S-match. Bygg-och kursaktivitet i Kalmar.

CBS de APQ.
Hej. Har du provat om S-matchen kan anpassa med lågt SVF på ingången till en yttre belastning på 3 ohm i serie med 250 pF på 160 och 80 meter?
eller
en belastning på 3000 ohm i serie 25 pF på 10 meter (28/29 MHz)?

Har du undersökt genomgångsdämpning på en S-match genom att använda dig av två exakt lika S-matchar genom att:
1. Först anpassa bägge S-matcharna till 600 ohms belastning. (använd MFJ-259 eller en noisebridge(.
2. Koppla båda S-matcharna rygg mot rygg; 50 ohm/ 600 ohm - 600 ohm/50 ohm kopplat till en 50 ohms konstlast (Heathkits "sillburk").
3. Koppla och läs av en RF-effektmeter på ingången.
4. Flytta RF-effektmetern vid konstlasten.
5. Läs av skillnaden i effekt. Dela "skillnaden" med två och du får ev dämpning (förluster) i en S-match.

73
Bengt SM6APQ
 
Hej Bengt, just det du tar upp i din fråga är planerat som fortsättning på kursen inom KRAS. Tore har byggt två identiska ATU och vi skall jämföra in och uteffekt med dessa "back to back". Vi kommer även att titta närmre på hur impedansen varierar längs den balanserade mataren beroende på om ansluten impedans avviker eller är lika med matarens karakteristiska impedans.

När nu vi fått flera (snart fler än 10) nya ATU så var julavslutningen inriktad på hur man med olika hjälpmedel kan lära sig att använda sin egenbyggda S-match. När kursen fortsätter är det alltså en ganska stor samling egenbyggda enheter som kan jämföras med varandra, både när det gäller uppbyggnad, användarvänlighet och effektivitet.

Så följ KRAS kursverksamhet när vi fortsätter efter jul.
 
Antennavstämmare och historien.
Jag drar mig till minnes en del saker som genom tiderna varit aktuella när det gäller ämnet.

I tidningen Radio & Television någon gång på 60 talet beskrevs en antennavstämmare med spolar i form av kretskort, där spolen var en spiralformad etsad bana. Man kunde stacka ihop flera sådana kort och få önskad induktans.
Smart, varför gör ingen så idag? Kanske ingen bra spole med tanke på Q?
Någon som minns detta? Jag tror att jag har ett program som beräknar spolar av denna typ.

Toroidkärnor gör sitt intåg.

Z-matchen var omåttligt populär, alla byggde, kommeriseillt fanns sådana. förmodligen 60 och 70 talet. Z-match har balanserad utgång, men då modet föreskrev koax fick man lov att jorda ena sidan av linkarna.....
Skälet är förståss enkelheten, jämfört med en balanserad sak med link.
Med kortkontakter skulle man idag kunna bygga en sak med lätt utbytbara spolar.

Sen blev det populärt att en avstämmare måste vara mycket väl skärmad, det hade med TVI att göra... sas det. /..../ Således kom de stora amerikanska tillverkarna som Drake med dubbelskärmade konstruktioner.

Idag gör vi allt helt öppet på en träbit, S-matchen.... Nu är skärmning inte alls nödvändigt.

När man började med balun efter avstämmaren, ja det som diskuterats kraftigt här, vet jag inte exakt men det var amerikanarna med ARRL i spetsen och alla stora tillverkare hängde på. Drake med en toroidbalun 1:4 att skruva fast bakpå den dubbelskärmade lådan. Nu var balanserad matning på modet igen.

Japanerna gjorde aldrig så, av nån anledning då ju dessa brukar härma efter Amerikanska konstruktioner.

T tunern är populär än idag, från kanske början av 80 talet.

ARRL bygger i handboken en sådan med flytande chassi och balun före. Den verkar ändå inte ha blivit så populär.

Eller är det hembyggandet som minskat?

Vridkondingar hämmar förstås byggandet numera då sådana är bristvara, eller dyra. det skall ju vara gratis om man bygger, numera.

Inbyggda i transivern avstämmare, för finasvtämning 1:3 till 3:1 obalanserat blir populära och nästan standard, sedan 90 talet.

Försök med balun för balanserad matning efter sådan blir populärt. Man tar ingen hänsyn till specen som säger 1:3 till 3:1 utan kör något som kanske blir 1:10 till 10 :1 minst. Många bränner upp de inbyggda avstämmarna.

Ja så här kan man hålla på och det syns ett tydligt mode i antennavstämmare.
Vad som är bra eller dåligt, vad som krävs av ex skärmning.

Man kan fråga sig hur en antennavstämmare som skulle CE märkas, skulle vara beskaffad?
Dubbelskärmad? Avslutat med skärmad balanserad konstlast av alla impedanser?

CE märkning av inbyggd avstämmare är ju enkelt.

Försök EMC-testa S-matchen.....

Obs att jag bara tycker det är trevligt och bra att det byggs själv och S-matchen är ett föredöme, fungerar, lätt byggd, och drar in folk i tekniken.


När jag Googlade på antenna tuner etc. fann jag byggen med korgspolar. dvs de platta spolar som man förr hade i kristallmottagare. Liknar ju spiralspolar på kort, snygga och relativt lätt att göra spolstommar till. Lämpar sig förståss mest udner 10 MHz.


Nå? är det inte dags att etsa spiralspolar på kretskort nu????
Det går lätt att göra kort med dubbla spolar uttag och linkar.




de
FPD
 
Last edited:
Jag tror att det går mode i allt vi gör, kläder, tilltal, hobby, yrke, utbildning etc. Naturligvis så också i olika matningssystem för antenner.

Naturligtvis hoppas vi i KRAS att det skall bli på modet att ha kursverksamhet och fortbilda sig som aktiv radioamatör och därmed befolka våra upplåtna frekvensband. Vårt bidrag är då att visa på vägar hur denna utbildning kan se ut. Vi har tidigare kört ett projekt där vi byggde en helt egenbyggd sändare/mottagare, vilket tog runt 2 år. Nästa projekt sa vi att det skulla vara ett typiskt instegsprojekt för en typisk radioamatör av idag, dvs någon som köpt en radio och vill få den att fungera lite bättre.

Det finns då två "hål" i radion som är intressanta: Dels mikrofoningången där mikrofon i spiralsladd är en ganska usel lösning på att få bra modulation. På ESRs hemsida har jag i ett par artiklar beskrivit hur man bygger en professionell utrustning med stormembransmikrofon och kompressor och får en modulation som knappast påverkas alls av röstläge och styrka på talet. Men det är en hel del lödande för att fixa detta, och det är många radioamatörer som inte kan löda eller har utrustning för att löda.

Den andra delen är då att titta på antennsladden, som oftast (alltid) idag går till en automattuner. Detta funkar OK för ett ganska begränsat antal antenner. Men genom att bygga en enkel manuell tuner kommer man åt att arbeta med i stort sätt alla antennsystem du hittar på internet. Genom att arbeta med S-matchen får du bara tre komponenter att montera och två lindar du själv. med lite tur får du tag på en vridkondensator med skruvplint och kan då montera hela bygget med smältlim och skruvkopplingar på en träplatta.

Här är insteget i egenbyggandet väldigt enkelt att ta för den oinvigde radioamatören och utbytet med att kunna prova hundratals antennsystem skickar förhoppningsvis nytt intresse in i hobbyn. Dessutom får man möjlighet att deltaga i den intressanta fortbildningen som uppstår på kreativa forum likt ham.se där alla möjligheter att vända ut och in på alla konstruktioner utnyttjas - fortbildning i ett av sina bästa klassrum - den egna radiohörnan. Det är alltså bara limpistolen och skruvmejseln som hindrar intresserade från att hitta nya och oändliga horisonter i hobbyn... :)

Väger man ihop de argument jag här nämnt så anser jag att S-matchen är den i särklass bästa match alla kategorier för dagens radioamatörer.
 
Last edited:
"Naturligtvis hoppas vi i KRAS att det skall bli på modet att ha kursverksamhet och fortbilda sig som aktiv radioamatör och därmed befolka våra upplåtna frekvensband. Vårt bidrag är då att visa på vägar hur denna utbildning kan se ut."

Väl formulerat av Leif. Det är en god målsättning och man kan nog med ganska stor säkerhet våga påstå att den verksamhet som KRAS nu bedrivit under några år är unik både till form och innehåll. Kanske är KRAS den enda föreningen i hela Sverige som i organiserad form bedriver utbildning i klassisk radioteknik, eller skall vi kalla det för tillämpad elektronik där de teoretiska kunskaperna omsätts till handling och praktik. Nytta och nöje på en gång.

Vi har tidigare kört ett projekt där vi byggde en helt egenbyggd sändare/mottagare, vilket tog runt 2 år. Nästa projekt sa vi att det skulle vara ett typiskt instegsprojekt för en typisk radioamatör av idag, dvs någon som köpt en radio och vill få den att fungera lite bättre.

Man kan bara spekulera över vad en motsvarande kurs med en sådan omfattning och djup skulle kosta inom t ex näringslivet. Vi som jobbar inom elektronikindustrin vet ju att ett seminarium om t ex mätteknik på någon eller några dagar kan kosta många tiotal tusen kronor per gubbe. Ibland består kursen av en lång rad föreläsningar och med oss hem får vi en CD eller USB-pinne med alla Power Point bilderna.

En annan sak som det tål att funderas över är det faktum att kursdeltagarna metodiskt steg för steg bygger upp en kunskapsbank som gör det möjligt att på egen hand börja utforska allt fler och allt större områden inom radio- och antenntekniken och därmed få ett ökat utbyte av amatörradio som hobby.

Den andra ytterligheten är att inte göra något alls. Resultatet av passivitet vet vi alla vad det kan leda till.

Håll lödkolven varm - smältlim och skruvplintar till trots! :)

/Bengt
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top