Vad är det för matematik som SSA är rädda för?

SM0KBW

Well-Known Member
På videon som nämndes i föregående tråd talas det återigen om
att man bara ska behöva grundskolematematik för att ta cert.


Vad är det då för hemskt som kommer på gymnasiet?

LIte statistik - lösa 2:a gradsekvationer med hjälp av formel är
väl ändå inte oöverkommligt att lära sig?
 
För grundskolan anger skolverket kunskapskraven:

Eleven kan lösa olika problem i bekanta situationer på ett väl fungerande sätt genom att välja och använda strategier och metoder med god anpassning till problemets karaktär samt formulera enkla matematiska modeller som kan tillämpas i sammanhanget. Eleven för välutvecklade och väl underbyggda resonemang om tillvägagångssätt och om resultatens rimlighet i förhållande till problemsituationen samt kan ge förslag på alternativa tillvägagångssätt.
Eleven har mycket goda kunskaper om matematiska begrepp och visar det genom att använda dem i nya sammanhang på ett väl fungerande sätt. Eleven kan även beskriva olika begrepp med hjälp av matematiska uttrycksformer på ett väl fungerande sätt. I beskrivningarna kan eleven växla mellan olika uttrycksformer samt föra välutvecklade resonemang kring hur begreppen relaterar till varandra.
Eleven kan välja och använda ändamålsenliga och effektiva matematiska metoder med god anpassning till sammanhanget för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter inom aritmetik, algebra, geometri, sannolikhet, statistik samt samband och förändring med mycket gott resultat.
Eleven kan redogöra för och samtala om tillvägagångssätt på ett ändamålsenligt och effektivt sätt och använder då symboler, algebraiska uttryck, formler, grafer, funktioner och andra matematiska uttrycksformer med god anpassning till syfte och sammanhang. I redovisningar och diskussioner för och följer eleven matematiska resonemang genom att framföra och bemöta matematiska argument på ett sätt som för resonemangen framåt och fördjupar eller breddar dem.


Följande anges som Centralt innehåll:

  • Reella tal och deras egenskaper samt deras användning i vardagliga och matematiska situationer.
  • Talsystemets utveckling från naturliga tal till reella tal. Metoder för beräkningar som använts i olika historiska och kulturella sammanhang.
  • Potensform för att uttrycka små och stora tal samt användning av prefix.
  • Centrala metoder för beräkningar med tal i bråk- och decimalform vid överslagsräkning, huvudräkning samt vid beräkningar med skriftliga metoder och digital teknik. Metodernas användning i olika situationer.
  • Rimlighetsbedömning vid uppskattningar och beräkningar i vardagliga och matematiska situationer och inom andra ämnesområden.
  • Innebörden av variabelbegreppet och dess användning i algebraiska uttryck, formler och ekvationer.
  • Algebraiska uttryck, formler och ekvationer i situationer som är relevanta för eleven.
  • Metoder för ekvationslösning.
  • Geometriska objekt och deras inbördes relationer. Geometriska egenskaper hos dessa objekt.
  • Avbildning och konstruktion av geometriska objekt. Skala vid förminskning och förstoring av två- och tredimensionella objekt.
  • Likformighet och symmetri i planet.
  • Metoder för beräkning av area, omkrets och volym hos geometriska objekt, samt enhetsbyten i samband med detta.
  • Geometriska satser och formler och behovet av argumentation för deras giltighet.
  • Likformig sannolikhet och metoder för att beräkna sannolikheten i vardagliga situationer.
  • Hur kombinatoriska principer kan användas i enkla vardagliga och matematiska problem.
  • Tabeller, diagram och grafer samt hur de kan tolkas och användas för att beskriva resultat av egna och andras undersökningar, till exempel med hjälp av digitala verktyg. Hur lägesmått och spridningsmått kan användas för bedömning av resultat vid statistiska undersökningar.
  • Bedömningar av risker och chanser utifrån statistiskt material.
  • Procent för att uttrycka förändring och förändringsfaktor samt beräkningar med procent i vardagliga situationer och i situationer inom olika ämnesområden.
  • Funktioner och räta linjens ekvation. Hur funktioner kan användas för att undersöka förändring, förändringstakt och andra samband.
  • Strategier för problemlösning i vardagliga situationer och inom olika ämnesområden samt värdering av valda strategier och metoder.
  • Matematisk formulering av frågeställningar utifrån vardagliga situationer och olika ämnesområden.
  • Enkla matematiska modeller och hur de kan användas i olika situationer.


Dessa kunskaper torde utgöra en god grund för vidare användning av matematik och matematiskt tänkande i resten av livet och därmed också för en amatörradioutbildning.

Sedan måste det vara uppenbart för envar att man använder dessa grunder för att att utföra radiotekniska/elektroniska beräkningar i vårt fall och för att utföra familjeekonomiska beräkningar i andra fall eller för att bestämma hur mycket frukost 300 scouter behöver i ytterligare ett annat fall.

Det verkar som att man förväntar sig att ingen ytterligare matematisk inlärning skall vara nödvändig i en amatörradioutbildning. Var har man fått den idén ifrån? Om man inte får lära sig nya saker under livet vart är vi då på väg?
 
JAB skrev; "Det verkar som att man förväntar sig att ingen ytterligare matematisk inlärning skall vara nödvändig i en amatörradioutbildning. Var har man fått den idén ifrån? Om man inte får lära sig nya saker under livet vart är vi då på väg?"


Det är väl just detta som ibland blir lite märkligt i diskussionerna vi för här på forumen. En del elever ser kraven och amatörradioutbildningen som ett nödvändigt ont nästan som ett straff i stället för just en värdefull utbildning som har ett uttalat syfte. Ett viktigt steg på vägen och en introduktion av radiotekniken och elläran för att sedan komma vidare för egen maskin och få större utbyte av hobbyn. Men kanske finns inte drivkraften och motivationen på samma sätt som förr och om man är uttalat ointresserad av det tekniska så upplevs så klart matematiken som ett onödigt hinder.

Det borde även ligga i klubbarnas intresse att se till att nya radioamatörer får en så god utbildning som möjligt och inte bara fokusera på att lära ut hur provfrågorna skall besvaras. Dvs att erbjuda längre kurser med ett bredare innehåll än bara den delmängd som proven omfattar.

Under alla de år jag var involverad i provförrättningsverksamheten i SSA noterade jag att det fanns gott om kandidater som klarade proven men ändå inte förstod hur saker och ting hängde samman. Dvs om samma fråga hade formulerats på ett något annorlunda sätt än övningsproven så skulle dom inte ha haft en chans att bli radioamatörer eftersom lösningen på hur frågan skulle besvaras inte lärts ut i veckoslutskursen.

Så frågan är om det här med amatörradioutbildning och prov är till för att få ett papper som det står amatörradiocertifikat på eller om utbildningen syftar till att ge vederbörande reella kunskaper som kan omsättas till praktisk handling och som nybörjaren har verklig nytta av. Det är väl en tänkvärd fråga att fundera på?
 
-JAB. Är det verkligen den nu aktuella läroplanen i matematik som du beskriver? På mig verkar den rätt ambitös. Jag tror nog det finns många elever t.om. i gymnasiet som inte når upp till denna nivå.
 
Jag har hållit ett 1 - 2 amatörradiokurser varje år sedan mitten av 90-talet och har konstaterat att de som kan minst är de som är äldst. Det är ju förstås inget vettigt för dra ytterligare slutsatser men vad som är intressant är att de yngsta har varit niondeklassare (och även yngre) som alltså hängt med bättre. Däremot är denna yngsta kategorin ofta rastlösa och har svårt att fokusera. Det gör de äldre mycket bättre.
Matematiken i grundskolan leder till en sorts allmän igenkänning av matematiska problem medan de äldre väljer att verkligen försöka förstå vad de egentligen räknar för någonting.
Om man ur detta vill hävda att grundskolans matematik räcker för ett amatörradiocertifikat så vill jag säga ett tvärt Nej. Som den gode EQL mycket riktigt skriver så behövs verkligen en kursverksamhet som sträcker sig längre än till att bara rapa upp mer eller mindre invanda svar på möjliga provfrågor. Längre kurser krävs när mera information ska läras ut.
För att ta ett alldeles oerhört enkelt exempel: resonansfrekvens. I den kursplan (kanske fel namn) som SSA håller före, så finns resonansberäkning med. Men det är förenklade beräkningar med iscensatta värdestorlekar för att skapa genvägar till att lyckas få rätt svar på provfrågorna.
När jag härlett och förklarat de här mycket enkla beräkningsgångarna så har, uppskattar jag, 8 av 10 kursdeltagare fått skrämselhicka. Både de yngsta och de äldsta (hela linjen således) men det är i stort sett alltid de äldsta som verkligen försökt sig på att begripa gången. De yngsta kan bli halvt gråtfärdiga. Är då grundskolans matematik tillräcklig? Svar: Nej.

Det är en sak att säga: grundskolans matematik räcker.
Det är en helt annan sak att säga: grundskoleelevers matematikkunskaper räcker.
Med dessa två argument är det precis som med teorin och praktiken eller varför inte politik och verklighet. Det stämmer inte helt enkelt. De går inte hand i hand.

Jag måste tyvärr stå för att man behöver minst första årets gymnasium för att kunna hänga med på en, ska vi säga fullständig, amatörradiokurs.

Sorry boys, grundskolans matematik är inte tillräcklig.

Som trådskaparen påbörjade; vad är det för något hemskt som kommer med matematiken på gymnaset? 2'a-gradsekvationer är ointressant för certifikatprovet, likaså statistik men däremot räta linjens ekvation, algebra inte minst och naturligtvis lösningar av ekvationssystem med fler än 2 variabler. Det är vad som kommer första året på gymnasiet och de här sakerna behövs verkligen. De finns inte adekvat i grundskolan även om en eller annan elev har fått titta på hur de ser ut. De kan fortfarande inte detta när de går ur grundskolan.

På skoj bara: hur många av radioamatörerna som finns i SM idag kan ens räkna ut ett bleedermotstånd korrekt när de än blir väckta på natten och utan att börja bläddra i någon teoribok? En så enkel sak och så svårt för så många. Den frågan kommer väl inte ens på certifikatprovet längre? Som den gjorde förr. Trots att matematikundervisningen håller en högre dignitet nu än förr.

Ge mig på tafsen nu så kommer debatten igång!
 
Last edited:
På mig tycks det som vi "vuxna" har anpassat oss till en lägre kunskapsnivå. Exempelvis: på nätet kan man hitta sajter som hjälper till med beräkningar på sånt som man skulle kunna göra enkelt själv med en fickkalkylator. Exempelvis reaktanser, och kapacitanser, impedanstransformatorer, antenner, mm.
 
Ett tänkvärt inlägg av Mister FUD och som är högst relevant om målet är att kandidaten inte bara skall kunna svara rätt på provfrågorna utan också förstå sambanden och om vad som frågas om.

Om vi kan vara eniga om att anledningen till att gå en kurs är att lära sig något nytt som behövs läras och som kan omsättas i praktiken så blir den fortsatta diskussionen mer meningsfull.

Som alternativ eller kanske ett komplement till en mera traditionell teoretisk amatörradioutbildning a la korvstoppningsprincipen så har jag vid flera tillfällen här och på andra forum luftat en idé som närmast kan jämföras med gamla tiders lärlingssystem. Även om nu ett sådant system inte med lätthet låter sig implementeras fullt ut inom amatörradion så går det kanske att plocka ut guldkornen i tänket.

Jag tänker mig att det från PTS sida hade krävts att en kandidat kunde visa ett intyg på att denne deltagit i en aktiv radioklubbs ordinarie verksamhet i låt oss säga ett (1) år. Parallellt med den ordinarie verksamheten så skulle det bedrivas en ordnad kursverksamhet bestående av många korta lektioner och om möjligt kopplade till den ordinarie verksamheten. Ett exempel kunde vara att kandidaten får tillfälle att kombinera teori och praktik på ett sådant sätt att Aha-upplevelser uppenbarar sig i ett lagom tempo. Det vi lär oss måste komma till nytta annars är kunskapen värdelös.

Inom skolans värld var det på min tid på 60- och 70-talen vanligt att vi fick lära oss en massa tråkiga saker men inte lika ofta fick vi reda på varför och till vilken nytta. Av den anledningen blev många klasskompisar skoltrötta och brukade inte allvar. Verkningsgraden i lärandet blev låg och detta var innan flumskolan slagit ut i full blom.

Låt kandidaterna vara med och räkna ut längden på dipolen när klubben skall ut i skogen på field day. Justera dipolen och lösa problem. I en aktiv klubb finns många möjligheter till sådant - i alla fall i teorin. Om sedan någon eldsjäl orkar hålla ihop det hela är en annan femma. Eldsjälar växer inte på träd numera.

Så i princip borde det kunna räcka med att en kandidat aktivt deltagit i normal amatörradioverksamhet i en aktiv klubb (finns det sådana) under ett års tid och fått möjlighet att övningsköra under uppsikt samt inhämtat grundläggande kunskaper i matematik m m så att bleedermotstånd och katodmotstånd kan beräknas. Få ett hum om hur antenner och vågutbredningsfenomen fungerar och en massa annat som är livsviktigt för att få största möjliga utbyte av hobbyn. Ansvarig kursledare intygar att vederbörande är en ordentlig och rekorderlig person som har alla hästarna hemma. Intyget skickas till PTS som utfärdar amatörradiocertifikatet.

Kanske även de nya amatörerna som deltagit i en klubbs ordinarie verksamhet och skaffat sig en massa egna erfarenheter under det gångna året skulle ha något vettigt att prata om på banden. Mer än 59 QSL. Med bättre grundkunskaper inom det radiotekniska blir det lättare att smälta in i gemenskapen och därmed lättare att bli accepterad av de etablerade radioamatörerna. Något som är ohyggligt svårt idag, i alla fall verkar det så om man lyssnar på repeatrar och 80 m SSA-ringarna. Nybörjare göra sig icke besvär ungefär. Undantag finns.
 
Last edited:
Javisst, är det kursplanen för grundskolans matematik som JAB klipper in. Jämfört med HAREC fattas väl inte så mycket - logaritmer, binära talsystemet? Tyvärr, vet vi dock att alla elever inte klarar alla kurser i grundskolan. Men, sannolikt är ungdomar som har visst intresse för teknik och naturvetenskap bland de som klarar grundskolematten, likt de flesta i övrigt.

I gymnasieskolan finns inga årskurser, dvs inga kurser som är knutna till ett visst läsår i utbildningen. I praktiken blir det ändå ofta så att man inom många gymnasieprogram läser en första matematikkurs det första läsåret. Det finns nu tre olika "första" matematikkurser och alla elever läser någon av dem.

I princip har alla ungdomar som påbörjat gymnasieskolan från i början av 90-talet läst en kurs matematik på gymnasienivå. Före 90-talet kunde en del elever, beroende på val av linje och val av engelska alt matematik, gå igenom gymnasiet utan att läsa matematik.

Jag tror egentligen inte det här med matematikkraven är något problem. Jag tror, som flera andra, att det vore bra med en i tid mer utdragen inlärningsperiod. Kanske i form av lärlingsår, som EQL föreslår. Eller ett mentorssystem efter cert. Det kan i så fall vara kopplat till klubbar. Dock vet vi att klubbar har väldigt olika aktiviteter - t.ex. kaffedrickarklubbar, arrangemang/föreläsarklubbar och elektronikbyggarklubbar.

För att kvalitetssäkra provförfarandet skulle man också kunna tänka sig att gymnasieskolor med el- och energiprogram, naturvetenskapsprogram eller teknikprogram kunde vara certfierade provförättare. I gengäld kan de få använda det i sin marknadsföring. Elever som går på skolorna skulle då se att amatörradio finns och få chans att ställa frågor eller gå en kurs som anordnas på skolan. Kanske en sk win-win?

Sture
 
SA5A skrev; "För att kvalitetssäkra provförfarandet skulle man också kunna tänka sig att gymnasieskolor med el- och energiprogram, naturvetenskapsprogram eller teknikprogram kunde vara certfierade provförättare."

Just precis. Då kunde vi föreningar och klubbar fokusera på grund- och vidareutbildning och i övrigt ta tillvara medlemmarnas intressen.

Kanske något vi borde lobba för hos PTS så att SSA, ESR och FRO kunde bli frikopplade från dessa uppgifterna?
 
Jag tror egentligen inte det här med matematikkraven är något problem.

Det är just matematikkraven som verkligen är problemet.

Vi bör inte förringa just denna knut genom att prata med varann som om vi vore institutionaliserade myndighetspersoner.
Ursäkta ordvalet. Men verkligheten är omedelbar och helt "down-to-basic". Den som inte kan räkna = NIL HAM.

Det var definitivt inte "bättre förr" men kursmaterielen "då" började med matematikrepetition.

De kurser jag har hållit har innefattat genomgång av att hantera multiplikation och division av så naivt enkla ting som bråktal. Därefter simpel algebra för att kursdeltagarna ska kunna "göra lika på båda sidor om likhetstecknet". Procenträkning....hur svårt kan det vara egentligen? Jo, det kan vara omöjligt för vissa. Även för den som reparerat både radio och TV under sina yrkesverksamma år (äldre kursdeltagare) samt naturligtvis för den gymnasieelev som är tekniskt mycket intresserad, sitter på kvällarna med programmering av Java, Python och Jango.
Matematikundervisning i amatörradiokursen är ett absolut måste. De som inte behöver detta nöjer sig med Q-koden, reglemente och en eller annan aha-upplevelse kring elsäkerheten.

Matte är viktigt!
Ställ krav på kursledaren!
Förringa inte detta för guds skull!
 
När jag till slut certade mig här uppe i Umeå, efter en herrans massa år av latent radiointresse och elektronik som hobby och förflutit som ing och numera själv lärare var det mycket trevligt att kursen löpte på nästan ett år. Trots min bakgrund fick jag vara ödmjuk inför kursmaterialet -Där fanns en del nytt även för mig, Nya vinklar och inte minst förfaranden. -Vad roligt, tänkte jag!
Tänk vad kul att man kan få lära sig något spännande, även i 40-års åldern. Att det fick ta sin tid var bara trevligt för mig och vettigt för de som saknade grundkunskaper. Många besök på klubben blev det. Träffa och lära känna de andra amatörerna på orten.
Få räta ut frågetecken som: "Jaha, om man monterar ett antennelement si o så så håller det bättre" O.s.v.
Här brukar man hjälpas åt vid större montage, med allt från råd o rön till lastbilar, beräkningar tillsammans mm. Det är det fina med att köra en längre studietid för certet tycker jag.
För att förgylla livet så tänker jag när jag är ca 55 lära mig segla oceangående segelbåt. -Då får jag hoppas att det INTE är en veckoslutskurs, Hi.
 
Oj - det blev en tråd som enagerade!

Min frågeställning var ju varför SSA betonar att grundskolekunskaper i matematik ska
räcka och enligt vad vi sett här, ska de enligt officiella kunskapskraven räcka.

Men det verkar vara samma proportionalitet mellan:
kunskapskrav/verkligt resultat vad gäller matematik som HAREC/nycertifierade amatören.

Det kanske är så i dagens samhälle att man skriver målsättningar som är högst imponerande
men i verkligheten är de inte ens till hälften uppfyllda. Det ställer SSAs ställningstagande vad
gäller ny provfrågebank med mera i en annan dager - de följer god svensk byråkratisk sed :)
 
Ja, matematik är viktigt. Ska inte förringas! ;-) Men i stort sett räcker grundskolematten som förkunskapskrav, och har man glömt den är det väl lämpligt att repetera. Gärna i konkreta sammanhang, som har med radioteknik och antenner att göra. Och gärna då man möter andra mer kunniga radioamatörer och har chans att fråga och diskutera. Mer dramatiskt än så är det inte.

Men att kunna räkna fram rätt svar betyder inte alltid att man förstått hur det fungerar.

Det är väl bra att SSA talar om vilka förkunskapskrav som finns? Att man sedan behöver komplettera och lära sig lite mer när man går en kurs är ju inte heller orimligt att tänka sig.

Sture
 
Man kan räkna utan att förstå.
Man kan också räkna för att kunna förstå.

Detta är två helt olika saker och beror helt och hållet på person. Det finns människor som omedelbart tar till sig en ny kunskap och lägger den på minnet. Men det finns också människor som inte alls kan göra så. Någonting som är återkommande i de flesta samhällsdebatter idag (liksom här på ham.se) är att alla ska ha en chans liksom att alla ska ha möjlighet till ditten-datten. Det är bra men tyvärr glöms själva individen bort. En massa snick-snack om att det är bara att göra si eller så fungerar inte där ute i verkligheten. Se bara på äldrevården och det fria etablissemanget (jag är inte kommunist) där man ger alla samma möjligheter. Eller varför inte jobben. Nu ska jag inte gå in i det svarta hålet.... Vad jag syftar på är att varje individ är en egen ö vad gäller konsumtion av ny information samt bearbetandet av just den informationen. En kursdeltagare sedd som den individ "hen" är måste ses på av kursledaren som en okänd faktor. De kursledare som inte begriper detta bör, enligt min mening, ägna sig åt någonting annat. Detsamma gäller lärarkåren i allmänhet.

Det finns kursdeltagare (människor i allmänhet) som är synnerligen begåvade och håller en genomsnittlig IQ på över 160 men ändå (ändå!) inte tillgodogör sig de enkla tingen just därför att de behandlas likadant som de som fattar-lätt. Observera: genomsnittlig IQ.

Att ha gått ut nionde klass säger absolut ingenting om några matematiska kunskaper. Det berättar endast och allena att man orkat hänga kvar i grundskolan tills den "tog slut". Att då säga att det räcker med matematiknivån från grundskolan för att klara av ett amatörradiocertifikat är ungefär som att hävda att om du bara har synförmåga och balans så kan du köra bil. Dumt, eller vad? Det är defnitionsmässigt korrekt men inte verklighetsförankrat. Det är här som du och jag ska göra skillnaden som varande radioamatörer och medmänniskor.

Vi vill ju alla (eller?) att amatörradiokåren skall bestå och naturligtvis helst växa, inte sant?

Amatörradio är en teknisk sysselsättning. Löd- eller pratteknisk, vilket som men teknisk är den. Till detta fordras synförmåga och balans.
Den som sätter sig till att ägna sig åt de här sakerna kan göra det och finna sig hängiven. Men så småningom kommer den berömda fyrbåken att lysa om natten; oförståelse.
Förståelsen kommer enbart genom en grundläggande kunskapsnivå och det är vad amatörradiokursen ska bibringa kursdeltagarna. Grundläggande kompetens. Inte grundläggande för att klara av att få ett certifikat utan grundläggande för att få den insikt i teoretiska ting som därefter genom praktik kan omsättas. Löd- och prattekniken kommer sig då bättre genom åren.

Och alltsammans måste börja med matematiken.

Den som är oförmögen att ägna sig åt teoretiska ting kan ju ändå köra D-Star och DMR. Då tänker tekniken istället för hjärnan.
Förlåt detta sistnämnda, det var elakt men det där med en piska då och då skärper sinnet. Man kan också lägga ost på ryggen så latmasken kryper ut...
 
FUD skrev. "Att ha gått ut nionde klass säger absolut ingenting om några matematiska kunskaper."
Då kanske vi kan sluta plåga barnen då, lägga ner grundskolan och spara dom peningarna! ;-)

"Att då säga att det räcker med matematiknivån från grundskolan för att klara av ett amatörradiocertifikat är ungefär som att hävda att om du bara har synförmåga och balans så kan du köra bil. Dumt, eller vad?"
He he. Jag tolkade mig själv som att jag skrev att grundskolematten räcker för att påbörja en utbildning till radioamatörcertifikat, och det då kan krävas repetition och kompletteringar.

Sture
 
Det finns dom som förstår utan att kunna räkna.

Jag har MVG i fysik A, men har på två försök inte klarat matte C kursen, och det är egentligen samma matte man räknar på.
En naturlig läggning och förståelse för det man gör är väldigt praktiskt, sen behövs bara en formelsamling och en miniräknare om man måste räkna exakt och rätt.

Innan man fick börja använda miniräknara och formler på papper kunde det kännas ganska tråkigt att den som råkada vara bra på matte kunde räkna fel 9 gånger av 10 på ett problem, utan att ha fattat så mycke alls, medan den som faktiskt förstod vad problemet var inte kunde visa det under samma tid bara för att den personen behövde längre tid på sig att räkna exakt.


Mattematik är roten till mycket ont, nån nämnde frukost till scouter, hur ska man räkna ut det med alla variabler? Det finns dom som räknat ut hur mycket mat som behövs till andra mer sårbara grupper och där uträkningarna gett ganska negativa följder för dom som ska äta.

IQ måste ju också vara ett väldigt dåligt sätt att mäta nån sorts kunskap och förståelse, för i så fall hade ju de med högt iq klarat näsan allt utan att behöva ha nån som utbildar dom.

Amatörradio måste väl handla mycket mer om fysik-kunskaper än om mattematik?
 
Jo kom på en liten lustighet jag utsatte mina lärare för när dom rättade hemuppgifter och prov.

Eftersom jag oftast fatta vad och hur jag skulle räkna ut ett problem men hade svårt för själva räknande så gjorde jag en gigantisk förenklad formel och sen uppställninga av siffrorna.

Egentligen så skulle man ju räkna ut alla delsteg för sig men jag gjorde nån sort formelförenkling i huvet istället.
På så sätt blev det lite mindre räknande för mig men desto mer för den stackars läraren som faktiskt var tvungen att tänka efter på riktigt och själv räkna för att se att jag faktiskt hade räknat allt rätt :)

Men det gällde att få alla paranteser rätt, riktigt kul blev det först när jag skaffade en miniräknare där man kunde skriva in allt och få svaret direkt. Äntligen en maskin som karade att tänka som jag men tog hand om själva räknande!
 
Det finns dom som förstår utan att kunna räkna.

IQ måste ju också vara ett väldigt dåligt sätt att mäta nån sorts kunskap och förståelse, för i så fall hade ju de med högt iq klarat näsan allt utan att behöva ha nån som utbildar dom.

Det är helt i linje med min åsikt om de problem som finns och det är helt riktigt att hög IQ inte självklart betyder att det är lätt att bli expert. Eftersom en stor intelligens i ett ämne inte per automatik betyder att samma person även har hög intelligens beträffande en annan sysselsättning som exempelvis logik eller beskrivningsförmåga, så kan man inte dra alla över en kam. Därför satte jag ett "obs! genomsnittlig".

När man talar om IQ så är det många som tyder det som "fantastisk" person utan att vara införstådda med att det handlar om en förmåga till vissa saker medan en annan förmåga kan vara svag. Det är det jag försöker belysa när det handlar om vad en kursledare ska handskas med och jag skulle tro att Monsigneur EQL är djupt insatt även i detta eftersom handledare i mentorsroll och lärlingsverksamhet är en förnämlig grogrund till förståelse nästan oavsett vilken utgångspunkt som finns på IQ-sidan.

Nu när stationsföreståndare inte längre är ett vedertaget uttryck för den roll som tidigare fanns i en radioklubb så kanske det kan vara på sin plats att rösta för detta: RadioMentor.

Vad säger ni?
Istället för materielförvaltare eller revisor eller nåt annat oväsentligt. RadioMentor är helt sonika nu den viktigaste personen.
 
Back
Top