

/Bengt
 
Mina ljusglimtar är vågutbredning och sambandet med olika antennsystem. Speciellt på de lägre amatörbanden finns det mycket som ännu inte kan förutsägas av någon om det rör sig om mycket stora avstånd. Exempelvis SM-ZL på 160m.
 
BDZ skrev; "I morse var det en rätt häftig "Pile up" på PJ7E, 1830,5kHz. Som alltid får man förvänta sig en viss röra i dessa sammanhang när hela EU ligger på och vill förstås komma till mål. Det råder ett konkurrens- och tävlings-förhållande. "
----

Vilka är egentligen skälen till att så många av oss ger oss in i ett häftigt Pile up och ibland offrar timmar av vår fritid, ja till och med dagar åt att ropa på t ex PJ7E - eller något annat rart DX. Varför gör vi det?

Ja, den vanligaste anledningen är väl att de flesta av oss strävar efter att köra så många länder/öar/bergstoppar/kommuner/nationalparker/fyrtorn/specialsignaler som möjligt, på så många band som möjligt och med så många trafiksätt som möjligt. En del av oss har skaffat fåfängesignaler och då kan PJ7E köras flera gånger. Ett sätt att hålla sig sysselsatt kanske?

När PJ7E väl är körd så kan en ruta kryssas i och ett slags välbefinnande uppstår per automatik. Vi har åstadkommit något stort, något vi kan skryta om för våra vänner och skriva om här på Ham.se eller i QTC. -Jag har kört PJ7E på 160 m. -Jag ropade bara en gång. -Jag orkade inte ens slå på PA-steget. Ja, jag har faktiskt kört PJ7E fem gånger denna veckan på 160 m. Så bra är jag.

En del av oss samlar QSL-kort som behövs som bevismaterial i de fall ett diplom, t ex DXCC, skall inköpas från ARRL. Andra nöjer sig med att ha kört PJ7E och bryr sig inte om vare sig QSL-kort eller att offra pengar på ett papper från ARRL. Själv nöjer jag med mig med vetskapen om att mina morsesignaler från min 1 kW sändare till de fina antennerna når alla punkter på jorden och därför bryr jag mig inte ens om att ropa på PJ7E.

Man kan lite tillspetsat säga att jag därför föregår med gott exempel. Jag bidrar inte till någon förorening av etern och den eller de tidsluckor som jag genom min återhållsamhet ställer till förfogande kan ju komma någon annan till nytta, någon annan som verkligen är i akut behov av att få PJ7E i loggen för att överleva. Jag känner mig just nu lite som en scout som hjälper en gammal tant över gatan eller en hövlig äldre herre som upplåter min sittplats på bussen åt en bättre behövande, en huligan som normalt sprayar grafitti i tunnelbannan.

En del av mina radiovänner har inget egentligt behov av PJ7 som prefix men tycker ändå det är fantastiskt roligt och spännande att tävla med andra eller sig själv. Här finns också ett stort utrymme att utveckla och finslipa sin operatörsteknik. Jo, jag köper det argumentet och det händer att jag gör likadant. Man kan säga att ju duktigare operatör man är ju mindre behöver man sända. De allra bästa operatörerna ropar bara en (1) gång på rätt frekvens i rätt tid, thats it. De orutinerade operatörerna har konstant dålig koll på läget och genom att ständigt hamna 180 grader i osynk på fel frekvenser så orsakar de också mest störningar om de ens märks att de finns. Man kan säga ett deras radiokörning har låg verkningsgrad och är skadlig för omgivningen. Miljöbovar alltså. Kanske bidrar de till växthuseffekten också.

Från tid till annan har jag ägnat mig åt att enbart lyssna noga, under en halvtimma eller längre för att komma på hur DX-stationen opererar. Jag följer noga med i Pilen noterar vilka av de ropande som blir hörda och varför. En del rutinerade DX-operatörer är konsekventa i sin körning och när man väl kommit på hur de lyssnar så räcker det i regel med att ropa en eller ett par gånger. Pang! Där satt den. Yepp! Hurra! Under tiden har man hört uppstressade amatörer från halva Europa fara runt som torra skinn på fel frekvenser i fel tidsluckor och genom den insikten så får man åter igen bekräftat att man själv är en god operatör klart över genomsnittet vilket naturligtvis skapar ett visst välbefinnande.

Om man klarar av att inte bli irriterad på de dåliga operatörerna så känns det faktiskt ganska skönt att med sändaren avslagen lyssna på eländet och notera hur illa den stora massan beter sig och hur många dåliga operatörer det finns bland oss. Inte sällan får man anledning att höja på ögonbrynen några dB och börja fundera på huruvida vissa filurer har knäck i lurarna eftersom de bevisligen inte lyssnar på vad DX:et sänder och än mindre följer dennes uppmaningar. Är man intresserad av beteendevetenskap så finns det gott om objekt att studera. Det vill jag lova!

Finns det fler tunga skäl till att delta i häftiga Pile up:s och beblanda sig med en massa dåliga radiooperatörer som saknar vett och sans?

/Bengt
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top