547 var alltid ett önskeinstrument. Det var det sista i generationen 54x som Tektronix tillverkade. Den effektiva skärmytan i Y-led hade ökats väsentligt. P31 fosfor hade introducerats. Stora delar av innanmätet hade moderniserats med transistorer och de sista generationerna av elektronrör.
547 fanns med i Teks katalog 1971. Då hade redan de mindre heltransistoriserade 453 (60MHz) och 454 (150 MHz) lanserats (1969)
Där fanns även monstret 556 som var två 54x-instrument i ett dual-beam utförande. Det vägde 38 kilo och kostade 25.000 kronor 1971.
Problemet med HSP-transformatorerna under den tidsperioden är välkänt. Tektronix bakade in lindningarna i ett material som suger åt sig fukt. Startar man upp ett oscilloscope med en HSP-trafo tillverkad under den perioden fungerar det en stund tills de av fukten orsakade förlusterna värmt upp HSP-trafon såpass att överströmsskydd löser ut.
På groups.io finns en underavdelning speciellt för "begagnade tektronixinstrumentsamlare" där problemet diskuteras då och då. Det finns eller har funnits pysslare som har möjlighet att nytillverka trafar men om de fortfarande är aktiva vet jag inte. Jag har själv åtgärdat en trafo i ett annat Tek-instrument men den trafon hade bara tre lindningar vilket var enklare. Man får värma upp trafon i en ugn, (processen avger "en viss lukt"), skjuva isär ferrithalvorna för att komma åt att få väck lindningspaketet, fixa en ny bobin (3D plast-printer) och linda om hela härligheten. HSP-delen måste lindas med isolerande tape mellan varje lager och så att varje nytt lager startas från samma sida av bobínen. (> 1000 varv 0.1mm koppartråd. Linda lager - anteckna antal varv - lägga på imid-tape - linda nästa lager - anteckna antalet varv, osv...)
Ett annat noterbart problem är att alla kolmassabaserade motstånd från Allen-Bradley åldras så att motståndsvärdet driver uppåt och utanför den 5% eller 10% tolerans som de tillverkats för. Detta åldrande sker även för nya obegagnade A-B motstånd i förråd.