Nja det är något jag noterade redan för kanske 20 år sedan Christian. Jag har sedan urminnes tider lyssnat flera timmar om dagen (inte bara på amatörbanden) och tycker bara att det är intressant att filosofera lite i ämnet trafikdisciplin och hur amatörradiotrafik avvecklas i olika länder. Det är väl först på senare år jag börjat fundera mer på allvar på varifrån de märkliga rutiner som används idag kommer ifrån och vem/vilka som lär de nytillkomna hur de skall bete sig på radio. Det tycks ju gå i arv allt det här.
Danskarna har alltid varit ett föredöme när det gäller att kommunicera med varandra på ett mer naturligt sätt. De har ett ganska grovt vardagsspråkbruk som direkt översatt till svenska knappt skulle tålas att sättas på pränt. Danskarna är mer direkt rakt på sak och väldigt rappa i käften medan vi svenskar är mer reserverade, känsliga, lättstötta, omständiga, tillgjorda och försiktiga? Lyssna en stund på 3770 kHz där det finns ett helt gäng danskar som pratar naturligt och effektivt. Samtalen kan måhända upplevas lite väl grova ibland men det har att göra med språkbruket i kombination med att danskarna är vana vid hårda tag som för dem ändå är naturliga. En svensk med PTT (utan VOX) och som är överdrivet vänlig och dessutom börjar med att rabbla anropssignaler och ge noggranna rapporter till alla i den ringen hade blivit utkastad på fem röda sekunder för att ha stört ordningen i klassen.
>>>Jag var övertygad om att du var en "strictly CW man" när jag läst dina tidigare inlägg.
Ja på kortvåg och sändning är det så. Har ingen mikrofon till de sändarna. Men är annars aktiv på VHF-snabbtelefon där vi är ett gäng som snackar om allt möjligt utan att använda anropssignalerna stup i kvarten.
Igge skrev;
"Bengt, jag förstår dig men jag sitter och tutar CW och där blir det ganska så långa pass och vi använder oss av BK ibland så jag är ingen paragrafryttare med tanke på B:90. Vid kortare pass på CW och även Phoni kan jag tänka mig ID i början och klart slut de NN skulle vara tillräckligt. Ha en trevlig veckoända."
När det gäller telegrafi så började de flesta av oss att sända efter en mall där anropssignalerna användes i början och slutet av varje enskilt sändningspass. Jag vet inte men tror att det hade att göra med att som nybörjare så behöver man vara övertydlig så att motstationen inte blir osäker på när det skiftas över plus att ett sändningspass i låg takt som det var frågan om för en nybakad C-amatör kunde ta 5 minuter eller längre. I takt med att erfarenheten ökade så övergick man sedan till bara ett K eller BK eller som de mer drivna high speedarna oftast gör, slutar att sända som en direkt uppmaning till motstationen att ta över. Jag hade själv väldigt svårt att överge anropssignalerna i början och slutet av passen och än idag märker jag att en del motstationer blir osäkra då de förväntar sig att det körs efter standardramsan i den vanliga mallen.
Klart slut har aldrig ingått i trafikmetoderna eller praxis för amatörradio. I gamla tider användes uttrycket -SM5XYZ tackar och slutar, 73 och på återhörande. Slut kom och Klart slut kommer uteslutande från privatradion och har importerats till amatörbanden därifrån. Samma sak som avläsningen av S-metern i streck, pinnar, bananer eller päron. Det är importerade uttryck från privatradiobandet. Krattor och kråkor istället för Yagi-anten och GP-antenn. Samma, import...
