Tillökning i familjen

Alltid trevligt med klassiska mottagare... när Tomten hälsar på i förtid.

DSCN3018.JPG

Jag har byggt om en RV7 med en Arduino + DDS så får man dels ställbar utväxling och slipper den lilla driften som finns. Kör dessutom på yttre nätaggregat så slipper man även den uppvärmningen. Man kan ju inte vara utan rör, så en T-4X funkar OK. :cool:
 
Den har gott sällskap i pensionärsklubben. Draken har jag suktat efter ända sedan jag såg den i en Elfa-katalog för 40 år sedan eller så. Denna är dessutom fullbestyckad med kristallfilter vilket är ett plus.
Jag har en KX3 och en Perseus som säkerligen objektivt är bättre, men jag gillar gammalt. Likaså är jag helt nöjd med min gamla och primitiva Icom ic-725.
 

Attachments

  • IMG_5899.jpeg
    IMG_5899.jpeg
    2,2 MB · Views: 21
Inte helt i bild: 725an, Sony icf 2010, icf 7600GR, en Sangeang i samma storlek samt en Grundig Satellit 650.
Det finns fortfarande plats för några mottagare till.
 
SM0AOM said:
R-7 och R-7A är trevliga mottagare, som är bra för sin tid.
Click to expand...
Jag tror du har svarat på detta tidigare, men mitt minne sviker mig. På vad sätt är en ”modern” mottagare bättre? Är det möjligheterna för digital behandling?
 
R-7 och TR-7 familjen använde en ganska primitiv form av frekvenssyntes med en
interpolationsoscillator, alltså VFO:n. Det är inte alldeles lätt att få en sådan spuriousfri med rimliga insatser,
i synnerhet inte i stora frekvensområden.

Sedan har både blandningsoscillatorer och blandare förbättrats åtskilligt sedan slutet av 70-talet.
 
Last edited:
Tack, det säger en del.
Vid tillfälle skall jag ställa en liknande fråga om syntesenheter jag plockat från en skrotad NMR-spektrometer.
 
SM0AOM said:
R-7 och TR-7 familjen använde en ganska primitiv form av frekvenssyntes med en
interpolationsoscillator, alltså VFO:n. Det är inte alldeles lätt att få en sådan spuriousfri med rimliga insatser,
i synnerhet inte i stora frekvensområden.
Click to expand...
Hur fungerar en sådan?
 
1702889815849.png
Den arbetar genom att addera PTO:n frekvens till 40 MHz, och sedan subtrahera denna frekvens från VCOns arbetsfrekvens. Skillnadsfrekvensen delas ner så att den hamnar nära 500 kHz och då ger delningstalet den stegvisa inställningen av VCO-frekvensen.

Sedan tvingar en fasdetektor in VCOn till rätt frekvens och fas.
När det inte finns någon förinställning av VCOn blir loop-filtrets och fasdetektorns dynamiska
egenskaper ganska kritiska för att undvika spurious-sidband.

Sådana här lösningar var ganska populära i syntesmottagarnas, t.ex. G3PDM m.fl., barndom, men övergavs när kraven på sidbandsbrus och spuriousundertryckning ökade.
 
Intressant lösning! PTO är alltså nån slags frisvängande oscillator, som tunas med vridkondensator och lämplig utväxling mot vredet?
Menar du att spuriosproblemet är en konsekvens av mosättning mellan brett låsområde och begränsad loopbandbredd?
En förinställning av VCO:n som spänning som funktion av band/delningstal fanns alltså inte?
Att ha en VCO som går över hela 48-78 MHz är väl inte heller helt optimalt ur fasbrus- och spurios-synpunkt.
 
PTO:n är som namnet antyder permeabilitetsavstämd, och
en förskjutbar järnpulverkärna sköter induktansändringen.

Att göra en VCO med stort frekvensområde, denna har ett 30 MHz band indelat i två
delband på 15 MHz styck, ställer stora krav på hur loop-filtret och hela uppbyggnaden är gjord.

Det behövs bara några mikrovolt brus eller obehöriga signaler på ledningen till avstämningsdioderna
för att få fasmodulering av utsignalen. Säg att man har 15 MHz variation med 10 V ändring, då blir
VCOns bidrag till slingförstärkningen Kv= 15000000/10 Hz per volt, så en mikrovolt ger en momentan frekvensdeviation på 1,5 Hz vilket är mycket när det gäller en sådan signal.
 
Jag försökte få en TR7 tillräckligt bra för att vara MF efter en 2m converter på 90-talet. Blandaren byttes till 23 dBm-version och LO ökades i motsvarande grad. När klubbstationen några km bort var igång så klarade sig nivåerna i RX men det var sidbandsbrus. Försök att justera loopfilter gav inte bättre resultat. Min gamla Yaesu FR-dx-400 klarade inte nivåerna lika bra men dränkte inte andra stationer i brus.

På sändarsidan har jag noterat att nycklingen startar sändaren innan antennreläet drar. Nycklingen startar och stoppar kristalloscillator på MF. Start är naturligt långsam, kristallens Q begränsar den. Stopp bryter matningen momentant, så det knäpper. En konding med litet motstånd i serie sänker drivspänningen långsamt. Jag har börjat på koppling som förreglar nycklingen med antennreläet, men inte klart. Riggen används inte längre...
För SSB har jag kopplat om så DRIVE är aktivt, dvs förstärkningen i MF. Med en enkel diodbegränsare på LF blir det en primitiv processor. Dioderna sitter helt enkelt mellan jord och löparen på MIC GAIN-potten.

Filteromkopplingen tyckte jag var ologisk, från breda till smala CW-filtret var det två knapptryckningar. Det är enkelt att flytta ett par trådar så vänster filterknapp blir AM-filter, höger breda CW-filtret och båda smala CW-filtret. Filtren är nog svårare att flytta, tur de kopplas om med diodswitchar.
/Jan
 
Sidbandsbruset i TR-7, i synnerhet de tidiga, låg på -115 dBc/Hz eller lite sämre.

Detta ger en tvåsignaldynamik av i häraden 90 dB i en SSB-bandbredd
och det är för lite när man har starka grannar på 144 MHz.

90 dB över kTB motsvarar -50 dBm och när man riktar antennerna mot varandra blir det lätt mer. Rörbestyckade apparater kunde vara 20-30 dB bättre.
 
SM4HFI said:
Jag försökte få en TR7 tillräckligt bra för att vara MF efter en 2m converter på 90-talet. Blandaren byttes till 23 dBm-version och LO ökades i motsvarande grad. När klubbstationen några km bort var igång så klarade sig nivåerna i RX men det var sidbandsbrus. Försök att justera loopfilter gav inte bättre resultat. Min gamla Yaesu FR-dx-400 klarade inte nivåerna lika bra men dränkte inte andra stationer i brus.

På sändarsidan har jag noterat att nycklingen startar sändaren innan antennreläet drar. Nycklingen startar och stoppar kristalloscillator på MF. Start är naturligt långsam, kristallens Q begränsar den. Stopp bryter matningen momentant, så det knäpper. En konding med litet motstånd i serie sänker drivspänningen långsamt. Jag har börjat på koppling som förreglar nycklingen med antennreläet, men inte klart. Riggen används inte längre...
För SSB har jag kopplat om så DRIVE är aktivt, dvs förstärkningen i MF. Med en enkel diodbegränsare på LF blir det en primitiv processor. Dioderna sitter helt enkelt mellan jord och löparen på MIC GAIN-potten.

Filteromkopplingen tyckte jag var ologisk, från breda till smala CW-filtret var det två knapptryckningar. Det är enkelt att flytta ett par trådar så vänster filterknapp blir AM-filter, höger breda CW-filtret och båda smala CW-filtret. Filtren är nog svårare att flytta, tur de kopplas om med diodswitchar.
/Jan
Click to expand...
Min IC-735 hade kraftiga nyckelknäppar upp till 2,5 kHz under bärvågen, men inga över i frekvens. Man nycklade kristalloscillatorn i MF och signalen gick genom SSB-filtret. Jag ändrade signalvägen så att bärvågen alltid gick genom 250 Hz CW-filtret i telegrafisändningsläge. Då blev det tyst. Det var lättare förr med diskreta komponenter och diodlogik.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top