Radioamatörens död ?

Håller helt med. Jag försöker på olika sätt hålla föredrag osv med det som intresserar mig tex D-STAR / DMR / SDR osv men det är extremt svårt eftersom många är helt ointresserade av hur & varför saker fungerar. Men detta kanske är en funktion av "kvantitets" tänket. Det är allt för få med genuint TEKNISKT intresse...

//SM0TSC

Om det är så att den övervägande majoriteten är helt ointresserade av "hur och varför", vilket jag i och för sig inte betvivlar, vad finns det då för motiveringar till att upplåta andra frekvensband än privatradiobandet åt denna kategori?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tittar man lite på den forskning som finns runt föreningsverksamhet och den förändring som sker med samhällsutvecklingen runt oss så är det viktigt att:

* det finns flera kärnmedlemmar som sysslar med föreningens kärnverksamhet, det är bra om det är många medlemmar, men inte ett krav, det viktiga är att kärnverksamheten finns representerad. Finns inte kärnverksamheten inom medlemskadern dör föreningen, eller så byter föreningen riktning och överlever,men då med en annan kärnverksamhet.

Översätter vi detta på radioamatörerna är det viktigt att vi har kvar kärnverksamheten i egenbygge, satellitkommunikation, radiosport, mikrovågor eller vad vi nu kan tänka oss som kan vara kärnverksamhet. Här syns det ganska klart att specialföreningarna som AMSAT-SM, ESR, SCAG, med flera är de som står för den stora kärnverksamheten, medan SSA står för kärnverksamheten QSL-sorterande. Egentligen skulle QTC enkelt vara ett sammansatt föreningsbrev där respektive förening ansvarar för 5 - 10 sidor var i varje nr och på så sätt representera en bredd och djup.

Det är vidare viktigt att:

* Insteget till kärnverksamheten är genomarbetad och att insteget upplevs som likvärdigt av gamla och nya utövare.

Här har man gjort en stor tavla då insteget i verksamheten har blivit så lätt att i många fall inte ens den examinerade uppfattar det som meriterande att tagit första steget. Eftersom det det i regel är någon av kärnverksamheterna som lockar krävs det att insteget återspeglar vad kärnverksamheterna handlar om. Att insteget till hobbyn inte fungerar är väl tämligen uppenbart när så få faktiskt blir aktiva på banden efter examination. Om insteget uppfattas som likvärdigt blir examinationen en samlande gemensamhetsbas att gå vidare ifrån och att känna trygghet i.

Så en kort sammanfattning blir då att det är inte det minsta viktigt att vi är många, däremot är det väldigt viktigt att kärnverksamheten/kärnverksamheterna är representerade och kan stå modell för nya medlemmars drömmar.
 
Om man vill ha ett DXCC kanske man kan visa sig lite intresserad?

73/
Karl-Arne
SM0AOM



Och de som inte orkar läsa till amatörradiocertifikat kan kolla denna sida:

DX27 Cluster| 11 meter cluster |


för att sedan stilla sitt ego med denna:

WHISKY DELTA DX GRUOP REG VENETO: DXCC List


Och om man vill få råd om 27 MHz på svenska tittar man på denna:

27mhz.se • Index

Där registrerar man sig tydligen med sin amatörradiosignal också om man är "riktigt cool"...



Ja, jag säger då det... Visst är det fantastiskt med två hobbyverksamheter som verkar sträva efter äktenskap :)


73 de LRR, Mats
 
Lyssnar man sedan lite på 27.555 så kommer man snabbt underfund med att man kör med samma utrustning, samma antenner och i det närmaste samma Q-koder och allt annat som förekommer under DX-trafik och contesting på amatörbanden. Fn vet om inte en hel del radioamatörer dessutom har en hel del att lära av vissa "trippel fem" operatörers trafikteknik.

Har själv ingenting för att sända där, men lyssnar en del. Precis som på ham banden finns det bra och dåliga operatörer, bra och dåliga beteenden och dom som är mer eller mindre duktiga på teknik. Den som förfasar sig över beteendet på 11m kan ju lämpligen lyssna in någon gång på 14.195 när vår Italienske amatörkollega som brukar ligga där inte tagit sin medicin ;)

Å som Mats -LRR så pedagogiskt visat, har man sina egna cluster, Qsl-kort o distribution av dessa, forum och det där DXCC diplomet är som sagt inget problem alls ;)

/J
 
Om vi bortser från att 27.555 inte är någon privatradiofrekvens, så går det tydligen alldeles utmärkt för de ointresserade att klara sig utan amatörradiofrekvenserna. Eller?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Att som radioamatör lära sig av 27-folket är väl lite som när Bengt Bedrup fick lära sig
att tala som Bedrup av Bosse Parnevik ;)
 
Att det inte ställs mer frågor internationellt om svenska radioamatörers utbildningsnivå tror jag helt enkelt beror på att så få blir aktiva.

Nu blir jag förvirrad. Det är ju du som hävdar att den låga utbildningsnivån är vida känd och att det är ett problem.

Jag repetererar min fråga:

Vart kan man se eller höra detta? Ja förutom av de SM som vill ha svårare prov m.m..
 
För många stolta amatörer med olika åsikter.
Rätt tråkigt egentligen.
Alla har ju mer eller mindre samma intresse. Dessvärre är det lätt att döda intresset när tjafs uppstår.

Jag tror inte hobbyn kommer dö ut, eller jo på lång sikt kanske, men inte bara så där. Vill man ha fler svenskar i etern behöver kraven sänkas, vill man ha fler genuint teknikintresserade i hobbyn, låt det vara som det är, eller höj kraven.

Vi kan tjafsa om detta till dödens dagar utan att komma fram till något vettigt, eller så slutar vi tjafsa och avnjuter hobbyns alla hörn med ett glatt humör. ;)

Skickat från min GT-P5110 med Tapatalk 4 Beta
 
Nimbe skrev; "För många stolta amatörer med olika åsikter. Rätt tråkigt egentligen. Alla har ju mer eller mindre samma intresse."
----

Njae, det behöver väl inte vara fel och fult att få känna sig stolt och inte är det väl tråkigt att vi har olika åsikter. Om alla tyckt exakt lika i alla frågor hade vi ju inte haft något att diskutera och ej heller bråka om. Sen kan jag inte se att alla har mer eller mindre samma intressen som du påstår. Snarare är det så att alla har helt olika intressen vid helt olika tillfällen under livet och dessutom på helt olika nivå från den absoluta nybörjarens till superduperproffset som "kan allt och gjort allt". Möjligheterna är oändliga och du har inte samma intressen som jag. Inte idag i alla fall.

>>>Jag tror inte hobbyn kommer dö ut, eller jo på lång sikt kanske, men inte bara så där.

Jag tror inte heller att hobbyn kommer att dö ut, inte ens på lång sikt. Så där tror vi samma! Däremot kanske hobbyns många olika nischer och balansen mellan dessa kommer att förändras i takt med det gamla gardet trillar av pinnen och eventuella nya oförstörda individer tillkommer som sannolikt finner sina egna nischer och särintressen precis som vi old timers gjorde på 60-talet när vi var nya och oförstörda. Vi började med en sak och fortsatte med en annan osv.

>>>Vill man ha fler svenskar i etern behöver kraven sänkas, vill man ha fler genuint teknikintresserade i hobbyn, låt det vara som det är, eller höj kraven.

Detta är väl inget för oss stackare som redan är radioamatörer att bekymra oss över. Eller är det? Och vad skulle hobbyn som sådan vinna på att få fler svenskar i etern om de måste lockas in med morötter som sänkta krav bara för att orka komma igång och trycka på PTT-knappen? Konstgjord andning tycker jag.

Kan vi inte bara låta alla de hundratusentals människor runt om i landet och som är ointresserade av radio få lov att syssla med annat som dom tycker är roligare än radio? Handboll och dataspel och sånt. Dom få som verkligen är genuint intresserade av amatörradio söker sig säkert för egen maskin till hobbyn ändå. Visar de sedan också intresse av att ta reda på saker och lära sig mer om radio så finns det många av oss erfarna radioamatörer som mer än gärna ställer upp. Visst gör vi väl det? Du gör det och jag gör det i alla fall. Men bara under förutsättningen att nykomlingarna själva visar vilja att lyssna och lära. Vill dom inte lyssna och inte lära så ställer vi inte upp. Inte jag i alla fall. Du gör kanske?

Idag har jag läst en fantastiskt bra bok som heter "Den fullständiga radioboken" Albert Bonniers Förlag 1923. Jag kanske saxar ett längre stycke därifrån senare i debatten om någon är nyfiken. Men som smakprov står det att radioamatörerna är ett folk med sammanhållning och radio är en spänningsalstrande mani som starkt tilltalar varje människas normala uppfinnarinstinkt. Inledningsvis konstateras också att radio är en sjukdom av vilken tusentals människor är illa angripna. Radiomanien har idag (1923) cirka en halv miljon offer i Amerika och antalet ökas. Det finns ingen åldersgräns. Det är icke ovanligt att höra en liten grabb på 10 år prata om avstämningsspolar, detektorer och liknande, liksom det icke heller förvånar någon att se, huru gamla män hava fallit offer för radions förstörelsekonster.

Ja, där ser vi att radio kan vara farliga saker att syssla med och därför får vi kanske vara försiktiga med vem vi lurar in i vår lilla sekt.
 
Back
Top