Spektrumanalysator köpes.
- Thread starter sa5acl
- Start date
SM0APK
Well-Known Member
Ärevördiga "Röhren-Handbuch von ing Ludwig Ratheiser" av år 1955 är helt inne på -LTHs linje betr P-rör. Där heter det under rubriken "P-Röhren der Fernsehröhren-Serie":
"Bei diesen Röhren weist der Anfangsbuchstabe P gemäss dem europäischen Buchstabenschema auf einen einheitlichen Heizstrom von 0,3 A hin..."
Ett flertal rörhandböcker fram till 1969 (har inga yngre) hävdar detsamma.
SM0APK Stig
"Bei diesen Röhren weist der Anfangsbuchstabe P gemäss dem europäischen Buchstabenschema auf einen einheitlichen Heizstrom von 0,3 A hin..."
Ett flertal rörhandböcker fram till 1969 (har inga yngre) hävdar detsamma.
SM0APK Stig
SM6GXV
QRV: HF, VHF, UHF
P = 300 mA "allström" som -APK så riktigt skriver
U = 100 mA "allström"
U fanns i äldre allströmsmottagare. Lägre ström = högre spänning = färre rör i 220V-kedjan.
I USA fanns det fler varianter av allströmsrör med olika strömmar så att tillverkarna
kunde optimera antalet rör. Det brukade sitta något serie- eller ptc-motstånd
i glödkedjan för att minimera uppstartströmmen. Ibland saknades detta, vilket inte sällan
ledde till att ett "visst" ljussken syntes vid uppstart i dom klenare rören. Stackars glödtrådar...
(Vad sur man blev när någon släkting skänkte en äldre radioapparat som ivrigt öppnades
bara för att dystert konstatera att det var en j-a allströmspryl...)
U = 100 mA "allström"
U fanns i äldre allströmsmottagare. Lägre ström = högre spänning = färre rör i 220V-kedjan.
I USA fanns det fler varianter av allströmsrör med olika strömmar så att tillverkarna
kunde optimera antalet rör. Det brukade sitta något serie- eller ptc-motstånd
i glödkedjan för att minimera uppstartströmmen. Ibland saknades detta, vilket inte sällan
ledde till att ett "visst" ljussken syntes vid uppstart i dom klenare rören. Stackars glödtrådar...
(Vad sur man blev när någon släkting skänkte en äldre radioapparat som ivrigt öppnades
bara för att dystert konstatera att det var en j-a allströmspryl...)
SM0APK
Well-Known Member
Gjorde samma bittra erfarenheter som -GXV i min något grönare ungdom. Det fanns dock allströmmare som delvis hade brukbara rör, Centrum var rätt pålitliga. Har ännu kvar en Centrum JU-5 från 1938 med trevliga 6J8, 6K7 och 6Q7 i förstegen, men sen blev det tråkigare med 25L6 som slutrör och 25Z6 som likriktare.
SM0O
Well-Known Member
Mittåt, naturligtvis. Trillade bort en nolla i en tillfällig lapsus. Hjärnkontoret låter meddela att vederbörande tjänsteman nu har
blivit omplacerad till ett skrivbordsjobb i mjälten och inte kommer att störa vidare konversationer i ämnet
300mA / 40V och inget annat !
Men formeln för seriekondensatorn tror jag håller vid granskning.
SM0AOM
Well-Known Member
En Z-g Diagraph är ett osedvanligt listigt utformat mätinstrument.
(Den som vet vad Z och g står för i detta sammanhang får en "guldstjärna")
Det arbetar enligt Maxwell-bryggemetoden och samplar ström och spänning i en koaxialledning för att bestämma impedansens belopp, fasen får man genom att reglera längden av en fasskiftare på basbandsnivå.
Senast jag såg en sådan var i en laboration på CTH Elkretsteori i slutet av 70-talet.
Apropå tysk kvalitet på "Geräte im formschönes Stahlblechgehäuse" så blev jag bibringad en anekdot om Z-g Diagraph från en brittisk gentleman som hade varit med att bygga ut det UHF-TV nät som möjliggjorde den kommersiella TV-kanalen ITV.
Man använde Z-g Diagraph för att trimma antennerna, och det bar sig inte bättre än att man tappade den från några meters höjd från en mastavsats ned i den skotska myr där antennbygget skedde. Gerätet missade fundamentskanten med ett par centimeter och försvann i myren.
Genom att fiska efter det med en lina med krok som till sist fastnade i ett handtag lyckades man bärga instrumentet, sumpvatten och rester av växter hälldes ut och det torkades därefter i någon vecka över sändarens kylluftutblås. Efter detta byttes något rör och frontglas varefter instrumentet visade sig fungera ua.
Gör om detta med ett "modernt plastinstrument"...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
(Den som vet vad Z och g står för i detta sammanhang får en "guldstjärna")
Det arbetar enligt Maxwell-bryggemetoden och samplar ström och spänning i en koaxialledning för att bestämma impedansens belopp, fasen får man genom att reglera längden av en fasskiftare på basbandsnivå.
Senast jag såg en sådan var i en laboration på CTH Elkretsteori i slutet av 70-talet.
Apropå tysk kvalitet på "Geräte im formschönes Stahlblechgehäuse" så blev jag bibringad en anekdot om Z-g Diagraph från en brittisk gentleman som hade varit med att bygga ut det UHF-TV nät som möjliggjorde den kommersiella TV-kanalen ITV.
Man använde Z-g Diagraph för att trimma antennerna, och det bar sig inte bättre än att man tappade den från några meters höjd från en mastavsats ned i den skotska myr där antennbygget skedde. Gerätet missade fundamentskanten med ett par centimeter och försvann i myren.
Genom att fiska efter det med en lina med krok som till sist fastnade i ett handtag lyckades man bärga instrumentet, sumpvatten och rester av växter hälldes ut och det torkades därefter i någon vecka över sändarens kylluftutblås. Efter detta byttes något rör och frontglas varefter instrumentet visade sig fungera ua.
Gör om detta med ett "modernt plastinstrument"...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM5XUN
░░░░░░░
Förmodligen blir det ingen guldstjärna, snarare en ilsken röd bock i kanten?
Z, vågimpedans?
g, grupplöptid?
Minns mest bara den ryggbrytande vikten och att den var anledningen till att jag var tvungen att jaga fatt på Dezifix-adaptrar vilket inte är det lättaste..
SM5XUN
░░░░░░░
Sedärja, jag var helt inne på något specifikt för just detta instrumentet så som "g" som i gruppenlaufzeit,
Jag har läst i någon tysk transmissionsutrustnings manual där upphovsmannen slänger sig med "glz" som om det vore en självklar förkortning..
SM0GXZ/ Kenneth
Well-Known Member
Tack, Karl-Arne, för en fantastisk historia.
Kunde inte låta bli att dela med mig av densamma till mina kollegor på firman.
Påminner mig om en story från det gröna företaget i Arboga för många år sedan, som jag fick berättat för mig av en då närstående observatör.
En ingenjör var på väg till ett labb, och bar på en R&S komtestare av modell CMS32 (CMS32 var framtagen för FM, "pratade" svenska, och grundades på den civila modellen CMS52).
När han passerade en kollegas rum, frågade kollegan om han ville äta lunch. Ingenjören ställde av CMS32:an på en pall med en massa andra saker, och de gick iväg.
Efter lunchen, skulle han hämta upp instrumentet, men då var både pall och instrument borta.
Efter visst kallsvettande och panikartade förfrågningar i grannskapet, framkom det att pallen innehöll elektronikskrot som skulle till den lokala tippen för destruktion.
Ingenjören for panikslagen iväg till densamma, och lyckades till slut hitta instrumentet, snett i chassiet, och med en krossad display.
Efter ett besök hos R&S serviceverksamhet, där chassiet rätades upp och ny display monterades, gick instrumentet igång utan problem, kalibrerades upp och skickades hem.
För övrigt tror jag at det bärbara fältinstrumentet R&S FSH, utvecklat dryga 50 år senare, förmodligen skulle klara sig minst lika bra - och inte sjunka så djupt - då jag bestämt har för mig att de är fuktsäkrade. Å andra sidan är instrumentet mindre, så chansen att fiska efter dess handtag och få tag i detsamma, är förmodligen något mindre, eller...?
SM0AOM
Well-Known Member
Det är nog troligt att det "moderna plastinstrumentet" R&S FSH skulle klara något sådant, och kanske t.o.m. kunna flyta. I några fall har utvecklingen faktiskt gått framåt med åren.
Historien om den "svårdestruerade" CMS32 har jag också hört, i ett fall "from the horse's mouth".
Märkligt nog pallar utrustning för ganska mycket stryk även när den är rörbestyckad.
För länge sedan visade mig Collins serviceavdelning ett antal bilder av materiel som kommit in för service
i ofta ett bedrövligt skick. Något som fastnade i minnet var den KWM-2A transceiver som hade varit med
om en helikopterkrasch i Arktis. Radion var fläckig av rök och eldsläckningsskum, höljet var buckligt, snett och vint.
Efter att ha bankat ut bucklorna samt bytt ut ett antal rör och rattar på frontpanelen hoppade radion igång och
gav redan innan trimning en fullt användbar uteffekt och mottagarkänslighet.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Historien om den "svårdestruerade" CMS32 har jag också hört, i ett fall "from the horse's mouth".
Märkligt nog pallar utrustning för ganska mycket stryk även när den är rörbestyckad.
För länge sedan visade mig Collins serviceavdelning ett antal bilder av materiel som kommit in för service
i ofta ett bedrövligt skick. Något som fastnade i minnet var den KWM-2A transceiver som hade varit med
om en helikopterkrasch i Arktis. Radion var fläckig av rök och eldsläckningsskum, höljet var buckligt, snett och vint.
Efter att ha bankat ut bucklorna samt bytt ut ett antal rör och rattar på frontpanelen hoppade radion igång och
gav redan innan trimning en fullt användbar uteffekt och mottagarkänslighet.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Nu har jag ju inte all plats i världen och det finns lite andra prylar på bänken med, tur att jag har två bänkarJag har också en 8568A med 8444 men till skillnad från i ditt fall så huserar mitt labb i en ombyggd walk-in-closet,
speckan gick in med millimeterpassning
SM5XUN
░░░░░░░
Nu har jag ju inte all plats i världen och det finns lite andra prylar på bänken med, tur att jag har två bänkar
Spelar ingen roll hur mycket yta som finns, man fyller den ändå
Trevlig uppsättning du har, törs jag gissa att det är en HP 8656 signalgenerator med en 4031 ovanpå och ovan den står det ett Rigol 1074Z?
SM0AOM
Well-Known Member
Parkinson's first law:
"work expands so as to fill the resources available for its completion"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Last edited:
Håller med om att det fortfarande är en gångbar spektrumanalysator, för mig är den väldigt gångbar då jag inte hade någon innan.
Angående frekvensostabiliteten i blandningsoscillatorn i option 59 så är det något jag får lära mig att leva med, men det går att få ganska bred dynamik med den tycker jag.
/Björn