Tillverkning av telegrafnycklar

S

SA0BUX

Old Member
Antagligen använde man mera handverktyg och filade och sågade för hand.
Svarvade gjorde man säkert medans frästekniken kanske låg lite längre fram.
 
Trevliga filmer och ett gott hantverk med enkla maskiner. Det finns många filmer på Youtube som visar hur man arbetade i verkstäder förr i tiden. Med serietillverkning och smarta jiggar och andra hjälpmedel gick det undan.

Upp till fyra dagar att tillverka nyckeln stod det i slutet. Mycket av den tiden bedömer jag vara ställtid och kontrollmätningar m m. Det gäller att ha gott om tid som pensionär. Snyggt jobbat med lättringen av ställskruvarna och allt avfasningsjobbet med skarpa verktyg. Kul att se när detaljerna växer fram på det sättet!

För inte så många år sedan besökte jag en fabrik i Kina som tillverkade koaxialkontakter där maskinparken var helt manuell och tämligen gammalmodig. Stångämnen kom in i ena änden av en flera hundra meter lång lokal och längs denna stod maskinerna uppställda i liner med hundratals arbetare på träpallar som gjorde ett eller två moment per maskin. Den ene kapade och skickade vidare som borrade ur ämnet osv. Med kopieringssvarvar gick arbetet i ett ruskigt tempo och man kan tänka sig att det var ungefär så serietillverkning gick till även i Sverige då LM-nycklarna tillverkades om än i betydligt mindre skala och lugnare tempo så klart.

Någonstans har jag sett bilder från LM:s verkstäder för nyckeltillverkning men kommer inte ihåg var...
 
Trevliga filmer och vackra nycklar, tänk om stilen på CW:n var lika snygg som alla nycklar ute hos alla ägare...:D
 
Önskar jag kunde se det, men med mitt mobila bredband tar det ung. 2 veckor att ladda ner :mad:

Med tanke på din comment Bjarne:

De flesta har denna stående på bordet som man hade tidigare. Dess rätta montering (som bl.a. försvaret använde) var under bordet! I rät linje mot din armbåge/underarm. Detta gör det betydligt lättsammare att manipulera, mindre tröttsamt och ger mer distinkt känsla. Blir helt enkelt bättre telegrafi, inte så "släpande" som en bordsställd nyckel ger. Nackdelen är att man inte kan se den vackra nyckeln.

Jag har min i en kraftig stålplåtskåpa vilken trängs in i ett fäste under bordet och ger en riktigt stabil känsla, ut ur kåpan sticker bara armen c:a 4 cm med knoppen. ;) Synd på så rara ärter, då den blir helt gömd.

Svårt att använda en sån här klenod i t.ex. "portabelläge", men det går. Jag har en stabil låda/rack(grov fanèrlåda) där jag skruvat fast pumpen på taket s.a.s. lådan har en höjd såpass att den kan stå på marken och ge den eftersträvansvärda vinkeln mot underarmen / armbågen. Om jag sitter i en vanlig campingstol - Men det är säkert överkurs, då det finns små fina keys för ändamålet.:cool:

Min absolut egna uppfattning efter 57 års användande av div. handpumpar är att det skall absolut vara spiralfjäder i det justerbara trycket och helst inte den senare bladfjädern, vilken massproducerades bl.a. av ett jämtländskt företag och salufördes av min gode vän ATX under namnet "Rex" eller "the Swedish key". Den är användbar men inte jämförbar.

73 / Uffe
 
Last edited:
the Swedish Key.
Varför skall det absolut vara en spiralfjäder? Kan du utveckla det lite, Uffe.
Trevlig helg
 
Jag har ett 50-tal nycklar i min samling. De flesta ganska små och enkla i sitt utförande. Både med spiralfjäder och bladfjäder. Min uppfattning är också att de med spiralfjäder känns bättre. Nycklarna med bladfjäder känns sega medan de med spiralfjäder känns snabbare.

Upphängningen och lagringen av nyckelarmen är också en viktig parameter. Minsta lilla friktion här gör nyckelrörelserna segare. En annan viktig komponent är kontaktfjädern som tillsammans med träplattan påverkar hur nyckeln "svarar". På den punkten märker jag stor skillnad mellan mina nycklar. Vissa känns allmänt tröga medan andra känns snabba och lättkörda.

Det finns stor skillnad även på olika modeller av Öller och LM-nycklar. De LM med lång arm känns i regel bättre än de kortarmade Öller-nycklarna. Men de kortarmade är lättare att köra snabbt med. De långarmade ger en skönare känsla i lägre takter upp till promenadtakt kring 80-100 tecken per minut.

Jag har två Öller av exakt samma modell. Utförandet är helt identiskt. Den ena nyckeln känns snabb och svarar bra medan den andra är betydligt segare. Kan bero på materialvalet i kontaktfjädern.

Sedan finns ju LM med basplatta i marmor. Någon sådan har jag inte i min samling än men jag har provat flera och de svarar bra och är allmänt lättkörda. Sannolikt beroende på att de olika detaljerna som är fastskruvade i marmorblocket inte sviktar som i fallet med träplatta. Trä är trots allt mjukare och har större dämpning än hårda material.

Underlaget är också av betydelse. Ett rejält tungt bord där nyckeln är hårt fastskruvad ger ett bättre mer distinkt svar än en lös nyckel. Många saker som kan påverka.

Vad är andras erfarenheter om det här?
 
Last edited:
Har själv bara fyra stycken straight keys, Lennart petterssons swedish key på träplatta, samma modell i militärt utförande (Tc 15223) med hårdare material än mässing och hårdare platta i pertinax, en tredje nyckel som använts i något flygplan då man hade telegrafister ombord även den med bladfjäder och pertinaxplatta och en kinesisk militärnyckel från 60-talet med kort arm i ett utförande som inte medger telegrafering av svenskt militärt utförande.

Bengts iakttagelser kan jag skriva under på när det gäller seghet/snabbhet i förhållande till materialet. Det samma gäller vilket underlag/bord nyckeln står på och om den sitter fast eller den står löst, hur tung den är och om man kan telegrafera utan att behöva hålla fast den med andra handen.

Jag har märkt att det är lättare att sända snabbare och renare med något större glipa mellan stift och kontaktblecket på armen, handleden måste då göra lite större svep upp/ner men det är inte alls lika besvärligt som att sända med fingertopparna på knoppen som krävs med den kinesiska nyckeln.

Nåja, tråden gällde ju tillverkning av nycklar. Jag har bara tillverkat en "nyckel" själv och det är en kniv/sideswiper/cootie. Det är den typen av "nyckel" som ger minsta möjliga ansträngning vid telegrafering men kräver lite teknik. Hade hemskt gärna vilja prova en vibroplex vilken lär vara något av det svåraste att köra snygg telegrafi med.

Någon som provat bygga en straight key eller har synpunkter på hur glipan mellan stiftet och armen har för betydelse vid telegraferandet?
 
Last edited:
Det enskilt viktigaste är nog rätt avslappnad fattning av nyckelarmen samt rätt vinkel mellan över- och underarm.
Svårigheterna att sända korrekt utformad telegrafi ökar dramatiskt ifall man inte följer detta.

Har själv monterat min LME-nyckel på en höj- och sänkbar platta under radiobordet à la telegrafisalen i det militära
och då blev det betydligt mindre ansträngt jämfört med att ha nyckeln uppe på bordsskivan.

Håller i någon mån med de som anser att spiralfjäder är bättre;
tycker att bladfjädernycklarna känns något stummare än de spetslagrade och spiralfjädrade LME och
Öllernycklarna.

Något som jag har lite svårt för är de amerikanska och brittiska nycklarna med platt knopp samt kort nyckelarm.
Det känns inte naturligt att sända på det viset.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
FBJ skrev; "Nåja, tråden gällde ju tillverkning av nycklar...."

Jo, när det gäller tillverkning och verkstadsarbete så vet vi som regelbundet använder körnare att underlaget har stor betydelse för hur körnslaget/hammaren skall svara. Det är skillnad på en mjuk gummimatta som underlag och ett stumt smidesstäd. Säkerligen samma principer som gäller för hur telegrafnycklar svarar och upplevs.
 
Det var förklarande med körnaren som exempel.
Själv lärde jag mig Tgf vid FSS/F14 och kör nu med en Begali Spark handpump som jag gillar starkt. Den är monterad som i tgf-salen och jag känner mig "hemma" med både sittställning och nyckel. Jag har har haft en bladfjädrad nyckel som jag saknar just nu men jag kan inte påminna mig någon skillnad alls mellan de tre typerna.
Sen att jag önskar mig en Begali Blade och en Begali Intrepid får väl stå mellan mig och tomten när han nu kommer.
 
Min första nyckel var en Ra200-nyckel som såldes på Försvarets Överskottslager 1968. Den kostade 5 kronor då och det fanns en hel pall sådana. (Skulle ha köpt hela pallen).

Den användes under telegrafiutbildningen hemma och på klubben och därefter flera år som amatör. I lumpen på S2 i Karlsborg 1972 fick jag för första gången prova på kronans nyckel som var monterad under bordet och den kändes betydligt bättre än Ra200 nyckeln.

Långt senare fick jag tag på min första stora LM-nyckel med lång arm och nu började det likna något. Stor skillnad igen.

Nu tror jag att mycket av det här är bedömningar som är svåra att ta på. Dels tar det en stund att vänja sig vid en ny nyckel på samma sätt som en ny bil kan kännas lite konstig i början. Vi behöver köra in oss innan det går att dra några säkra slutsatser som egentligen bara kan baseras på tidigare erfarenheter vilka snabbt glöms bort eller suddas ut.

Vidare tror jag att allt det här med telegrafinycklar är som musikinstrument. Många snarlika instrument känns och hörs lika för de som är nybörjare medan de som ägnat halva livet eller mer åt att spela har lättare att höra skillnad och upptäcka nyanserna.

För att kunna bedöma en telegrafinyckels kvalitet och svar så behövs olika referenser som dessförinnan rangordnats på något sätt. Efter utseende, utförande, ytbehandling, materialval och mycket mer. För att kunna rangordna dom krävs lång erfarenhet och en medvetenhet om vilka skillnaderna är och varför en nyckel känns som den känns. Så tror jag det hänger samman.
 
Liknelsen mellan telegrafnycklar och musikinstrument känns väldigt relevant.

På avstånd ser en billig gitarr och t.ex. en Georg Bolin eller en CF Martin precis likadana ut,
men i händerna på en duktig musikant blir det en helt annan spelupplevelse och ljudbild.
Det är en närmast andaktsfull upplevelse att lyssna till XYL (bakgrund som musiklärare) trakterande
sin Bolin.

Nästan i klass med telegrafi från t.ex. en Öller i händerna på en yrkesman...


73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top