Senast för två veckor sedan satt jag bredvid en av Sveriges mest kända affärsadvokater på Stockholms Handelskammares julmiddag. Efter att vi inledde med att prata allmänt om näringslivet tog jag mod till mig och berättade om amatörradio som min nya hobby. Advokaten sken genast upp och berättade att han i sin ungdom arbetat mycket med radio och bekände att hans enda kriminella handling i livet var att sända piratradio. Så hade vi med ens en mycket intim dialog. Medges dock att han passerat 70 år och att jag inte hittat någon yngre förmåga med samma intresse ännu
Du har observerat ett sedan länge känt faktum; att det finns "radioamatörer och radioamatörer".
Den advokat som du mötte var en representant för den kategori vilken var ganska påtaglig under på 60- och 70-talen, och som älskade att höra sina egna röster men inte lika mycket att syssla med tvåvägskommunikation. De flesta sådana gick vidare till företeelser som närradio, men gruppen finns också representerad bland de som håller hov i ringarna på 80 m.
"Piratradio" hade en viss dragningskraft under de radikala 60 och 70-talen. Utövarna ville utmana etablissemanget och radiomonopolet, samt kittlades åtskilligt av att det ocskå var förbjudet. De allra flesta fann andra utlopp för sin kreativitet och blev till sist "aktade män i samhället".
Dessutom såg samhället väldigt annorlunda ut vid den här tiden, Sverige var en avkrok där det rådde ganska konstant nyhetstorka, och det behövdes inte mycket för att "sticka ut".
Radioamatörer var något ganska exklusivt, "
vem som helst blev inte radioamatör", vilket också var meningen.
Ett av de mer talande exemplen var brödraparet Figaro vilka gjorde rubriker i början av 1950-talet med att sända grammofonmusik på 80 m med användning av den självtagna anropssignalen "SM3 'Black Peter'" Detta blev kvällstidningsstoff i flera månader medan Telegrafverket, SÄPO, militären samt "frivilliga pejlare" letade efter dem i stort sett hela Sverige norr om Dalälven.
Man ansåg inom statsmakterna att det inte kunde uteslutas att man sända kodade meddelanden "till främmande makt", något som kom ur spionjakterna under kriget och det tidiga 50-talet. Det blev därför angeläget att få fast dem.
I mitten av 1952 lyckades man dock hitta "Black Peter" efter stora ansträngningar.
I synnerhet de sista styckena i artikeln återspeglar "tidsandan" i "det till tänderna beväpnade folkhemmet".
2018 gjordes en fotoutställning på Västerbottens Museum om bröderna, och även en kortfilm vilken sändes i SVT. Den kan ännu ses på denna web-plats:
https://www.helenawikstrom.com/radio-black-peter
Sammantaget har synen på radioamatörer hos både makthavare och "publikum" nog svängt från att vara den, ehuru lätt udda, elit vi är tänkta att vara;
till att endast vara "kufar, som "
lagerledere Marve Fleksnes LA8PV".
Detta har sannolikt haft en viss inverkan på dagens svårigheter att rekrytera unga till hobbyn.
