Det moderna namnet på den anordning, ansluten till riktiga plåtradioapparater uppbyggda med riktiga elektronrör, med vilken riktiga radioamatörer utbyter riktiga radiotelegrafiska meddelanden,
är "
telegrafnyckel".
Sedan finns utvecklingsformer, med den halvautomatiska telegrafnyckeln eller "buggen" efter Vibroplex kända varumärke, "lusen".
Vibroplex konstruktionen är jämngammal med den trådlösa telegrafin, men fick sin tidigaste användning över trådförbindelser.
En "mekanisk bugg" är en blandning mellan automatisering och manuell betjäning, vilket SM6AUZ(SK) beskrev slående i sitt
causerie från QTC 1965:
Ganska tidigt började man göra elektriska efterbildningar av Vibroplexen, en pionjär var OZ7BO, som konstruerade både "relädrivna" och "elektronrörsdrivna" halvautomatiska telegrafnycklar. Under 1950-talet konstruerade W6TO en utveckling som möjliggjorde att både långa och korta teckendelar genererades automatiskt.
I och med den helautomatiska telegrafnyckeln eller "elbuggen" så fick man konstruktion där man använder en "manipulator" (härlett ur latinets
"manipulus" = handfull). Denna ger indata till de logiska nät vilket genererar själva teckendelarna och deras inbördes mellanrum, mer avancerade konstruktioner kan även handskas med teckenmellanrum.
Gemensamt för alla konstruktioner av halv- och helautomatiska telegrafnycklar är att de fortfarande förutsätter att användaren behärskar Morsetelegrafi, för att kunna avgöra om ett genererat tecken överensstämmer med det önskade både i form och innehåll
(elakhet som jag hörde i slutet av 60-talet: "
Bugg = telegrafnyckel där vartannat tecken utgörs av ett felskrivningstecken").
Nästa "utvecklingssteg" har varit att ersätta telegrafnyckeln eller manipulatorn med ett tangentbord, där en nedtryckt tangent motsvarar
ett telegrafitecken, vilket genereras helt elektroniskt utan någon som helst mänsklig inblandning. Steget från detta till att lagra färdiga meddelanden eller "tangentbordsmakron" vilka anropas genom att trycka ner en funktionstangent blir då kort.
Kopplat till att använda "Morseavkodare", där mottagen Morsetelegrafi, med varierande framgång, översätts till text på en bildskärm, har detta medfört en tilltagande avpersonalisering av den ädla telegraferingskonsten. Detta har drivits till sin spets genom utvecklingen av "digitala moder" där FT8 intar en särställning, vilken medger helt automatiserad och avpersonaliserad amatörradiotrafik.
Sett i detta perspektiv har avskaffandet av kraven på färdighet i Morsetelegrafering, alltså handsändning och hörselmottagning, accelererat amatörradions allmänna marginalisering, avpersonalisering tillsammans med användarnas historielöshet. Telegrafin fostrar, kort sagt, "riktiga radioamatörer".