"Tänk först - och tala sen!"

I en tidigare anställning för ett Tyskt företag från Regensburg frågade jag en gång
en kollega på vars visitkort det stod "Dr Dipl Ing" om varför Tyskar alltid har med titlar
i sina dokument/artiklar.

Svaret var att enligt en Tysk "Borgarlag" är ett dokument
som inte innehåller resp. titel ej juridiskt giltigt. (!) Att det stod på hans visitkort
var ett utslag av detta. "Själva använder vi aldrig titlar kollegor emellan,
men om Du nödvändigtvis vill, så kalla mig "Doktor Lars".

Någon gång för ett tag sedan i en tråd
beskrev jag hur jag när jag var konsult för ett telecomföretag i Mölndal började titulera
kollegorna "Ingenjör", "Doktor", etc + eftenamn. I början log folk litet generat, men allteftersom
tiden fortskred började alltfler ta efter. Jag vågar påstå att det höjde stämningen/humöret
en hel del.

På tidigt 70-tal (när man fick röka i labben) bar ingenjörerna på
nämda företag vit rock. En liten räknesticka i läderfodral var förbehållet
civilingenjörer. Hade man inte den statusen, var det enbart någon penna i bröstfickan
som gällde.

Jag har min gamla skolräknesticka "Aristo 0903LL" i rullhurtsen bredvid mig.
Någon gång skall jag bygga en liten trälåda med glaslucka och hänga upp
på väggen. På lådan skall det stå "I nödfall - Krossa Glaset"
 
Jag gjorde en ultraljudsundersökning på sjukhus härförleden. Utfördes av en lab.ass som bad mig stanna för att tala med doktorn. Efter ett tag kom en äldre vithårig herre in i rummet och följande samtal utspann sig:
- Är det du som är Lars Ericsson (på bruten svenska).
- Ja hej du, sa jag, det stämmer.
- Jag är doktor och kommer från Karolinska sjukhuset och ska därför tituleras Doktorn och inte Du, sa han med höjt tonläge.
- Jaha, i så fall så kanske Herr Doktorn kunde börja med att presentera sig. Dessutom vill jag att Herr Doktorn fortsättningsvis titulerar mig Herr Ingenjör Ericsson eftersom jag inte kan erinra mig att jag lagt bort titlarna med Herr Doktorn.

Han bara stirrade på mig en lång stund. Sedan bröt ett leende fram. Ja jag ber om ursäkt, sa han. Jag är en gammal man som ursprungligen kommer från Serbien. Kan vi börja om?
Sedan förvandlades han till en vanlig hygglig herre med mycket goda kunskaper inom sitt yrke. :-)
 
Jag känner lite en svensk gymnasieingenjör, som samarbetade med ett tyskt företag. Alla tyskarna där var doktorer, så de antog samma sak om honom. Därför kom det ett brev till Doktor Svensson, vilket han stolt satte upp vid dörren.
 
Fram till 2001 var det bara dom som hade tysk läkar eller doktorsexamen som fick titulera sig "Herr Doktor", numera får även dom med examen inom EU
kalla sig "Herr Doktor". Dom med en PhD och liknande utanför EU får inte kalla sig doktor i Tyskland.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2008/03/13/AR2008031304353.html

Är man dessutom professor så tituleras man "Herr Professor Doktor", har man flera doktorsexamen kan man kalla sig "Herr Doktor Doktor" eller kanske tom "Herr Professor Doktor Doktor" :)
 
Bortsett ifrån att titeldiskussionen inte tillhör trådämnet alls så är det ett intressant och trevligt ämne att orda om. ;););)

Det mest vanliga hövlighetsuttryck som användes inom amatörradio i Sverige fram till så sent som 50-talet var Mister. Det fanns dock enstaka gamla old timers kvar då jag började lyssna på 80 m AM någon gång 1968 som fortfarande använde Mister.

Man tilltalade inte sina motstationer med yrkestitlar eftersom dom i många fall var okända och Du var inte att tänka på. Det vore direkt ohyfsat. -Kan Mister säga mig vilken frekvens jag sänder på nu? Så lät det ibland.

Kikar vi på de gamla QSL-korten från förkrigstiden så var titel framför namn mer regel än undantag. Det som kan vara intressant är att titlarna visar vad radioamatörerna hade för yrken. Många är Ingenjörer och tekniker, radiotelegrafister som ligger nära vår hobby men det finns alla möjliga yrkeskategorier representerade som Målarmästare, Svarvare och Studerande.

Läser vi i QTC från 1938 så var t ex SSA styrelse representerad av en Prof. som ordförande, D:r som vice ordf, Ing som sekreterare, Herr som 2:e tekn. sekreterare, Civ-ing som bitr. tekn. sekreterare, tre Herrar på posterna skattmästare, försäljningschef och QSL-manager samt en Ing. som QTC-redaktör.

På samtliga radiostationer, rundradio och kuststationer m fl fanns en Radiokommissarie, som enligt 1925 års Nordisk familjebok, Uggleupplagan avser föreståndare för radiotelegrafstation. Så om titlar skall återinföras inom amatörradio så borde Radiokommisarie hamna närmast för att alla skall känna sig lika betydelsefulla. Jag tror nog att titeln även kan omfatta amatörradiotelefonistationer, alltså inte enbart telegrafer.

Kanske Herr Radiokommisarie BUX skulle sitta fint?

Man kan också spekulera i hur den något vilda repeatertrafiken skulle kunna reformeras om 1930 års språkbruk infördes som obligatorium. Kanske KBW kan prova att ventilera saken på Värmdö-repeatern och rapportera tillbaka hit sedan?
 
Trafikdisciplinen kan säkert vara betydligt bättre.
Har förkovrat mig i ämnet under några års tid och det finns mycket okvädningsord från SM, DL, I etc.
Man tycks inte förstå vad som händer när man pratar länge, konditionsförändring etc.
Jodå det fanns ovädningsord även i gången tid och så länge jag minns.
Det var bättre förr när man lyssnade på radiostationer..... inga ovkädningsord.... nej det stämmer inte då var krigen kalla och många okädningsord mellan stater och ledare.

Disciplin i form av räknesticka och titlar diskuterades under tråden.

Räknestickan:

Fanns i bambuträ, plast, och aluminium. Aluminiumvarianten fick jag efter en praktikperiod hos Western Electric i Baltimore. Från hamnen utanför fabriken staplades militär utrustning så långt ögat kunde se och var utskeppningshamn för Vietnamkriget.
I Baltimore bodde jag hos Mrs Duffy. Var ute och promenerade med henne 4th of July (nationaldagen) i Dundalk och blev snart tillsagd att jag inte hade hyfs i kroppen. Hon och jag gick på trottoaren och hon närmast trafiken och jag gick längst ifrån trafiken. Det var jag som skulle promenera närmast trafiken och ge henne skydd om det kom någon dåre och körde upp på trottoaren. Här var det lite gångdisciplin som efterfrågades av den gamla damen.
Runt Cheseapeak Bay träffade jag flera gamla amatörer med fina gamla stora utrustningar, slutsteg, stegmatning, symmetriska avstämmare.
Räknestickan ett kraftfullt verktyg som var mer eller mindre allenarådande i industrin. Om man kunde grunderna bakom tekniken och kunde sätta upp modeller så kunde man räkna ut det mesta. Till och med iterera men lite jobbigt.
Sedan kom de första programmerbara räknarna 100 programsteg... och det gick mycket fortare...
Sedan stordatorer. T.ex. Gamlestadensväverier, stor lokal med många elktronrör som värmde gott och glödde hemtrevligt. Men minnet och hastigheten var inte mycket att tala om.
Sedan FEM-program och mindre men mera kraftfulla datorer med vilka man kan räkns sönder det mesta och kan inte lite på något resultat. Det kan ju vara fel..... Ja något måste vara fel.
Av diskussionerna tidigare ser jag att Ni är ungdomar och jag farfar eftersom det bara är farfar som ägt en räknesticka. Mycket gammal teknik faller snabbt i glömska.

Titlar och uppförande.

Ett intressant ämne men man får nog anpassa sig till omgivning var man än befinner sig. Även på radion....där har man ju möjlighet att btya frekvens och trafiksätt och komma undan det man tycker är elände. Eller varför in pilla ihop någon interssant radiopryl.

Du-reformen kom till i början på 1960 vill jag minnas. Stockholmare och Göteborgare var lite mera försigkomna än vi som kom från landet som behöll Ni att antal år till. Kändes konstigt när en professor tilltalades med Du.
När kända Stockholms politiker närmare sig Borlänge blir de exalterade av Romme Alpin som får benämningen fjällen. Kul att man fortfarande kan vara lite imponerade av landet.

Titlar skall man nog inte försöka ändra dit man kommer.

Västra Tyskland
Herrn Doktor Ingenieur får man acceptera
Herrn också
Sie fortfarande och endast Du om är nära vän som jag förstår
Östra Tyskland
Under DDR-tiden ramlade nog en hel del bort utav titeldisciplinen. Jag har fortsatt att använda Sie för nära vänner men man blir snart tillsagd att säga Du.

Östra Europa
Fortfarande ganska titelsjuka om man har doktorstitel om jag förstår rätt. Kan ha fel.

Japan
Åtminstone ordnad klädsel av vikt. Mörk kostym och enfärgad skjorta med slips är nog den disciplinerade uniformen.
Kommer det in en svensk med blommiga byxor, blommig slips etc till företagsreception i Japan så ropar sekreteraren till chefen att det är en påfågel som vill träffa dig....

Kina
Mörk klädsel men nödvändigtvis inte slips.
Personal tilltalar ofta chefen med "boss", "manager" fast på kinesiska..

Med andra ord.
Disciplin är variabel med tiden och man får anpassa sig.

Bätsa 73
de
SM4ANQ
Ulf
 
ANQ:
"Östra Europa
Fortfarande ganska titelsjuka om man har doktorstitel om jag förstår rätt. Kan ha fel."

Stämmer. I Polen, som jag känner till lite, tituleras advokaten "Pani Mecenacie" (fru advokaten) och att bli du med någon kan ta tid. Men det håller på att luckras upp lite. Radioamatörer emellan blir det oftast "ty" (=du). Tur för mig eftersom grammatiken (som jag är urdålig på) blir lättare då.

Bästa bästa hälsningar tillbaka, Ulf.
 
Som jag sa innan Anders så finns det en tendens till att det spårar ur även här. Ska bli kul med ett eyeball och se ditt QTH och snacka lite om det ena och det andra om inte så gamla minnen!

Du lär se vilka som tar över och och för tråden vidare....:D
 
ANQ de BLI

Om jag inte minns fel var det förre (och legendariske) generaldirektören i Socialstyrelsen Bror Rexed, som i början på 60-talet genomförde DU-reformen på sitt ämbetsverk, som var ytterst traditionsbundet och befolkat av en mängd Medicinalråd, Byrådirektörer, och andra prominenta, mestadels herrar, med tryggt patriarkaliska titlar.
I folkmun och möjligen lite diskret på Socialstyrelsen, blev sedan Bror Rexed kallad Durex, ett utslag av folkhumorn man kunde ha räknat med...

73 Fredrik / sa0bli
 
Last edited:
När byttes "ni" mot "du"?
Hur länge har det varit vanligt att säga ”du” i stället för ”ni” till varandra?

”Du” började ersätta det artiga och formella ”ni” under studentrevolterna åren 1965 till 1975. Innan dess använde man ”ni” till vardags. De yngre "niade” de äldre, och man var ”ni” på arbetsplatsen. Det informella ”du” användes bara bland nära vänner, familjemedlemmar och barn.

Under 1960-talet ville många unga göra uppror mot professorernas makt på universiteten och mot föräldragenerationens stela samhälle. De krävde förnyelse och medinflytande, och för dem klingade ”ni” gammaldags. Inspirerade av arbetarklassens enklare umgängeston började studenterna säga ”du”, och bruket spred sig snabbt bland de yngre.

”Ni” försvann gradvis från de skandinaviska språken, men i till exempel Tyskland är artighetsformen fortfarande mycket vanlig.

Läst i tidningen "Historia"
 
Det är väl en stark förenkling om du-reformen. DN skriver t.ex om den så här. Just Bror Rexed och DN är väl de
som tillskrivs du-reformen och inte så mycket rebelliska ungdomar. Även Populär historia tillskriver bruket av
du snarare till arbetarrörelsen än till en upprorisk generation på 60-talet.
 
Last edited:
NKK,

Det är kanske de rebelliska ungdomarna från 60-talet som blivit pensionärer och nu håller teaterföreställningar på 80 m och repeatrarna idag då?

Jag var lite för ung då på den tiden 1968-rörelsen blommade ut för fullt. Minns dock husockupationerna här i Lund och snacket om allaktivitetshus m m. Började ganska fredligt och säkert med ett gott syfte men blev ju allt mer utflippat med minskad respekt för lagar och di äldre, di med hatt och käpp som var födda i en annan tid. Tur man klarade sig från att dras in i de gängen.

Det finns en dokumentärfilm från Lund som heter "Drömmarna på taket" i flera delar.
Den är riktigt sevärd och i studiesyfte det kan vara intressant att höra intervjuerna med de vanliga medborgarna i början av filmen och få en inblick i språkbruk och uppförande. Ordning och reda på den tiden. Tur man slapp bli förstörd av den moderna skolan.

Funderar på om vi mer ordentliga radioamatörer som inte svär som borstbindare på radion kanske borde börja tilltala varandra Ni på radio? -Har Ni hört något DX idag? Det låter väl inte fy skam eller vad tycker DU ...:)
 
Radiovänner!
Jag startade en tråd om uppförandekoder på amatörbanden, efter diverse "red herrings" med mycket intressanta funderingar och kommentarer, så har EQL sytt ihop det hela och drastiskt föreslagit en inverterad DU-reform; ja varför inte? Vi kan väl börja om från början.....
Herrn Ing. Geschäftsführer, Senior Advisor und Radio Amatören Anders Einfach
 
Utmärkt förslag Anders! Jag gillar folk som har humor och inte tar allt på blodigt allvar.

Men för att återgå till det egentliga ämnet så har IARU tagit fram en skrift som heter Etik och Trafikmetoder för Radioamatören. Den är översatt till svenska och finns att ladda ner från SSA, http://www.ssa.se/download/sektioner/utbildning/IARU_etik_2015.pdf Den bör läsas av alla.

Jag har läst den ett par gånger då den var helt ny och bläddrat i den någon gång senare. Å ena sidan är det kanske bra med tydliga trafikmetoder men å andra sidan undrar jag om det verkligen är nödvändigt att detaljreglera och standardisera vår radiotrafik så till den milda grad. I vissa fall är det befogat med trafikmetoder som t ex procedurerna vid månstuds, meteorscatter, DX-tafik och Pile ups. Utan någon styrning där hade det blivit full kaos. Så är det.

Inom det militära fick vi som var uttagna till signalister/telegrafister lära oss trafikmetoderna och syftet med dessa. Att radiotrafiken skulle avverkas effektivt och enhetligt samt på ett sätt att de enskilda operatörerna inte skulle röjas av den lede FI i öster och att förbanden inte skulle kunna följas på kartan när det omgrupperades. Några energiska radioamatörer blandade in sina egna egenheter som 73 och annat i de militära kryptomeddelanden. Något som inte uppskattades av övningsledningen.

Även inom maritim- och flygradio används trafikmetoder och det är också fullt begripligt. Utan trafikregler så blir det kaos.

När det gäller dåligt uppförande på banden, var vi nu drar gränsen för det, så innehåller nämnda skrift massor av goda råd hur man bör utöva amatörradio och bete sig och även bemöta de som medvetet försöker störa och jäklas eller har ett allt för begränsat ordförråd. Den målgrupp som skulle behöva läsa skriften mest är nog ganska onåbar och jag har svårt att tänka mig att de som med vilje anställer oreda på banden är intresserade av att ens bläddra igenom den snabbt. Andra som vill ha ordning och reda läser kanske och håller med i sak men undrar möjligen om det måste vara så högtravande reglerat ner i minsta lilla detalj. Hade det inte räckt med de tio raderna som fanns med i den gamla B:90.

Det finns ingen liknande "etik och trafikmetoder" för vad vi hör i vanlig rundradio och TV och inte heller vad vi hör på stan. Så frågan blir varför skall just radioamatörerna göra sig till och utmärka sig som någon sorts goda förebilder på hur det skall talas på amatörbanden och hur vi skall uppföra oss där.

Kanske de radiosamtal amatörer emellan vi hör på amatörbanden idag bara är en direkt spegelbild av verkligheten där utanför murarna, det vi dagligen hör och ser på TV med ett språkbruk som enligt de som föddes på 30-talet är förfärligt men som är fullt normalt för dagens tonåringar. Bara en fundering.
 
SM7EQL said:
Kanske de radiosamtal amatörer emellan vi hör på amatörbanden idag bara är en direkt spegelbild av verkligheten där utanför murarna, det vi dagligen hör och ser på TV med ett språkbruk som enligt de som föddes på 30-talet är förfärligt men som är fullt normalt för dagens tonåringar. Bara en fundering.
Click to expand...

Jag har slutat att lyssna på Morgonpasset i P3 på väg in till jobbet just på grund av språkbruket. Faktum är att reklamradiokanalerna sköter det bättre. Sitter jag i bilen och inte orkar starta Spotify med favoritlistan så blir det SR P1.
 
Och jag brukar numer lyssna till P4 för innehållet och trafikrapporterna under rusningstid...

....usch, nu börjar jag känna mossan växa på mig o_O
 
Och jag har slutat att lyssna på Täppas radio P1. P2 tilltalar mig inte. Den ungdomliga P3 klarar jag inte heller av och reklam och hurtfriska tramsande mängdpratare i närradion är jag närmast allergisk mot. P4 då, bor inte i Stockholm och behöver inte stressa. Ur led är tiden.
 
EQL de BLI m.fl

Vill ni höra "riktig" välgjord radio, så finns den att avnjuta på 198 kc (BBC Radio 4 på LV sändaren i Droitwich, samt två mindre sändare i längre norrut.
Varje morgon och kväll börjar/avslutar jag dagen med Radio 4. Rattar in en Racal Ra117 eller någon Harris och njuter. Med aktiv vertikal, högt läge och bra jordplan går Droitwich fram i alla väder...
BBC Radio Ulster på 1341 med mycket välgjorda musikprogram är också av mycket hög klass.
Finns alltså massor av njutbar radio, bara man vänder öronen åt rätt håll.

73 Fredrik/sa0bli
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top