Storleken är utmaningen.

[SM7SEK]

Absolut.

Det var en bestående erfarenhet från min fartygsradiotid hur svårt det var att felsöka på avstånd och med folk med okänd kunskapsnivå i andra änden.

Precis det gör min kollegor på IT-supporten varje dag året runt. Jag beundrar dem stort för deras tålamod och pedagogik i felsökningen. Man filtrerar bort över 90% av felanmälningarna redan i steg 1. Så det är bara de riktigt knepiga felen som eskaleras nedåt i kedjan och då är det vanligtvis verkligen fel i systemet som felanmälts.

Det två viktigaste funktionerna på min arbetsplats är städet som håller ordning och reda och ser till att det alltid finns kaffe. Och firstline supporten som fixar nästa alla felanmälningar.

 

[SM0AOM]

"Beredskapsloken" fanns inom SJ:s krigsorganisation in i "modern tid".

För att uppehålla kompetensen fanns länge en ånglokssimulator på SJ-skolan i Ängelholm (i folkmun kallad "Träförädlingen"). Denna blev dock fulltecknad av "ångtågsnördar" på olika nivåer i organisationen, så den kategori lokförare som egentligen skulle använda den fick knappt en chans att öva i den.

Kanske rörvoltmeter, men vem kan idag läsa av en analog skala på ett universalinsrument typ Simpson 260.
Bara en vanlig termometer är idag svår att läsa av.

Så tiderna förändras, och kunskapen att läsa en analog skala behövs ju heller inte,

Där är SM4FPD helt fel ute. Det finns en mycket fundamental orsak till att t.ex. flyginstrument och järnvägssignaler ser ut som de gör, nämligen att vår varseblivning handskas mycket väl med vinkelinformation. När viktiga samband uttrycks som vinklar kan vi uppfatta och utvärdera dem med ett ögonkast.

Därför gör riktiga radioamatörer riktiga mätningar i sina riktiga plåtradioapparater med riktiga elektronrör med användning av riktiga analoga visarinstrument i "Formschönes Stahlblechgehäuse"

 

[SM0UAN]

Den sämsta hastighetsmätare jag sett var i en Citroën CX... Det var en roterande skala med siffror, som satt bakom ett litet fönster med ett index. Den näst sämsta i en Toyota Prius, bara siffror ("digital visning"). Visarinstrument är avgjort bättre...

 

[SM4UKE]

Äldre generationens CX hade en "mycket innovativ" instrumentering som försvann till förmån för en mer ordinär när modellen uppgraderades senare. Då fick man finna sig i ett visarinstrument. Däremot infördes digital visning av vattentempen och det kan ju se fint ut med siffror som i alla fall ger sken av en god noggrannhet på presentationen. I praktiken är det helt överflödigt och det bästa, som är gott nog, är en simpel analog mätare med N i mitten och L och H i ändlägena. På så vis ser man direkt om något är fel och även någon som inte begriper så mycket om motorer ser det. Samma sak med tankmätaren. Ointressant att veta att det finns 42,7 liter i tanken men börjar nålen närma sig noll oroväckande så är det dags att tanka.

Labbaggregat ska förstås ha analoga instrument. I synnerhet amperemetern ska vara analog - då ser man direkt i ögonvrån när något otrevligt har inträffat och kan hantera det. Förhoppningsvis har man innan dess tänkt på att dra ner strömbegränsningen till något rimligt så inte labbsladdar, kopplingsdäck mm smälter och kanske räddar man någon dyr komponent också.
Givetvis har man sparat något analogt instrument att ha vid trimning av radioapparater. Hopplöst att (som hastighetsmätaren) se siffror som bläddrar runt - bättre att tydligt se när visaren nått max och man kan dela uppmärksamheten med att skruva på någon trimkärna/trimmer. En del digitalmultimetrar har en stapelskala men bäst är förstås en riktig visare.

 

[SM7TLH]

"Beredskapsloken" fanns inom SJ:s krigsorganisation in i "modern tid".

För att uppehålla kompetensen fanns länge en ånglokssimulator på SJ-skolan i Ängelholm (i folkmun kallad "Träförädlingen"). Denna blev dock fulltecknad av "ångtågsnördar" på olika nivåer i organisationen, så den kategori lokförare som egentligen skulle använda den fick knappt en chans att öva i den.


Där är SM4FPD helt fel ute. Det finns en mycket fundamental orsak till att t.ex. flyginstrument och järnvägssignaler ser ut som de gör, nämligen att vår varseblivning handskas mycket väl med vinkelinformation. När viktiga samband uttrycks som vinklar kan vi uppfatta och utvärdera dem med ett ögonkast.

Därför gör riktiga radioamatörer riktiga mätningar i sina riktiga plåtradioapparater med riktiga elektronrör med användning av riktiga analoga visarinstrument i "Formschönes Stahlblechgehäuse"

View attachment 9060

Om inte Gerätet har ett hölje i stålplåt kan också ädelträ fungera. I övrigt håller jag fullkomligt med.

 

[SM6VJE]

"Beredskapsloken" fanns inom SJ:s krigsorganisation in i "modern tid".

För att uppehålla kompetensen fanns länge en ånglokssimulator på SJ-skolan i Ängelholm (i folkmun kallad "Träförädlingen"). Denna blev dock fulltecknad av "ångtågsnördar" på olika nivåer i organisationen, så den kategori lokförare som egentligen skulle använda den fick knappt en chans att öva i den.


Där är SM4FPD helt fel ute. Det finns en mycket fundamental orsak till att t.ex. flyginstrument och järnvägssignaler ser ut som de gör, nämligen att vår varseblivning handskas mycket väl med vinkelinformation. När viktiga samband uttrycks som vinklar kan vi uppfatta och utvärdera dem med ett ögonkast.

Därför gör riktiga radioamatörer riktiga mätningar i sina riktiga plåtradioapparater med riktiga elektronrör med användning av riktiga analoga visarinstrument i "Formschönes Stahlblechgehäuse"

View attachment 9060

"Beredskapsloken" fanns inom SJ:s krigsorganisation in i "modern tid".

För att uppehålla kompetensen fanns länge en ånglokssimulator på SJ-skolan i Ängelholm (i folkmun kallad "Träförädlingen"). Denna blev dock fulltecknad av "ångtågsnördar" på olika nivåer i organisationen, så den kategori lokförare som egentligen skulle använda den fick knappt en chans att öva i den.


Där är SM4FPD helt fel ute. Det finns en mycket fundamental orsak till att t.ex. flyginstrument och järnvägssignaler ser ut som de gör, nämligen att vår varseblivning handskas mycket väl med vinkelinformation. När viktiga samband uttrycks som vinklar kan vi uppfatta och utvärdera dem med ett ögonkast.

Därför gör riktiga radioamatörer riktiga mätningar i sina riktiga plåtradioapparater med riktiga elektronrör med användning av riktiga analoga visarinstrument i "Formschönes Stahlblechgehäuse"

View attachment 9060

Att se en beredskapsdiesel starta upp efter 27 år i dvala är en upplevelse! Rökmolnet var imponerande
Startlufttankarna hade fortf fullt tryck efter alla dessa år...

Har sett en del beredskapsförråd, på en knutpunkt fanns det ett skjul med månghundratals kaminer för godsvagnar, utrustning för bårtransporter osv...

Och Citroën har ofta lösningar som letar efter ett problem

 

[SM0AOM]

I praktiken är det helt överflödigt och det bästa, som är gott nog, är en simpel analog mätare med N i mitten och L och H i ändlägena.

Som liten funderade jag över varför temperaturmätaren på en del bilar kunde ha F och C i ändlägena, medan andra hade L eller C och H.
Med tiden insåg jag att fransmännen såg temperaturerna som "Froid" och "Chaud", medan britterna använde "Low/Cold" and "High/Hot".

Spanska bilar, lyckligtvis ovanliga, använde "Frio" resp. "Caliente".

Och Citroën har ofta lösningar som letar efter ett problem

"Fransk ingenjörskonst utgörs av utarbetandet av eleganta men komplexa lösningar till imaginära problem"

Om inte Gerätet har ett hölje i stålplåt kan också ädelträ fungera. I övrigt håller jag fullkomligt med.

Precision AVOmeter säger jag bara:

 

[SM4FPD]

Många bilder på ånglok här, ( = lika gamla analoga mätinsrument)
Vad jag tänkte på med att dagens generation inte kan läsa av analoga skalor så menar jag jut sådana där man måste interpolera, dvs uppskatta vad som står mellan skalstrecken, använda spegelskala och veta vilken skala som gäller vid en viss mätning.
Som KA menade, när det gäller flyginstrument, så är de utformade just för att de skall gå att uppskatta utan att behöva tänka. Horisontmätaren, exvis en kul som rullar, är knappast en analog mätare med skalor.
Höjdmätare var däremot kluriga att läsa av, man behövde både ställa in lufttryck och veta vilket varv den var inne på, genom att förstå den lilla visare, ersättas idag med siffervisande .

Kul med hastighetsmätare på bilar, själv minns jag min morbros Volvo PV, måste ha varit tidigt 60 tal, jag var väl 10 år eller så, hastighetmätaen visa ett rött streck som en liggande termometer. Jag funade länge hur den funkade, tidigare hade jag klurat ut hur en vanlig hatighetsmätare funkade. Men den här, var nåt nytt...... Jag insåg att om det skulle vara en röd remsa som lindas upp så skulle det blir för hög friktion för mätverket,
Till slut insåg jag att den bestod av en rulle, som en tom papphylsa från en hushållspappersrulle. Målad med en spiral med rött. Och en smal springa i vilken den syns.

På min bil finns en siffervisande hastighetsmätare i mittdisplayen, tydligen avsedd för passageraren, men jag tycker den är lättläst bara en kort blick så vet jag hastigheten noga.

Nej ångloken kommer att avvecklas här efterhand.
Behövs inte då FLUKEN är bäst....

Min mikrometer graderad i tum är det få som kan läsa av.....
Däremot har jag en mekanisk siffervisande mikrometer, som funkar utmärkt.

SM4FPD

 

[SM2GXN]

Utöver alla arter med temperaturvisande instrument så kanske många noterat att de flesta, m.a.o. inte alla och då inte heller inräknat alltför gamla bilar utrustade med visarinstrument, förhåller sig i mitten av temperaturskalan trots att en viss rörelse rimligen borde visa sig då faktiskt motortemperaturen ändrar sig beroende på körning eller yttre temperaturförhållanden. Dock är detta en fröjd-för-ögat-lögn vad den icke synliga avvikelsen från börvärdet anbelangar. Kylvätskans temperatur kan nämligen deviera ett visst antal grader från denna normalpunkt innan visaren behagar att röra på sig och då detta sker, befinner sig temperaturen i ett område som av tillverkaren, anser vara ett icke fullt hälsosamt liv för motorn och inte heller till gagn för miljön.

En voltmeter med dylik funktion torde dock ställa till med stora bekymmer för den sannvärdessökande teknikern varför jag personligen förkastar denna typ ... vid daglig felsökning. För egen del så har analoga instrument definitivt en hyfsat viktig position i min instrumentpark.

 

[SM4HFI]

Många intressanta OT i denna tråd!
I slutet av 90-talet skulle det köpas nya multimetrar till jobbet, en medicinteknisk avdelning där bl a läckström i patientanslutna delar kontrolleras, och gränsvärder för hjärtnära anslutningar är 10 mV över 1 kOhm + ett 1 kHz lågpassfilter. En multimeter som verkade bra visade sig visa 0 om växelspänningen var under 10 mV! Dvs det var oanvändbart för att kolla värdet på läckström och om det ändrats sen förra mätningen. Dett blev en annan modell som köptes.

Sedan några år har jag fått nöjet att handleda studenter som kommer till oss hur man mäter läckströmmar på apparater. Rutinmässigt används helautomaisk mätare som visar "PASS" eller "FAIL" tillsammans med en rad mätvärden. För att bättre visa vad som mäts tar jag ibland fram en manuell elsäkerhetsmätare med stort visarinstrument och märker att kunskapen att läsa av det är mycket varierande, och då är det ändå högskolestudenter. Aktuell skala visas med lysdiod bredvid visarinstrumentet och ändras beroende på inställd mätning och klass, gränsvärde är alltid fullt utslag.

När det gäller felanmälningar så är de för det mesta relevanta, i alla fall beträffande RTG och Ultraljud som jag jobbar med. Det händer att jag får påminna om det där nödstoppet som man råkar trycka in med knät när man drar över patient från en säng till RTG-britsen...

/Jan

 

[SM3ZBB]

Tja... apropå komplexitet, avläsning osv. så säger jag bara Teodolit.
Vi utbildades faktiskt på 1700-talets metodik och verktyg, fortsatte med otaliga modeller av dessa fantastiska precisionsinstrument och utbildningen avslutades med futuristiska fjärrmanövrerade robotar som då ännu inte fanns på marknaden. Fast de senare är komplexa så är de ändå möjliga för lekmannen att använda med stöd av manual för de vanligaste mätningarna. Men man måste ha en stark tro av närmast fanatisk karaktär om man inte begriper vad som försiggår innan, under och efter knapptryckningar och resultatet med lysande digitala siffror eller på fil. Detta är numera en vanlig erkänd religion....

Annat var det med föregångarna, de optiska och mekaniska teodoliterna. Om man inte visste vad man höll på med så räckte ingen religion i världen. Bara att ställa in och avläsa en sådan var komplicerat. Och att kalibrera en Wild T1, som teodoliten på bilden heter, var oerhört komplext och tidsödande, inget man gjorde varje dag men en nödvändighet då och då för att känna sig trygg med mätresultatet utan att lägga det i händerna på nån högre makt. Jag var omåttligt förtjust i den T1 som tilldelades mig och jag påstår att den var så exakt att jag kunde mäta vinkeln mellan benen på en fluga på 100 m avstånd. I gon med fyra decimaler

Bilderna föreställer en Wild T1 teodolit. Skalorna är från en T3 som var lättare att läsa av.

 

[SM4FPD]

SM3ZBB. då vet du kanske om lantmätare använder 400 graders skala elelr 360 grader??
Möjligen var väl försvarets teodoliter och liknande instrument en tid byggda med 400 grader.

Något som var svårt att läsa av var en kompass med aluminiumhus, ett koniskt sådant, med en massa sneda streck på huset.
Moderna kompasser är genomskinliga så att stececken man vrider till kartans bredd linjer, eller meridianer, (finner inte rätt ord nu) för att få fram en kompassriktning.
De sneda konstiga strecken gör ju samma sak men var helt omöjliga för många att begripa sig på.

Så var det han som skulle ställa in sin nyinköpta TV-parabol mot satelliten. Han fick ingen signal.
Varför? jo han hade en 400 graders kompass sen 60 talet....
Släng skiten, de gamla ångloken, bara.....!

SM4FPD

 

[SM3ZBB]

SM3ZBB. då vet du kanske om lantmätare använder 400 graders skala elelr 360 grader??
Möjligen var väl försvarets teodoliter och liknande instrument en tid byggda med 400 grader.

Något som var svårt att läsa av var en kompass med aluminiumhus, ett koniskt sådant, med en massa sneda streck på huset.
Moderna kompasser är genomskinliga så att stececken man vrider till kartans bredd linjer, eller meridianer, (finner inte rätt ord nu) för att få fram en kompassriktning.
De sneda konstiga strecken gör ju samma sak men var helt omöjliga för många att begripa sig på.

Så var det han som skulle ställa in sin nyinköpta TV-parabol mot satelliten. Han fick ingen signal.
Varför? jo han hade en 400 graders kompass sen 60 talet....
Släng skiten, de gamla ångloken, bara.....!

SM4FPD

I inlägget ovan skrev jag "gon med fyra decimaler". Grader är enheten när man delar omkretsen på en cirkel i 360 delar. Inom lantmäteri är det för grovt, vi använder Gon som delar cirkeln i 400 delar. Trots det senare benämns teodoliter som minut- eller sekundteodoliter utifrån noggrannhet. Det beror på hur många decimalers som går att läsa av, tror jag. Vid geodetisk stomnätsmätning läser man av fyra decimaler men för byggmätning räcker två. Nämnas bör också att sekundteodoliten ovan kräver inställning av två koincidenslibeller som ska sammanfalla innan avläsning av skalvärdena.

Dessutom läser man vinkeln i Cv och Ch (cirkel vänster och cirkel höger), dvs man gör en avläsning sedan vrider man teodoliten ett halvt varv, både för horisontal- och på vertikalvinkeln, och gör en avläsning till. Summan av de bägge avläsningarna ska vara 400 gon. Ev. skillnad utgörs av dubbla indexfelet (möjligt att kalibrera).
Är det riktigt noggrant gör man detta i flera serier. Även vinkelfel som uppträder pga att din optiska siktaxeln och huvudvinkelaxeln inte sammanfaller (kollimationsfel som kan kalibreras) avslöjas vid upprepade mätningar.

Även om man har en modern datoriserad totalstation så ska man mäta på detta sätt. Men nu är det ju det där med lysande digitala siffror och den religiösa upplevelsen av att få ett värde när man trycker på knappen....

 

[SM7NTJ]

Men nu är det ju det där med lysande digitala siffror och den religiösa upplevelsen av att få ett värde när man trycker på knappen....

Du menar så länge batteriet i prylen har laddning?

I bland har jag funderat på om jag behöver en teodolit. Som tur är har jag besinnat mig.

De gamla grejorna fungerar fortfarande bra och min Wild B3 kompass med 0,1 gon upplösning väcker fortfarande uppmärksamhet när man använder den.
Det jobbiga är att komma ihåg kompensera avläsningen med den magnetiska missvisningen som här i trakterna är cirka 6,3 gon innan man börjar beräkna något.

Apropå visarinstrument med hög precision i fina trälådor så är inte Norma att förakta.

Så länge man kommer ihåg att ställa instrumentet med norrpilen åt rätt håll är precisionen imponerande hög.
Vad sägs om nedanstående korrekturkurva?

 

[SM6VJE]

Du menar så länge batteriet i prylen har laddning?

I bland har jag funderat på om jag behöver en teodolit. Som tur är har jag besinnat mig.

De gamla grejorna fungerar fortfarande bra och min Wild B3 kompass med 0,1 gon upplösning väcker fortfarande uppmärksamhet när man använder den.
Det jobbiga är att komma ihåg kompensera avläsningen med den magnetiska missvisningen som här i trakterna är cirka 6,3 gon innan man börjar beräkna något.

Apropå visarinstrument med hög precision i fina trälådor så är inte Norma att förakta.
View attachment 9067
Så länge man kommer ihåg att ställa instrumentet med norrpilen åt rätt håll är precisionen imponerande hög.
Vad sägs om nedanstående korrekturkurva?
View attachment 9068

Norrpil...?

 

[SM7NTJ]

Norrpil...?

Om du tittar nere till höger på instrumentet så finns det ett N och en pil.

För att det jordmagnetiska fältet inte ska orsaka felaktiga skalutslag ska mätinstrumentet orienteras så att norrpilen pekar mot norr

 

[SM6VJE]

Om du tittar nere till höger på instrumentet så finns det ett N och en pil.

För att det jordmagnetiska fältet inte ska orsaka felaktiga skalutslag ska mätinstrumentet orienteras så att norrpilen pekar mot norr

Så den är SÅ känslig

Tackar!

 

[SM0UAN]

Apropå känsliga instrument... i bilden finns ett visarinstrument med känsligheten 10µA. Jag försökte hitta ett ersättningsinstrument för detta, men det var inte lätt. Några tips?

 

[SM3ZBB]

I bland har jag funderat på om jag behöver en teodolit. Som tur är har jag besinnat mig.

Klart du ska en teodolit. Leta efter en Wild T16, det är en byggteodolit som är enkel (enklare...) att hantera. Perfekt för att få master i lod

Beträffande B3 och missvisning, glöm inte heller deviationsfelet. Avlägsna metall i närheten när du använder den och ha framförallt ingen radio eller mobiltelefon på dig. Du kan ju prova hur känslig den är genom att röra en skiftnyckel runt kompassen.

Edit: Såg kompensationskurvan för Norma instrumentet. En deviationskurva för B3:an (endast om du har den på en fast plats) ser alltid ut som ett S med mer eller mindre utbuktningar från noll lika för både plus och minussidan.

 

[SM0AOM]

När jag praktiserade på "bygge" sommaren 1978 fick jag se en Wild teodolit i aktion, sannolikt en T16.
Den användes för att kontrollera att en gjutform till en hög byggnadsdel verkligen var i lod.

Det här var före "lasermätarnas" tid, så det krävdes en hel del handlag för att få till den efterfrågade precisionen som var ganska
stor; ett par-tre cm på en byggnadshöjd av nära 40 m om jag inte missminner mig. Här dög det inte med att mäta med vattenpass.

Det kom en herre i kostym från byggkontrollanten tillsammans med teodoliten och tog ett par timmar på sig att ställa upp
den exakt. Medhjälpare fick sätta dit reflekterande märken på strategiska ställen och sedan vidtog en andäktig tystnad när
märkena mättes in av den kostymklädde som sedan drog sig tillbaka till verkmästarkontoret för att författa sitt utlåtande.

Resultatet måste ha varit positivt, eftersom verkmästaren bjöd på lunch för alla som varit inblandade i mätningen.

Jag minns denna sommarvecka mycket tydligt, eftersom jag dagen därpå fick ta emot beskedet att en ett par år äldre barndomsvän
som också jobbade på min fars byggen hade omkommit i en trafikolycka.