Titelbortläggning...

Det ska jag komma i håg, så att jag hälsar "God dag, överingenjör Markström" nästa gång vi ses.

För övrigt är väl överingenjör en titel som gavs inom statliga myndigheter till en anställd som var framstående inom sitt tekniska område.
 
Jag har råkat på "överingenjörer" på privata företag under 80-talet.
En projektledare på Philips hade detta på visitkortet.

1689012831105.png

Även S M Eriksson SM5PJ på Standard Radio, som dock hade gått i pension när jag blivit yrkesverksam var överingenjör.

1689013343144.png


1689013571107.png
 
Hur skulle ni översätta amerikanska ingenjörstitlar med diverse prefix som, junior, senior, staff, senior staff, principal, principal staff, distinguished samt engineering fellow, eller fellow of the engineering staff? De två sista har inte engineer efter sig.
Känner att "över" inte räcker till ;)
 
1689104485405.png

"Job title" systemet i USA har fått en inflatorisk tendens.

Ett, kanske inte helt allvarligt menat, försök att systematisera:

junior = unge civ.ing. Spoling
senior = Spoling med en handfull års erfarenhet
staff = har någon form av enklare arbetsledande funktion,
senior staff = civ.ing. Luring med 10-20 års erfarenhet
principal = gruppchef oavsett erfarenhet
principal staff = gruppchef med längre erfarenhet
distinguished = specialist med unika kunskaper och 25-30 års erfarenhet
engineering fellow = generalisten Luring med 40 års erfarenhet
fellow of the engineering staff = specialist eller generalist med verksamhetskritiska färdigheter eller kunskaper.
Får i princip syssla med det som den tycker är roligt

"U.p.a."
 
Last edited:
Jo, Tyskland är tämligen oslagbart i denna speciella tävlingsgren. Jag var under en period Kansliråd i Regeringskansliet (UD), en inte alltför hög position. Men på tyska var min titel då i a f Oberregierungsrat, vilket på något sätt tycktes ge sken av "statsministerns högra hand". :D

En kollega i rummet intill var Ministerialdirigent, något högre, även om jag nu inte minns den svenska titeln. Han var förmodligen lika nöjd med sin tyska som jag.
 
Last edited:
Japp, kansliråd är en bra titel men nu är det CEO som gäller och vart tog alla våra byrådirektörer vägen?
//QRP
 
En tyskspråkig tidigare kollega kunde utveckla tysk ledningsfilosofi
i diskussionsgruppen "Deutsche Kultur für Alle", DKfA*

DER UNTERSCHIED ZWISCHEN LEITUNG UND FÜHRUNG​

Es gibt fundamentale Unterschiede zwischen den Begrifflichkeit der Leitung und Führung. Ein Leiter hat alleine aufgrund seiner ihm zugesprochenen Position eine gewisse Machtstellung, die er nutzen kann, um seine Pflichten zu erfüllen. Da Führung als Beeinflussung des Verhaltens beschrieben wird, ist es notwendig, dass die Geführten Personen diese Beeinflussung akzeptieren. Denn ohne diese Akzeptanz wird eine nachhaltige Beeinflussung und darauf aufbauende Verhaltensanpassung vermutlich scheitern.

1689107773601.png

* Inläggen kunde inledas med "Genossen!" och avslutas med
"Mit vorzüglicher Hochachtung"

Tyskland var inte bara stort i titlar, utan författaren Hans Helmut Kirst
noterade i "Fabrik der Offiziere" att "Das Dritte Reich war im Gesang groß".

Tyskar och titlar kan vara ganska underhållande, minns dock inte ifall tysklektorn på högstadiet Frau Dr. Roberts gick in på saken i närmare detalj, förutom att framhålla vikten att tilltala vuxna med "Sie", "Herr" och "Frau", och också med "Doktor" ifall en sådan titel förelåg.

Sedan kom väl tyskans underhållningsvärde att falla en del i glömska, tills jag för ett 20-tal år sedan hittade "Die Abenteuer der braven Soldaten Schwejk im Weltkrieg" på en loppis, och fann hur pregnant militära stolligheter kunde uttryckas på kaserngårdarnas förlovade språk;
den k.u.k*. österrikisk-ungerska härens uttryckssätt förmedlat i den store Jaroslav Haseks prosa:

"Schwejk schritt geradewegs auf Oberleutnant Lukasch zu: »Melde gehorsamst ,Herr Oberlajtnant Kompanieordonnanz Schwejk bittet um weitere Befehle. Melde gehorsamst, Herr Oberlajtnant, daß ich Sie schon im Stabswaggon gesucht hab"...

*"Kaiserlich und Königlich", mellankrigsförfattaren Robert Musil myntade uttrycket "Kakanien" för den Habsburgska dubbelmonarkin i sin berömda satir "Der Mann ohne Eigenschaften" ("Mannen utan egenskaper" i svensk översättning)

Beträffande "Oberregierungsrats" och "Ministerialdirigents" platser i näringskedjan ger tyska Wikipedia denna upplysningar:

1689146078381.png


Det tyska rang- och titelsystemet är inrotat och förgrenat samt vilar på en solid preussisk tradition. För många år sedan fick jag det förklarat av en historiker att det sammanhängde med hur social skiktning och överhetens makt projiceras och utövas i olika kulturer.

Länder som Tyskland och USA utöver makt via symboler och direkta hotelser, där statstjänstemän, poliser och militärer ska inge respekt och se hotfulla ut, medan i länder som Sverige och i synnerhet Storbritannien ehuru lika mycket klassamhällen bakom kulisserna, makten utövas mer diskret och subtilt.

Medan jag fanns på RHk så var min tjänstetitel "e.o. ingenjör i lgr F25:12", hade jag, "Gud Förbjude", också haft personalansvar hade jag blivit Byrådirektör. Min närmaste chef var Avdelningsdirektör.

En av mina tyska kontakter genom ITU var Fernmeldeoberinspektor bei Oberpostdirektion Hamburg Dr. Klaus Malina vilken hade liknande arbetsuppgifter som jag hemma, Hans chef var Fernmeldeoberamtsrat.

Vid ett besök på Norddeich Radio med vidhängande "Überseesendefunkstelle Elmshorn", grovt motsvarande Grimeton, blev jag presenterad som "Herr Oberingenieur" för hans chef, för vilken personalen närmast slog i hop klackarna inför när han gick fram i korridorerna. Antagligen hade Dr. Malina uppfattningen att man behövde ha någon form av ledande befattning för att delta i ITU-möten.
 
Last edited:
Man kan även fundera lite över språkets roll i "nationalkaraktärerna".
I Tyskland så intar "Bier" en central roll, och förhållandet till ölet
tillmäts en sådan vikt att det ingår i uråldrig lagstiftning, "Reinheitsgebot".

Det går då att betrakta frågan varför något så viktigt inte har ett mer
kommandouttalsmässigt namn, utan det ganska mjuka och lite intetsägande "Bier".

I ett radiokåseri i början av 70-talet utbredde sig "en annan känd närking", journalisten och författaren Torsten Ehrenmark i ämnet, och utgick från Goethes sista ord "Mehr Licht".
Han menade att en törstig Goethe lika gärna kunde ha sagt "Mehr Bier", men att eftervärlden inte tyckt att detta varit tillräckligt. "Geheimerådsfähigt" för att utgöra eftermäle. :)
 
Som "diplomerad" bryggeribesökare hos bryggeriet Bock auf Kneitinger i Regensburg under tiden jag då och då arbetade i Tyskland (fick en ordentlig rundvandring med grundläggande bryggerikunskaper vid besöket och ett diplom efteråt) beskrev guiden hur tyskarna bryggde öl på vad som helst som kunde resultera i ett rus, inklusive sådant som man inte vaknade från intill dess att renhetslagarna infördes för att få stopp på vansinnet. I begynnelsen visste man inte vad som orsakade jäsningen, bara att det var en fördel om bryggerierna låg i närheten av bagerierna. Men så upptäcktes jästens inverkan och lokaliseringen bredvid bagerierna var inte så noga.

I slutet av odlingsäsongen skulle man ha druckit upp all kvarvarande öl från föregående år. Detta åtgärdas högtidligen med att
borgmästaren med en klubba symboliskt slår av korken på en förra årets öltunna. Sedan vidtar uppdrickandet under ordnade former.
Med bompa-bompa orkester och allt. Jag var i München vid ett tillfälle och kunde se paraderna vid Oktoberfesten och beskåda hur byar alla kom dragandes i sina respektive folkdräkter, häst och vagn mfl. Tysk TV visade det högtidliga kork-avslagandet inför en förväntansfull och förmodligen törstig publik.

I Regensburg finns en ölservering "Dombrowskis" som ligger precis bredvid Domen. Där kunde man en dag i veckan beställa en Bier och singla slant. Kom rätt sida upp betalade man inget. Kom fel sida upp betalade man ordinarie pris. Stället hade ganska många besökare de kvällar då dessa betalningsvillkor gällde.
 
Man kan ju fundera lite på hur olika språk har utvecklats efter behov av funktion

Tyskan är ju kommando språket.
Italienskan är romantiken och kärlekens språk.
Amerikanska är skrytandets språk.
Finska är tigandets språk.
Ryska är svordomarnas och förolämpningarnas språk.

Ni får gärna fylla på med flera betraktelser...
 
Gick en elektronikkurs på John Deere's utbildningscenter i Mannheim för några år sedan. Kursledare Herr Wolfgang Koempel fick ett gott öga till mig, då det visade sig att vi båda var radioamatörer, men, han blev bedrövad och slog med armarna då jag inte kunde förklara fenomenet varför en magnet faller långsammare i ett kopparrör än i fria luften :D
 
Ett svar som nog hade fallit Herr Koempel i smaken hade varit:

"Gemäß der Energieprinzip und Lenz'sche Gesetz wird ein Strom daß eines Magnetfeld geschafft, deren Richtung der Gravitationskraft an der Magnet entgegnet, im Kupferrohr induziert"

Tyskan är ju kommando språket.
Italienskan är romantiken och kärlekens språk.
Amerikanska är skrytandets språk.
Finska är tigandets språk.
Ryska är svordomarnas och förolämpningarnas språk

Franskan är upplysningsfilosofernas och diplomaternas språk
Grekiskan är tidiga tänkares och lakoniska kommentarers språk
«Καλά, τότε θα παλέψουμε στη σκιά...» "Gott, då får vi strida i skuggan..."*
Engelskan är sjöfararnas och industrialisternas språk
Latinet är kyrkans och de lärdas språk

* Sagt av vem?
 
Lettiskan måste vara lingvisternas språk. Grammatiken får tyskans påstått svåra grammatik att skämmas, och får en svensk elev med skolgång påbörjad under 1960-talet att blekna vid första kontakten. Sen inser man att det är närmast som en sorts matematik, med allmängiltiga formler som styr hur orden böjs, och då blir det faktiskt kul... tills man inser att även här finns en mängd roliga undantag som måste hanteras. Men till skillnad från engelsk grammatik, som är en sorts förteckning över alla undantag och specialfall, är den lettiska grammatiken en äkta regelbok, med ett specialkapitel för undantagen.

Svenska är inte rent allmänt ett lätt språk att lära sig på riktigt; det är fullt av specialfall och underliga stavningsregler (att stava sj-ljudet på 7 olika sätt i stället för med ett š är ju helt vansinnigt) och det finns en ordrikedom där det är lätt att gå fel i ordens "grundvärden" och därmed är det svårt att bli "integrerad" som "språklig svensk".

Att vårt "kynne" har lätt att anamma anpassningar för att inte reta upp folk (PK-språk) är en annan sak, tycker jag; det är mer nån form av mesighet än ett språkfenomen. Den som anser att man måste ändra "resande" till "resenärer" på grund av att det finns nån form av lokal vana att tala om kringresande folkgrupper på ett visst sätt, har en del att svara för, tycker jag. Det finns ingen enskild grupp som äger svenskan som språk. Den som vill ta illa upp kommer att göra det, oavsett hur den som använder ett visst ord tänker när han/hon säger det.
 
Back
Top