Skall amatörradio vara enkel och grundläggande?

-7EQL,
jag skäms för du har rätt. Den boken glömde jag bort. Jag som var
licensierad långt före "koncept" ens var kladdskriven. :-(

Däremot vet jag att det numera knappt finns några hyffsade böcker
för gymnasiet i ämnet elektronik.

Det har starkströmselektrikerna lyckats likvidera.
för de begriper knappt ett jota av elektroniken, oavsett vad de ens påstår!

Idag är det vägen via NaturVetenskapliga programmet man ska gå och sedan
söka till högskolan för att antingen högskoleingenjör eller covilingenjör.

Skillnaden? 2 eller 4 års studier på högskolan. Där kan det nog finnas
lämpliga böcker.

QRP,
tack för bilden. det var ett tag sedan man "rattade Ra200".
Glada dager!
 
SM7EQL said:
Vi har då två huvudvägar att välja.
Click to expand...

Det finns naturligtvis fler vägar, men för diskussionen är det bättre att fokusera på två klart åtskiljande vägar.

SM7EQL said:
Antingen börja om från noll och repetera matematiken, de fyra räknesätten, bråk och potensräkning m m. Därefter ta oss an grundläggande begrepp som elektrisk laddning och elektrisk stöm ohms- och jouls lagar, elektriska fält och magnetiska fält. Vi kommer sedan in på kapacitans och elektromagnetisk induktion, induktans m m. Nästa stora block blir växelströmslära där toppvärden, medelvärden m m måste redas ut. Så småningom kommer vi till svängningskretsar och filter.
Click to expand...

Jag tror man lurar sig på rubrikens "enkel", för att det skall vara enkelt så måste man i det som avses här ha en hel del grundläggande kunskap som Bengt påpekar. Att låta en radio vara "enkel" betyder oftast "konstruerad efter ett grundläggande koncept som följer en lärobok i radioteknik", inte "enkel" i betydelsen att alla kan bygga den utan några förkunskaper.

För att arbeta med enkla apparater måste vi vara ganska duktiga på: lödning, komponentidentifikation, monteringsteknik, schemaläsning, säkerhetsföreskrifter, påverkan på annan utrustning osv.

SM7EQL said:
Den andra vägen blir då att hoppa över allt som har med teori och teoretisk förståelse för sambanden att göra. Fortbildningskursen i ett sådant fall skulle kunna ha som mål att lära eleven att handha sin radiostation ur ett knapptryckarperspektiv.
Click to expand...

Detta blir allt oftare den väg man väljer idag, man genomför ett så kallat prov som egentligen inte har syftet att kontrollera kunskapen utan mer vara ett juridiskt dokument.
Ex. jag har gjort otaliga säkerhetsutbildningar på olika processindustrier där jag arbetat som konsult, dessa utbildningar avslutas med ett prov som alla alltid klarar. Ofta är provproceduren att man skriver av några utvalda svar och undertecknar provet med sin namnteckning. Därmed har man ett juridiskt dokument där jag själv har skrivit av en text, men man vet inte om jag kan det som står i föreskriften, därför att det inte är kunskapen som kontrolleras.

I vårt fall blir det "enkla" kanske att betala för att någon annan har kunskapen, dvs man köper en färdig radio.

Det är alltså en ganska bedräglig rubrik jag valt på tråden och när jag läst mer av G4ILOs inlägg tror jag han lurar sig sig själv lite också. Kanske jag skulle valt rubriken: Skall vi lära oss det grundläggande så att radiotekniken upplevs som enkel?
 
Sett ur en tonårings perspektiv i dagens samhälle då: (ur egen erfarenhet).
Två snubbar som sitter å snackar i radio med varandra.
Nja, inte så intressant, går fet-bort....

Rör å sånt gammalt?... vadå?? ???

Rikta en antenn mot månen och studsa med radiovågor tillbaks till jorden.
Eller mot flygplan och meteorer!
Cooolt!!!

Vill testa! :)
Rena NASA ju!

så är det.
 
Ska man lyckas med EME, MS eller flygplansscatter krävs kunskaper vida överskridande SSA:s "grundutbildning", erfaret folk som handleder en, eller båda.

Min enkla mening är att om amatörradion ska överleva på sikt, sett i ljuset av att vi har tillgång till stora frekvensband i attraktiva delar av spektrum, behövs en rejäl höjning av kunskapsnivån. Annars kommer amatörradioutövarna att kunna avfärdas som just "amatörer".

I Sverige har vi hamnat i situationen där amatörradio jämställs med t.ex. PR-radio och jaktradio i bestämmelserna. Utan att ha något som mer konkret skiljer oss från dessa företeelser, som t.ex. påtagligt högre kunskaper, får vi svårt att kunna argumentera för frekvenstillgången både nationellt och internationellt. Ifall detta skulle leda till ett minskat antal sändaramatörer får vi ta det. Jag tror personligen att PTS hellre ser 100 aktiva "kvalitetsamatörer" vilka följer bestämmelserna och inte förorsakar dem besvär, än 10000 eller 50000 av ett annat slag.

Eftersom vi inte längre betalar någon tillståndsavgift har själva numerären blivit ganska ointressant för myndigheterna.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
@Karl-Arne. Jag vet att det här är en käpphäst för dig, kopplingen kompetens - frekvenstillgång. Du har sedan många år fått i alla fall mig att både förstå och tro på det du säger.

Utgångsläget är att "pengarna" vill ha våra band. Försvaret för oss är att vi håller en hög kompetens för att få ha banden kvar.

Vet vi att det stämmer? Du har ju insikt i vad som sker bakom kulisserna. Berätta gärna mer om hur kopplingen mellan vår kompetens och marknadsvärdet på frekvenserna ser ut. Paralleller med historien då militären var mer intresserade av vår kompetens.

När man ser kopplingen första gången så låter den lite osannorlik. Det naturliga vore att koppla ihop marknad med avgift, d v s att varna för högre licensavgift för att behålla banden.

Du påminner ofta om kopplingen in dina inlägg - och det är bra. Vi behöver bli påminda. Men ibland kanske vi som inte har insynen behöver bli påminda om bakrundsfaktan för att till fullo förstå varför vi ska måna om vår kompetens. (Nu skriver jag som om jag vore en del av den kompetensen... *host* Nåja... :) )

73 SM0RVV
 
Problemet är att det finns väldigt lite att ta på i dessa sammanhang.

Man bör till att börja med ta den ordrika, ibland välformulerade men tyvärr till intet förpliktigande retoriken som den organiserade amatörradion producerar med en "nypa salt".

Det som går att fastslå är att amatörradio i vår del av världen numera är "a solution looking for a problem", och att motiveringen för vår existens inte längre i någon större utsträckning är att vi är omedelbart "nyttiga för samhället".
Inte heller betalar amatörradion några avgifter till myndigheterna.

Frekvenser, i synnerhet i UHF-området, har blivit en påtaglig bristvara vilket många yrkesanvändare får erfara.

Att samhället på längre sikt kommer att vilja upplåta dyrbara frekvenser
enbart så att några hundratal någorlunda aktiva utövare i
Sverige ska kunna ropa "59" till varandra ser i varje fall jag som uteslutet.

Återstår då något annat.

Genom uteslutningsmetoden kan man komma fram till att det skulle kunna vara positivt för samhället i stort att utövarna på egen hand skaffar sig kunskaper inom ett viktigt område som det tyvärr finns ganska lite ordnad undervisning i; radioteknik.

Om "amatörradiokunskaper" ska kunna ha någon bestående nytta så bör de vara på en nivå hög nog att de går att använda i yrkeslivet. En miniminivå där skulle jag själv uppskatta ligger på "KonCEPT-bokens".

Dessa påståenden har i stora drag bekräftats genom den enkät bland skolor, myndigheter och näringsliv som ESR gjorde för några år sedan, inför remissvaret till IARU inom "Foresight-projektet". Där svarade merparten av de tillfrågade att radioteknik- och elektronikkunskaper som man fått genom hobbyverksamhet var en merit, medan intresset för "operatörskunskaper" var närmast obefintligt.

Man kan också vända på frågan och fullständigt bortse från kompetensaspekterna som de finns uttryckta i bl.a. ITU-definitionen:

"A radiocommunication service for the purpose of self-training, intercommunication and technical investigations ... by duly authorized persons interested in radio technique ..."

Om vi då tänker oss en framtida amatörradiorörelse vars form och innehåll inte fäster någon som helst avseende vid dessa blir resultatet bokstavligen ett kraftigt utökat internationellt PR-band.

Frekvenserna blir då använda till ändamål som inte har någon som helst koppling till varken kompetensutveckling eller kompetensöverföring, utan det primära ändamålet skulle då vara att producenterna av amatörradioapparater kan behålla sin kundbas.

Skulle sådana alternativ hamna i vågskålen blir det dessvärre lätt att förutse hur "makthavarna" kommer att resonera.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Det är en bitvis dyster bild du ger oss K-A. Inte desto mindre sann för det.
Att blunda för verkligheten och bara "köra vidare" är givetvis inte en hållbar lösning.

Tack för beskrivningen.

73 SM0RVV
 
Hej!

Skall amatörradio vara enkel...?

Måste bara berätta, idag kring lunch tid låg jag under köksbordet och hade QSO med en italienare, SSB/14 MHz. Det är nämligen så att jag använde min UK/RT-320 med 2½ meters stavantenn, innomhus. Alltså måste radion stå på golvet, att jag låg under bordet kom sig av att jag inte fick vara i vägen när den lille grabben lekte med bilar o annan bröte.

Nä, det är inte alltid enkelt att köra radio... :)
 
Jag tackar Leif m fl för intressanta synpunkter och spånar några varv till kring vår "enkla" hobby.

Om man försöker analysera vad radioamatörerna intresserar sig för kopplat till behovet av kunskap så kan man skönja minst tre huvudgrupper.

A/ En liten grupp radioamatörer som enbart är intresserade av att använda sina radioapparater för att prata med andra. Här används uteslutande fabrikstillverkad radioutrustning. En typisk sådan användare skaffar sig en bältesradio och eller basstation med tillhörande mobil- och basantenner. Radiotrafiken begränsar sig till samtal med kompisar i närområdet via repeatrar eller på kortvåg inom Sveriges gränser. Kraven på tekniska kunskaper för att få tillräckligt stort utbyte av hobbyn är ringa för att inte säga helt obefintliga.

B/ En mycket stor grupp radioamatörer som förmodligen är de som sedan lång tid tillbaks representerar amatörradions huvudsakliga verksamhetsområden där tävlingar, diplom, morgonringar och mikrofonprovningar står i absoluta centrum. Utövarna är relativt teknikintresserade på systemnivå även om intresset för radiotrafik av det sociala slaget är större. I huvudsak används fabrikstillverkad radioutrustning som ibland kompletteras med egenbyggd periferiutrustning och speciella gränssnitt till andra apparater. Antenner byggs efter andras beskrivningar liksom byggsatser löds ihop primärt för att få en viss funktion till radiostationen som inte finns att köpa över disk. Det löds och byggs inte för att det är roligt utan snarare för att det inte finns andra alternativ.

C/ En knappt synlig grupp radioamatörer som är mer intresserade av radiotekniken än radiotrafiken som sådan. Är sällan igång på banden men har goda möjligheter om så skulle behövas. Tillbringar sin mesta tid med att utveckla och konstruera egen radioutrustning. Intresserad av radioteknik på komponentnivå och finner det stimulerande att optimera sina egna konstruktioner eller nagelfara andras lösningar på ett problem. Kan ägna dagar och t o m veckor på att hämta hem den sista tiondels dB:n i lågbrusförstärkaren.

Kanske finns det fler grupper och kanske flyter grupperna ihop eller överlappar varandra i verkligheten. Visst är det så. Dock tror jag att de flesta som läser denna drapa kan placera in sig i en av dessa tre huvudgrupper mer en någon annan. Eller vad?

Karl-Arne ger precis som RVV påpekar, en något dyster bild av amatörradion på sikt. Ingen vet emellertid hur dystert det kommer att bli men om man ser på amatörradion med statens och myndigheternas ögon så tycker i alla fall jag att det är oerhört märkligt att vi fortfarande har kvar de enorma friheter vi har och alla dessa amatörband. Hur är detta möjligt? Om vi ändå skulle bli av med våra band, några eller alla, så skulle jag verkligen förstå hur myndigheterna resonerar. Tråkigt för oss så klart men ändå fullt logiskt om man ser på saken med nyktra och opartiska ögon.

Vad skulle då hända - worst case scenario?

Tja, grupp A skulle kunna byta kanal till PMR- eller Privatradiobandet eller kanske rent av övergå till Skype och liknande tjänster. Visst kommer väl en del f d radioamatörer att sakna amatörradions möjligheter med repeatrar och APRS men det är nog ett övergående problem.

För grupp B innebär det stor katastrof och SSA kan stänga ner. Slut i rutan.

Slutligen för grupp C så kanske det inte spelar så himla stor roll om det värsta tänkbara scenariot skulle inträffa och våra amatörband försvinna, helt eller delvis. Här var ju huvudintresset att utveckla och konstruera radioelektronik från grunden vilket man kan fortsätta att göra utan att behöva sända ut radiosignaler i etern eller umgås med andra. Inte heller är det nödvändigt att vara radioamatör eller lära sig morse. Man kan vara en helt vanlig normal men teknikintresserad varelse. Den allra största delen av hobbyarbetet kan göras i lab-miljö och tekniska undersökningar och andra mätningar kan med fördel ske på en 50 ohms konstbelastning.

När vi kikar på kunskapskraven för de olika grupperna så behövs inga tekniska kunskaper alls för grupp A. Det räcker med en kort muntlig introduktion i handhavandet av radioapparaten. Tryck på knappen och tala.

För grupp B krävs naturligtvis betydligt mer kunskap både för att förstå hur radioapparaterna fungerar och hur antenner kan utnyttjas optimalt. Även kännedom om vågutbredningsfenomen och färdigheter i t ex morsetelegrafi eller främmande språk är viktiga pusselbitar för att kunna placera sig högt i resultatlistorna när det gäller tävlingar eller för att få ett rimligt utbyte av sin hobby.

Slutligen grupp C där kraven på tekniska kunskaper av förklarliga skäl är som allra störst. Dock kan man här förutsätta att utövarna har ett brinnande intresse för sin tekniska hobby och därmed förkovrar sig av egen fri vilja.

/Bengt
 
Mycket tänkvärt, Bengt. Ditt inlägg hjälper mig att förstå varför jag håller på radio. Kanske borde jag skriva ut det så jag kan titta på det i framtiden om jag blir osäker.

/Arne
 
Och vilken av grupperna A, B och C är minst resp mest önskvärd i detta sammanhang?

//QRP
 
QRP said:
Och vilken av grupperna A, B och C är minst resp mest önskvärd i detta sammanhang?
Click to expand...

Jag tycker det är fel fråga att ställa, genom tråden har det blivit tydligt att det som är enkelt och grundläggande för en, är svårt och avancerat för andra. Detta oavsett om det är teknik, trafik eller sociala kontakter. Samtidigt har vi i flera trådar slagit fast att flera grupper tillsammans är en förutsättning för en tredje grupp. (Ex. repeaterägare som är beroende av att det finns grupper som finner intresse att gå omkring med en handapparat och prata, därmed får den/de som monterat tepeatern möjlighet att testa räckvid, teknik etc).

Frågan kanske skall ställas med vilken mix från olika grupper skall den framtida agendan för amatörradio sättas? Kommer det då att finnas en talför representant för en grupp kan den gruppen komma att definiera vad som är "Enkelt och grundläggande".

Här ser man problemet för SSA som organisation, de måste nämnligen vara representanter för alla grupper, även den stora grupp som inte är med i föreningen, medan andra grupper som fokuserar mot mer väldefinierade grupper kan utveckla betydligt mera välformulerade och tydliga önskemål/krav i en framtida intressekonflikt mellan myndigheter och utövare.

Kanske man skall fundera på vilken grupp man vill tillhöra och agera därefter för att göra den gruppen starkare... och därmed kunna vara en del i underlaget som bestämmer vad som är "Enkelt och grundläggande".
 
Tycker nog att frågan är berättigad eftersom
det tydligen sker en uppdelning av de personer
som utövar ett gemensamt intresse för radio.
Är vi på väg mot en segregerad utövning av
amatörradion på varandras bekostnad?
//QRP
 
QRP said:
Tycker nog att frågan är berättigad eftersom
det tydligen sker en uppdelning av de personer
som utövar ett gemensamt intresse för radio.
Click to expand...

Den uppdelningen är inte "ny", den har funnits sedan det bara fanns två utövare, skillnaden kan vara att med dagens värdegrund med "Allas lika värde" känns ovant att tänka på det faktum att det finns inriktningar som kan vara kontraproduktiva om de ställs mot varandra. Detta är inget speciellt för amatörradio, men det är som sagt en obekväm tanke för det stora flertalet.

QRP said:
Är vi på väg mot en segregerad utövning av
amatörradion på varandras bekostnad?
Click to expand...

Amatörradiohobbyn är (och har alltid varit) lika segregerad som bland övriga grupper i samhället, där vissa går till domstol för att hävda sina rättigheter att breda ut sig över frekvensbanden och få jurister att tolka samhällets lagar, medan andra letar reda på en del i hobbyn där knappt en (1) Hz tas upp i onödan, precis som samhället i övrigt. Men vi har en tendens att se oss som en exklusiv skara med ett oöverträffat samhällsansvar, när sanningen är att vi är inte ett dugg bättre än andra populationer som är ett representativt utsnitt av befolkningen i övrigt.

Studerar man den uppdelning som tex Bengt -EQL gjorde i ett tidigare inlägg så inser man snabbt att det är endast i en förhandlingssituation man finner dessa tre grupper, i den grå vardagen är de flesta en blandning av dessa tre, med en mer eller mindre kraftig förskjutning åt något håll...

Men visst ger dessa tre grupper en intressant tolkning om hur begreppet "Enkelt och grundläggande" kan få olika innebörd...
 
Finns det något land som har kraven som passar in på grupp C för blivande sändaramatörer (Olika klasser som tex i USA) i dag? Dvs elektronik-konstruktörer eller radioingenjörer.

Jag har för mig att den högsta klassen i USA är "Advanced" eller kanske "Extra class"
 
SM7EQL said:
A/ En liten grupp radioamatörer som enbart är intresserade av att använda sina radioapparater för att prata med andra.
Click to expand...

:D

Det är mycket möjligt att det här kommer som en överraskning, men radion är till för att prata med andra! Det är liksom hela poängen med radiokommunikation, att - via radio - kommunicera med andra!;)

SM7EQL said:
Kanske finns det fler grupper och kanske flyter grupperna ihop eller överlappar varandra i verkligheten. Visst är det så. Dock tror jag att de flesta som läser denna drapa kan placera in sig i en av dessa tre huvudgrupper mer en någon annan. Eller vad?
Click to expand...


Det finns utan tvekan både kombinationer av detta och andra "avarter". T ex. den där samhällsbärar-wannabe-gruppen som jösnar runt i reflexvästar och rotationsljus i tron att de är radioamatörer med uppdrag att rädda världen... Likväl som det finns precis sådana grupper som du nämner. Och det är nog trots allt lite av charmen med amatörradio, det behöver inte finnas något rätt eller fel. Tycker jag i alla fall.
Själv är jag nog någon sorts kombination av grupp a, och grupp b och kanske grupp c- "extra delight". Tävlingar, diplom och tjafs förstår jag mig inte på dock.... Inte heller stenåldersradio som kortvåg, bara massa brus och störningar..:p

SM7EQL said:
Tja, grupp A skulle kunna byta kanal till PMR- eller Privatradiobandet eller kanske rent av övergå till Skype och liknande tjänster. Visst kommer väl en del f d radioamatörer att sakna amatörradions möjligheter med repeatrar och APRS men det är nog ett övergående problem.
Click to expand...


Amen för helv.. :eek:
Om inte radiokommunikationen vore det primära intresset så skulle dessa använda mobiltelefoner för länge sedan. Det handlar ju om radiointresse. Vad är egentligen den praktiska skillnaden tycker du, att prata med grannen 200 meter bort, eller någon snubbe på andra sidan klotet? Radio som radio, principen är densamma! Vad har avståndet och frekvensvalet för betydelse egentligen?
 
QRP said:
Charmen med amatörradio är att alla tycker olika. :)
//QRP
Click to expand...

Stilpoäng ! Instämmer glatt med föregående talare !
Charmen med vår hobby är att den kan utövas på så många olika sätt.
Och ingen av dem är mer fel än något annat sätt... ;-)

// SM7WYG - Christopher
 
SM5WYG said:
Stilpoäng ! Instämmer glatt med föregående talare !
Charmen med vår hobby är att den kan utövas på så många olika sätt.
Och ingen av dem är mer fel än något annat sätt... ;-)
Click to expand...

Jo att allt är rätt och inget är fel är knappast en revolutionerande tanke, men temat i denna tråd är "Skall amatörradio vara enkel och grundläggande".

Så om allt är rätt och inget är fel, hur kommer det då att påverka vår syn på vad som är enkelt och grundläggande, med eller utan reflexväst och bältesradio.
 
VDT skrev; "Det är mycket möjligt att det här kommer som en överraskning, men radion är till för att prata med andra! Det är liksom hela poängen med radiokommunikation, att - via radio - kommunicera med andra!"
-----

Radion (du menar väl radioapparaterna?) kan mycket väl användas för att prata med andra. Visst... Dock är det bara en liten del (grupp A) av det totala antalet radioamatörer som sysslar med detta. För de allra flesta (grupp B) är radioapparaterna ett redskap med vilket man kan delta i tävlingar och andra tillrättalagda aktiviteter som att samla QSL-kort. Mikrofonprovningarna kan nog ingå i tävlingsmomentet också.

När det gäller din sista kommentar som börjar med "Amen för helvete..." så var utgångspunkten för det du egentligen borde kommenterat att vi blev av med våra amatörband helt eller delvis.

Utan tilldelade frekvenser för amatörradiotrafik så påstår jag att grupp A skulle kunna flytta över till PMR och Privatradio eller Skype och på så sätt kunna fortsätta prata med andra utan någon större avsaknad av amatörradion.

Vidare att de i grupp B skulle vara de stora förlorarna inkl SSA samt att det fåtal som placerar sig i grupp C inte påverkas särskilt mycket eftersom de inte primärt är intresserade av att prata med andra. Deras hobby är mer inriktad på själva radiotekniken och då är lödkolven och mätinstrumenten betydligt mer användbara och pålitliga än någon snäll filur som bara vill prata eller i bästa fall ge en subjektiv rapport utan referenser om hur sändaren låter.

/Bengt
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top