Vad kan amatörradion leverera?

SM0AOM

Well-Known Member
I dagens genomkommersialiserade samhälle har det blivit ett obetingat krav för överlevnad att
man har kunder,
att man sedan kan leverera,
och att man slutligen har rätt kvalitet på sina leveranser.

Det vore därför av intresse att höra läsarnas åsikter om i vilka utsträckningar amatörradion lever upp till att ha kunder, vad man levererar och vilken kvalitet det är på leveranserna.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Ett bra exempel är sambandet vid Svenska Rallyt som utförs av amatörer genom föreningen Samband Värmland. Här ställer amatörradion upp med ett mycket stort antal operatörer (ca 60st.) Rallyledningen är säkert nöjd med leveransen eftersom man återkommer med uppdraget år efter år.

73 de SM4IHY
Gunnar
 
Jag vill fortfarande (envist) hävda att vi skulle kunna leverera kris/nöd-kommunikation. Det sker i många länder. Det jag kan se genom att läsa på webbsidor så verkar de göra någon form av nytta.

"Nackdelen" för oss i svedala är väl att vi har fantastiskt utbyggd kommersiell kommunikation. T ex 2G, 3G och NMT (ice.net). Det i kombination med att vi är lyckligt förskonade från katastrofer gör att behovet är väldigt begränsat.

När media skanderar unisont att teleförbindelserna är brutna och byn XXX helt saknar möjlighet att kontakta omvärlden. Då verkar det ju finnas ett behov av kommunikation? Vi skulle kunna hjälpa till!

Måste dra min kris-anekdot...
Rålambshovsparken i Stockholm, flyguppvisning av JAS39 Gripen.
Gripen "kort-landar" på Långholmens flygplats i ett moln av rök och lågor.

Runt om mig förtvivlade människor (utan mobil, det var länge sedan) som undrar om deras nära och kära klarat sig på andra sidan vattnet.

En radioamatör befinner sig nära nedslagsplatsen och kan snabbt börja informera over repeatern.
En klunga bildas runt min radio av anhöriga som snabbt vill veta mer.

När jag såg glädjen och lättnaden i deras ansikten fattade jag hur viktigt ett kort meddelande kan vara för en enstaka människa.
Det är väl från den händelsen min drivkraft för nödsamband kommer. :)

Någon här som vet vem amatören var som "rapporterade" från Långholmen? Jag minns tyvärr inte. :(

73 de SM0RVV
 
Kund = Undertecknad
Leverans = Rekreation, nöje och ibland motion.
Kvalitet = Utmärkt. Ibland något sämre p.g.a. "condsen" och materialet. Condsen är svårt att fixa men materialet går alltid att förbättra. Förbättringsarbetet går då tillbaka till nöjeskontot och fyller på detta. Ergo höjd kvalitet.
73 Göran
 
Först måste man fundera över om man i föreningen ämnar leverera internt, externt eller bägge och vilka kunderna är. Jag menar att en förening i sig inte behöver vara nyttig annat än möjligen i mentalhygienisk bemärkelse. Då levererar man internt social samvaro och nöje till medlemmarna/kunderna som roas av samma sak. Externt saknar föreningen betydelse annat än som "skådespel åt folket". Jag kan tänka mig att en klubb som ägnar sig åt att köra modellbilar på en bilbana inte levererar annat än ett kul tidsfördriv för de intresserade.

Menar man att man ska leverera nytta externt så blir det mer komplicerat därför att det ligger i bedömarens ögon huruvida det finns nytta eller ej. Det är klart att frimärksklubben tycker man gör en kulturgärning när man bevarar gamla frimärken. Men är det nyttigt? Föreningar kan ha hånats i sin samtid men hyllats långt lägre fram i historien då de på ett eller annat vis bevarat gammal kunskap. Nyttigt då? Nej. Nyttigt nu? Ja.

Såhär kan man hålla på att dissekera frågan men jag kortar ner och påstår att amatörradions grundpelare är radioklubbarna och en bra klubb är nyttig. En bra klubb levererar internt. Om den också gör det externt beror ju på medlemmarnas intresse för saken. En bra klubb enligt min mening har regelbunden aktivitet som är rolig och bildande och har bredd. Det är upp till medlemmarna själva hur man vill ha det. Vi har en övergripande organisation, SSA, vars syfte i större utsträckning borde vara att bereda vägen för klubbarna och hjälpa dem på alla vis för att de ska kunna leverera. För SSA behöver klubbarna mer än klubbarna behöver SSA.

Min klubb SK3BG levererar internt och externt. Ca 150 medlemmar där de flesta är ganska passiva men klubben är tillräckligt stor för att ha 20-30 peroner på plats i egen lokal var tisdagkväll. Varje klubbkväll har teman där någon medlem eller externt inlejd person föreläser om något som intresserar och diskussionerna är roliga. Klubben levererar enormt bra internt, kunderna är nöjda.

Extern verksamhet, som går hand i hand med den interna är t.ex. vår sambandsvagn som medlemmarna byggt. Fullt inredd för kommunikation inte bara på amatörradiobanden utan även för olika samhällsfunktioner på t.ex. Rakel. Vi har rejäla elverksvagnar och ett par vagnar med proffesionella portabelmaster som vevas upp till 24m. Med detta övar vi på field days och kan på kort varsel erbjuda samhället en komplett mobil basstation vid behov. Vi har inte samövat med räddningstjänst eller liknande men det finns ett intresse från samhället och diskussioner pågår. Kunderna finns således samt efterfrågan vid kris och vi kan leverera, men vi marknadsför oss inte särskilt hårt.

Några medlemmar ingår i MOLOS-styrkan och senaste utryckningen var nyligen vid vinterstormen. MOLOS-styrkorna övar regelbundet över hela landet med sina radiomässigt fullutrustade bandvagnar och terrängbilar.

Sedan hjälper vi förstås till vid regionala bilrallyn och liknande. Vi drar in några kronor till klubben och hjälper andra föreningar till ömsesidig nytta och nöje.

SK3BG levererar internt och externt med god kvalitet, kunderna är nöjda, och vi har roligt med vårt radiointresse.

/Lasse

PS. Här är lite bilder från IARU region 1 Field Day i höstas: SK3BG_galleri
 
Last edited:
AOM skrev; "….Det vore därför av intresse att höra läsarnas åsikter om i vilka utsträckningar amatörradion lever upp till att ha kunder, vad man levererar och vilken kvalitet det är på leveranserna."
------

Jag börjar med att vända runt på frågeställningen och filosofera lite kring det ena och det andra.

För det första;

I dagens genomkommersialiserade samhälle är det underligt att Amatörtjänsten fortfarande existerar i ITU-RR med de helt otroligt stora frekvenstilldelningar och de friheter vi har att bygga egna radiosändare och experimentera med höga effekter, prata med varandra och delta i tävlingar.

För det andra;

Undrar jag varför telemyndigheterna över hela världen fortfarande tar tillvara våra intressen under WRC-konferenserna så att vi får behålla de tilldelade frekvensbanden som räknat i bandbredd mäter sig med de andra radiotjänsterna som alla tvingas betala miljardbelopp för det vi får utnyttja helt gratis. Inte ens tillståndsavgifter behöver längre betalas av radioamatörerna här i Sverige.


För det tredje;

Så kanske vi skall vara glada över att det är AOM som ställer kontrollfrågorna och inte någon barsk myndighet eller ännu värre ett byråkratiskt ITU - ty vilka argument skulle vi då komma dragande med som låter så trovärdiga att de legitimerar vår fortsatta existens. (Läs, privilegierna att behålla det tilldelade frekvensspektrat utan några som helst krav på motprestation)

Omedelbart när jag läst AOM:s inlägg tänkte jag i banorna….

Kunder; = Radio- och elektronikintresserade ynglingar
Leverera: = Erbjuda en unik kompetens i radioteori och praktik
Rätt kvalitet; = På en tillräckligt hög nivå och omfattning för den enskilde att den möjliggör vidare studier eller att skaffa sig ett meningsfullt yrke inom området ifråga.

Nu när jag läst vad jag nyss skrivit inser jag att det jag tänkte allra först var en smula naivt och ber om ytterligare betänketid. Svaret hade möjligtvis passat bra på 50/60-talen men nu är det 2012.

Det var minsann inga lätta frågor att svara på! :confused:

/Bengt
 
Bengt EQL --
jag tycker du är på rätt spår! Som jag ser det är amatörradio en tjänst som tillhandahålls av svenska staten via dess representant PTS. Kunderna på amatörradio är vi radioamatörer - "de som tar tjänsten amatörradio i anspråk och bedriver amatörradioverksamhet". Vad som sedan levereras från verksamheten kan delas upp i två bitar: a/ nytta och glädje för utövande radioamatörer och b/ nytta, glädje och intäkter för övriga medborgare. Att sedan bena upp hur dessa nyttor, glädjeämnen och intäkter med associerade skador, bekymmer och kostnader hänger ihop och påverkar varandra är ett bra ämne för behandling med gula post-it lappar över en weekend på någon bra kursgård. Men vem ska ha resultatet av den övningen?

Om någon organiserad form av kvalitetssäkring (Quality Assurance) på högre nivå (PTS, ev. SSA, annat?) bedrivs vet jag inte - kanske kan radioklubbarnas verksamhet delvis räknas som Quality Control

Hälsar en f.d. Corporate QA Manager

73//Janne SM0AQW
 
En intressant frågeställning.
Amatörradion kan idag i stora drag räknas som en ren hobby och kanske inte längre som tidigare ofta sagts, en samhällsresurs.
Jag ser ett par element till utöver de som Karl-Arne nämnde, men låt mig börja enligt uppställningen.

1. Vem är amatörradions kunder?
Där skulle jag vilja hålla med Bengt (EQL) att det i första hand är intresserade människor (kanske inte nödvändigtvis ynglingar ;) ). Dessa intresserade individer kan sen eventuellt erbjuda utnyttjande av sin kompetens/utrustning i andra sammanhang. Exempel där amatörradion har verkliga kunder i en mer kommersiell synvinkel har nämnts ovan av SM3ZBB.
Utan kunder överlever inte amatörradion. Med andra ord bör vi, om intresse finns, försöka marknadsföra oss. Det var det första av de element som jag skulle vilja lägga till i diskussionen.

2. Vad levererar amatörradion?
För de som är intresserade (kunderna) så levererar då hobbyn i korthet tillfredsställelse genom ett för individen meningsfullt nyttjande av tid. Vad detta då egentligen innebär är då naturligtvis högst individuellt/subjektivt.

3. Vad är rätt kvalitet på amatörradion?
Detta är återigen en högst subjektiv bedömning. För någon individ (kund) betyder hög kvalitet att på ett bra och enkelt sätt kunna umgås via radio med andra likasinnade som t.ex. vill diskutera väder/vind/krämpor. För någon annan betyder det möjlighet att förkovra sig i teknik, att kunna experimentera, att diskutera olika tekniska ämnen tillsammans med likasinnade kamrater. Hur man än ser det så finns det oftast ett gemensamt intresse för kommunikation i en eller annan form.
Kommunikation innebär då oftast någon form av interaktion med andra likasinnade och här kommer t.ex. föreningsbiten in.

Föreningar är det andra elementet som jag pratade om inledningsvis.
Våra föreningar spelar en mycket stor roll i bl.a. marknadsföringen av hobbyn. Våra föreningar blir vad medlemmarna själva väljer att göra dem till.
D.v.s. för att en klubb/förening ska kunna bestå och utvecklas så krävs engagemang och drivkraft. Idag relativt sällsynta egenskaper/komponenter. Många medlemmar anser sig tyvärr idag vara just kunder och inget annat. Det betyder att man förväntar sig just det som nämnts ovan, utan eget engagemang. Man ska bli serverad något, helst precis det som man är intresserad av för stunden.

I dagens teknik- och informationsintensiva tillvaro så kämpar amatörradion, som hobby, om uppmärksamhet. En uppmärksamhet som idag ofta är väldigt kort hos de flesta. Man har inte tid att engagera sig i en hobby. Man ska hålla på med tio olika saker, helst samtidigt.
Ett exempel. I princip alla går idag omkring med en oerhört komplett portabel transceiver i fickan. Man kan då inte bara tala med andra utan även skicka text/bilder/video/lyssna på musik/radio/m.m., hur enkelt som helst.
Det ska då mycket till för att fånga in den som eventuellt funderar över hur den där manicken egentligen fungerar, och slussa den individen till amatörradiohobbyn...
När man passerat det här första stegen i kommunikationen, att ha en komplett portabel transceiver i fickan, så finns det ju massor av intressen/tidsfördriv som pockar på och den där transceivern då bara blir ett verktyg.

Karl-Arnes ursprungsfråga "Vad kan amatörradion leverera?" ser jag lite som en fråga om hur/varför ska amatörradion existera? Om man får tillräckligt underbyggda svar på Karl-Arnes fråga så kan intresserade och engagerade individer arbeta vidare för att, genom bra marknadsföring, utöka och förbättra kundbasen och med detta ge amatörradion större utrymme i tillvaron för fler engagerade människor.

Med detta inte sagt att det primära målet är att få så många som möjligt att bli radioamatörer, utan istället att fånga de som verkligen har ett genuint intresse. Kvalitet går före kvantitet. Det är och ska vara ett privilegium att få bygga egen utrustning och att få utnyttja de tilldelade frekvenser som finns för amatörradion. Den här sista delen har diskuterats i andra trådar, men bara för att undvika eventuella missförstånd ;)

Ytterligare en bit att belysa är då den rent praktiska biten där amatörradion ses som en slags tjänst, med PTS som yttersta ansvarig i Sverige.

73
Thomas
 
Last edited:
Jag ser två saker som amatörradion levererar:
Ett antal band med väldigt olika egenskaper som vi får sända på.
Rätten att bygga eller modifiera utrustning att använda på dessa band.

Kvaliteten är till vilken grad vi kan verka på banden. Vilka band i vilka frekvensområden, samt hur väl vi skyddas från allehanda hot från externa aktörer: störningar, begränsningar i tillåtna frekvenser, effektbegränsningar och liknande.

Det är en hobby och vi utövare är kunderna. Men jag tycker kund är fel ord, för det är ingen vara eller tjänst som någon säljer. Utövare passar bättre, och som utövare kan jag utnyttja de privilegier som erbjuds som det passar mina intressen bäst. En del bedriver vetenskapliga undersökningar, andra tävlar eller idkar socialt umgänge.

Är inte den intressanta frågan: vem är leverantör av dessa möjligheter, och varför?

/Lars
 
Som framgår av de olika inläggen kan man ha olika syn på vem som är leverantör och vem som är kund, och vad som är rätt kvalitet "beror på".

En annan verksamhet som använder delar av samma naturresurs är den kommersiella TV:n. Hur ska man tänka om den verksamheten? Å ena sidan levererar de olika TV-kanalerna underhållning till oss TV-tittare. Å andra sidan säljer TV-kanalerna annonstittare till de reklamannonserande bolagen. Å tredje sidan kan man undra varför vi är beredda att lägga omfattande ekonomiska resurser för att hålla igång 50-60 TV-kanaler, samtidigt som vi ser brister hur vi tar hand om våra äldre.

Vi väljer att ha gröna områden, t.ex. parker och naturreservat, för personlig rekreation och glädje. Så kan man också se på amatörradioverksamheten. Ser man på vad verksamheten levererar i meningen samhällsnytta, så finns det också många olika exempel och i hela spännvidden från människor som utvecklar sin tekniska kompetens vilket kommer till nytta även utanför hobbyn (tekniker, ingenjörer, lärare) till människor som mer blir som nyttiga konsumenter av amatörradioprodukter.
 
I dagens genomkommersialiserade samhälle har det blivit ett obetingat krav för överlevnad att
man har kunder,
att man sedan kan leverera,
och att man slutligen har rätt kvalitet på sina leveranser.

Det vore därför av intresse att höra läsarnas åsikter om i vilka utsträckningar amatörradion lever upp till att ha kunder, vad man levererar och vilken kvalitet det är på leveranserna.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

För min del så kan jag tänka mig att formulera det något i denna stilen.

Som kund till amatörradion vill jag ha möjlighet att att lära mig om och experimentera med radioteknik på ett säkert och hållbart sätt.

Det levereras till mig genom ett kvalitetssäkrat utbildningsprogram enligt överenskommen standard och samverkan med andra radioamatörer i klubbar och forum.

Jag är halvnöjd med hur utbildningen fungerar just nu.
Jag är helnöjd med den internationella standarden för kunskapskrav.
Jag är helnöjd med möjligheterna att lära mig mera i de olika forumen jag deltager i.
Jag är halv nöjd med möjligheterna till lokal samverkan med andra radioamatörer.

73/ Kent -MMJ
 
Hej,

Förutsatt att vi har en någorlunda samstämd uppfattning om amatörradions som helhet och vilka värden den står för skulle kanske en SWOT-analys vara intressant?

Liknelsen marknad var det en del som reagerade emot i en annan tråd men det spelar kanske inte så stor roll vilken nomenklatur vi använder.

SA0ABA
/Jonas

SWOT-analys - Wikipedia
 
Jag har nu vid 2 tillfällen försökt lägga min synpunkt på Karl-Arnes frågeställningar men båda gånger har jag tydligen överskridit någon sorts okänd tidsgräns eftersom systemet krävt mig på en ny inloggning. Och då har det jag skrivit bara försvunnit!!
Är det nån fler som känner igen sig?
Vad göra?
Tore
 
Hej Tore!
Har inte hänt mig, men markera och kopiera det du har skrivit.
Under tiden har du kanske blivit urloggad men då har du ju sparat allt och då kan du "klistra in".
Prova!
 
Last edited:
Jag har nu vid 2 tillfällen försökt lägga min synpunkt på Karl-Arnes frågeställningar men båda gånger har jag tydligen överskridit någon sorts okänd tidsgräns eftersom systemet krävt mig på en ny inloggning. Och då har det jag skrivit bara försvunnit!!
Är det nån fler som känner igen sig?
Vad göra?
Tore

Om det händer kan man oftast klicka på "bakåt pilen" i sin webbrowser, markera och kopiera sin text. Logga in igen och klistra in texten.
 
Ok! Tack för tipsen! Men fortfarande undrar jag varför systemet måste beteer sig så! Måste det vara så?

Åter till Karl-Arnes fråga.

Jag tror ju att det är väldigt få amatörer som känner igen sig i K-A:s bekrivning.
Att vi som amatörer lever i marknad där vi ska leva upp till kundförväntningar, leverans- och kvalitetsönskemål. Njae...det känns väldigt underligt. Om man är kund måste det ju finnas en köpare. Vem är det? Vem vill köpa mina cw-tecken eller den eventuella kunskap jag har? Betala för det??

De allra flesta av oss ser ju amatörradion som en hobby som man håller på med för sitt eget höga nöjes skull.

Det är möjligen en ansvarslös och egoistisk attityd? Kanske borde vi amatörer bli mera samhällsmedvetna? Samhället tillhandahåller ju trots allt delar av naturresursen frekvensspektra helt gratis åt oss.

Skiljer sig vår förening på något sätt från andra föreningar? Knappast! Fråga en inbiten seglare! Eller en hundägare! Eller en hockeyspelare! (Särskilt just nu då juniorkronorna tagit VM-guld i Calgary!!). Alla kommer att tycka att deras förening är minst lika viktig.

Vi jämför oss med andra föreningar. T ex Idrottsföreningar, politiska föreningar, båtklubbar, mc-föreningar, frimärksklubbar, fjärilssamlarföreningar, religiösa föreningar, mm mm. Listan kan göras lång.

Tänker man sig in en sådan lista så ser man att de flesta har ju samhällsstöd i någon form, precis som amatörradion.
När är stöd rimligt?
Är det rimligt att fritidsbåtarna ska kunna nyttja hav och sjö till liten eller låg kostnad? På sina håll inkräktar de ju på den kommersiella sjöfarten. Är det rimligt att cykelföreningarna ska kunna nyttja våra vägar gratis. Alla andra får ju betala i form av trafik- och bränsleskatter. Är det rimligt att de religiösa föreningarna ska fortsätta att ha samhällsstöd trots att vårt samhälle är uttalat sekulärt? Så kan vi fortsätta och skapa en lång lista.

I slutändan blir det ju en politisk fråga som vi det demokratiska samhället hanterar på bästa sätt (kanske bättre säga det minst dåliga sättet).

Samhället tycker alltså att amatörradiorörelsen är värt att stödja vilket man faktiskt faktiskt också gör över hela världen. Nåja..i varje fall nästan!
Alldeles oavsett vad vi vanliga amatörer tycker!

Jag tillåter mig att göra en fri tolkning av K-A:s frågeställning. Ungefär så här:

"Hur länge tror vi/ni (vi- och de-amatörerna) att vi kan hålla på att bryta mot vårt regelverk ständigt och jämt. Hur länge tror ni/vi att samhället tolererar allt bus som vi/ni åstadkommer dagligen på det av samhället tillhandahållna frekvenserna?"

Ja, det är ibland sorgligt och ledsamt att lyssna på våra band. Riktigt tråkigt! Vildhjärnorna härjar!
Buset på våra band är kanske en spegling av det allmänna buset i samhället. I så fall är det ju ett samhällsproblem. Fast vi som radioamatörer kan ju inte dra oss ur vårt ansvar för den skull. Personligen har jag ingen bra ide´utöver de som redan talats om på andra håll. Jag vet också att SSA talar om dessa frågor med PTS

Riskerar vi då att bli av med våra frekvenser? Omöjligt svara på men en sak är klar!
Vi kan aldrig vara säkra på att behålla dem.
I radions barndom, då långvåg var "high-tec", blev amatörerna hänvisade till den obrukbara kortvågen pga att kommersiella intressen ville ha hela långvågen.
Men det är klart att det är viktigt att vi sköter oss. Att vi inte i onödan retar folk.
Det gäller för oss liksom alla andra föreningar med samhällsstöd.

Har jag hamnat "off topic" med detta inlägg ber jag om ursäkt.

Jag skulle vilja att Du K-A utvecklar din fråga. Hur har Du tänkt?
Vad ser Du för marknad och kunder och köpare mm för oss radioamatörer?
Särskiljer sig amatörernas marknad från andra föreningars med samhällsstöd?

Nu blir det spännade! Kommer jag att lyckas få ut denna text på forument? Tredje gången gillt? Innan jag gör någonting ska jag kopiera!

Hej då!
Tore
 
Last edited:
Ni som vill skriva ett längre inlägg - jag har inte ännu bestämt mig, därför att jag känner mig lite till korta - bör kanske skriva det i programmet word eller något annat som passar först och sedan kopiera och klistra in det på forumet.

Jag måste läsa i genom alla inlägg i tråden om jag ska göra ett inlägg, men en klart intressant frågeställning.
 
Last edited:
Jag måste erkänna att Kent/MMJ:s inlägg passar mig rätt så bra som jag själv skulle skriva ett svar på Karl-Arnes trådstartsfråga......(gjorde jag det för lätt för mig nu?)
 
Du behöver inte använda word, det går lika bra med notepad. Skriv i lugn och ro, markera "allt" och kopiera texten, markera skrivfältet och tryck "control+V" så klistrar du in din text utan problem. Om du misslyckas så har du ju kvar din text i notepad och kan göra om det.
 
Det finns många intressanta synpunkter i denna tråd. Någon jämför vårt nyttjande av etern med allemansrätten vilken just nu är föremål för diskussion då vissa kommuner vill börja ta betalt för att nyttja den gemensamma naturen.

SA0BJL ställer en bra fråga; "Är inte den intressanta frågan: vem är leverantör av dessa möjligheter, och varför?"
------

Helt klart finns det en leverantör som välvilligt och kostnadsfritt ställer stora sammanhängande frekvensområden till vårt förfogande. En del av dessa frekvensområden är exklusiva för oss radioamatörer medan andra är tilldelade på delad basis med andra grupper radioanvändare.

Vem är då denne leverantör?

Sannolikt är det den svenska staten som genom att följa och tillämpa Internationella Teleunionens frekvensplan och andra världsomspännande överenskommelser för hur de gemensamma resurserna skall fördelas och användas. De nationella teleadministrationerna (i Sverige PTS) har genom ett sk regleringsbrev från Regeringen fått i uppdrag att administrera frekvensfördelningen och användningen här i Sverige. PTS har getts ett stort manöverutrymme och även om Sverige bör ta hänsyn till internationell reglering så kan man bestämma över det mesta inklusive vilka frekvensband som får nyttjas och villkoren för detta.

Kanske är det mest korrekt att säga att det finns en hel leverantörskedja som i varje överlämningspunkt måste samverka optimalt för att vi kunder/utövare skall få en så bra vara som möjligt?

Den andra delfrågan - Varför? - är en stor gåta, i alla fall för mig. Helt obegriplig.

För länge sedan så var radioamatörerna en viktig resurs i totalförsvaret. Radioamatörerna vidmakthöll genom sin hobby och på sin fritid sina färdigheter i morsesignalering och var dessutom en erkänt duktig grupp människor med en unik kompetens inom områdena radioteknik och radiokommunikation. Ingenting av detta har någon relevans idag. Här finns sålunda en utmaning för någon stor tänkare att försöka lista ut svaret på frågan. -Varför?.

Vidare får jag en känsla av att många av oss amatörer tar det för givet att vi helt utan motprestation får behålla "våra" frekvensband för all evighet. Få tycks känna till den enorma omställning som skett de senare åren där PTS fått i uppdrag att sälja ut radiospektrum till högstbjudande. Nyligen avslutades en sådan spektrumauktion av stora delar av 10 GHz-bandet. Visserligen har vi inte behov av 500 MHz länge men omställningen är i full gång och snart kan turen komma till 432 MHz-bandet som frekvensmässigt är attraktivt för många kommersiella ändamål. Kan amatörbandet användas till bättre ändamål i den nya helkommersiella världen?

Personligen tror jag att amatörradio kommer att överleva länge än men under helt andra former än de vi känner idag. Nyckeln ligger nog i att vi förbereder oss och accepterar mycket smala frekvenssegment och att vi som kollektiv kan motivera vår existens genom att vi kan visa oss vara kompetenta att hantera högeffektsändare på ett ansvarsfullt sätt utan att orsaka menliga störningar för andra typer av radioanvändare och för allmänheten i stort.

Inte är det väl rimligt att outbildade personal har tillgång till sändareffekter om 1000 W som genom antenners förmåga att koncentrera den utsända energin till smala lober kan skapa tiotusentals Watt erp - detta samtidigt som det inom EU arbetas febrilt för att sätta upp nya krav på maximal tillåten fältstyrka inom alla andra områden - amatörradio undantaget än så länge. Hur länge kan detta få fortgå ostört och hur ser våra argumenten ut när vi skall försvara våra unika privilegier?

Vår exklusiva rätt att som grupp betraktad få nyttja "statligt" (?) avsatta frekvensområden för amatörradiotrafik samt rätten att bygga våra egna radiosändare för obegränsad ERP vilket möjliggörs genom ett lika unikt undantag i EMC-direktivet.

Ta bort dessa privilegier och vi är ett minne blott.

/Bengt
 
Last edited:
Back
Top