Var håller nybörjarna hus?

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Konditionerna på de högre banden har varit ganska hyfsade den senaste tiden. På min monitormottagare och dipolantenn har stationer från hela världen hörts med god högtalarstyrka på 21 och 24 MHz banden. Ofta har jag ställt in radion på en tyst frekvens med 6 kHz filter och låg volym medan jag sysslat med annat. Stationer kommer och går. Ibland har jag i vevat över bandet sakta och stannat för att lyssna en god stund på varje station som hörts. Jag har analyserat innehållet i sändningarna och försökt bilda mig en uppfattning om huruvida operatören är en rutinerad old timer eller förhållandevis ny nybörjare. Sättet att köra morsetelegrafi och vilken typ av trafik som avvecklas avslöjar nog mer än man kan tro. Jag gillar denna typ av spaningslyssning och det är något jag nog sysslat med i alla år dock utan att på allvar analysera trafiken och innehållet i förbindelserna så som jag gjort de senare åren. En nisch av hobbyn som är synnerligen intressant tycker jag.

En sak som jag blir allt mer övertygad om är att de telegrafister som hörs på banden och är aktiva varje dag är den sista spillran av de tusentals medelålders och ungdomar som fullständigt översvämmade banden under 60- och 70-talen. Visst hörs en och annan amatör som börjat sin karriär på 80- och 90-talen men de är få och drunknar i det allmänna old timer bruset. De som definitivt lyser med sin ständiga frånvaro är de som tagit cert de senare 10-15 åren. Allt detta gäller world wide och Sverige är inte unikt på något sätt.

Var och en som rattar över banden kommer att finna att en klar majoritet av de som är aktiva vid varje tillfälle är väldigt drivna operatörer som behärskar morsetelegrafi i relativt höga hastigheter, amatörer som lämnat stadiet att sända efter den vanliga lathunden - papperslappen på bordet - som var typisk för alla nybörjare förr och som fortfarande gäller tills man blir varm i kläderna och kan sända ur huvudet och ta emot utan att skriva ner varje tecken på papper.

Lyssnar man i ett telegrafi Pile Up så finner man inga där nybörjare precis. Inte heller finner man någon som i sakta tempo med lite halvknackig stil ropar CQ och blir jätteglad för ett svar.

Knappt någon old timer har tid att upprätthålla förbindelsen utan lider av någon sorts sjuklig mani att snabbt klippa av kontakten för att hasta vidare. Det mesta som hörs nu för tiden är robotliknande förbindelser och det känns som om de flesta som vi hör på banden för länge sedan lämnat nybörjarstadiet och är fullständigt ointresserade av själva innehållet i radioförbindelserna.

Jag får för mig att de flesta är blasé på att köra radio och kör radio med ryggmärgen utan att egentligen fundera på varför de kör och vad nyttan egentligen är. Vilka mål finns mer än att fylla loggen med så många anropssignaler som möjligt utan att bekymra sig om vem personen i andra änden är. Man har helt enkelt stängt av den egna hjärnan för inkommande information och tänker inte längre än "-Jag måste köra fler och ju fler desto bättre. Ju kortare QSO desto bättre är det."

Jag har testat min tes på en handfull gamla kompisar som fortfarande kör radio aktivt och faktum är att ingen egentligen kan förklara varför de kör radio och vad det är som är så himla spännande och intressant med att köra. Förklaringarna känns inte trovärdiga. Sanningen är nog den att radiokörandet för många är någon form av konstgjord andning av hobbyn eller omedveten terapi för att hålla sig sysselsatt på ett enkelt beprövat sätt. Man har hållit på i 30-50 år och klarar mentalt inte av att ge upp och kasta in handduken.

Undermedvetet tvingar man sig själv in i knasiga ritualer eller rutiner som att köra minst 1 QSO om dagen, att delta i en meningslös morgonring eller stiga upp kl 04 varje morgon bara för att sedan konstatera - Jo konditionerna till USA på 80 m var jättebra idag också men ingen annan än jag var igång. Det var bättre förr. Nästa morgon samma sak. Få vågar se sanningen i vitögat och en del är nog rädda för sig själv. Så fortsätter vi old timers år efter år utan att dra i nödbromsen och byta inriktning eller slå på hjärnan för att få grepp om vår egen situation.

Att som nybörjare år 2012 försöka nästla sig in i radiohobbyn och få ett meningsfullt utbyte av sakinnehållet i en äkta radioförbindelse ser jag som om inte fullständigt omöjligt, så i alla fall helt osannolikt.

Vilken nybörjare med en nyköpt plastradio och dipolantenn skulle orka att ropa så många CQ på telegrafi som faktiskt krävs för att få ett svar. Bara att lära sig telegrafi och träna upp färdigheten till en användbar trafiktakt är ju för många en totalt omöjlig uppgift. Hur många nybörjare skulle därefter ha kraft nog och vara så motiverade att de fortsätter med att vara aktiva mer än 10 minuter åt gången mer än en dag i veckan innan de stupar av utmattning. Troligen inte en enda, det ligger inte i tiden att vara uthållig vilket är förklaringen till att banden blir allt mer öde.

Så även om det nog finns en och annan motiverad nybörjare som verkligen har intentionerna att ta sig igenom nålsögat så saknas nog tyvärr förutsättningarna som jag ser på saken. Chansen att träffa på en likasinnad nybörjare för att få draghjälp in i hobbyn måste betecknas som noll. Att få kontakt med en typisk halvstressad old timer ger förmodligen inte mer än en kort 5NN TU rapport i utbyte. Old timern är efter många års radiokörning blasé och orkar inte spilla sin dyrbara tid på en nybörjares långdragna ramsor i ett makligt tempo där både namn och QTH förväntas sändas i retur. Fy för den lede vilken seg och tjatig typ tänker old timern. Vad tänker nybörjaren?

Jag upplever att förhållandena är ungefär de samma på telefoni och SSB. De gamla rävarna står för huvuddelen av aktiviteten där allt går på rutin. Samma tid och samma frekvens. Samma samtalsämnen och havregröt. En och annan grön nybörjare ropar ett eller ett par allmänna anrop på en slumpvis vald frekvens som slutar på .000 men har inte den uthållighet som faktiskt krävs för att finna någon likasinnad att prata med. Någon som verkligen har tid och intresse av att prata med en nybörjare. Räddningen för många blir ringarna där mikrofonen skickas runt, runt varv efter varv utan att något särskilt ämne behöver avhandlas utöver de sedvanliga signalrapporterna och anropssignalerna.

Andra räddare i nöden blir tillrättalagda aktiviteter där det inte ställs några krav alls för att kunna delta och där det inte förväntas mer av nybörjaren än att utbyta signalrapporter och ett nummer för naturreservatet ifråga.

/Bengt
 
Jag kan till viss del instämma som oerfaren CW-operatör.
Många CQ i långsam 60-takt kan besvaras i en mycket högre takt. Ett oförskämt sätt att svara på i mitt tycke.
I bandplanen finns det "öronmärkta" frekvenser för just QRS och där torde man väl hitta oss nybörjare och äldre som blivit pånyttfödda, eller?
 
>>>I bandplanen finns det "öronmärkta" frekvenser för just QRS och där torde man väl hitta oss nybörjare och äldre som blivit pånyttfödda, eller?
----------

Jo, man hör en del väldigt långsam trafik på de "öronmärkta kanalerna" ibland. Att IARU rekommenderar särskilda frekvenser för de som sänder sakta (nybörjare?) tror jag är kontraproduktivt och snarare stjälper än hjälper. Det är en form av stödhjul för de som tycker det är jobbigt att träna upp hastigheten och säkerheten på egen hand.

Bäst träning får man om det finns ett litet men konstant motstånd t ex att motstationerna sänder aningen för fort så att man verkligen måste koncentrera sig på att ta emot. Så gick det till förr och så tycker jag det skall vara. Utan ett visst motstånd i träningen så kommer ju nybörjaren att förbli nybörjare för lång tid framöver. Jag har en del kompisar som var nybörjare på telegrafi för 20 år sedan och fortfarande är nybörjare. Hur länge är det OK att vara nybörjare. Kan man vara nybörjare hela livet?

/Bengt
 
Visst är det ett ofog i att inte svara i samma speed som den ropande.

Ett annat exempel:
Jag lyssnar ibland på 2-meters repeatrar. Då och då hör man någon som kallar allmänt anrop då de är mobila.
Om jag nu skulle vilja ha ett samtal med den operatören, så skulle jag behöva börja med att fråga vilken anropssignal vederbörande har. Dels går det alldeles för fort, dels är det otydligt så man hör man inte om det är en SA eller SM-signal och naturligtvis försvinner även några av suffixens bokstäver i hastigheten.
Med andra ord så slarvas det även med bokstaveringen.

Ingen generalisering, utan det är nog en allmän skärpning som behövs, eller åtminstone en tankeställare. :D:)
 
Jag har noterat ett problem som antagligen grundar sig i den bristfälliga utbildningen.
Många (väldigt många) nybörjare har fått uppfattningen att det krävs stora antenner och lågförlustkablar för att överhuvudtaget kunna sända.
Det är vanligt att nybörjarna inte kommer i luften överhuvudtaget för att de inte har plats för en "fullsize" dipol för 80m. När man påpekar att det faktiskt går riktigt hyggligt att köra med några meter tråd och en tuner så blir man knappt trodd. Om man dessutom nämner att en tuner enkelt byggs på ett par timmar, och inte är så petnoga med komponentvärden, så blir förvåningen ännu större.

Kanske lite information, om hur enkelt det egentligen är att komma igång, skulle få fler nybörjare att åtminstone ta det första steget.
 
CZR skrev" Visst är det ett ofog i att inte svara i samma speed som den ropande"

Man kanske får acceptera svar i en något högre takt ibland (+10...15%). Jag vet själv att det kan vara otroligt svårt att hålla nere hastigheten när man svarat någon som sänt riktigt långsamt. Men minns också när jag var ny på banden att en del "farbröder" inte tog minsta lilla hänsyn och det var så klart stressande och man fick fråga om på namn och QTH, ibland flera gånger. :-)

Under kvällen har det droppat in några mail från två SA-amatörer som upplyst mig om att det är lätt att få svar på de digitala moderna som många sysslar med. Där körs det radio med låga effekter och utan några som helst problem. Är det kanske här många av de nya tillbringar sin radiotid?

Vore faktiskt intressant att få lite synpunkter på det här med digitala moder och vad som körs på de olika KV-banden. Lyssnar man på de frekvensområdena så är det ju faktiskt en otrolig aktivitet där även när banden i övrigt är halvdöda. Kanske vi old timers som inte hänger med??? :-)

/Bengt
 
Man kanske får acceptera svar i en något högre takt ibland (+10...15%).
Några % hit eller dit går att leva med. Det som är jobbigt är när någon svarar som har samma längd på korta och långa och inga mellanrum mellan vare sig tecken eller ord. Det verkar som ju långsammare de sänder, dessto värre är det - som om det gäller att upprätthålla hastigheten genom att ta bort "onödiga" mellanrum :)

Vore faktiskt intressant att få lite synpunkter på det här med digitala moder och vad som körs på de olika KV-banden.
Jag körde ett tiotal digitala QSOn innan jag disablade den moden igen på min K2. Det är samma 599 TU QSOn. Fast man lägger till en uppsjö artigheter och repeterar all info fler gånger. Och så är det dötråkigt att skriva på ett tangentbord och läsa text på en skärm. Det får jag betalt för att göra hela dagarna, så det verkar inte meningsfullt att göra det gratis på fritiden...

Bara mina 2 korvören...

/Lars
 
BJL skrev; "Jag körde ett tiotal digitala QSOn innan jag disablade den moden igen på min K2. Det är samma 599 TU QSOn. Fast man lägger till en uppsjö artigheter och repeterar all info fler gånger.
----

Jaså det är så illa. Jag provade PSK31 för många år sedan och tekniskt fungerade det bra. Dock tröttnade jag också snabbt när mina motstationer sände långa makron med stationsbeskrivningar som såg ut som annonser på persondatorer med uppgifter om hårddiskstorlek, uPc-kraft och annat liknande som inte hade med saken att göra. Ingen info om antennhöjd och använd effekt.

I morse läste jag i senaste numret av QTC, se sidan 45, om SSA:a nya Ungdomskoordinator & Utbildningsansvarigs syn på det här med ungdomar och huruvida de blir aktiva på bandet etc. Det är skrämmande läsning men säkert en sann beskrivning. Bl a refereras till bekymmersam statistik som visar att endast 20% av de nya unga amatörerna fortfarande är aktiva efter ett år i hobbyn.

Enligt definitioner i slutet av artikeln får vi veta att;

1. ung: säljer tråkiga julklappar på E-bay innan tomten önskat god jul, lyssnar på FM-radio via nätet d v s inget brus eller onödiga antenner.

2. äldre: har upplevt slutet av inlandsisens tillbakadragande, samt likt ett barn på julafton suttit tålmodigt och väntat på att rören skulle bli varma i radion för att kunna lyssna på en taskig utsändning med QSB.



Ja, jag tror att SSA:s Ungdomskoordinator fångat in verkligheten bättre än han själv kan ana. Om bara 20% av de nya är kvar efter ett år så torde det inte finnas många kvar det andra eller tredje året.

Vi äldre som upplevt inlandsisens tillbakadragande kommer ihåg det magiska med radio. Att höra/köra stationer från andra sidan jordklotet var något helt otroligt spännande. Fler än jag mätte avstånd på kartan med skolans trälinjal och att nå ända till Madrid i Spanien med sin 10 wattare var obegripligt för både en själv och ens föräldrar, skolkompisar och lärare. På den tiden fanns ju inga andra kommunikationskanaler utöver trådbunden telefon där utlandssamtal fick beställas via Televerkets utlandsavdelning och där telefonisten ringde upp efter en stund för att meddela att samtalet var uppkopplad. Då var det klart till Paris. Varsågod....

De nya unga som växt upp med modern teknik jämför så klart amatörradio med apparna i mobiltelefonen och den enorma kommunikationskapacitet som finns i den.

Om man nyktert och kritiskt jämför vad amatörradio kan erbjuda kontra vad en simpel mobiltelefon klarar av så kanske en del av våra frågor kan besvaras utan att behöva ställas. Hur intressant kan det vara för de nya unga att först investera tiotusentals kronor i svårinstallerad apparatur, stora antenner, slåss med störningar och trilskande grannar som stör sig på trådar på taken för att sedan sitta och skrika fem nio till varandra eller delta i någon av de många ringarna. Jag förstår att de flesta tröttnar efter ett tag.

Plats för nytänkande med andra ord.

/Bengt
 
Plats för nytänkande med andra ord.

/Bengt

Ja, vad var det egentligen som drev oss som sett inlandsisen dra sig tillbaka. Hur kom det sig att vi lyssnade på Radio Luxemburg och skickade lyssnarrapporter till Radio Prag. Byggde IKE1 och lyssnade på flygtrafiken.
Det måste ha varit någon allmänmänsklig nyfikenhet. Frågan är då: Vad är motsvarigheten hos dagens tolv- till fjortonåringar?
 
Det måste ha varit någon allmänmänsklig nyfikenhet. Frågan är då: Vad är motsvarigheten hos dagens tolv- till fjortonåringar?
Nyfikenheten är nog kvar.
Men idag är den nog mer riktad mot den digitala världen.

Då menar jag inte de som sitter och surfar på Internet, den typen av tekniknyttjande är på samma nivå som att lyssna på P3 i en bilradio.

Nä, jag menar de mängder av människor som aktivt utvecklar öppen källkod, bygger med Arduino eller gör annat kul med ettor och nollor.

Precis som många här växte upp med radions utveckling så växer nya generationer upp med "sin" teknik. Det är nog ett högst mänskligt beteende, på samma sätt som att musiksmaken ofta följer en genom livet.

Därför tror jag att SDR, D-star, digital-HF och i viss mån APRS är väldigt bra "ingångar" till radion för dessa binära människor. När "bygga ett filter" börjar innebära programmering och algoritmer snarare än diskreta komponenter, då kan man nog väcka intresset hos vissa.

73 SM0RVV
 
BRF skrev; "Ja, vad var det egentligen som drev oss som sett inlandsisen dra sig tillbaka. Hur kom det sig att vi lyssnade på Radio Luxemburg och skickade lyssnarrapporter till Radio Prag. Byggde IKE1 och lyssnade på flygtrafiken."
----

Jag tror att det berodde på att "radio som hobby" var en väldigt välkänd hobby som fick enormt stort utrymme i tidningar som Populär Radio, Radio & Television, Teknik för Alla plus många fler. De flesta av oss kom först i kontakt med DX-ing där vi under flera år lyssnade på rundradiostationer. Vi kämpade hårt med att plita ner programdetaljer och skicka in lyssnarrapporter. Radio Prag, Moskva, Peking först och när vi blivit varma i kläderna blev det svårare stationer i Sydamerika och bortre Asien. Allt detta en utomordentlig inkörsport till amatörradio med rätt att sända...

Det låg i tiden att arbeta med händerna och det fanns ofta en hyvelbänk, hammare och såg i huset. Vi pratar nu 50-tal och folk i gemen var händiga. Livsrytmen mer stabil och oföränderlig från år till år. Nästan alla ungarna på min gata byggde lådbilar och kojor i träden. Allt detta blev en utmärkt grund för att sedan kunna stå på egna ben, reda sig själv och utveckla sin kreativitet. Utbudet av fritidsaktiviteter var begränsat och det förutsattes att man själv aktiverade sig för att komma framåt.

Inget av detta är gångbart idag. Samhället har utvecklats eller kanske borde vi säga avvecklats så till den milda grad att ingen längre finner sig tillrätta någonstans. Ungarna hoppar från tuva till tuva i jakt på nya sensationer och så fort dom funnit något kul så upptäcker de något ännu nyare och ännu mer kul som måste provas, idag just nu. Inte i morgon.

Att nämna amatörradio i ett sammanhang som detta är döfött. Ingen av oss lyckas ju förklara vad amatörradio är och vad man kan göra inom hobbyn utan att ta till de vanliga beskrivningarna som omfattar allt på en gång men som ändå inte låter kul - i de ungas öron. Vadå prata med andra länder och bygga en radio...

Roy skrev Facebook och jag tror han har rätt där. Det är första prioritet för många unga idag. det är där de lever sina virtuella innehållslösa liv där det enda som betyder något är hur många som trycker på "Gilla knappen".

/Bengt
 
Jag tror att det berodde på att "radio som hobby" var en väldigt välkänd hobby som fick enormt stort utrymme i tidningar som Populär Radio, Radio & Television, Teknik för Alla plus många fler. De flesta av oss kom först i kontakt med DX-ing där vi under flera år lyssnade på rundradiostationer. Vi kämpade hårt med att plita ner programdetaljer och skicka in lyssnarrapporter. Radio Prag, Moskva, Peking först och när vi blivit varma i kläderna blev det svårare stationer i Sydamerika och bortre Asien. Allt detta en utomordentlig inkörsport till amatörradio med rätt att sända...
Hej Bengt, jag tar mig friheten att 2000-anpassa ditt stycke:

Jag tror att det berodde på att "dator som hobby" var en väldigt välkänd hobby som fick enormt stort utrymme i tidningar som Linux Format, Datormagazin, PC för Alla plus många fler. De flesta av oss kom först i kontakt med programmering där vi under flera år skrev små kodsnuttar. Vi kämpade hårt med att plita ner varje semikolon och include och sedan kompilera. Python, PERL, C först och när vi blivit varma i kläderna blev det svårare språk som Forth och assembler. Allt detta en utomordentlig inkörsport till datorer med rätt att kompilera...

Det här är hur jag gissar att dagens "unga" kommer skriva på forum i framtiden. Då när den tidens unga bara tjatar om kvantdatorer och teleportering.

Vidare resonerar du Bengt:
Roy skrev Facebook och jag tror han har rätt där. Det är första prioritet för många unga idag. det är där de lever sina virtuella innehållslösa liv där det enda som betyder något är hur många som trycker på "Gilla knappen".
Här tror jag det sker en stor tankevurpa. Bara för att många ungdomar bara har datorer som redskap betyder inte att alla gör så.
På er tid var det nog många ungdomar som faktiskt inte brydde sig mer än om senaste hiten från USA och vem som var snyggast i skolan.

Jag tror inte det är någon skillnad i drivkraft hos de som har gåvan.

Däremot är det skillnad på vad de har att välja på när de vill vara tekniskt kreativa. Innan datorerna fanns, då fanns inte datorer som alternativ. Konstigare än så är det inte. Nu finns mer att välja på, och de som är mest kreativa dras till det som är mest utmanande gissar jag.

Om ni vill se en annan sida av teknisk kreativitet än den som bl a Bengt gillar att dela med sig av, klicka på någon av dessa länkar.
Hack a Day
Let's Make Robots! | Let's Make Robots!
MAKE | DIY projects, how-tos, and inspiration from the workshops and minds of geeks, makers, and hackers @ Make: magazine

Det finns en enorm samlad kraft där ute som vill lära sig saker och gärna bygga praktiskt.

Att bara resignera och säga: "Ingen vill bli radioamatör för nuförtiden är alla lata." Det leder ingenvart.

Vi bör nog vända blicken inåt istället och fundera på varför inte fler i denna stora skara människor valt radio som hobby.
Vad gör vi för fel i vår marknadsföring när ingen längre lockas?
Vad sänder vi för signaler till hacker-communityn?
Vad kan jag som sändaramatör göra på t ex nät-forum för att locka istället för att håna?

En sak är säker, så länge vi avfärdar dem som lata facebook-klickare då kommer vi inte vinna över en enda individ.

Men det kanske bara är jag...

73 de SM0RVV
 
Instämmer helt och fullt!

Jag fick en måhända förflugen tanke. Vår hobby finns ju representerad på Tekniska Museet. För en oinitierad besökare är det kanske lätt att i förbifarten slentrianmässigt etikettera verksamheten som just museal, inte minst med tanke på alla historiska utställningsföremål vår monter omges av. Utan att kritisera den nuvarande skyltningen undrar jag därför om det inte finns mer att göra för att få fram att det fortfarande och i högsta grad är en hobby även för framtiden.

/ Göstha
 
RVV DE EQL

Jag tycker hela ditt inlägg är bra och har inte någon avvikande mening i sak. Några småsaker dock.

Brytpunkten mellan analog amatörradio och det digitala inföll redan i slutet av 70-talet och en bit in i 80-talet. Jag tänker här på ZX81, i viss mån ABC80 innan VIC 20 och 64 tog strupgrepp om ungdomarna. Efter datorernas intåg så blev det betydligt svårare för klubbarna att få in friskt ungt blod i verksamheten. Vi såg det här i Lund och sak samma kan alla andra som var de drivande krafterna i klubbarna vid den tiden intyga.

Vi märkte också en intressesvängning från traditionell amatörradio till Packet Radio med mail-boxar etc. Allt mer inom hobbyn blev centrerat kring datorn och så har det fortsatt sedan dess.

Hack a Day, robotar och DIY som du nämner är utan tvekan något som kommer att öka. En del av dessa aktiviteter gränsar till amatörradio så till vida att man använder amatörradioutrustning och amatörradiofrekvenser för nya ändamål. Kanske kommer framtidens amatörradio att bli en liten del i det stora hela. Mycket tyder på en sådan utveckling.

Men huvudfrågan som ställdes i inlägg nr 1 kvarstår. Var håller nybörjarna hus? Jag tänker på de nybörjare som redan tagit sina amatörradiocertifikat men bevisligen inte hörs på banden. Hur mycket vi än lyssnar så finns det knappt några nykomlingar där. Inga svenskar, inga danskar och inga norrmänn.

Är det så att de som blir amatörer idag har helt andra intressen som inte ger upphov till hörbara signaler på amatörbanden? Du nämner t ex att "SDR, D-star, digital-HF och i viss mån APRS är väldigt bra "ingångar" till radion för dessa binära människor." Fastnar man i att prova program, lyssna, mixtra med olika saker utan att sända så mycket?

Mycket talar i alla fall för att det är i just de nischerna de nya amatörerna finns. Om det är så, så kan det också förklara varför banden blir allt mer tysta och endast befolkas av den sista spillran av de som fick cert på 50-70-talen och har kvar samma hobby som förr, d v s DX-jakt, Contest, och morsetelegrafi. Inga av dessa traditionella inriktningar tillhör ju kioskvältarna för de nya yngre eller hur?

/Bengt
 
Last edited:
RVV DE EQL
Är det så att de som blir amatörer idag har helt andra intressen som inte ger upphov till hörbara signaler på amatörbanden? Du nämner t ex att "SDR, D-star, digital-HF och i viss mån APRS är väldigt bra "ingångar" till radion för dessa binära människor." Fastnar man i att prova program, lyssna, mixtra med olika saker utan att sända så mycket?
/Bengt
Det var huvudet på spiken för mitt sätt att utöva hobbyn. Om jag är unik eller inte det kan jag inte svara på. Jag tillhör dessvärre inte ungdomarna, det är iaf säkert. HI :)

Ibland blir det någon enstaka hörbar signal från mig, men sällan flera gånger i rad. Att upptäcka om ens "hack" funkar är spännande första gången. Redan andra gången har det gått över till något annat, mer seriemässigt körande för körandets skull. Enligt min världsbild.

OT: Mmmm, minns med glädje ZX-81 - min första dator! :)

Jag tror att en väg (av många vägar) att behålla ungdomarna är att blanda in annat än rent radio-körande. Möt dem på deras hemmaplan och berika datorkörandet med kombinationen dator/radio.
Strunta i om de kan beräkna en 10 el yagi eller konstruera en 3,5 MHz mottagare ur huvudet. Ge dem förutsättningar att ha kul på sitt sätt. Några (men inte alla) kommer då vilja lära sig mer, även om rena radio-bitarna.

73 de SM0RVV
 
RVV DE EQL

Det var ju fantastiskt att vi blev överens till slut! :)

ZX81 pillade jag aldrig med men väl en VIC64 som jag fick att styra en SRT 430 mottagare där det hembyggda interfacet bestod av en förtvivlad massa 74-kretsar som tog upp ett helt Europakort. Varmt blev det också. Måste ha varit kring 1983-84. Provade sedan Packet Radio och minns att jag brottades med ett program som någon fransman gjort. Kul att läsa en massa meddelanden och senare DX-cluster på den monokroma 12" skärmen. Återföll sedan till det helt analoga, diskreta och riktig radio.

Numera sysslar jag liksom du mest med att mixtra med olika saker och det är inte särskilt ofta sändarna är igång och skickar ut signaler i etern. Inte regelbundet varje dag i alla fall. Dock lyssnar jag väldigt mycket och lödkolven är ständigt varm. På något sätt känns det tillräckligt att ha möjligheten att sända och vetskapen om att signalerna teoretiskt når varje punkt på jorden räcker fint.

Om amatörradiohobbyn får fler passiva utövare som dig och mig så behövs snart inga amatörband alls. Det torde då räcka med några enstaka 3 kHz breda kanaler utspridda lite här och där för våra temporära experiment.

Bara en filosofisk utsvävning på vart vi och vår hobby kanske är på väg... :rolleyes:

/Bengt
 
Om amatörradiohobbyn får fler passiva utövare som dig och mig så behövs snart inga amatörband alls. Det torde då räcka med några enstaka 3 kHz breda kanaler utspridda lite här och där för våra temporära experiment.

Bara en filosofisk utsvävning på vart vi och vår hobby kanske är på väg... :rolleyes:
Ja, det är nog sant.

Vi kanske ska lufta signalen oftare för att bidra till vårt gemensamma ansvar att befolka våra band? Sett ur den synvinkeln är det ju ganska egoistiskt att bara se till sin egen vilja. För amatörradions bästa kanske även du och jag Bengt ska sända lite oftare? :)

73 SM0RVV
 
ZX81 var också min första dator. Numera har den fått hedersplatsen med diverse tillbehör i vitrinskåpet...
 
RVV skrev; "Vi kanske ska lufta signalen oftare för att bidra till vårt gemensamma ansvar att befolka våra band? Sett ur den synvinkeln är det ju ganska egoistiskt att bara se till sin egen vilja. För amatörradions bästa kanske även du och jag Bengt ska sända lite oftare?"
----

Jag blev tvungen att kolla igenom pappersloggen och såg att hela förra året bara genererat drygt 1100 QSO vilket nog är all time low för min del räknat alla år från 1969. Huvudelen är på 80 m CW och resten 17 m CW. En handfull på 80 m AM och 2 m AM. Allt kört med de gamla stationerna från 40- 50- och 60-talen plus de senaste rörbyggena i gammal stil. I år har det bara blivit en handfull QSO hittills så det kanske är dags att lägga på ett kol.

De som kör contest regelbundet torde snabbt komma upp över 10000 per år. Morgonringsdeltagarna som sällan missar sina möten kommer nog upp över 1000 strecket ganska lätt även om de bara använder en och samma kanal hela året.

Var går gränsen för att vara inaktiv reps aktiv, d v s ta ansvar för att befolka våra amatörband?

Man kan fundera över hur många av landets 10-12000 amatörer som har kört mer än något enstaka QSO om året sedan de fick sina cert. Kan det vara max 10%?

Hur ser nyttjandegraden ut på de olika banden? Kan man tänka sig att 160 m och 12 m är de i särklass minst utnyttjade banden i Sverige och att huvuddelen av de svenska förbindelserna sker på 80 och 20 m när det gäller kortvåg och 2 m för VHF och övriga band.

Vi har alldeles för många och för stora amatörband och det är säkert därför många band upplevs som tysta. Fler än jag lyssnar fram och tillbaka över banden utan att höra något och fler än jag ropar ändlösa CQ utan att få svar.

Ja det var några saker vi kan fundera på i brist på annat.

/Bengt
 
Back
Top