Många har den uppfattningen.
Mindre länder har emellertid sällan egna militära kommunikationsatelliter,
och den "sambandsdoktrin" som kännetecknade Sverige fram till "modern tid"
var helt inriktad på att man skulle klara sig själv.
Dagens upplägg har blivit att samverka med andra länders sambandssystem i stor utsträckning.
Man kan förmodligen samutnyttja andras existerande militära satellitsystem.
Kommunikationssatelliter har dock en nackdel i att de är ganska lätta att störa, i synnerhet de geostationära, och detta gör många taktiker lätt skeptiska.
Dimensioneringen av militära HF-system är ett klassiskt problem, i det "taktiska HF-bandet" 2 - 8 MHz finns det totalt c:a 2000 3 kHz tal- eller datakanaler.
Man kan bara spekulera i hur många befälspersoner som samtidigt önskar använda radion för att leda sina trupper, en låg skattning kan vara 20000 när vi talar om miljonarméer.
Det kan därför antas att den delen av HF-spektrum omedelbart blockeras i händelse av ett storkrig.
En verifiering av detta var den spektrumbeläggning före och under Irak-kriget som redovisades i ett föredrag på HF07 som väckte stort intresse. Före kriget fanns den "vanliga" spektrumlasten, med lite "skvättar" av rundradio och mobilradio med gott om outnyttjat spektrum mellan, medan HF-spektrum några dygn in i kriget var med råge fyllt med trafik. Det fanns inget som helst frekvensutrymme som var outnyttjat under c:a 15 MHz.
Det finns ingen som helst anledning att tro att förhållandena skulle bli annorlunda under ett storkrig i Europa.
73/
Karl-Arne
SM0AOM