SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Detta inlägg är ganska långt och enbart ägnat att läsas av dig som har ett uttalat intresse av radioklubbar och dess utveckling.
Sedan urminnes tider har vi radioamatörer träffats öga mot öga för att odla våra gemensamma intressen. Den vanligaste formen för dessa möten torde vara den typiska föreningen med stadgar och styrelse - här kallad klubben.
En gång i veckan, var annan, var tredje vecka eller en gång i månaden träffas klubbmedlemmarna i en hyrd lokal. Däremellan står lokalen i regel outnyttjad. Några klubbar har en klubbstation som kan bestå av en ordinär transceiver och dipolantenner för kortvåg plus en VUHF-apparat för lokal trafik på 2 m och 70 cm. Andra klubbar har satsat på en rejäl fackverksmast med lite större riktbara Yagi-antenner och även slutsteg i kilowattklassen.
Aktiviteten från klubbstationerna är i regel låg till måttlig och den aktivitet som förekommer är ofta knuten till contesting av något slag. Antalet medlemmar som spontant sätter sig ned vid radioapparaterna för att ropa ett CQ och köra vanliga strö-QSO:n kan förmodligen räknas i ensiffriga tal i den nedre skalan.
Den typiska klubben är bildad för att värna om och främja radiointresset inom ett visst geografiskt upptagningsområde, t ex X-stad med omnejd. Om detta kan man läsa i klubbens stadgar under ändamålsparagrafen. Genom att formulera sig brett och ospecificerat så blir klubben öppen för alla som har någon form av intresse för amatörradio oberoende av vad detta intresse består av helt konkret eller om intresset är djupt eller grunt. Såväl nybörjare som de etablerade radioamatörerna är lika välkomna. En klubb för alla helt enkelt och på lika villkor.
En lokal klubb kan ha allt mellan 10 till 100 medlemmar beroende på hur hårt klubben marknadsför sig och vilka aktiviteter som erbjuds. En typisk klubb består sannolikt av 25-50 medlemmar där c:a 5-10 är knutna till styrelsen eller innehar funktionärsposter av olika slag. Mötena kan samla ungefär samma antal där de flesta är just styrelsemedlemmar och funktionärer.
Jag har samlat på mig egna erfarenheter från ganska många lokala radioklubbar där jag allt sedan 1968 varit såväl styrelsemedlem som "vanlig medlem". Det jag kunnat konstatera är att det numera är svårt att finna två medlemmar som har likartade intressen och som utövar sin amatörradiohobby på ungefär samma kunskapsnivå. Med få undantag spänner medlemmarnas intressen över hela bredden inom hobbyn liksom det finns de som är absoluta nybörjare och inte funnit sin egen nisch medan andra kan betecknas som erfarna proffs inom sitt smala gebit där de vet allt.
Arbetet i en typisk styrelse kretsar ofta kring att planera och anordna aktiviteter åt medlemmarna. I teorin gäller detta uppdrag alla medlemmar som står på medlemslistan. I praktiken blir utfallet att de som besöker föredraget eller studiebesöket är den hårt prövade styrelsen, funktionärerna plus en och annan vanlig medlem. En ganska stor andel medlemmar deltar aldrig i personliga möten utan nöjer sig med att vara medlemmar på pappret, kanske för att de i solidarisk anda vill stötta den lokala klubben ekonomiskt med sin medlemsavgift eller för att de som prenumeranter önskar ta del av medlemsutskick och eventuella förmåner och tjänster. Utan dessa generösa stödmedlemmars bidrag hade många klubbar inte kunnat överleva ekonomiskt i de fall det finns utgifter för lokalhyra m m. En klar fördel med passiva medlemmar är att de inte stör och ställer till oreda vilket betyder att styrelsen kan arbeta i lugn och ro och ofta jobba helt ostört med det som intresserar dem själva.
Att sitta i styrelsen för en lokal klubb innebär att man är med i den inre kretsen som har full överblick över verksamheten och som kan påverka klubbens verksamhet så att den passar sina egna syften. Det blir tydligt om inte förr, den dag man väljer att lämna styrelsen, och övergår till skaran vanliga medlemmar och styrelsen upplevs som passiv eller att syssla med fel saker.
Men styrelsearbetet innebär trots allt att mycket fritid och tankemöda åtgår till formella arbetsuppgifter såsom styrelsemöten där beslut skall tas och besluten följas upp. Varje beslut som tas innebär ofta att någon i styrelsen får i uppdrag att kontakta någon medlem som skall övertalas att t ex hålla ett föredrag eller hjälpa till med ett evenemang eller renovering av lokalen, måla några väggar eller ett golv.
En del klubbar är utåtriktade och jobbar aktivt med marknadsföring av sin klubb och radiohobbyn, de anordnar kurser och liknande aktiviteter i syfte att rekrytera fler till hobbyn och för att bli fler medlemmar. I varje klubb brukar det finnas någon eller några eldsjälar som har just rekrytering och utbildning som sin hobby för att de verkligen tycker det är kul och tillför glädje. Ofta sitter dessa personer också med i styrelsen och påverkar klubbens inriktning den vägen.
Det finns andra klubbar där ingen av medlemmarna är intresserade av vare sig rekrytering eller att bedriva utbildning men där styrelsen ändå känner någon sorts moraliskt plikt att få igång sådan verksamhet. Om frågan kommer upp på ett medlemsmöte så kan det finnas flera vanliga medlemmar som har högljudda synpunkter och tycker att klubben "måste" satsa på en amatörkurs. Det finns alltid någon medlem som vet att berätta hur enkelt det är att ta kontakt med skolorna eller att anordna en värvningsaktivitet på det lokala biblioteket. Dock brukar det stanna där ty några frivilliga finns sällan när ordföranden frågar; -Toppenbra förslag! Vem anmäler sig frivilligt att ta tag i detta? Ibland ger styrelsen sig själv i uppdrag att ta upp frågan på kommande styrelsemöte där det tas beslut i ena eller andra riktningen.
Vad händer då på en typisk klubb. Tja, det går kanske inte att svara entydigt på en sådan fråga men jag funderar på huruvida verkningsgraden är bra eller dålig. Ger insatserna i form av tid och engagemang verkligen ett vettigt utbyte för den enskilde och i så fall vad innebär detta utbyte konkret.
Är huvudmålet att klubben skall bli större antalsmässigt eller är syftet att skapa en smalare verksamhet som engagerar färre medlemmar men då på ett djupare mer seriöst plan. Är klubbens syfte att vidarutveckla och bredda hobbyn till något nytt eller snarare att förvalta och bevara den befintliga inriktningen även om denna av de yngre generationerna kan upplevas smått museal och rent av mossig och löjlig?
Här i sydvästra Skåne har ett antal likasinnade träffats några gånger om året sedan 3-4 år tillbaks. Vi är alla intresserade av något som populärt brukar kallas klassisk amatörradio där hembyggd utrustning och radiotekniska diskussioner står i centrum. Alla i gruppen har byggt sina egna sändare, slutsteg och antenner. Samtliga är väl förtrogna med radioelektronik och har kunskaper att både konstruera och bygga ihop radioapparater. Samtliga jobbar eller har jobbat med elektronikutveckling i sin vardag och gemensamt har vi tillgång till enorma instrumentparker sett ur en radioamatörs perspektiv.
Gruppen består f n av sju personer där de flesta brukar ha tid att komma. Vi träffas hemma hos varandra enligt principen att den med sämst samvete till slut faller till föga och kallar till möte där hans fru bjuder på grillat eller smaskiga bakelser med öl och kaffe. Vi har inga fasta mötesdatum, inga stadgar, ingen styrelse och ingen medlemsavgift. Gruppen är ad hoc och bestämmer själva vem som får vara med. Om vi vill bli fler så sker rekryteringen helt enkelt genom head hunting alternativt att någon intresserad som fått nys om vår existens tar kontakt med oss och berättar varför han eller hon vill vara med. Det finns förmodligen en gräns vid tio personer om sammanhållningen skall hållas vid liv. Jag skulle tro att det finns tusentals sådana grupperingar som vår, inom alla hobbies i Sverige. Några är mer öppna än andra medan vissa kanske mer påminner om Loger eller t o m sekter med ritaler och andra påfund?
Om jag jämför verkningsgraden och det utbyte jag själv får om jag deltar i en typisk öppen radioklubb med säg 25-50 medlemmar med vitt spridda intressen och kunskaper och det utbyte jag får i den lilla slutna gruppen med mer homogent intresse för själva saken så är det ingen tvekan om var jag trivs bäst.
Det som är intressant att notera är att sådana här slutna grupper som jag nu beskrivit ofta kallas för "en klubb för inbördes beundran" i negativ bemärkelse. Det finns alltid dom som vill vara med i gemenskapen trots att dom inte har intresset för det vi sysslar med eller de kvalifikationer som krävs för att själva kunna dela med sig av sitt eget kunnande och sina erfarenheter. När de så blir avvisade så känner de sig orättvist behandlade, gnäller och klagar.
Sedan finns det de som påstår att vi som valt att träffas som vi gör dränerar de lokala klubbarna på kunskap och därigenom hindrar utvecklingen av klubben och dess på sikt dess överlevnad. I sak är det riktigt. Vi är defakto sju synnerligen aktiva radioamatörer som bygger radio och har fruktansvärt kul med vår hobby men som samtidigt inte bidrar särskilt mycket i de öppna lokalklubbarna med våra erfarenheter från våra möten. Men som plåster på såren så är tre av oss med i den lokala klubben och är aktiva där.
Å andra sidan, om vi lagt ännu mer energi på den öppna klubben så hade vi kanske inte haft tid och att syssla med det vi egentligen vill och brinner för - att konstruera och bygga våra egna radioapparater.
Jag skriver detta för att jag vet att ämnet intresserar många och att det samtidigt är ett eldfängt och känsligt ämne att diskutera. Det finns gott om personer här på Ham.se som i åratal talat sig varma för hur "vi tillsammans" måste hjälpa nybörjare men som samtidigt tycker att det är fult att ställa för höga krav på eget arbete för att dessa nybörjare skall ta sig vidare för egen maskin. De nya kan ju lätt bli bortskrämda och sluta med amatörradio. Jo, det vore ju synd förstås.
Klubben här i Lund renoverar f n klubbstationen och har under våren satt upp nya antenner. Till hösten anordnas handhavandekurser för medlemmarna så att alla som vill, skall kunna använda radioapparaterna och stämma av PA-steget. Förra året kördes bara 7 QSO på kortvåg och vi är säkra på att sätta nytt rekord i år. Någon typ av byggverksamhet kommer också att dras igång och det har utsetts en aktivitetskommitté om två man ur styrelsen som har i uppgift att anordna föredrag och liknande en gång i månaden. Målet är att förflytta fokus från fikabordet till radiobordet. Vi i styrelsen hoppas att medlemmarna uppskattar kursändringen men framtiden får ändå utvisa om kaffet eller radion är det centrala för medlemmarna. För min del - i egenskap av ordförande - kan detta projekt också bli det sista jag driver för den lokala klubben. Kaffe kan jag dricka hemma samtidigt som jag bygger radio eller knackar telegrafi på 17 & 80 m.
Vad görs konkret på andra håll i landet för att hjälpa nybörjare och vad har dagens nybörjare för vettiga alternativ att lära sig mer om amatörradio, utöver att ställa sina många frågor här på Ham.se?
Har de traditionella breda allmänna radioklubbarna någon framtid?
Vinner nybörjarna kanske mer på att bilda egna smågrupper inom smalare nischer på sin egen nivå men där de hjälper varandra uppåt på kunskapsstegen?
Kan Internet ersätta det personliga mötet öga mot öga på klubben?
Många frågor men få svar…
Varför engagerar vi oss i andras problem?
/Bengt
Sedan urminnes tider har vi radioamatörer träffats öga mot öga för att odla våra gemensamma intressen. Den vanligaste formen för dessa möten torde vara den typiska föreningen med stadgar och styrelse - här kallad klubben.
En gång i veckan, var annan, var tredje vecka eller en gång i månaden träffas klubbmedlemmarna i en hyrd lokal. Däremellan står lokalen i regel outnyttjad. Några klubbar har en klubbstation som kan bestå av en ordinär transceiver och dipolantenner för kortvåg plus en VUHF-apparat för lokal trafik på 2 m och 70 cm. Andra klubbar har satsat på en rejäl fackverksmast med lite större riktbara Yagi-antenner och även slutsteg i kilowattklassen.
Aktiviteten från klubbstationerna är i regel låg till måttlig och den aktivitet som förekommer är ofta knuten till contesting av något slag. Antalet medlemmar som spontant sätter sig ned vid radioapparaterna för att ropa ett CQ och köra vanliga strö-QSO:n kan förmodligen räknas i ensiffriga tal i den nedre skalan.
Den typiska klubben är bildad för att värna om och främja radiointresset inom ett visst geografiskt upptagningsområde, t ex X-stad med omnejd. Om detta kan man läsa i klubbens stadgar under ändamålsparagrafen. Genom att formulera sig brett och ospecificerat så blir klubben öppen för alla som har någon form av intresse för amatörradio oberoende av vad detta intresse består av helt konkret eller om intresset är djupt eller grunt. Såväl nybörjare som de etablerade radioamatörerna är lika välkomna. En klubb för alla helt enkelt och på lika villkor.
En lokal klubb kan ha allt mellan 10 till 100 medlemmar beroende på hur hårt klubben marknadsför sig och vilka aktiviteter som erbjuds. En typisk klubb består sannolikt av 25-50 medlemmar där c:a 5-10 är knutna till styrelsen eller innehar funktionärsposter av olika slag. Mötena kan samla ungefär samma antal där de flesta är just styrelsemedlemmar och funktionärer.
Jag har samlat på mig egna erfarenheter från ganska många lokala radioklubbar där jag allt sedan 1968 varit såväl styrelsemedlem som "vanlig medlem". Det jag kunnat konstatera är att det numera är svårt att finna två medlemmar som har likartade intressen och som utövar sin amatörradiohobby på ungefär samma kunskapsnivå. Med få undantag spänner medlemmarnas intressen över hela bredden inom hobbyn liksom det finns de som är absoluta nybörjare och inte funnit sin egen nisch medan andra kan betecknas som erfarna proffs inom sitt smala gebit där de vet allt.
Arbetet i en typisk styrelse kretsar ofta kring att planera och anordna aktiviteter åt medlemmarna. I teorin gäller detta uppdrag alla medlemmar som står på medlemslistan. I praktiken blir utfallet att de som besöker föredraget eller studiebesöket är den hårt prövade styrelsen, funktionärerna plus en och annan vanlig medlem. En ganska stor andel medlemmar deltar aldrig i personliga möten utan nöjer sig med att vara medlemmar på pappret, kanske för att de i solidarisk anda vill stötta den lokala klubben ekonomiskt med sin medlemsavgift eller för att de som prenumeranter önskar ta del av medlemsutskick och eventuella förmåner och tjänster. Utan dessa generösa stödmedlemmars bidrag hade många klubbar inte kunnat överleva ekonomiskt i de fall det finns utgifter för lokalhyra m m. En klar fördel med passiva medlemmar är att de inte stör och ställer till oreda vilket betyder att styrelsen kan arbeta i lugn och ro och ofta jobba helt ostört med det som intresserar dem själva.
Att sitta i styrelsen för en lokal klubb innebär att man är med i den inre kretsen som har full överblick över verksamheten och som kan påverka klubbens verksamhet så att den passar sina egna syften. Det blir tydligt om inte förr, den dag man väljer att lämna styrelsen, och övergår till skaran vanliga medlemmar och styrelsen upplevs som passiv eller att syssla med fel saker.
Men styrelsearbetet innebär trots allt att mycket fritid och tankemöda åtgår till formella arbetsuppgifter såsom styrelsemöten där beslut skall tas och besluten följas upp. Varje beslut som tas innebär ofta att någon i styrelsen får i uppdrag att kontakta någon medlem som skall övertalas att t ex hålla ett föredrag eller hjälpa till med ett evenemang eller renovering av lokalen, måla några väggar eller ett golv.
En del klubbar är utåtriktade och jobbar aktivt med marknadsföring av sin klubb och radiohobbyn, de anordnar kurser och liknande aktiviteter i syfte att rekrytera fler till hobbyn och för att bli fler medlemmar. I varje klubb brukar det finnas någon eller några eldsjälar som har just rekrytering och utbildning som sin hobby för att de verkligen tycker det är kul och tillför glädje. Ofta sitter dessa personer också med i styrelsen och påverkar klubbens inriktning den vägen.
Det finns andra klubbar där ingen av medlemmarna är intresserade av vare sig rekrytering eller att bedriva utbildning men där styrelsen ändå känner någon sorts moraliskt plikt att få igång sådan verksamhet. Om frågan kommer upp på ett medlemsmöte så kan det finnas flera vanliga medlemmar som har högljudda synpunkter och tycker att klubben "måste" satsa på en amatörkurs. Det finns alltid någon medlem som vet att berätta hur enkelt det är att ta kontakt med skolorna eller att anordna en värvningsaktivitet på det lokala biblioteket. Dock brukar det stanna där ty några frivilliga finns sällan när ordföranden frågar; -Toppenbra förslag! Vem anmäler sig frivilligt att ta tag i detta? Ibland ger styrelsen sig själv i uppdrag att ta upp frågan på kommande styrelsemöte där det tas beslut i ena eller andra riktningen.
Vad händer då på en typisk klubb. Tja, det går kanske inte att svara entydigt på en sådan fråga men jag funderar på huruvida verkningsgraden är bra eller dålig. Ger insatserna i form av tid och engagemang verkligen ett vettigt utbyte för den enskilde och i så fall vad innebär detta utbyte konkret.
Är huvudmålet att klubben skall bli större antalsmässigt eller är syftet att skapa en smalare verksamhet som engagerar färre medlemmar men då på ett djupare mer seriöst plan. Är klubbens syfte att vidarutveckla och bredda hobbyn till något nytt eller snarare att förvalta och bevara den befintliga inriktningen även om denna av de yngre generationerna kan upplevas smått museal och rent av mossig och löjlig?
Här i sydvästra Skåne har ett antal likasinnade träffats några gånger om året sedan 3-4 år tillbaks. Vi är alla intresserade av något som populärt brukar kallas klassisk amatörradio där hembyggd utrustning och radiotekniska diskussioner står i centrum. Alla i gruppen har byggt sina egna sändare, slutsteg och antenner. Samtliga är väl förtrogna med radioelektronik och har kunskaper att både konstruera och bygga ihop radioapparater. Samtliga jobbar eller har jobbat med elektronikutveckling i sin vardag och gemensamt har vi tillgång till enorma instrumentparker sett ur en radioamatörs perspektiv.
Gruppen består f n av sju personer där de flesta brukar ha tid att komma. Vi träffas hemma hos varandra enligt principen att den med sämst samvete till slut faller till föga och kallar till möte där hans fru bjuder på grillat eller smaskiga bakelser med öl och kaffe. Vi har inga fasta mötesdatum, inga stadgar, ingen styrelse och ingen medlemsavgift. Gruppen är ad hoc och bestämmer själva vem som får vara med. Om vi vill bli fler så sker rekryteringen helt enkelt genom head hunting alternativt att någon intresserad som fått nys om vår existens tar kontakt med oss och berättar varför han eller hon vill vara med. Det finns förmodligen en gräns vid tio personer om sammanhållningen skall hållas vid liv. Jag skulle tro att det finns tusentals sådana grupperingar som vår, inom alla hobbies i Sverige. Några är mer öppna än andra medan vissa kanske mer påminner om Loger eller t o m sekter med ritaler och andra påfund?
Om jag jämför verkningsgraden och det utbyte jag själv får om jag deltar i en typisk öppen radioklubb med säg 25-50 medlemmar med vitt spridda intressen och kunskaper och det utbyte jag får i den lilla slutna gruppen med mer homogent intresse för själva saken så är det ingen tvekan om var jag trivs bäst.
Det som är intressant att notera är att sådana här slutna grupper som jag nu beskrivit ofta kallas för "en klubb för inbördes beundran" i negativ bemärkelse. Det finns alltid dom som vill vara med i gemenskapen trots att dom inte har intresset för det vi sysslar med eller de kvalifikationer som krävs för att själva kunna dela med sig av sitt eget kunnande och sina erfarenheter. När de så blir avvisade så känner de sig orättvist behandlade, gnäller och klagar.
Sedan finns det de som påstår att vi som valt att träffas som vi gör dränerar de lokala klubbarna på kunskap och därigenom hindrar utvecklingen av klubben och dess på sikt dess överlevnad. I sak är det riktigt. Vi är defakto sju synnerligen aktiva radioamatörer som bygger radio och har fruktansvärt kul med vår hobby men som samtidigt inte bidrar särskilt mycket i de öppna lokalklubbarna med våra erfarenheter från våra möten. Men som plåster på såren så är tre av oss med i den lokala klubben och är aktiva där.
Å andra sidan, om vi lagt ännu mer energi på den öppna klubben så hade vi kanske inte haft tid och att syssla med det vi egentligen vill och brinner för - att konstruera och bygga våra egna radioapparater.
Jag skriver detta för att jag vet att ämnet intresserar många och att det samtidigt är ett eldfängt och känsligt ämne att diskutera. Det finns gott om personer här på Ham.se som i åratal talat sig varma för hur "vi tillsammans" måste hjälpa nybörjare men som samtidigt tycker att det är fult att ställa för höga krav på eget arbete för att dessa nybörjare skall ta sig vidare för egen maskin. De nya kan ju lätt bli bortskrämda och sluta med amatörradio. Jo, det vore ju synd förstås.
Klubben här i Lund renoverar f n klubbstationen och har under våren satt upp nya antenner. Till hösten anordnas handhavandekurser för medlemmarna så att alla som vill, skall kunna använda radioapparaterna och stämma av PA-steget. Förra året kördes bara 7 QSO på kortvåg och vi är säkra på att sätta nytt rekord i år. Någon typ av byggverksamhet kommer också att dras igång och det har utsetts en aktivitetskommitté om två man ur styrelsen som har i uppgift att anordna föredrag och liknande en gång i månaden. Målet är att förflytta fokus från fikabordet till radiobordet. Vi i styrelsen hoppas att medlemmarna uppskattar kursändringen men framtiden får ändå utvisa om kaffet eller radion är det centrala för medlemmarna. För min del - i egenskap av ordförande - kan detta projekt också bli det sista jag driver för den lokala klubben. Kaffe kan jag dricka hemma samtidigt som jag bygger radio eller knackar telegrafi på 17 & 80 m.
Vad görs konkret på andra håll i landet för att hjälpa nybörjare och vad har dagens nybörjare för vettiga alternativ att lära sig mer om amatörradio, utöver att ställa sina många frågor här på Ham.se?
Har de traditionella breda allmänna radioklubbarna någon framtid?
Vinner nybörjarna kanske mer på att bilda egna smågrupper inom smalare nischer på sin egen nivå men där de hjälper varandra uppåt på kunskapsstegen?
Kan Internet ersätta det personliga mötet öga mot öga på klubben?
Många frågor men få svar…
Varför engagerar vi oss i andras problem?
/Bengt
n för att söka upp ett dx, jaga lite smff eller ibland bara rent av lyssna på trafiken är underbart.
. 
