SM0AOM
Well-Known Member
De som kör contest regelbundet torde snabbt komma upp över 10000 per år. Morgonringsdeltagarna som sällan missar sina möten kommer nog upp över 1000 strecket ganska lätt även om de bara använder en och samma kanal hela året.
Var går gränsen för att vara inaktiv reps aktiv, d v s ta ansvar för att befolka våra amatörband?
Man kan fundera över hur många av landets 10-12000 amatörer som har kört mer än något enstaka QSO om året sedan de fick sina cert. Kan det vara max 10%?
Hur ser nyttjandegraden ut på de olika banden? Kan man tänka sig att 160 m och 12 m är de i särklass minst utnyttjade banden i Sverige och att huvuddelen av de svenska förbindelserna sker på 80 och 20 m när det gäller kortvåg och 2 m för VHF och övriga band.
En högst intressant fråga.
Om vi försöker oss på en ansats att det finns totalt 1500 (högt räknat) "aktiva amatörer" i SM,
och att fördelningen mellan dessa är hälften "Contestare + DX-are" (20000 QSO/år á 15 sekunder) och hälften "morgonringsamatörer" (2000 QSO/år á 10 min) så ser vi att det finns en potential till en kanalbeläggning på 225 miljoner kanalsekunder/år eller 7,5 Erlang för den förstnämnda kategorin, och 540 miljoner kanalsekunder/år eller 17 Erlang för den sistnämnda.
Lägger vi sedan på en "brådtimmesfaktor" på 5 för "contestarna" och 2 för "morgonringspratarna" så genererar varje trafikslag en beläggning av 22,5 resp. 34 Erlang.
Antar vi sedan att en effektiv bandbredd av 4 kHz (inkl. nyckelknäppar och splatter) går åt för både DX/Contest och morgonringsqso:na så behövs maximalt c:a 90 kHz för den trafik som genereras av svenska radioamatörer
på förslagsvis 20 m, respektive c:a 140 kHz på förslagsvis 80 m.
För att kunna handskas med varierande utbredningsförhållanden så behövs kanske tillgång av något ytterligare band för respektive kategori.
När man gör empiriska studier av den trafik som går att registrera inom Sverige som täckningsområde finner man dock att beläggningen knappast kommer i närheten av de antagna nivåerna. Någon eller båda av "brådtimmesfaktorerna" eller medeltrafikmängderna måste vara tilltagna för högt i modellen.
Oaktat detta är mängden frekvenser knappast längre i samklang med den beläggning som amatörradiokollektivet har förmåga att åstadkomma.
Man kan därför ifrågasätta det vettiga i att ständigt vilja ha allt större frekvensområden.
73/
Karl-Arne
SM0AOM