Störande datorskärmar

I kommersiella och militära installationer låter man allt antennkablage passera en väl jordad intagsplåt till teknikboden eller fastigheten. Alla skärmar är jordade i plåten som skapar en barriär mellan störningar från utrustningen som annars finner vägen ut till antennerna i form av ledningsbundna störningar.

Det finns flera varianter på hur barriärer kan skapas.

I mitt fall låter jag antennkablaget terminera i ett jordat markskåp vid sidan av masten. Sen i en 30 m lång ståltub i marken fram till fastigheten. Radiorummet som även inrymmer elektroniklabbet är ett ca 20 m2 stort skärmat EMC-mätrum som har filtrering på inkommande 230/400V matning. Allt antennkablage passerar en intagsplåt i väggen.

På så sätt finns ingen som helst möjlighet för ens de allra värsta störarna att nå utanför rummet. Fördelen är att rummet är fullständigt radiodött vilket är bra för vissa mer krävande mätningar och även att jag inte behöver bry mig så mycket om någon hopplöst undermålig apparat spyr ut störningar.

Den som står i begrepp att bygga om eller renovera sitt radiorum eller lab skulle i princip kunna skapa ett tillräckligt effektivt skärmrum genom att montera t ex kycklingnät på väggar, tak och golv som sedan kläs med t ex gips etc. Ett relativt litet merjobb om man bedriver sin hobby mer seriöst och varaktigt.

Vill man hålla hög dämpning på högre frekvenser så finns det finmaskigt mässingnät att köpa. Inte helt billigt men ändå överkomligt.

Sen är det alltid fördelaktigt om antenner och mast kan placeras långt bort från huset och antenntrådar dras så att de hålls borta från husets elledningar m m.

Svårt i de flesta fallen men om det finns möjlighet så missa inte tillfället.

99% av alla störproblem orsakas av de egna prylarna och väldigt många amatörers S-metrar visar höga värden på lokala störningar p g a en otrolig envishet att inte ta till sig goda råd. Man lider hellre.
 
Ok... Hur ska man tänka vdg placeringen, och var kan jag läsa?
Ett enkelt sätt är att använda en klämferrit som strömtransformator. En link på ett varv kopplad till en bit koaxkabel till en mottagare. Klämferriten snäpps på kabeln som skall undersökas och dras till den punkt där störningarna blir som starkast i mottagaren.

Då har man funnit ett ställe på kabeln där strömmen är maximum och impedansen som lägst och där avstörningsferritens serieimpedans ger mest dämpning av common mode strömmen.

För en sådan transformator passar ineffektiva ferriter bäst då man inte vill att transformatorn skall påverka för mycket. Kanske Kjells ferriter kan passa.

Brukar ge mycket tydlig indikering på kortvåg men kan vara lite lurigt på högre frekvenser.
 
Det här är svårt, och kräver en del kunskaper i elkretsteori för att förklaras helt och hållet.

Allmänt sett så varierar beloppet av en common-mode ström som går på utsidan av en kabel som inte längre är "kort" i förhållande till våglängden med avståndet från den punkt som den är ansluten till "jord" eller punkten med lägst potential.

Det har alltså uppstått en "stående våg" utefter kabelns utsida. Där strömmen är som störst är impedansen som lägst.
Vill man begränsa eller hindra strömmen så ska en ferrit helst sättas i eller nära den punkten.

På HF blir problemet lite mindre framträdande, eftersom de flesta kablar är "korta" i förhållande till våglängden, och då blir placeringen mindre inflytelserik. Erfarenheten pekar på att man ofta får bättre resultat om man fördelar ut ferriter med ojämna mellanrum utefter en kabel, eftersom man då inte skapar en "periodisk struktur" som kan ha resonansfrekvenser där man inte vill ha dem.

Att angripa ett EMC-problem med någon som helst chans att lyckas kräver systematik.
Ett av de viktigaste verktygen är "zonindelning".

Vi kan ta ett litet örlogsfartyg som exempel ur min egen praktik:

Med början på utsidan med "zon 0", vilket är hela fartygets omgivning och ytorna på däck samt styrhyttens tak.
"Zon 1" är brygga och styrhytt.
"Zon 2" är apparatstativet i styrhytten
"Zon 3" är en av apparaterna som sitter i stativet
"Zon 4" är t.ex. kraftaggregatet i denna apparat

Man börjar då i "zon 0" där det vanligen sitter antenner för olika ändamål, och gör en bedömning av vilken
försämring eller "nedsättning" av radiomottagningen som är tolerabel i olika frekvensband.
Det finns vägledning i olika normer och regelverk om detta. En viktig civil norm är IEC 60945.

Frågar man användarna så är denna ofta =0, varefter man tvingas att tala om för dem på ett skonsamt sätt
att då blir projektet så dyrt att de i så fall nog ska ägna sig åt något annat.

De tolerabla nivåerna kan sedan översättas till erforderliga dämpningsvärden mellan de olika zonerna,
och man bestämmer sedan vilka skärmnings- och filtreringsåtgärder som krävs inom varje zon och i varje zonövergång.

Sådant kräver mycket erfarenhet och "fingertoppskänsla", så man tenderar att använda "säkra kort", som t.ex.
separation av kablar, stomförbindning av skärmar samt olika former av genomföringsfilter så mycket som möjligt.

Används sedan "klassad materiel" där man känner till vilka störnivåer de genererar blir det också lättare.

Sammantaget brukar seriösa aktörer göra en "EMC-kontrollplan" tidigt i projektet, där man identifierar ambitionsnivå tillsammans med potentiella problem och listar de åtgärder som avses användas. Man inkluderar vanligen "checklistor" för att inte något ska glömmas bort eller falla mellan stolarna.

Ett litet avslutande exempel:

En pilotinstallation av ledningssystem (datorer, bildskärmar mm) i en bataljonsledningsbåt hade utförts av varvet.
Stora ansträngningar hade lagts ner på att få kommunikation i det taktiska VHF-bandet (30-88 MHz) att bli så bra som möjligt, och EMC-kontrollplanen var inriktad på detta. Efter ett tags provdrift så började användarna klaga på sämre räckvidd, och en kollega till mig undersökte saken. Det visade sig att man hade börjat använda en annan
typ av laptop ombord och att deras kraftaggregat orsakade mycket kraftiga ledningsbundna emissioner vilka spreds via 220 V-installationerna. Det krävdes alltså "bara" ett par-tre dåliga nätdelar för att omintetgöra ett ambitiöst EMC-arbete.

Ett liknande är när man klagade på att VHF och AIS-mottagningen i princip försvann helt när lanternorna kopplades på. Det visade sig då att orsaken var lanternor av LED-typ, vilka innehöll någon form av switchad elektronik som genererade en rejäl topp av störningar just runt 160 MHz. Lyckligtvis blev dessa inte långvariga på marknaden.
 
Last edited:
Här gjordes en liten koll på en bildskärm som är ansluten till jobbdatorn med tillhörande dockningsstation på hemmakontoret. Allt ihopkopplat med diverse "vanliga" kablage. En spektrumanalysator med en sprötantenn står på skrivbordet. I EMC-sammanhang en rätt extrem uppställning, där räknar man alltid att det för normala EMC-normer är ett separationsavstånd på kanske 10 m mellan en apparat och någon antenn. Dessutom räknar man med att skydda typ rundradio, dvs tämligen starka signaler. Men en uppställning enligt bilden kanske är lite relevant för en radioamatör som har grejerna (eller grannarnas) tätt inpå sin antenn. Som radioamatör bör man ha klart för sig att EMC-kraven för CE-märkning inte primärt finns för att skydda svagsignalkommunikation på nära håll. Det är sannolikt ren tur om det ändå funkar.

Mätning på 2m och på UHF. Gul kurva=bildskärmen avstängd (datorn fortfarande på) och blå igång. Bildskärmen visade vid proven en tämligen välbekant sida. :)

Man ser att det blir ett tillskott av signaler med 230 kHz mellanrum på 2m. Kanske är det bildskärmens switchade nätdel man ser. Som det ser ut på bilden är det nog tveksamt om det hjälper med ferriter eller extra nätfilter just här - risken är nog att det strålar ut direkt från bildskärmen. Kanske skulle det funka att linda in bildskärmen i folie...

På UHF (400-600 MHz) syns signaler som är bekanta och det kan nog mycket väl vara från en dålig bildskärmskabel. Finns gott om exempel med störningar på LTE m fl mobilnät. Går man ut på stadsvandring med en portabel analysator/antenn hittar man det här i princip överallt.

Motsvarande mätning (kring 445 MHz) gjordes också med analysatorn ansluten i den kombinerade 2m/70cm-vertikal som finns på balkongen på motsatt sida på huset. Kanske 10 m avstånd till dator/bildskärm på skrivbordet? På 2m gick det inte att se något men på UHF syntes signalerna tydligt. På UHF syns signaler (gula kurvan) även när bildskärmen stängts av vilket kan vara att det läcker från datorn som fortfarande var igång. Eller är det från någon granne kanske? Iddes inte kolla upp det.

Motsvarande koll gjordes med den privata laptopen kopplad till teven i vardagsrummet via HDMI-kabel. Här finns grejerna på någon meters avstånd från balkongantennen. Kunde inte direkt se något. Kanske var det en bra HDMI-kabel i det fallet. Kabeln till jobbdatorn är en displayport till DVI, kanske en skräpkabel som man borde skära sönder för att se hur kabelskärmen sitter ihop med kontaktdonen. För displayport, HDMI och DVI borde det inte vara något problem att ansluta en kabelskärm vettigt. Men rapporten jag länkade till visar att det fuskas väldigt mycket och en dålig kabel kan sänka EMC-egenskaperna totalt.
2m.PNGUHF.PNGUHF_uteantenn.PNG
Mät_bildskärm_sprötantenn.jpg
 
Stilig spektrumanalysator.
"Bör ej saknas i något hem..."
"Mycket tung och gedigen, oumbärlig för den verklige entusiasten"

AOM, EQL mfl:
Mycket information att ta in, men ni har gjort en kass dag bättre, själslig qrm / qrn undertrycks när man får något vettigt att tänka på :)

Tacksamhet råder!
 
Apropå strålande bildskärmar så fick företaget jag jobbade på under några år en beställning på att RÖS-skydda (skydda mot röjande strålning) några terminaler. En kollega löste uppdraget genom att sprätta bort skyddsglaset framför katodstråleröret, lägga dit ett "osynligt" nät och limma fast skyddsglaset igen. Detta förstås förutom gängse EMC-åtgärder som nämns i tråden.
 
Back
Top