Piratradio-nostalgi

En svartfot på telegrafi

Jag har svårt att tänka mej att alla som har eller har haft ett brinnande radiointresse kunnat hålla fingrarna i styr tills det blev dags för amatörcertet. :confused:
/Ingvar

Jag minns en episod från mina premiär-QSO:n på 40m CW. Året var 1960.
B-amatörer fick nöja sig med telegrafi.
Jag ropade upp dåvarande SM5LF (Allan) som just hade slutat ett AM-QSO med en annan amatör.
- Jaså, SM7CZR??? har du flyttat?
Sist vi hade QSO var du ju SM3CZR och hette Gunnar!
Jag berättade för Allan att detta var ett utav mina första QSO och att jag absolut var en laglig amatör. Allan trodde mej efter en stund, men jag märkte att han var lite skeptisk i början.
Min anropssignal var ju helt ny enligt det löpande registret hos Televerket, men en kille hade "lånat" min signal som han trodde var ledig och kört med innan jag fick alla papper från Televerket.
Jag fick en tid efteråt, några QSL-kort (via SSA) som var till "SM3CZR, Gunnar" så han hade hunnit köra en del "svarta" QSO:n.
Så kan det gå...:p

/Ingvar
 
Last edited:
Sådant är nog vanligare än man tror.

Hörde för några år sedan om en SM0-amatör (nu SK) som i något årtionde
hade kört SSB på DX-banden av och till med en LA-signal innan telegrafikravet togs bort
så att en svensk signal kunde erhållas.

LA-signalen hade i sin tur tillhört en ganska inaktiv norrman,
så QSL-en "studsade" hos NRRL och väckte inget uppseende.

Jag undrar i mitt stilla sinne om "svartsändande" idag skulle leda till något som helst ingripande från myndigheternas sida, såvida inte tredje part utanför amatörbanden skulle bli störd.

Amatörradio i Sverige är som bekant undantaget från tillståndsplikt, och har därmed inget skydd mot störningar inom amatörbanden. Om man då skulle anmäla en olicensierad radiosändare så blir förmodligen motfrågan om man anser sig vara störd, men "kruxet" är då att störningar inom amatörbanden inte utreds, och ifall man inte anser sig vara störd så finns det inget problem...

"Moment 22" i flera avseenden.

På något sätt saknar jag den ordning som rådde på Televerkets tid.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Skulle vara roligt att få se -BRF:s bilder. Lite "levande radiohistoria".


SM0AOM

Dom ligger i någon skokartong hos mina föräldrar. Ska leta när jag kommer dit. Det är svartvitt 6x6 cm taget från en krängande fd laxkutter :-).

73, Roland SM0BRF
 
Det var ganska många radioamatörer inblandade i Radio Nord. En var SM5BXI som jag inte kommer i håg namn och QTH på,

Han är numera tillbaka som SM0XBI (Ove Sjöström). Dock boende i Torsås och borde därmed vara SM7:a, men tiderna har förändrat mycket...

Göran SM7DLK
 
Hej,

Har inte själv sänt piratradio, men var i närheten av flera som gjort det.


I mitten av 80-talet frågade en pirat mig hur man skulle få mer effekt ur sändaren. De sände med c:a 5W. Jag påminde mig en slutstegsritning för 2m som BHIAB publicerat. Jag sa lite på skoj att han skulle byga det slutsteget, men ha nästa större kondensator i avstämningen, och ett varv till på varje spole.

Några månader sedan sände han med 100W+!


Radio Bubblan sände i Växjö på 80-talet. En radioamatör intresserad av rävjakt pejlade upp dem med en vanlig batteridriven transistorradio. Skickligt gjort! Jag har fortfarande Radio Bubblan inspelad på kassett, tror jag.



Någa Växjögrabbar byggde en piratsändare i en attacheväska. (Enligt länkarna tidigare i denna tråd verkar detta vara vanligt.) De körde radiolänk på 10GHz från studion till sändaren! Sändaren till länken kom från en automatisk dörröppnare. Då användes ibland en Gunnplexer för detta, nu används pyroelektroska IR-detektorer) Mottagaren var en satellitmottagare. Man plockade ut signalen efter FM-detektorn i mottagaren. Om signalen från länksändaren försvann ständes piratsändaren av. Med optisk sikt från studion till sändarplatsen kunde man se om någon verkade intressera sig för omgivningarna, och genast stänga av sändaren.


Det var tider, det!

//Per, SM5OCI
 
Dom kompakta små kortvåssändarna är uppbyggda runt kretsen 74HC240 med en MOSFET IRF510 i drivsteget.

Unicompside.jpg


Schematic%20TX.jpg


MRF76%20mtr%20(600%20x%20450).jpg



En annan variant är detta lilla underverk av LU8EHA: MicroHobby

lab_ref2.gif


//QRP
 
Last edited:
Trevliga små scheman, QRP!
Men observera att dessa är fullt möjliga att använda som QRP eller QRP+ sädnare för Morse och för radioamatörer.
Så bygg och kör radio även innom amatörbanden.
Eller bygg en för AM på 1995 kHz (AM frekvens för RA-200) eller 3780 kHz

Det har aldrig varit enklare att bygga sig en liten sändare för AM eller Morse.
 
Övertoner?

Det har aldrig varit enklare att bygga sig en liten sändare för AM eller Morse.

Nej, men fyrantspulsen på schemat ser oroande ut tycker jag...:eek:
Eller är det kanske bara ett skrivtekniskt problem :confused:

/ Ingvar
 
Fyrkantspulsen har blivit en sinusvåg när den passerat det 5-poliga lågpassfiltret.
Ni skulle bara veta hur anodströmspulsen ser ut i tidsdomänen i ett rörslutsteg...

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Det är vanligt att man kör fyrkantvåg på 136 kHz sändare, upp till en kWatt med fyrkant.
LP fitlret renar, liksom i det fallet antennen som med sin anpassae är extremt smal.

Dock är det rätt vanligt att små QRP sändare beskrivs utan LP fitler, ett sådant sätter ju varje byggare dit av självbevarelsedrift. Men gör dom det?
Det är rätt kul att lyssna just på övertonen från hembyggda och även äldre kommersiella Morse sädnare, 3503 blir väl hörbart på 7006 kHz. Även om man sänder bara med 2 Watt.

Faktum är att fyrkantvåg används i blandaren på HF mottagare, exvis IC-7800, IC-756all, 7600 etc. där blandaren matas med fyrkantvåg, dvs lokalosc. Så var det oxo i AOR mottgaren AR7030, och det var en bra RX.
Detta låter ju speciellt. Dock krävs att det verkligen är fyrkantvåg, och inget halvdant.

Det finns exemple på att man använder fyrkantvåg som osc i LF blandare, som exvis dyrare fjärrskriftmodem.

Fram för mer fyrkantvågor!
 
En blandare som drivs med fyrkantvåg blir en mycket bättre blandare ur storsignalsynpunkt.

Nackdelen är att det går åt mycket mer drivning, och att man får en lika bra respons på udda övertoner av lokaloscillatorsignalen. Det går alltså åt mer filtrering före blandaren för att undertrycka spuriouser.

Orsaken till att en "switchande blandare" är så mycket bättre än en som drivs med sinusformad lokaloscillator ligger i att de olinjäriteter som ger upphov till blandningsverkan i kretsen bara finns under själva switchförloppet när man kan likna kretsen vid ideala "strömbrytare"

Då blir överföringsfunktionen Vut(t) = k * Vin(t) * Sign(VLo[t]) där Sign(t) är signumfunktionen vilken är -1 när VLo är negativ och +1 när VLo är positiiv. Man kan visa att en sådan blandare inte ger några distorsionsprodukter nära signalfrekvensen så länge k inte varierar med insignalens nivå.

Den andra typen av blandare bygger på att en andragradsfunktion också ger en blandningsverkan, överföringsfunktionen blir Vut(t) = k * (Vin(t)+VLo(t))^2.

En ideal andragradsfunktion (som en JFET ligger ganska nära) ger inte heller några
distorsionsprodukter nära signalfrekvensen.

Men detta gäller bara så länge det bara finns denna ideala funktion, vilket bara är korrekt för små signaler. När signalnivån ökar mycket kommer arbetspunkten till sist att flyttas, och det uppstår tredjegrads- och högre termer i funktionen. Dessa ger upphov till IM3 och IM5 mm. produkter, vilka växer snabbt med ökande insignaler.

Med hjälp av analoga switchar (4066 m.fl.) kan man göra blandare på låga frekvenser med imponerande data, och det finns en sådan krets (FST3125) som bl.a. ingår i "H-mode mixer"
som behåller sina data upp i det lägre VHF-området. Med sådana blandare har man nått gränsen för
vad som kan åstadkommas med analog mottagarteknik, fasbruset i synteserna och signaltåligheten i kristallfilter blir begränsande i fortsättningen.



73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Att sända AM utan bärvåg

Till Karl-Arne!

Du har säkert en förklaring till detta fenomen som jag upptäckte långt innan min kompis och jag började tillverka sändare av skrotade radioapparater inhandlade av byns cykel/radio-reparatör.

Jag hade kommit över en gedigen kristallmottagare med hörlurar och en kristalldetektor med nål, där man skulle leta efter den kristall som gav optimal mottagning. Då jag satt och petade med kristalldetektorn och samtidigt hade föräldrarnas radio igång, dock utan program, men med en tom och stark bärvåg inför stundande sändning, upptäckte jag att det skrapade i deras radio samtidigt som jag petade med nålen på kristallen. Jag hade en separat antenntråd till kristallmottagaren. Jag kom underfund med att om jag talade i hörtelefonerna hördes det i familjens radio.
Nu kommer min fråga:

Hur kunde jag med min kristallmottagare modulera bärvågen i familjens radio genom att prata i kristallmottagarens hörlurar? Naturligtvis var inte modulationen jättestark, men dock tydlig.
Var skedde moduleringen rum?
I föräldrarnas mottagare?
Kunde jag på detta viset ändra inkommande signalamplitud till familjens radio? :confused:

/ Ingvar
 
Last edited:
Det som förmodligen hände är att antennkretsen till "föräldraradion" på något sätt kopplade
till din kristallmottagare, kanske genom en gemensam jordledning.

Då kommer en del av HF-strömmen att flyta genom kristallmottagarens resonanskrets, och sedan vidare till den andra radion, och det blir fas- och amplitudmodulering när man påverkade kristallen eller pratade i hörlurarna.

Moduleringsgraden blir väldigt liten, men om lokalsändaren var stark (Hörby kanske?) så räckte sidbanden till för att höras.

Principen var inte alldeles ovanlig, tidiga telefoniamatörer körde ibland med något som kallades för "Ultunamodulering" eller "Loop modulation" och då kopplade man en kolkornsmikrofon till sändarens antennkrets. Då blev det också någon obestämd fas/amplitudmodulering med låg modulationsgrad.

Fenomenet är besläktat med något som kallas för "tunable hum" i återkopplade raka mottagare.
Då har antennsignalen gått en omväg via kraftaggregatets likriktare innan den når själva mottagaren, och har fått fasmodulering som hörs bra i detektorn.

Detta fenomen är ganska frustrerande, man hör inget brum mellan stationerna, men så fort en bärvåg tas in så blir den brummodulerad. Bland det sista man tänker på är att HF-avkoppla likriktarröret eller -dioderna.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Tack för förklaringen, Karl-Arne!
Beträffande brum på flankerna så förstår jag precis hur du menar.
Det känner jag också igen från våra första hembyggda oscillatorer i tidigt 50-tal.

73!
-CZR
 
Intressant läsning om piratradio och bekännelser om ungdomssynder. :-)

En väldigt stor andel av de som blev radioamatörer på 50- 60- och 70-talen började säkerligen sin bana som antingen DX-are (lyssnade på rundradiostationer) eller med att bygga ihop enkla sändare. Ritningar på s k spionsändare för FM-bandet cirkulerade runt om i skolorna. Man måste komma ihåg att varken mobiltelefon eller internet fanns vid den tiden. Radio var någon mycket mystiskt fenomen. Mellanvågspiraterna utanför Englands kust spelade den musik vi ungdomar ville höra men som närmast var bannlyst av Sveriges Radio. Många radiointresserade ungdomars dröm var att ha en egen popradiostation.

Själv började jag med radio i mitten av 60-talet och min första FM-sändare lödades ihop runt 1966-67. En enda fyrbenad transistor, AF114, matad från ett 9 V batteri. Antennen utgjordes av oscillatorspolen 3.5 varv diameter 10 mm. En röriserad Luxor rullbandspelare med dåtidens popmusik inspelad från Tio i Topp och Radio Luxemburg utgjorde programmaterialet. Räckvidd 50...100 meter vilket innebar att några av mina kompisar i grannhusen kunde höra sändningarna vid gynnsam väderlek och om de mixtrade med sin mottagare länge.

Som tonåring och helt okunnig om radiotekniken i sig var man tvungen att prova sig fram. Många kvällar kunde ägnas åt fria experiment där batterierna vändes bak och fram för att kolla om ljudet blev bättre. Transistorer dog på löpande band utan förklaring. Nya klipptes ut från slaktade rundradiomottagare. Motstånd blev både bruna och svarta. Vissa rök också. Det mesta som skruvades ihop fungerade inte alls. Men som med mycket annat så är egenutbildning "the hard way" en bra grund att stå på.

Transistorerna ersattes sedermera av radiorör. Först skruvades en IKE II ihop. Ritningen inköptes från Hobby Förlaget. "Sändarröret" ECC85 återfanns i en slaktad rundradiomottagare som även innehöll en passande nätdel som kunde lämna glöd- och anodspänning. Med denna enkla radiosändare bestående av ECC85, 1 st HF-drossel, 2 st luftlindade spolar, 1 st antennlink, 1 st Philips-trimmer, 1 st LF-utgångstransformator (moduleringgstrafo) samt chassie bestående av en kort stump 1" bräda så kunde räckvidden på FM-sändningara ökas till flera kilometer. Vid tiden fanns massor av sådana lokala FM-pirater här i Lund och de flesta låg strax utanför FM-bandet runt 100.5 MHz där det var tyst och fint.

Nästa kliv för min del blev en mellanvågssändare med röret 6L6. Även denna byggd på trächassie. Mycket mixtrande var det och med hjälp av en lång trådantenn som förankrats i diverse staket, buskar och häckar runt villatomten i södra Lund kunde räckvidden ökas till nästan en mil. Markvåg och rymdvåg var lika okända begrepp som vertikal och horisontal polarisation. Verkningsgraden var säkerligen inte stor men trots enkelheten så fungerade apparaten till belåtenhet. Allt eftersom fler av skolkamraterna fann radioexperimenten intressanta så ökade antalet mellanvågsstationer i Lund. Även här användes de tysta frekvenserna längst ut till höger på skalan eller ca 1625 kHz +/-. Mikrofon kopplades in och rullbandspelaren som nu var transistoriserad och hette Tandberg modell S-14 kunde i inspelningsläge användas som modulator. Att kunna samtala trådlöst med skolkompisarna var en helt fantastiskt upplevelse och känslan sitter kvar än idag.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Televerket lyckades aldrig fånga oss och det är tveksamt om så mycket mer hade hänt än att dom dragit oss hårt i örat. Senare fick jag veta att de tjänstemän som jobbade med piratjakten på Televerkets kontor i Malmö själv var radioamatörer och några av dem faktiskt hade börjat sin radiokarriär som svartsändare. Så med den vetskapen och alla de år som gått sedan dess känns det tämligen riskfritt att plita på sina memoarer och dela med sig av sina vilda experiment.

För några år sedan återfann jag ett handritat schema från 1968 och efter en kort betänketid bestämde jag mig för att spika ihop en kopia av den första mellanvågssändaren. Tyvärr finns inga foto bevarade men minnet är gott så det mesta har gått att rekonstruera. Såväl komponentval som byggmetod är de rätta. Även verktygen som användes 1968 fanns kvar och fick tjänstgöra igen.

En mer detaljerad beskrivning finns här:
SM7EQL Radioteknik

För dig som är intresserad av att åka tillbaks till forntiden och smaka lite på gammal radio och hur ett radiorum från 40-talet kunde se ut kan läsa mer här:
Gamlemark Radio

Treflig läsning.

/Bengt
 
Last edited:
Jag kör numera min 2-rörs sändare för 80 även på 40...med just kristallen 3503, som på 40m blir 7006. Har haft en hel del QSO med fina resultat. Jag har inget LP-filter i sändaren, utan använder en Z-tuner avstämd på rätt frekvens som filter.

Har dock funderat på att eventuellt bygga 2 olika filter att kunna koppla in/ut för 80/40m. Annars har jag precis som många andra byggt egna små FM-sändare med en transistor, AF-någonting, men även Josty Kits FM-sändare med spolen i PCB´t. Med en kondensator mikrofonkapsel från Klas i Sjön, lät det riktigt bra. Någonstans mellan 103-108Mhz, som då (1969-71) var fria från rundradiostationer.

73 de SM7FBJ/Bjarne

Byglingstråden är "bandomkopplaren till 40m.....den lödda bygeln är för 80m.
 

Attachments

  • bandomkopplare.jpg
    bandomkopplare.jpg
    33,6 KB · Views: 243
Last edited:
Jag växte upp under en tid när ungdomar fortfarande hade en viss respekt för lagar och förordningar.

Nog kliade det lite i fingrarna i yngre år (10-12), men jag kände inte några större behov av att höra min egen röst i radio så detta fick anstå tills "legal amatörålder".

Jag provade dock en del olika konstruktioner (superregenerativ mottagare/självsvängande sändare) som bara fungerade ibland och i fallet "Radiotelefonen Yank II" från Hobbyförlaget inte alls. Detta beroende på batterirörens usla branthet, vilket det tog ganska länge att fundera ut.

En ytterligare komplikation i saken var att min mor arbetade på Televerket, vilket hade gjort "svartsändande" till en synnerligen svårförklarad verksamhet på hemmaplan.

När C-certifikatet så småningom anlände 1970 så legaliserades både radiobyggande och -pratande och på den vägen är det.

73/

Karl-Arne
SM0AOM


- Måste kommentera detta gamla inlägg:
På tidigt 60-tal byggde jag och kompisen varsin apparat, som AOM bilagt sitt inlägg.

Vi lade apparaterna på ca 100Mhz, och de fungerade utmärkt. Roligt var det, men glädjen blev kortvarig. Röret 957/958A är ett Acornrör med (oss ovetande) begränsad brinntid. Sedan var det brott på glödtråden!

Jag vill minnas att röret kostade 12kr (??) hos farbror -ZK, som efter ett antal inköp berättade om rörets egenskaper ;-)

Vi fann senare att det gick att använda EC92, med det var inte så kul eftersom det krävdes högre spänning för glöd och anod.
 
Back
Top