Radiosällskap

Mycket intressanta observationer av Karl-Arne.

Eftersom jag till vardags är ledningschef på Luftstridsskolan så tycker jag nog att jag har lite tolkningsföreträde vad gäller Försvarsmaktens behov vad gäller utbildad personal. Som jag ser det så finns den största bristen inom just tekniksidan och framförallt antennteknologi/teknik. Den moderna sambandsofficeren har inte kompetens/möjlighet/fantasi att kunna lösa HF problem med nya antenner utan börjar direkt förorda satellitlösningar, som inte är riktigt kostnadseffektiva.

Ett annat problemområde är att ha radiooperatörer som har trafik/signalrutin som räcker för att genomföra den signaltrafik som behövs för tjänsten. Jag har hört allt från bristande kunskaper i signaleringsalfabetet till brister i att generera sambandsalternativ när ordinarie sambandsmedel/signalnät inte fungerar. Min slutsats är att jag i många fall hade föredragit tekniskt kunniga radioamatörer än sambandsofficerare som saknar kompetens. Så totalförsvarsstödet ska man nog inte förakta, vi är många radioamatörer inom FM som har möjlighet att påverka relationen SSA kontra Försvarsmakten. Det är fortfarande ett mycket bra motiv för att behålla amatörradiobanden vis avi samhällets behov av bandbredd i stort....

mvh
Major Kai Rämö
Ledningschef, Luftstridsskolan.
SM0RCL

PS: Och jag räknar med att ha nya sambandsofficerare i luften med SL-signal i höst ;)
 
RCL skrev; "Så totalförsvarsstödet ska man nog inte förakta, vi är många radioamatörer inom FM som har möjlighet att påverka relationen SSA kontra Försvarsmakten. Det är fortfarande ett mycket bra motiv för att behålla amatörradiobanden vis avi samhällets behov av bandbredd i stort...."
---

Utmärkt att få direktkontakt med en FM-representant här på Ham.se!

Bara helt kort Kai. Jag har suttit med i SSA styrelse i 12 år och under den tidsperioden förekom inget öppet samarbete mellan FM och SSA. Dock känner jag till att det bakom kulisserna skedde en del och det lobbades hårt mot myndigheterna för sänkta krav och att SSA skulle bli den första nationella IARU-föreningen som administrerade amatörradion och där PTS skulle avlastas för att ansvara på en högre nivå. Jag känner till många detaljer om detta men som jag nog inte riktigt vågar skriva offentligt. Det är allt för brännbart tror jag.

Men om det nu verkligen finns/funnits många tongivande (?) radioamatörer inom FM som kan/kunde påverka i den riktningen du ger sken av att vilja försvara - nämligen en höjd teknisk kompetens etc - hur kan vi då gå vidare härifrån.Vad kan du och FM göra helt konkret för att återupprätta amatörradions status?

Ponera att vi börjar om från ruta noll här och nu. Vad kan du göra?

/Bengt
 
Kai/RCL tar upp en intressant frågeställning.

Låt oss för en stund tänka sig att vi helt enkelt parallellförflyttar 40/50-talens syn på amatörradion 60 år in i vår tid.

Vi tänker oss också att det är möjligt och önskvärt med en "MIL-specad" radioamatör som besitter en kompetensnivå som skulle göra det möjligt för vederbörande att komplettera och t.o.m. ersätta signalofficerare.

Menar man allvar med något sådant uppkommer några frågor:

- Hur ser kompetensprofilen för en sådan ut?
- Hur ser utbildningsgången ut från nybörjare till "fullärd"?
- Hur ska man kunna kvalitetssäkra dessa individers kompetenser?
- Hur ska man handskas med säkerhetsfrågor? Blir det nödvändigt att återinföra personkontrollen innan ett amatörradiocertifikat utfärdas?

Den koppling mellan FM och amatörradion som jag annars tror mest på är att FM, när PTS med EU i ryggen vridit åt skruven ytterligare några varv när det gäller spektrumtilldelning, i större utsträckning kommer att vilja använda amatörbanden för sina verksamheter även i fred.

FM och amatörradion har ganska liknande profiler för spektrumutnyttjande, man belägger stora frekvensområden sporadiskt, och man är inte betalande spektrumanvändare (FM betalar dock en närmast symbolisk "administrationsavgift" till PTS).

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Dessutom har början till en urvattning av kunskapskraven börjat skönjas, i och med införandet av den telegrafifria T-licensen.

Vi kanske kan nämna här för nyare amatörer att de tekniska kunskaperna som krävdes för ett T-cert var samma som för ett A-cert, medans B och C hade lägre krav...

Trots att jag själv kör CW så ser jag inte hur CW'n på något sätt bidrar till de tekniska kunskperna. Det är gott om SM-stationer som avlagt godkända 80-takt-prov med låt säga suffix som börjar på de 8 första bokstäverna i alfabetet som ivrigt diskuterar hur deras dipol för 80m på 10m höjd är orienterad och att SWR-mätaren minsann visar att antennen är i resonans...
 
Japp, samma tekniska krav som för A-cert ;)

73 de Kai


Vi kanske kan nämna här för nyare amatörer att de tekniska kunskaperna som krävdes för ett T-cert var samma som för ett A-cert, medans B och C hade lägre krav...

Trots att jag själv kör CW så ser jag inte hur CW'n på något sätt bidrar till de tekniska kunskperna. Det är gott om SM-stationer som avlagt godkända 80-takt-prov med låt säga suffix som börjar på de 8 första bokstäverna i alfabetet som ivrigt diskuterar hur deras dipol för 80m på 10m höjd är orienterad och att SWR-mätaren minsann visar att antennen är i resonans...
 
Vi jobbar hårt inom FM för att förbättra den tekniska kompetensen. Bland annat finns det ett antal parallella projekt där Ledningsregementet är drivande för att få jämkade kompetensprofiler för sambandsofficerare, oavsett vapenslag. Där är jag med och bidrar med Flygvapnets syn på kompetensprofilerna.

En annan intressant observation är att dagens sambandsofficerare genomför SSA:s kurs som en del av sin utbildning, dock utan krav på att ta certifikatet. Dock ska de klara provet med godkänt resultat. Så det är saker på gång. Så efter semestrarna fortsätter vi med våra påbörjade arbeten. Notera att första utbildningsomgången som ska gå enligt det nya upplägget är 2012. Inte kanske 100% realistiskt, men det är dit vi siktar. Att lägga om utbildningarna är inte så svårt, då kompetenserna redan finns i lärarkåren.

Nåja, det får jag skriva mer om när det är formella beslut fattade, men en sak är säker. Kravet på radiokompetens i olika aspekter kommer att höjas avsevärt.

73 de Kai


Kai/RCL tar upp en intressant frågeställning.

Låt oss för en stund tänka sig att vi helt enkelt parallellförflyttar 40/50-talens syn på amatörradion 60 år in i vår tid.

Vi tänker oss också att det är möjligt och önskvärt med en "MIL-specad" radioamatör som besitter en kompetensnivå som skulle göra det möjligt för vederbörande att komplettera och t.o.m. ersätta signalofficerare.

Menar man allvar med något sådant uppkommer några frågor:

- Hur ser kompetensprofilen för en sådan ut?
- Hur ser utbildningsgången ut från nybörjare till "fullärd"?
- Hur ska man kunna kvalitetssäkra dessa individers kompetenser?
- Hur ska man handskas med säkerhetsfrågor? Blir det nödvändigt att återinföra personkontrollen innan ett amatörradiocertifikat utfärdas?

Den koppling mellan FM och amatörradion som jag annars tror mest på är att FM, när PTS med EU i ryggen vridit åt skruven ytterligare några varv när det gäller spektrumtilldelning, i större utsträckning kommer att vilja använda amatörbanden för sina verksamheter även i fred.

FM och amatörradion har ganska liknande profiler för spektrumutnyttjande, man belägger stora frekvensområden sporadiskt, och man är inte betalande spektrumanvändare (FM betalar dock en närmast symbolisk "administrationsavgift" till PTS).

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
RNA skrev; "Vi kanske kan nämna här för nyare amatörer att de tekniska kunskaperna som krävdes för ett T-cert var samma som för ett A-cert, medans B och C hade lägre krav..."
---

Ja det är helt korrekt. Men nu vill jag att du svarar rätt på frågan om de nuvarande kraven som SSA ställer via sitt läromedel Bli Sändaramatör plus de tillhörande provfrågorna motsvarar ungefär de kravspecifikationer till den nya Novis-licensen som CEPT tagit fram eller om SSA:s krav är betydligt högre än Novis-licensen.

Rätt svar ger dig en guldstjärna och tillåtelse att fortsätta debatten i min tråd. Fel svar ger dig bakläxa och kvarsittning.

/Bengt
 
En annan intressant observation är att dagens sambandsofficerare genomför SSA:s kurs som en del av sin utbildning, dock utan krav på att ta certifikatet. Dock ska de klara provet med godkänt resultat. Så det är saker på gång. Så efter semestrarna fortsätter vi med våra påbörjade arbeten. Notera att första utbildningsomgången som ska gå enligt det nya upplägget är 2012. Inte kanske 100% realistiskt, men det är dit vi siktar. Att lägga om utbildningarna är inte så svårt, då kompetenserna redan finns i lärarkåren.

Nåja, det får jag skriva mer om när det är formella beslut fattade, men en sak är säker. Kravet på radiokompetens i olika aspekter kommer att höjas avsevärt.

Det är vällovligt att sträva efter att höja kompetensnivån, men det kringgår mig varför inte Flygvapnet/FM helt enkelt väljer att examinera på en högre nivå redan nu.

Några kopplingar där till SSA:s urvattnade syn på teknisk kompetens kan rimligen inte finnas, utan man kan välja utbildningspensum, undervisningsmaterial samt examinationsformer helt efter eget skön.
"KonCEPT-boken" skulle kunna vara ett exempel på en nivå som är adekvat, samt den tyska examinationen för A-nivån.

Det skulle t.o.m. vara möjligt att låta telegrafi ingå i examinationen ifall man anser detta nödvändigt och önskvärt.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Försvarsmakten är precis som vilken myndighet som helst. Vi lyder under de föreskrifter som Högskoleverket ställer på utbildningarna. Därför gäller det att innan man förändrar i utbildningssystemet så måste man kvalitetssäkra kursinnehållet. Det innebär en hel del pappersarbete som måste genomföras helt enkelt.

Tar tid, men förhoppningsvis så blir det bättre spårbarhet och kravprofilerna blir tydliga.

Förr i tiden kunde FM ändra på en kurs precis som man ville, men idag är man bunden av högskoleförordningen mm.

mvh
Kai

Det är vällovligt att sträva efter att höja kompetensnivån, men det kringgår mig varför inte Flygvapnet/FM helt enkelt väljer att examinera på en högre nivå redan nu.

Några kopplingar där till SSA:s urvattnade syn på teknisk kompetens kan rimligen inte finnas, utan man kan välja utbildningspensum, undervisningsmaterial samt examinationsformer helt efter eget skön.
"KonCEPT-boken" skulle kunna vara ett exempel på en nivå som är adekvat, samt den tyska examinationen för A-nivån.

Det skulle t.o.m. vara möjligt att låta telegrafi ingå i examinationen ifall man anser detta nödvändigt och önskvärt.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
I denna tråden liksom i några andra trådar har vi de senaste dagarna diskuterat amatörradions framtid, utbildning, klubbarnas funktion och några andra saker som är tätt sammankopplade.

Jag tycker det har framkommit många intressanta synpunkter som tål att diskuteras vidare och börjar med att lyfta fram SA6AQP som skriver; "Det är synd när klubbar inte lägger ner mer tid. Eller ska vi säga medlemmar som inte har tid med mer än kanske 1 gång per månad. Jag må kanske vara en liten fanatiker men tycker att det är kul att tillbringa tid i klubblokalen. Inte för det att jag är ordförande i SK6HD utan för att jag tycker det är kul att vara där. Vissa veckor tillbringar jag nästan mer tid i klubblokalen än hemma känns det som." Slut citat.

Det jag fastnar för i AQP:s synpunkter är att medlemmarna i en vanlig klubb (SK6HD är inte unik på något sätt) tycks ha ont om tid att avsätta till samvaro med varandra och ännu mindre tid att ställa upp i styrelse och som funktionärer. Om saken gällt renovering av lokalen, målning eller uppsättning av master och antenner så är det i regel någon eller några få som fått göra jobbet trots att en klubb kan ha 50 medlemmar eller mer. Så har det alltid varit men det är svårare nu att finna medlemmar som vill ställa upp för klubben än det var förr.

Om vi börjar med den sociala samvaron så borde det inte vara en särskilt krävande uppgift att förflytta sig mellan hemmet och till klubblokalen en gång i veckan, var annan vecka eller en gång i månaden.

Baserat på egna erfarenheter i tre till fyra lokala radioklubbar som jag har varit eller är med i så kan jag konstatera att klubbmöten brukar besökas av c:a 5-10 medlemmarna i de mindre klubbarna med totalt 20-30 medlemmar.

Antalet besökare var en aning högre i de större lokala klubbarna som hade 100 medlemmar eller fler på 70-talet. Från tid till annan gick det att samla 25-30 medlemmar men sällan fler än så. Ett normalt socialt klubbmöte med kaffe och fika utan särskilt program brukar kunna hålla kvar de flesta besökarna c:a två timmar. När de första börjar titta på klockan och ville åka hem så passar i regel fler på att resa sig upp. Lokalen tömdes på nolltid. Så har det alltid varit men tiden medlemmarna stannar kvar tenderar att ha minskat under åren.

När det gäller styrelsearbetet i en mindre klubb så är det i regel minimalt. I de klubbar jag varit engagerad i så har jag haft förmånen att prova på flera olika poster, ordförande, sekreterare, och ledamot utan särskilt uppdrag. Som funktionär har jag varit lokalansvarig, kursledare, tävlingsledare och stationschef på den tiden Televerket krävde sådana för klubbsignalen.

Av styrelseposterna torde ordförandeposten (och kassör) vara den mest krävande. Jag har försökt att värdera hur mycket tid jag själv ägnat åt att vara ordförande i klubben här i Lund ett par år under 90-talet och åter igen sedan i mars 2011 tills jag ev blir "avsatt" eller slutar av egen vilja.

Förutom att man kanske funderar på klubben under tiden man arbetar med annat så är det inte många "debiterbara timmar" som gått åt. Kanske har jag lagt ner en eller två timmar mellan styrelsemötena som återkommer med c:a två månaders mellanrum. Den formella delen på ett styrelsemöte brukar sedan avvecklas på en halvtimma upp till en timma beroende på hur väl vi lyckas hålla oss till dagordningen.

Sekreterarposten är en mindre krävande uppgift att ha. Här har det för min del räckt med att närvara på styrelsemötet, delta i diskussionerna och samtidigt notera vad som beslutats för att sedan skriva ihop ett protokoll samma kväll eller i undantagsfall några dagar senare. Ett sådant jobb kan ta en halvtimma att utföra i den lilla klubben eftersom det ofta räcker med att ta fram ett gammalt protokoll som mall och ändra de punkter som behöver ändras. Vid några tillfällen kanske jag fått lägga ner flera timmar på att få rätt på texten och kolla med någon annan vad vi egentligen beslutade. Arbetsinsatsen upplevs mindre än att skriva ett foruminlägg som detta som ju kräver att man först tänker ut vad man vill ha sagt och hur texten skall disponeras och formuleras för att bli läsvärd och hänga ihop.

Ledamot utan särskilt uppdrag har varit en synnerligen bekväm post för mig. Där har det räckt att jag deltagit på styrelsemötena för att vid lämpliga tillfällen avge mina synpunkter, rösta ja eller nej och kanske ibland argumentera för en viss hållning. Sedan har jag åkte hem.

Nu kan jag inte påstå att dessa beskrivningar gäller alla klubbar men sanningen ligger nog ganska nära verkligheten - eller hur?

Trots den ringa insatsen det handlar om har det alltid varit svårt att finna medlemmar som frivilligt är beredda att ställa upp på styrelseposterna. Det handlar förmodligen inte om en äkta tidsbrist utan snarare om att man inte vill låsa upp sig eller ta på sig ansvar, d v s lova något som man faktiskt sedan måste både sköta och göra inom en viss tid för att fullfölja sitt uppdrag.

Ur detta resonemanget kan man dra slutsatsen att ett aktivt engagemang i en lokal klubb kräver att man är beredd att avsätta c:a två timmar per möte plus restid. Är man dessutom med i styrelsen så tillkommer några timmar till för styrelsemöten och arbeten mellan mötena. Är man mindre aktiv i klubben som huvuddelen av medlemmarna är så räcker det kanske med att avsätta två timmar per månad eller kvartal beroende på hur ofta klubben kallar till möte eller vilken typ av verksamhet som bedrivs. En ringa insats.

Jag roade mig med att fundera i banorna, hur många timmar som samma klubbmedlemmar lägger på att läsa om sin hobby amatörradio på Internet, surfa runt på olika sajter, läsa ett inlägg som detta på ett forum, kanske fundera över inlägget, svara på inlägget, irritera sig på inlägget, avreagera sig och kommentera inlägget på en annan sajt eller bara tillbringa tiden framför datorn för att det är avkopplande och inte kräver något engagemang.

De flesta skulle säkert bli förvånade av resultatet ty det handlar om betydligt fler timmar än de två per vecka som hade gjort medlemmen till en superaktiv drivkraft i den lokala klubben. Fritid har de flesta gott om i grunden sedan gäller det att kunna prioritera det ena framför det andra och disponera fritiden på ett sådant sätt att tillvaron blir så givande som möjligt och man känner sig nöjd med det man åstadkommer.

Att Internet inte kan ersätta det personliga mötet må väl stå helt klart vid det här laget, men hur viktigt är det personliga mötet, öga mot öga, år 2011 egentligen. Räcker det inte med att vi träffas på nätet, här på Ham.se eller i de många smala nischforumen där vi kan diskutera just det som intresserar oss själva vid varje tillfälle och där vi kan läsa om vad andra pysslar med eller där vi kan berätta om vad vi själv gjort eller tänker göra. Vad skall vi ha klubben till?

/Bengt
 
Radioklubbarna har en väldigt stor betydelse för att få nyblivna certifikatsinnehavare att inte ge upp utan ta steget ut på banden!
 
Back
Top