Var hittar man E10-lampor nuförtiden?
- Thread starter SM5JAB
- Start date
Sparat innehållet i ett kärnminne från APZ130 som var CPU i LM Ericssons växel AKE13.
Tror det är 2x 4 kilobit per platta i minnesstacken och 18 bitar eller så.
Man körde upp till 8 cpu i multiprocessor och allt var byggt med diskreta komponenter, inga IC.
Det kom dock i APZ150 på 70-talet.
Vi hade support anläggningar för AKE när jag jobbade på Tellusanläggningen (TN) vid Telefonplan.
Tror det är 2x 4 kilobit per platta i minnesstacken och 18 bitar eller så.
Man körde upp till 8 cpu i multiprocessor och allt var byggt med diskreta komponenter, inga IC.
Det kom dock i APZ150 på 70-talet.
Vi hade support anläggningar för AKE när jag jobbade på Tellusanläggningen (TN) vid Telefonplan.
Attachments
Last edited:
SM6GXV
QRV: HF, VHF, UHF
En specialvariant av PDP var "LINC-8", en samanbyggd PDP-8 (DEC) med en LINC (MIT Lincoln Lab).
En LINC-8 fanns på Onsala Rymdobservatorium under sent 60-tal och var i bruk i alla fall i mitten
av 70-talet då jag körde den. (Googla "LINC-8"). Jag lärde mig den manuella Boot-sekvensen utantill
och har nog kvar användarinstruktionen i en bokylla någonstans.
I vänstra hörnet av switcharna för Data/Address fanns ett vred "Chime" som ställde in
volymen till en liten högtalare. Vid tveksamheter kunde man höra hur och om datorn
arbetade, litet grann som att avlyssna snabb FSK i etern. I samband med utrensningar
pga höga värmekostnader för det förråd som observatoriet lagrat allt man vägrade slänga
men till slut tvingades till skänktes flera lass med prylar till ETA/SK6AB. LINC-8'an
samt en del andra grejor sparades dock och kan beskådas i det nya besökscentret som byggts
på platsen där den ursprungliga kontrollbyggnaden stod.
SM6NNC/Göran, tyvärr SK var ett tag ansvarig för en maskinpark bestående av PDP-11
som var fastvuxna i en certifieringsapplikation för tunga fordon. Mycket arbete gick
åt till att finna reservdelar för maskinerna. Jag kan inte tänka mig annat än att
företaget till slut tvingades kasta in handsken och byta till modern utrustning
eller använda PC-hårdvara med emulatorer.
En PDP-8/E hittade vägen till ETA-auktionen 2008. Nyss nämnde NNC klubbade datorn
som såldes för 6000 kronor. En film om tillfället finns på YT. Innan filmen startar
raljerade jag litet om pjäsen men min uppfattning om äldre datorers värde kom på skam
till glädje för ETA.
En LINC-8 fanns på Onsala Rymdobservatorium under sent 60-tal och var i bruk i alla fall i mitten
av 70-talet då jag körde den. (Googla "LINC-8"). Jag lärde mig den manuella Boot-sekvensen utantill
och har nog kvar användarinstruktionen i en bokylla någonstans.
I vänstra hörnet av switcharna för Data/Address fanns ett vred "Chime" som ställde in
volymen till en liten högtalare. Vid tveksamheter kunde man höra hur och om datorn
arbetade, litet grann som att avlyssna snabb FSK i etern. I samband med utrensningar
pga höga värmekostnader för det förråd som observatoriet lagrat allt man vägrade slänga
men till slut tvingades till skänktes flera lass med prylar till ETA/SK6AB. LINC-8'an
samt en del andra grejor sparades dock och kan beskådas i det nya besökscentret som byggts
på platsen där den ursprungliga kontrollbyggnaden stod.
SM6NNC/Göran, tyvärr SK var ett tag ansvarig för en maskinpark bestående av PDP-11
som var fastvuxna i en certifieringsapplikation för tunga fordon. Mycket arbete gick
åt till att finna reservdelar för maskinerna. Jag kan inte tänka mig annat än att
företaget till slut tvingades kasta in handsken och byta till modern utrustning
eller använda PC-hårdvara med emulatorer.
En PDP-8/E hittade vägen till ETA-auktionen 2008. Nyss nämnde NNC klubbade datorn
som såldes för 6000 kronor. En film om tillfället finns på YT. Innan filmen startar
raljerade jag litet om pjäsen men min uppfattning om äldre datorers värde kom på skam
till glädje för ETA.
Vi hade högtalare kopplade till lämpliga bitar i både APZ130 och APZ150 och vi hade även gjort likadant på APZ212 i vår support rigg som var det jag jobbade med mest , man lärde sig känna igen hur processorn lät och hörde när det blev något fel.
Dessutom hade vi konstruerat en Micro Instruction Tracer (MIT) som spelade in några k av det som hände i cpu bussarna när det blev någon felsignal.
SM0AOM
Well-Known Member
Stockholm Radio körde PDP-11 långt in på 2000-talet.
Det började 1985 med en PDP-11/44 som ursprungligen kom från SAG
för att köra programmen "Infocoast", som var ett informationssystem för kustradioverksamheten.
Ganska snart upptäcktes det att prestanda var ganska otillräckliga, så när Stockholms Telegrafstation skulle
flytta 1988 så fick verksamheten en PDP-11/70 med svindlande 512 Kword primärminne.
Två RM-03 (77 MB) och en RA-60 (200 MB)
MASSBUS diskdrivar med utbytbara diskpackar följde med tillsammans med en TS-11 bandstation.
Hela anordningen installerades i den improviserade "datahallen" på Sjöviksbacken 24/26,
och expanderades omsider med en PDP-11/70 till, vilken donerats från Frekvensförvaltningen.
Den medförde ytterligare fyra RM-03 "i boet". När Coordcom utvecklingsmiljön flyttade ur PDP-11 miljön
så fick vi deras RA-81 Winchester-diskar.
Datamaskinerna konfigurerades som en dubbeldatorinstallation, med två gemensamma dubbelportade RM-03 systemdiskar, två arbetsdiskar RM-03 var och två 456 MB RA-81 fasta skivminnen. Detta gick ända fram till flyttningen till Nacka Strand 1993, och då ersattes de med två PDP-11/84 med ett SCSI-diskkabinett innehållande totalt 1500 MB lagringsutrymme med speglade diskar.
Systemet "porterades" till PC-miljö 2005/2006, när det blev allt besvärligare att få support på operativsystemet RSX-11M+.
Dessutom började de redan väl begagnade PDP-11/84-orna att bli ganska slitna.
Switchregistret och LED-panelen på PDP-11/70 imponerade storligen på besökare.
Jag lärde mig maskinnära programmering i PDP-11 assembler,
för att sedan övergå till 6809 och 68HC11.
Med en "nostalgisk tår i ögonvrån" såg jag YT-klippet från ETA-auktionen 1993.
Många kända "nunor", några tyvärr SK.
Bl.a. en 30 år yngre SM6GXV och "antenndoktor Johansson" SM6GPV kunde identifieras.
Det kanske inte var bättre förr, men det var roligare...
Det började 1985 med en PDP-11/44 som ursprungligen kom från SAG
för att köra programmen "Infocoast", som var ett informationssystem för kustradioverksamheten.
Ganska snart upptäcktes det att prestanda var ganska otillräckliga, så när Stockholms Telegrafstation skulle
flytta 1988 så fick verksamheten en PDP-11/70 med svindlande 512 Kword primärminne.
Två RM-03 (77 MB) och en RA-60 (200 MB)
MASSBUS diskdrivar med utbytbara diskpackar följde med tillsammans med en TS-11 bandstation.
Hela anordningen installerades i den improviserade "datahallen" på Sjöviksbacken 24/26,
och expanderades omsider med en PDP-11/70 till, vilken donerats från Frekvensförvaltningen.
Den medförde ytterligare fyra RM-03 "i boet". När Coordcom utvecklingsmiljön flyttade ur PDP-11 miljön
så fick vi deras RA-81 Winchester-diskar.
Datamaskinerna konfigurerades som en dubbeldatorinstallation, med två gemensamma dubbelportade RM-03 systemdiskar, två arbetsdiskar RM-03 var och två 456 MB RA-81 fasta skivminnen. Detta gick ända fram till flyttningen till Nacka Strand 1993, och då ersattes de med två PDP-11/84 med ett SCSI-diskkabinett innehållande totalt 1500 MB lagringsutrymme med speglade diskar.
Systemet "porterades" till PC-miljö 2005/2006, när det blev allt besvärligare att få support på operativsystemet RSX-11M+.
Dessutom började de redan väl begagnade PDP-11/84-orna att bli ganska slitna.
Switchregistret och LED-panelen på PDP-11/70 imponerade storligen på besökare.
Jag lärde mig maskinnära programmering i PDP-11 assembler,
för att sedan övergå till 6809 och 68HC11.
Med en "nostalgisk tår i ögonvrån" såg jag YT-klippet från ETA-auktionen 1993.
Många kända "nunor", några tyvärr SK.
Bl.a. en 30 år yngre SM6GXV och "antenndoktor Johansson" SM6GPV kunde identifieras.
Det kanske inte var bättre förr, men det var roligare...
Last edited: