Vad får DU ut av amatörradio som hobby?
- Thread starter SM7EQL
- Start date
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
RVV, du har tyvärr missuppfattat de mesta när det gäller "förhörsmetoderna". Du hänger upp dig på några måhända lite tillspetsade formuleringar så till den milda grad att du tappar fattningen och löper amok på tangentbordet.
Ordet intervjuoffer har inget med att offra personen i fråga på ett häxbål att göra, ej heller att utmåla denne som ett offer i negativ bemärkelse så som du verkar vilja framställa saken. Googla på ord som marknadsundersökning, anställningsintervju, intervjuoffer och intervjuperson så skall du se att det inte är så farligt att vara ett offer. OK, intervjuoffer menar jag så klart.
Jag tycker annars att TJC:s förklaring angående de, som du tycks ha uppfattat det, Stasi-liknande förhörsmetoderna är bra, ty beskrivningen stämmer ganska väl överens med verkligheten där jag och några av offren i fråga drack kaffe tillsammans under gemytliga former och där jag under kontrollerade former, med glimten i ögat - som alltid - pressade dessa stackars offer att avge detaljerade svar.
Förhöret skedde dessutom helt utan starkt bländande strålkastare och offren ifråga deltog helt frivilligt och kunde dessutom välja att avbryta intervjun om det nu skulle kännas allt för besvärligt att behöva tänka efter - vilka flera av offren gjorde.
Kan vi koncentrera oss på sakfrågorna?
/Bengt
Ordet intervjuoffer har inget med att offra personen i fråga på ett häxbål att göra, ej heller att utmåla denne som ett offer i negativ bemärkelse så som du verkar vilja framställa saken. Googla på ord som marknadsundersökning, anställningsintervju, intervjuoffer och intervjuperson så skall du se att det inte är så farligt att vara ett offer. OK, intervjuoffer menar jag så klart.
Jag tycker annars att TJC:s förklaring angående de, som du tycks ha uppfattat det, Stasi-liknande förhörsmetoderna är bra, ty beskrivningen stämmer ganska väl överens med verkligheten där jag och några av offren i fråga drack kaffe tillsammans under gemytliga former och där jag under kontrollerade former, med glimten i ögat - som alltid - pressade dessa stackars offer att avge detaljerade svar.
Förhöret skedde dessutom helt utan starkt bländande strålkastare och offren ifråga deltog helt frivilligt och kunde dessutom välja att avbryta intervjun om det nu skulle kännas allt för besvärligt att behöva tänka efter - vilka flera av offren gjorde.
Kan vi koncentrera oss på sakfrågorna?
/Bengt
Last edited:
Är du alldeles galen Bengt?!
Hur skulle det gå om vi äntligen koncentrerade oss på sakfrågor? Då riskerade vi ju att få något gjort och inte bara spendera en massa kvalitetstid i diverse internet forum.
På något sätt kan jag inte se sakfrågor och SSA passa ihop riktigt
Nej, mera nonsens och och mindre sakfrågor...
//Dan, M0DFI
SM4FPD
Well-Known Member
Bengt, ang mumierna så var det bara ett exempel på vad folk gör och kanske oxo de har svårt att motivera sin hobby.
Och något svar på varför jag själv håller på med det jag gör har jag inte, trots att frågan du ställer Bengt är intressant så har jag svårt att förklara, men kanske jag inte vill förklara heller.....
Har man en hobby så kanske det är för att få njuta av att göra något som man , ja just det slipper motivera.
Men kanske svaret ligger i den dag, kanske i ungdomen då man fängslades av det som till slut blev hobbyn. Men då måste vi ju öppna oss hela livet, och det kan väl vara trevligt att få läsa livshistorier, vad som tände gnistan en gång hos den där 13 åringen....
För övrigt när ett problem föreligger, exvis om jag inte finner felet i en radio, och felsökningen har gått i stå, ja då brukar jag försöka vända och vränga problemet. Ta det bakifrån eller från sidan, så kommer nya infallsvinklar fram och man har en chans att lösa problemet. När någon kollega har fastnat, och frågar efter hjälp, man kan då svara: har du kollat det eller det? Ofta är det ngot som han inte gjort och även om det verkar snett så kand et hjälpa in i felet en bit.
Så lösningen i ett problem av den här kalibern kräver diskussioner och flera hjärnor som samverkar i olika rätningar. Och det är väl det som sker här.
Men man kan oxo fråga sig om vi MÅSTE ge ett svar på frågan vad hobbyn ger. det är dock frivilligt.
Men jag skulle oxo se fler argument för hobbyn än de somfinns på SSA hemsida. Känner att det inte hjälper när folk frågar.
Men samtidigt är det ömsesidigt och jag kan inte förstå allt som andra gör.
Men nu får ta och kolla mumierna så de inte blir dammiga.
Och frimärkena har jag lagt i en låda till ham jag samlar dem åt, de får han nästa gång vi ses.
Kanske lite lättare att förstå varför killarna prata MC nu den här årstiden...
Och något svar på varför jag själv håller på med det jag gör har jag inte, trots att frågan du ställer Bengt är intressant så har jag svårt att förklara, men kanske jag inte vill förklara heller.....
Har man en hobby så kanske det är för att få njuta av att göra något som man , ja just det slipper motivera.
Men kanske svaret ligger i den dag, kanske i ungdomen då man fängslades av det som till slut blev hobbyn. Men då måste vi ju öppna oss hela livet, och det kan väl vara trevligt att få läsa livshistorier, vad som tände gnistan en gång hos den där 13 åringen....
För övrigt när ett problem föreligger, exvis om jag inte finner felet i en radio, och felsökningen har gått i stå, ja då brukar jag försöka vända och vränga problemet. Ta det bakifrån eller från sidan, så kommer nya infallsvinklar fram och man har en chans att lösa problemet. När någon kollega har fastnat, och frågar efter hjälp, man kan då svara: har du kollat det eller det? Ofta är det ngot som han inte gjort och även om det verkar snett så kand et hjälpa in i felet en bit.
Så lösningen i ett problem av den här kalibern kräver diskussioner och flera hjärnor som samverkar i olika rätningar. Och det är väl det som sker här.
Men man kan oxo fråga sig om vi MÅSTE ge ett svar på frågan vad hobbyn ger. det är dock frivilligt.
Men jag skulle oxo se fler argument för hobbyn än de somfinns på SSA hemsida. Känner att det inte hjälper när folk frågar.
Men samtidigt är det ömsesidigt och jag kan inte förstå allt som andra gör.
Men nu får ta och kolla mumierna så de inte blir dammiga.
Och frimärkena har jag lagt i en låda till ham jag samlar dem åt, de får han nästa gång vi ses.
Kanske lite lättare att förstå varför killarna prata MC nu den här årstiden...
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Ditt exempel med att samla på mumier är bra Roy. Andra samlar på jultomtar eller gamla radioapparater som du och jag. Förhoppningsvis får vi inbitna samlare också ut något konkret av vårt samlande. Det kan vara glädjen och välbefinnandet för stunden eller så samlar vi för att på sikt bygga upp en förmögenhet - om vi nu kan skiljas från vår fina samling och kan omsätta den till reda pengar. Finns det någon marknad för ett tjog BC348-or?
Något krav på att kunna motivera vårt samlande finns naturligtvis inte. Å andra sidan är det inte förbjudet att berätta för andra vad man håller på med och kanske t o m inspirera nya att börja samla mumier - eller radioapparater - eller skaffa en lödkolv och börja löda.
Väldigt många av de jag intervjuat har köpt en radio och antenn. Där har det ofta stannat. När jag frågar om vad de har för specifika mål och visioner med sin hobby så blir det dödstyst. Ja, vad har vi själva för mål, vad vill vi få ut av vår hobby på några års sikt. Detta är frågor som är oerhört svåra att svara på ty det kräver ju att man tänker efter - vad håller jag på med och varför håller jag på med det jag håller på med. Håller jag överhuvudtaget på med något. Kanske behövs inga mål för att bara hålla på.... Kanske räcker det med att leva för stunden och inte bry sig om morgondagen.
Amatörradio är en hobby med extremt många möjligheter till radiotekniska experiment. Dessa experiment kan ske på komponentnivå såväl som på systemnivå. Andelen nya radioamatörer som intresserar sig för motstånd och kondensatorer är nog inte särskilt stor. Men det finns några. De flesta nykomlingarna sysslar med amatörradio på systemnivå där fabriksbyggda apparater kopplas samman. Det mesta kretsar kring att kommunicera på ett eller annat sätt. Radioapparaterna och antennerna blir verktygen för att kunna kommunicera precis som datorn och mobiltelefonen är. Vad som finns bakom frontpanelen och inuti i apparaten är av underordnad betydelse. Inte helt ointressant men inte heller så intressant att schemat plockas fram.
En sak jag noterat är att många jag träffat på ger uttryck för att det skulle vara roligt att prova på det ena och det andra. Om jag håller ett föredrag om hur det är att köra meteorscatter på 144 MHz så finns det alltid ett antal personer i publiken som verkligen tycker att det skulle vara jättekul att köra meteorscatter på 144 MHz. Sak samma om jag berättar om hur det är att sitta i andra änden av ett Pile-Up på en öde ö och köra radio. Många önskar att dom satt på en öde ö och körde radio. Eller om jag berättar om hur man bygger ihop en...
Men hur kommer en nybörjare som "verkligen vill" köra meteorscatter vidare för egen maskin. Knappt någon av dessa potentiellt intresserade kommer vidare i praktiken ty det krävs en hel del tid, arbete och andra uppoffringar för att komma vidare. Förutom antenn och slutsteg behövs kunskaper i procedurer och trafikteknik o s v. Faktum är att det krävs ett brinnande intresse och stor uthållighet för att orka ta dessa steg framåt särskilt om man är ensam om sitt smala intresse - som t ex meteorscatter - och inte får draghjälp från någon mera erfaren kamrat som kan guida och svara på frågor under resans gång.
Så ser det ut inom de flesta nischerna inom amatörradion. Långa startsträckor där det gäller för den intresserade att välja rätt utrustning, söka efter relevant information och läsa in den kunskap som obönhörligen behövs för att nå sitt mål.
Så åter till frågan - du som är ny radioamatör
-Vad får DU ut av amatörradio som hobby?
Något krav på att kunna motivera vårt samlande finns naturligtvis inte. Å andra sidan är det inte förbjudet att berätta för andra vad man håller på med och kanske t o m inspirera nya att börja samla mumier - eller radioapparater - eller skaffa en lödkolv och börja löda.
Väldigt många av de jag intervjuat har köpt en radio och antenn. Där har det ofta stannat. När jag frågar om vad de har för specifika mål och visioner med sin hobby så blir det dödstyst. Ja, vad har vi själva för mål, vad vill vi få ut av vår hobby på några års sikt. Detta är frågor som är oerhört svåra att svara på ty det kräver ju att man tänker efter - vad håller jag på med och varför håller jag på med det jag håller på med. Håller jag överhuvudtaget på med något. Kanske behövs inga mål för att bara hålla på.... Kanske räcker det med att leva för stunden och inte bry sig om morgondagen.
Amatörradio är en hobby med extremt många möjligheter till radiotekniska experiment. Dessa experiment kan ske på komponentnivå såväl som på systemnivå. Andelen nya radioamatörer som intresserar sig för motstånd och kondensatorer är nog inte särskilt stor. Men det finns några. De flesta nykomlingarna sysslar med amatörradio på systemnivå där fabriksbyggda apparater kopplas samman. Det mesta kretsar kring att kommunicera på ett eller annat sätt. Radioapparaterna och antennerna blir verktygen för att kunna kommunicera precis som datorn och mobiltelefonen är. Vad som finns bakom frontpanelen och inuti i apparaten är av underordnad betydelse. Inte helt ointressant men inte heller så intressant att schemat plockas fram.
En sak jag noterat är att många jag träffat på ger uttryck för att det skulle vara roligt att prova på det ena och det andra. Om jag håller ett föredrag om hur det är att köra meteorscatter på 144 MHz så finns det alltid ett antal personer i publiken som verkligen tycker att det skulle vara jättekul att köra meteorscatter på 144 MHz. Sak samma om jag berättar om hur det är att sitta i andra änden av ett Pile-Up på en öde ö och köra radio. Många önskar att dom satt på en öde ö och körde radio. Eller om jag berättar om hur man bygger ihop en...
Men hur kommer en nybörjare som "verkligen vill" köra meteorscatter vidare för egen maskin. Knappt någon av dessa potentiellt intresserade kommer vidare i praktiken ty det krävs en hel del tid, arbete och andra uppoffringar för att komma vidare. Förutom antenn och slutsteg behövs kunskaper i procedurer och trafikteknik o s v. Faktum är att det krävs ett brinnande intresse och stor uthållighet för att orka ta dessa steg framåt särskilt om man är ensam om sitt smala intresse - som t ex meteorscatter - och inte får draghjälp från någon mera erfaren kamrat som kan guida och svara på frågor under resans gång.
Så ser det ut inom de flesta nischerna inom amatörradion. Långa startsträckor där det gäller för den intresserade att välja rätt utrustning, söka efter relevant information och läsa in den kunskap som obönhörligen behövs för att nå sitt mål.
Så åter till frågan - du som är ny radioamatör
-Vad får DU ut av amatörradio som hobby?
Amatörradio
Vad jag får ut av amatörradion?
Jag har elektronik som "grundhobby" sedan 9-10-årsåldern, då jag slaktade min första radioapparat (Grundig!) och sparade de snyggaste komponenterna i en låda. På den vägen är det.
Och så fick jag av en händelse höra att telegrafikravet vart slopat, så då fick jag ett ryck och tog certifikat 2007. Försökte lära mig CW för 25 år sedan, men jag gav upp. (Ljudbandsinstruktioner AB, Sibbhult!) Tänker inte försöka igen.
Löder ihop små grejer och reparerar, har just köpt en beg. FT-897 och skall modifiera mitt PSK31-interface så att jag kan köra på den nya riggen. När det är klart och jag får 599 från en annan amatör någonstans i världen känner jag mig nöjd. Då dyker man på nästa projekt...ska nog byta ut dipolen...och sätta upp en vertikal för 6 meter...och bygga en fotpedal...och så vidare. Men jag har inte bråttom, och jagar inte contest-poäng.
En annan sida av hobbyn är klubbverksamheten, det är trevligt att träffas och prata sk-t en stund, fixa något i klubblokalen och kanske köra lite från klubbstationen. Gemenskap med likasinnade.
Amatörradion för mig är en avkoppling från vardagsslitet.
Bästa 73 de SA6AVT /Göran
Vad jag får ut av amatörradion?
Jag har elektronik som "grundhobby" sedan 9-10-årsåldern, då jag slaktade min första radioapparat (Grundig!) och sparade de snyggaste komponenterna i en låda. På den vägen är det
. Och så fick jag av en händelse höra att telegrafikravet vart slopat, så då fick jag ett ryck och tog certifikat 2007. Försökte lära mig CW för 25 år sedan, men jag gav upp. (Ljudbandsinstruktioner AB, Sibbhult!) Tänker inte försöka igen.
Löder ihop små grejer och reparerar, har just köpt en beg. FT-897 och skall modifiera mitt PSK31-interface så att jag kan köra på den nya riggen. När det är klart och jag får 599 från en annan amatör någonstans i världen känner jag mig nöjd. Då dyker man på nästa projekt...ska nog byta ut dipolen...och sätta upp en vertikal för 6 meter...och bygga en fotpedal...och så vidare. Men jag har inte bråttom, och jagar inte contest-poäng.
En annan sida av hobbyn är klubbverksamheten, det är trevligt att träffas och prata sk-t en stund, fixa något i klubblokalen och kanske köra lite från klubbstationen. Gemenskap med likasinnade.
Amatörradion för mig är en avkoppling från vardagsslitet.
Bästa 73 de SA6AVT /Göran
Last edited:
SM2BPA
Well-Known Member
Vad jag får ut av amatörradion...
Hej allihop!
Det här var tydligen ett väldigt "hett" diskusssionsämne.
Jag började nog med amatörradion i och med att jag råkade ramla över Jan-Kuno Möllers bok "Amatörradio" när jag var i 10-års åldern. Det hände på Tornedalens folkbibliotek i Övertorneå. För 50 år sedan, år 1958 ca.
Boken väckte hos mig en häpen och nästan febrig nyfikenhet. Jag såg i boken bl.a. SM5RM:s skrivbord omgivet med en massa hemlighetsfulla apparater med mystiska rattar och instrument. På bordet stod en spänt väntande och inbjudande bordsmikrofon på stativ, och på väggen mitt emot fanns en väldig världskarta med märkliga tecken och noteringar. Det var som om hela världen fanns i det lilla rummet.
Jag ville genast veta allt om denna kosmiskt märkliga hobby. Det var ju långt innan Internet och annat fanns hemma i stugorna. Inte ens TVn hade ännu kommit till Tornedalen där uppe i norr där jag växte upp. (TVn kom till Tornedalen 1962)
Ganska snart förstod jag att man kunde lyssna på "riktiga" radioamatörer på familjens egen radio. Den första radion vi hade var för dålig för det, men en dag kom pappa hem med en riktigt fin radio med alla tänkbara våglängdsband - och där fanns också det intressanta 80-metersbandet.
Det dröjde inte länge innan familjen fick en ny radio till, och då tog jag den förra till mitt eget rum och ställde den på skrivbordet som om den var en riktig transceiver. Jag rattade alltmer hemtamt omkring på kortvågen och lyssnade på alla dessa AM-amatörer som pratade och pratade i långa monologer innan de "skiftade över" till varann.
Jag minns anropssignalerna SM2AYH, SM2BQV, SM2CSM, SM2SU, SM2CYG, SM2AMO, SM2AKA och alla möjliga andra. De flesta av dom lever naturligtvis inte längre. Men dessa herrar blev på något sätt mina förebilder och "idoler" för en fantastisk hobby där man pratar med varann över hela världen - utan gränser.
En kompis i hembyn Juoksengi, Anders Lahti, kom ockå med i mitt intresse och tillsammans delade vi intensivt vår hobby. Vi gick runt i byn, knackade dörr och samlade på gamla avlgada rundradioapparater och slaktade dom för att få ihop komponenter och rör. När jag småningom blev 15 år tog jag mitt C-cert och fick 1966 anropssignalen SM2BPA. Ett par år därefter följde kompisen Anders efter med anropssignalen SM2ECL. Anders är alltså yngre än mig.
Min första sändare var en hembyggd kristallstyrd 2-rörs sändare på 10 watt. Oscillatorn var en 6J5 och slutsteget var en EL84. Byggbeskivningen hittade jag i QTC årgång 63 (eller var det 64 eller 65?). Jag hade bara råd med en enda frekvens (kristall) och den valde jag mitt på CW-delen på 80 meterbandet - 3552 kHz. Tyvärr var frekvensvalet ett misstag. Det var nästan jämt en massa QRM där. Det blev väldigt mycket cq cq cq ... dagarna och näterna i ända ... utan att få svar...
Men efter en lång och mödosam baearbetning av mina föräldrar lyckades jag senare fixa en ny kristall på 3504 kHz vilket var mycket bättre. Jag började också senare bli aktiv på 40-metersbandet.
Jag glömmer aldrig mina första QSOn, naturligtvis på cw förståss. Det var SM2CSM, SM2DAF, SP7GH (från Polen) och en massa öststater och finnar och norrmän. Den mottagare jag hade var en vanlig gammal rundradio - den radio som familjen tidigare kasserade för den nyare. Men det gick bra att lyssna på cw - trots att mottagaren saknade bfo (beatoscillator). Jag lärde mig ganska snabbt att koppla in en annan gammal rundradio och utnyttja oscillatorn i den som bfo i den andra.
Hela denna ungdomstid i amatörradion var som ett enda stort äventyr. Man brukar säga att åren precis före puberteten är dom lyckligaste i en hel människas liv - och det stämmer mycket bra på mig och den tiden. Jag (och min kompis Anders/SM2ECL) levde helt och hållet för vår fritid och vårt intensiva fritidsintresse - amatörradion. Det luktade alltid bränt lödtenn i mitt pojkrum. En mycket speciell doft av "radioteri" man inte heller glömmer.
Och jag fick en massa nya vänner på köpet. Janne SM2EKM kom också med i den ungdomssvängen, tack vare att hans familj var bekant med Anders familj. Janne var på så sätt ofta på besök i Tornedalen. Sen dröjde det inte länge innan man fick fler vänner: SM2BWX i Övertorneå, SM2DQS Staffan och SM2DPS Göran i Skellefteå, SM2BYD i Piteå, SM2DPO, DIR och DAR i Luleå, SM2BYC Mauritz i Haparanda, och en massa massa andra...
Jag glömmer aldrig en natt då jag och dåvarande SM2BAN Hasse (numera SM2JKZ) hade ett långt QSO på 80-bandets cw-del. Plötsligt fick vi impulsen att försöka köra foni och AM. Jag hämtade syrrans nya grammofon, koplade ett litet högtalarelement (som mikofon) in på grammofonens pickup och kopplade förstärkarens utgång in på skärmgallret på slutröret på den lilla sändaren. DET LYCKADES tillslut. Hasse i Malmberget kunde klart höra allt jag sa i den nyuppfunna AM-sändaren och vi hade jättekul en lång stund innan det var dags för sängen... Det var ju dessutom lite spännande att "köra svart". Jag var fortfarande bara C-amatör och det var ju fortfarande på 80m-bandets cw-del.
Vi hade inga märkvärdiga grejer. Ofta var det gamla miltärapparater, BC348, AR88 (en riktigt stor och tung mottagarpjäs som vägde nästan 50 kg) o.s.v. Geloso VFO glömmer man aldrig. HRO-mottagarnas stora rattar ... Slutrören 807, 813 och senare 6146 glömmer man inte heller.
Jag skulle gärna vilja skriva en bok om alla mina fantastiska upplevelser av amatörradion och även berätta om alla dessa märkliga livsöden jag mötte inom denna sagolika hobby.
Radioamatörer var ju trots allt lite mystiska och "annorlunda" sin omgivning - med alla dessa stora antenner, märkliga apparater (ofta hembyggda) som ofta störde både tv och telefon i grannskapet. Jag vet inte om vi radioamatörer är fortfarande lika legendariskt "originella" som under min ungdomstid under slutet av 50-talet och början av 60-talet. Men hobbyn lever fortfarande kvar även om väldigt mycket har förändrats till en vanlig prylkonsumtion.
Men det kanske inte spelar nån roll? - Det är nog kanske kommunikationen och de goda kontakterna mellan människor som är hobbyn? Även om man torrt talar om telegrafi, apparatbygge eller teknik som intresse (och förevändning?).
Många har frågat mig om inte amatörradion är död nu när Internet med alla kommunikationsforum finns.
- Nej jag tycker inte det. Absolut inte. Att jämföra amatörradions spännade "fiskande" ute på de stökiga banden (där allt kan hända) - med Internet - är som att jämföra spännande sportfiske (med flugspö en kväll ute i den vilda naturen där inget kan förutsägas) - med en fiskaffär där allt redan ligger och är givet.
Amatörradion har betytt oerhört mycket för mig som ung, vild och finnig pöjk. Och fascinationen för hobbyn sitter fortfarande i.
Jag är inte aktiv just nu - men det kommer igen.
73 de Örjan / SM6BPA "Bagare Petter Andersson"
Hej allihop!
Det här var tydligen ett väldigt "hett" diskusssionsämne.
Jag började nog med amatörradion i och med att jag råkade ramla över Jan-Kuno Möllers bok "Amatörradio" när jag var i 10-års åldern. Det hände på Tornedalens folkbibliotek i Övertorneå. För 50 år sedan, år 1958 ca.
Boken väckte hos mig en häpen och nästan febrig nyfikenhet. Jag såg i boken bl.a. SM5RM:s skrivbord omgivet med en massa hemlighetsfulla apparater med mystiska rattar och instrument. På bordet stod en spänt väntande och inbjudande bordsmikrofon på stativ, och på väggen mitt emot fanns en väldig världskarta med märkliga tecken och noteringar. Det var som om hela världen fanns i det lilla rummet.
Jag ville genast veta allt om denna kosmiskt märkliga hobby. Det var ju långt innan Internet och annat fanns hemma i stugorna. Inte ens TVn hade ännu kommit till Tornedalen där uppe i norr där jag växte upp. (TVn kom till Tornedalen 1962)
Ganska snart förstod jag att man kunde lyssna på "riktiga" radioamatörer på familjens egen radio. Den första radion vi hade var för dålig för det, men en dag kom pappa hem med en riktigt fin radio med alla tänkbara våglängdsband - och där fanns också det intressanta 80-metersbandet.
Det dröjde inte länge innan familjen fick en ny radio till, och då tog jag den förra till mitt eget rum och ställde den på skrivbordet som om den var en riktig transceiver. Jag rattade alltmer hemtamt omkring på kortvågen och lyssnade på alla dessa AM-amatörer som pratade och pratade i långa monologer innan de "skiftade över" till varann.
Jag minns anropssignalerna SM2AYH, SM2BQV, SM2CSM, SM2SU, SM2CYG, SM2AMO, SM2AKA och alla möjliga andra. De flesta av dom lever naturligtvis inte längre. Men dessa herrar blev på något sätt mina förebilder och "idoler" för en fantastisk hobby där man pratar med varann över hela världen - utan gränser.
En kompis i hembyn Juoksengi, Anders Lahti, kom ockå med i mitt intresse och tillsammans delade vi intensivt vår hobby. Vi gick runt i byn, knackade dörr och samlade på gamla avlgada rundradioapparater och slaktade dom för att få ihop komponenter och rör. När jag småningom blev 15 år tog jag mitt C-cert och fick 1966 anropssignalen SM2BPA. Ett par år därefter följde kompisen Anders efter med anropssignalen SM2ECL. Anders är alltså yngre än mig.
Min första sändare var en hembyggd kristallstyrd 2-rörs sändare på 10 watt. Oscillatorn var en 6J5 och slutsteget var en EL84. Byggbeskivningen hittade jag i QTC årgång 63 (eller var det 64 eller 65?). Jag hade bara råd med en enda frekvens (kristall) och den valde jag mitt på CW-delen på 80 meterbandet - 3552 kHz. Tyvärr var frekvensvalet ett misstag. Det var nästan jämt en massa QRM där. Det blev väldigt mycket cq cq cq ... dagarna och näterna i ända ... utan att få svar...
Men efter en lång och mödosam baearbetning av mina föräldrar lyckades jag senare fixa en ny kristall på 3504 kHz vilket var mycket bättre. Jag började också senare bli aktiv på 40-metersbandet.
Jag glömmer aldrig mina första QSOn, naturligtvis på cw förståss. Det var SM2CSM, SM2DAF, SP7GH (från Polen) och en massa öststater och finnar och norrmän. Den mottagare jag hade var en vanlig gammal rundradio - den radio som familjen tidigare kasserade för den nyare. Men det gick bra att lyssna på cw - trots att mottagaren saknade bfo (beatoscillator). Jag lärde mig ganska snabbt att koppla in en annan gammal rundradio och utnyttja oscillatorn i den som bfo i den andra.
Hela denna ungdomstid i amatörradion var som ett enda stort äventyr. Man brukar säga att åren precis före puberteten är dom lyckligaste i en hel människas liv - och det stämmer mycket bra på mig och den tiden. Jag (och min kompis Anders/SM2ECL) levde helt och hållet för vår fritid och vårt intensiva fritidsintresse - amatörradion. Det luktade alltid bränt lödtenn i mitt pojkrum. En mycket speciell doft av "radioteri" man inte heller glömmer.
Och jag fick en massa nya vänner på köpet. Janne SM2EKM kom också med i den ungdomssvängen, tack vare att hans familj var bekant med Anders familj. Janne var på så sätt ofta på besök i Tornedalen. Sen dröjde det inte länge innan man fick fler vänner: SM2BWX i Övertorneå, SM2DQS Staffan och SM2DPS Göran i Skellefteå, SM2BYD i Piteå, SM2DPO, DIR och DAR i Luleå, SM2BYC Mauritz i Haparanda, och en massa massa andra...
Jag glömmer aldrig en natt då jag och dåvarande SM2BAN Hasse (numera SM2JKZ) hade ett långt QSO på 80-bandets cw-del. Plötsligt fick vi impulsen att försöka köra foni och AM. Jag hämtade syrrans nya grammofon, koplade ett litet högtalarelement (som mikofon) in på grammofonens pickup och kopplade förstärkarens utgång in på skärmgallret på slutröret på den lilla sändaren. DET LYCKADES tillslut. Hasse i Malmberget kunde klart höra allt jag sa i den nyuppfunna AM-sändaren och vi hade jättekul en lång stund innan det var dags för sängen... Det var ju dessutom lite spännande att "köra svart". Jag var fortfarande bara C-amatör och det var ju fortfarande på 80m-bandets cw-del.
Vi hade inga märkvärdiga grejer. Ofta var det gamla miltärapparater, BC348, AR88 (en riktigt stor och tung mottagarpjäs som vägde nästan 50 kg) o.s.v. Geloso VFO glömmer man aldrig. HRO-mottagarnas stora rattar ... Slutrören 807, 813 och senare 6146 glömmer man inte heller.
Jag skulle gärna vilja skriva en bok om alla mina fantastiska upplevelser av amatörradion och även berätta om alla dessa märkliga livsöden jag mötte inom denna sagolika hobby.
Radioamatörer var ju trots allt lite mystiska och "annorlunda" sin omgivning - med alla dessa stora antenner, märkliga apparater (ofta hembyggda) som ofta störde både tv och telefon i grannskapet. Jag vet inte om vi radioamatörer är fortfarande lika legendariskt "originella" som under min ungdomstid under slutet av 50-talet och början av 60-talet. Men hobbyn lever fortfarande kvar även om väldigt mycket har förändrats till en vanlig prylkonsumtion.
Men det kanske inte spelar nån roll? - Det är nog kanske kommunikationen och de goda kontakterna mellan människor som är hobbyn? Även om man torrt talar om telegrafi, apparatbygge eller teknik som intresse (och förevändning?).
Många har frågat mig om inte amatörradion är död nu när Internet med alla kommunikationsforum finns.
- Nej jag tycker inte det. Absolut inte. Att jämföra amatörradions spännade "fiskande" ute på de stökiga banden (där allt kan hända) - med Internet - är som att jämföra spännande sportfiske (med flugspö en kväll ute i den vilda naturen där inget kan förutsägas) - med en fiskaffär där allt redan ligger och är givet.
Amatörradion har betytt oerhört mycket för mig som ung, vild och finnig pöjk. Och fascinationen för hobbyn sitter fortfarande i.
Jag är inte aktiv just nu - men det kommer igen.
73 de Örjan / SM6BPA "Bagare Petter Andersson"
Last edited:
Amatörradio är ju en "bred" hobby. Här kan de som är intresserade av att köra dx med låg effekt göra det och dom som vill bygga slutsteg och köra hög effekt kan göra det. En del kan köra tester och en del kan knåpa med lödkolven. Vi är ju alla olika, det en tycker är skitroligt, kan ju för en annan vara pest. Huvudsaken är ju att alla trivs med hobbyn , vilken inriktning den nu än har tagit för vederbörande.
Vill även passa på att tacka Örjan/SM6BPA för ett synnerligen intressant inlägg.
Vill även passa på att tacka Örjan/SM6BPA för ett synnerligen intressant inlägg.
SM5WYG
Well-Known Member
Har även om jag inte sagt något på länge i tråden, följt dess utveckling...
Och det mest entusiasmerande inlägget jag sätt på länge är det från SM2BPA/SM6BPA Örjan !
Jag tycker det var väldigt trevlig läsning, och det var just det jag menade, detta är ett sätt att fånga intresserade. Att visa på möjligheter och entusiasmera till utveckling !
Det är möjligt att det inte finns ett brett intresse för det, men jag minns den artikelserie som Derek SM5RN gjorde i QTC, vilken jag följde med stort intresse. Jag tror att just berättelser från de av oss radioamatörer som är äldre, kan få de yngre mer intresserade, och rent av fånga nya.
Något jag funderade på när jag kikade igenom inläggen ovan är, krävs det motprestation från de vi försöker sälja hobbyn till och i så fall varför ?
Varför inte angripa problemet med "kunskapsbortfall" genom att försöka ge just kunskap till de nya ?
Det finns både ett och annat att läsa på både internet och i böcker, men förstahandserfarenheter och kunskap slår det mesta. Men som sagt hjälp till självhjälp.
Givet är det som sagts tidigare, att hobbyn kräver engagemang, men det går att skapa !
Jag vet inte om ni håller med mig om detta, men kunskap är den lättaste bördan att bära, men den tyngsta att lyfta. Att kräva av en nylicensierad radioamatör att han / hon skall veta klart vart han / hon är på väg i hobbyn tycker jag är horribelt. Jag anser att det är underbart att en individ försöker ta en licens och lyckas ! Bara det är ju ett mål, och som det har sagts efter att man fick körkort !
" Grattis, nu kan du börja övningsköra ! "
Jag vet att det kan tyckas fånigt, men nu när jag tog upp hobbyn igen så frågade jag flera av de stora generalleverantörerna efter ett startpaket, för att komma igång igen !?
Och de svaren jag fick tillbaka var i stort ett stort frågetecken...
Ändock hade jag beskrivit ganska ingående, de önskemål och begränsningar jag hade.
Jag hade gärna redan från början sett att det fanns ett dylikt startpaket, kanske rent av hos SSA.
En byggsats, där allt finns för att komma igång. Det underlättar om den är en enkel känd konstruktion, där en ny amatör kan få nytta av sina kunskaper, men samtidigt snabbt och lätt få hjälp av andra.
Jag fick i alla fall i processen av "paketsökande" en mycket god kontakt med Mobinet, vilket resulterat i att jag införskaffade en bredbandsvertikal och en FT-897D. Något min ekonomi absolut inte tillät när jag först fick mitt certifikat och min licens.
Jag har fått upp både antenner och radio, men, har inte haft den tid jag tänkte mig från början att lägga på det. Men så är det ju alltid, tiden räcker inte riktigt till.
Men det kommer ett inlägg framöver var det gäller mina val, och hur jag tänker mig utvecklingen.
Helgen som passerade ägnades åt Hellschriber och PSK31. Noterade även att Spanien hade RTTY test.
Såg både F,I,EA, ett stort antal U och R stationer, tror jag har viss riktverkan åt det hållet.
Om det nu ens är teoretiskt möjligt !?
( Plåttaken runt mitt boende har fått mig att fundera i de banorna )
Såg även en VK, men det var lite väl "knastrig" mottagning där, så jag undrar om inte den herren eller damen var i förskingringen.
Har inte hörts allt för mycket än, med tanke på att jag tagit beslutet att lyssna först och tala sedan.
Känner mig för rostig för att aktivt kasta mig in i den höghastighets värld som blommat upp sedan jag
var aktiv senast. "Folk" har blivit dåliga på att tala tydligt, och i lagom takt !?
Är det stressen som sprider sig över världen månne ?
Och en sak som faktiskt stör mig är, varför det finns individer som svarar på ett morse CQ som sänds i klart beskedlig takt, i en hastighet som garanterat är mångdubbelt högre än stationen som "ropar" CQ klarar. Det är ju visserligen en självsanerande verksamhet i och med att "speedy" inte får något svar från nybörjaren !? Men varför från första början !?
Ägnande söndagen åt APRS, men mitt mjukvarumodem ville inte riktigt vara med, så jag får fortsätta med det vid tillfälle. Det finns en viss begränsning i att vara Macintosh "taliban", man får antingen skriva dylika program själv eller hitta likasinnade som redan gjort det.
Till hösten och när mörkret återvänder, tror jag att lödkolven ska få komma ut igen, för första gången på mycket länge, i alla fall, om man bortser från div. små reparationer. Ska se om jag inte kan bygga en liten lagom portabel QRP rig, som kan följa med när man är ute och jobbar /MM
Så när man väl kommit igång igen är det som det rullar på !
73 de Christopher / SM7WYG
Och det mest entusiasmerande inlägget jag sätt på länge är det från SM2BPA/SM6BPA Örjan !
Jag tycker det var väldigt trevlig läsning, och det var just det jag menade, detta är ett sätt att fånga intresserade. Att visa på möjligheter och entusiasmera till utveckling !
Det är möjligt att det inte finns ett brett intresse för det, men jag minns den artikelserie som Derek SM5RN gjorde i QTC, vilken jag följde med stort intresse. Jag tror att just berättelser från de av oss radioamatörer som är äldre, kan få de yngre mer intresserade, och rent av fånga nya.
Något jag funderade på när jag kikade igenom inläggen ovan är, krävs det motprestation från de vi försöker sälja hobbyn till och i så fall varför ?
Varför inte angripa problemet med "kunskapsbortfall" genom att försöka ge just kunskap till de nya ?
Det finns både ett och annat att läsa på både internet och i böcker, men förstahandserfarenheter och kunskap slår det mesta. Men som sagt hjälp till självhjälp.
Givet är det som sagts tidigare, att hobbyn kräver engagemang, men det går att skapa !
Jag vet inte om ni håller med mig om detta, men kunskap är den lättaste bördan att bära, men den tyngsta att lyfta. Att kräva av en nylicensierad radioamatör att han / hon skall veta klart vart han / hon är på väg i hobbyn tycker jag är horribelt. Jag anser att det är underbart att en individ försöker ta en licens och lyckas ! Bara det är ju ett mål, och som det har sagts efter att man fick körkort !
" Grattis, nu kan du börja övningsköra ! "
Jag vet att det kan tyckas fånigt, men nu när jag tog upp hobbyn igen så frågade jag flera av de stora generalleverantörerna efter ett startpaket, för att komma igång igen !?
Och de svaren jag fick tillbaka var i stort ett stort frågetecken...
Ändock hade jag beskrivit ganska ingående, de önskemål och begränsningar jag hade.
Jag hade gärna redan från början sett att det fanns ett dylikt startpaket, kanske rent av hos SSA.
En byggsats, där allt finns för att komma igång. Det underlättar om den är en enkel känd konstruktion, där en ny amatör kan få nytta av sina kunskaper, men samtidigt snabbt och lätt få hjälp av andra.
Jag fick i alla fall i processen av "paketsökande" en mycket god kontakt med Mobinet, vilket resulterat i att jag införskaffade en bredbandsvertikal och en FT-897D. Något min ekonomi absolut inte tillät när jag först fick mitt certifikat och min licens.
Jag har fått upp både antenner och radio, men, har inte haft den tid jag tänkte mig från början att lägga på det. Men så är det ju alltid, tiden räcker inte riktigt till.
Men det kommer ett inlägg framöver var det gäller mina val, och hur jag tänker mig utvecklingen.
Helgen som passerade ägnades åt Hellschriber och PSK31. Noterade även att Spanien hade RTTY test.
Såg både F,I,EA, ett stort antal U och R stationer, tror jag har viss riktverkan åt det hållet.
Om det nu ens är teoretiskt möjligt !?
( Plåttaken runt mitt boende har fått mig att fundera i de banorna )
Såg även en VK, men det var lite väl "knastrig" mottagning där, så jag undrar om inte den herren eller damen var i förskingringen.
Har inte hörts allt för mycket än, med tanke på att jag tagit beslutet att lyssna först och tala sedan.
Känner mig för rostig för att aktivt kasta mig in i den höghastighets värld som blommat upp sedan jag
var aktiv senast. "Folk" har blivit dåliga på att tala tydligt, och i lagom takt !?
Är det stressen som sprider sig över världen månne ?
Och en sak som faktiskt stör mig är, varför det finns individer som svarar på ett morse CQ som sänds i klart beskedlig takt, i en hastighet som garanterat är mångdubbelt högre än stationen som "ropar" CQ klarar. Det är ju visserligen en självsanerande verksamhet i och med att "speedy" inte får något svar från nybörjaren !? Men varför från första början !?
Ägnande söndagen åt APRS, men mitt mjukvarumodem ville inte riktigt vara med, så jag får fortsätta med det vid tillfälle. Det finns en viss begränsning i att vara Macintosh "taliban", man får antingen skriva dylika program själv eller hitta likasinnade som redan gjort det.
Till hösten och när mörkret återvänder, tror jag att lödkolven ska få komma ut igen, för första gången på mycket länge, i alla fall, om man bortser från div. små reparationer. Ska se om jag inte kan bygga en liten lagom portabel QRP rig, som kan följa med när man är ute och jobbar /MM
Så när man väl kommit igång igen är det som det rullar på !
73 de Christopher / SM7WYG
SM2BPA
Well-Known Member
Tusen Tack för innehållet i de senaste inläggen!
Den klassiska devisen:
Amateurradio for international friendship
...är nog mycket representativ för min (och säkert många andras) inställning till, och respekt för den internationella amatörradion som hobby. Jag är av övertygelsen att amatörradiobanden ska hållas fria från t.ex. diskussioner om religion och politik. Man ska också alltid försöka hålla en ödmjuk och positiv attityd inför andra när man är ute i etern. - Även om man kan bli riktigt förbannad på någon som t.ex. stör eller tränger sig på. Men man kan ju "tillrättavisa" folk på ett trevligt sätt. Det kan ju aldrig vara ett självändamål att "ge igen" eller på annat sätt reta upp andra.
Vi har ju hobbyn för att ha kul. Något annat skäl ser jag inte.
Förr eller senare ligger vi där nere i jorden som dödingar
och då kan vi kanske tänka på något annat...
Den klassiska devisen:
Amateurradio for international friendship
...är nog mycket representativ för min (och säkert många andras) inställning till, och respekt för den internationella amatörradion som hobby. Jag är av övertygelsen att amatörradiobanden ska hållas fria från t.ex. diskussioner om religion och politik. Man ska också alltid försöka hålla en ödmjuk och positiv attityd inför andra när man är ute i etern. - Även om man kan bli riktigt förbannad på någon som t.ex. stör eller tränger sig på. Men man kan ju "tillrättavisa" folk på ett trevligt sätt. Det kan ju aldrig vara ett självändamål att "ge igen" eller på annat sätt reta upp andra.
Vi har ju hobbyn för att ha kul. Något annat skäl ser jag inte.
Förr eller senare ligger vi där nere i jorden som dödingar
och då kan vi kanske tänka på något annat...
Last edited:
Hej hej sm7eql och andra "radioaktiva" människor. Jag är ett blåbär som fick min licens för mindre än två veckor sedan så jag är riktigt "färsk". Jag har innom scoutingen anvönt sk. jaktradio i många år, som sjöscout kan det vara bra att inte tappa kontakten med flytetyg som sprids för vinden, och radio är bättre än mobiltelefon! När jag var yngre (15 år sedan, give or take...) så uppsökte jag den lokala radioklubben för att kolla läget och blev lite avskräckt över kraven för ett cert. så jag avstog då och glömde bort radio i många år. Men så en dag i starten av januari i år så blev jag mfl. erbjudna att gå en radiokurs som FRO skulle hålla i, det var en luddig precentation av min kårordförande, men jag och tre småttingar (12 år gamla) nappade och innan månaden var slut startade kursen. Första kurstillfälle gjorde mig varse om att det var amatörradiolicens som var målet och att det inte var på långa vägar så svårt som jag tyckte som ung! En av grabbarna hoppade av då han ansåg att den tekniska delen var för svår, men de andra två och jag genoförde kursen och skrev provet andra helgen i februari. Resultatet: Tre glada scouter med amatörradiocertifikat, varav två inte äldre än 12!
Jag ser fram mot att köpa in lite utrustning för eget och scoutligt bruk, att kunna prata i radio med folk till sjöss och till lands. Jag har gått med i FRO då jag vid kursen träffade en massa trevligt folk där, folk som liksom de flesta på detta forum med glädje delar med sig av sin kunskap och som inte heller anser att det finns några dumma frågor...
73 de Klas Andersson
Jag ser fram mot att köpa in lite utrustning för eget och scoutligt bruk, att kunna prata i radio med folk till sjöss och till lands. Jag har gått med i FRO då jag vid kursen träffade en massa trevligt folk där, folk som liksom de flesta på detta forum med glädje delar med sig av sin kunskap och som inte heller anser att det finns några dumma frågor...
73 de Klas Andersson
Amatörradio ger Mycket!
Kände att jag skulle ge mig ut forumets nakna sal, där man tycks leta efter varje möjlighet till kritik?
Tog Cert -74 så börjar känna mig Old Timer nu, aktiviteten är väl inte alltid så hög på banden och radioklubbar, men har glatts åt de signaler som jag hjälpt fram under åren.
Det som är det primära med Ham Radio är att alla skall vara lika värda, bonde, kung eller professor. Att sedan hjälpa någon på ett okrävande sätt, allt ifrån att hitta i den okända staden till att ge logi- det är en värmande känsla...
Att kritisera klubbar organisationer och andra amatörer ger ingen känsla, bara värk i själen. Visst är tonen råare på banden idag, och trängsel ger stress.
Men en viktig aspekt på amatörradion är friheten och möligheterna, tänk att veta att drömmen om den där fantastiska antennen eller 20mW jorden runt, det är frihet!!
73 de Conny
Kände att jag skulle ge mig ut forumets nakna sal, där man tycks leta efter varje möjlighet till kritik?
Tog Cert -74 så börjar känna mig Old Timer nu, aktiviteten är väl inte alltid så hög på banden och radioklubbar, men har glatts åt de signaler som jag hjälpt fram under åren.
Det som är det primära med Ham Radio är att alla skall vara lika värda, bonde, kung eller professor. Att sedan hjälpa någon på ett okrävande sätt, allt ifrån att hitta i den okända staden till att ge logi- det är en värmande känsla...
Att kritisera klubbar organisationer och andra amatörer ger ingen känsla, bara värk i själen. Visst är tonen råare på banden idag, och trängsel ger stress.
Men en viktig aspekt på amatörradion är friheten och möligheterna, tänk att veta att drömmen om den där fantastiska antennen eller 20mW jorden runt, det är frihet!!
73 de Conny