Vår underbara hobby

SM4FPD

Well-Known Member
Med anledning av några pessimistisk trådar, exvis "vårt konstiga språk" "appropå moder" etc så tänkte jag att nog borde det finnas något bra, något positivt med vår hobby, amatörradio. Låt oss bli gladare!
Om någon tycker sig ha något positivit, eller något som man gillar, och som driver intresset skriv här då. Kanske kan vi bli lite gladare, kanske vi kan lära oss att uppskatta mer vad vi håller på med, kanske kan vi komma in i ett nytt spår, exvis antennbyggarspår, Morseövningspår etc.


Här är några av mina plus:

1. Alla radioamatörer har en VFO eller kanalomkopplare, med den kan vi byta frekvens, (ja vi kan till och med kalla det för att QSY:a), från språkbruk vi inte gillar, från samtalsämnen vi inte gillar, från kollegor vi inte vill höra. Nog är väl detta positivt.

2. Vi har full frihet att hitta på ord, vi kan kalla "bra konditioner" för skip om vi vill, inget straff alls. Nog är väl detta frihet och positivt.

3. Vi får missbruka alla regler och hemliga pråk som en radioamatör förväntas ha, inget straff, ingen bryr sig, men fler härmar efter. Nog är väl detta positivt och straffas inte.

4. Vi får greja med vad vi vill inom en extremt bred hobby. Vi får bygga mätare, sändare, sladdar, antenner, vi får månstudsa med 20 kWatt. Ja vilken hobby har så extremt bred frihet att använda något så fritt, i detta hand radiospktrat. Nog är det en frihet väl värd att bevara.

5. Har vi inte lust måste vi inte, bara att använda knappen det står power på.

6. Vi behöver bara träna in några få svar under de tekniska kraven och vips har vi ett certifikat. Som tillåter att vi gör allt detta. Visst är det något som knappast finns i övrig hobby.

7. Själv tycker jag att vår hobby är fantastisk då vi ju faktiskt kan vara halvaktiva, det kallas att lyssna. Då hinner man göra något annat under utövandet av hobbyn, exvis löda ihop något kul.

8. Om vi lött ihop något kul, en liten mottagare, så finns alltid statioenr att prova den på, som trastuggar.

9. Om vi löder ihop en liten sändare, med ett rör, lelr trvå transistorer, så finns det alltid någon som svarar om vi ropar CW QRP med Morse, är det inte helt fantastiskt?

10. vill vi inte utöva hobyn just nu kan man skriva i ett forum om hobbyn, även utan att röja sin iderntitet. Vist är det fantastiskt, vilken hobby vi har.

11. Vi kan närhelst det passar byta inriktning på vår hobby, från trastuggare på 3750 KHz till antennbyggare, eller Morseknutte. Visst är det positivt. Hobbyn räcker genom livets förändrade förutstättningar och intressen.

12. Vi får både vänner (och ovänner) som följer oss genom livet. ett värde som inte går att köpa. Det sociala som följer hobbyn är en gåva. Vänner som likt en glad hund med viftande svans kommer med utsträckt hand för ett glatt handslag när man ses. HÄRLIGT! Visst känns det skönt med goda vänner som räcker i alla år. Inga prylar räcker i hela livet.

13. Vi har möjlighet att följa med i en teknisk utveckling som saknar motstycke. det går att få kopplingschema till våra radiostationer, något som inte går att få till en annan produkt. Vem ber om schemat till en ny dator?

14. Vi kan utan att skämmas hålla på med retrofili, dvs tycka om att greja och renovera gamla saker, sändare mottagare etc med eleketronrör, transistorer etc utan att bli sedda som udda.

15. Vi ha som radioamatörer vänner som alltid imponeras av vad vi gör, det är bra för psyket. Vilken hobby är så positiv. De flesta föreningar verkar mobba sina nybörjare.

16. Ledsnar vi på bygget, så är det bara att säga att man letar efter en viss grej, och behöver inte erkänna att man tröttnat. Skönt va.

17. Det finns alltid lediga frekvenser om vi inte vill lyssna på någon. Och visst är brus rogivande. Vi slipper lyssna på "tuggande hårdiska", något av det mest enerverande jag vet. bara mjukt fint färgat brus och sus.

18. Är man "sparsam" är det bara att säga att man inte har någon lämplig tråd för den nya antennen. Det ligger ingen sådan i garaget. Eller tycker mer om äldre riggar utan menyer, med en knapp för varje funktion.


Visst har vi en underbar hobby!
Nån som har något mer positivt?


Det är inte mycket en Golfare har som liknar allt detta inte.
Och en gittarist, varför kör han inte en CD så spelar det av sig själv.



De
Roy SM4FPD
 
Ja nu kanske jag måste erkänna att jag inte klarar språket Bjarne. men det är väl jag som inte hänger med.
Även om låten "good vibrations" med Beach Boys var bra och spelades peridovis på en teremin som ju är en heterodyn sak. Har med radio att göra?
Vad står paratentesen 2 för?
 
Håller med RVV (det gör jag visst ofta :) ). Jag blev också glad av att läsa något som lyfte blicken något. Det är ibland lätt att glömma allt bra med den hobby man valt, och tycka att den vore ännu bättre om alla tyckte som man själv :confused:

Tror att du täcke in det mesta, Roy, kommer inte på något mer positivt just nu. Oj, det lät nästan lite negativt
 
Goda vibbar......det svänger ju om alla frekvenser eller? Speciellt roligt kan det bli om det är konditioner, som för övrigt rimmar på vibrationer. Du vet väl att jag ser dig som humorkomentator nr1 Roy?

;)
 
OJ! Det var minsann vackra ord du knåpat ihop Roy! Yepp. Möjligheterna är oändliga precis som du skriver.

En sak som jag personligen tycker är positiv är att amatörradion numera avreglerats så till den milda grad att det är fritt fram att experimentera med saker och ting som tidigare, enligt den gamla B:90 faktiskt inte var tillåtna.

Här tänker jag på t ex bredbandiga sändningsslag på kortvåg. Fältet ligger vidöppet för DRM, digitala moder, dataprotokoll av olika slag, högkvalitativ amplitudmodulering och fas- och frekvensmodulering. Det finns inget som hindrar oss att sända musik på amatörbanden och det medger att vi kan laborera med ljudöverföring på ett helt annat sätt än tidigare.

Fjärrstyrning av radiosändare är numera tillåtet. Det krävs heller inget särskilt tillstånd från PTS för att sätta upp relästationer och radiofyrar så länge vi håller oss inom amatörbanden och inte överskrider max tillåten uteffekt.

Lägg sedan till det faktum att tillgången på begagnade mätinstrument och komponenter aldrig har varit större än den är i dag. Högpresterande HP-instrument skänkes bort eller kan köpas för en spottstyver på loppisarna.

Men det är klart att all denna enorma frihet måste förvaltas väl och våra vilda experiment ske under ansvar med ett visst mått av sunt förnuft.

/Bengt
 
KUL!

Några fler positiva saker jag kom på.

19. Vi kan som radioamatör vara "samlare". och därmed tillfredställa något av vår drivkraft från stenåldern. Vi slipper därmed ut i skogen och samla lingon och svampar, utan kan ägna oss åt att samla radiogrejer istället. Ni skulle se min vridkondensatorsamling. Att även andra samlar ser vi på loppisarna, kolla i Haninge på lördag så skall ni se, och att när man samlat färdigt, eller växt ur samlingen, så är det dags att sälja.

Har vi då några fler drivkrafter kvar sedan stenåldern? Nån som känner av gamla hederliga stenålderstiden?

Jo Arne nog kan du, om bara du vill, komma på många fler positiva saker inom hobbyn.

Bengt skriver om att få tag på prylar och instrument. Bara att hålla med. Grejer som knappt fanns i drömmen förr, finns idag skitbilligt. Fixa ett oscilloskop på lördag i Haninge skall ni se.
Jag brukar säga att det aldrig har varit lättare att få tag på grejer, än idag. det har aldrig varit billigare att få tag på radiodelar än nu, liksom mätare och klockor. (instrument då för att vara formell).

Däremot är jag inte riktigt med Bengt vad gäller kvaliteten på de där instrumenten. Nej det krävs nog att man inser att bara för att det en gång varit dyrt, mycket dyrt, inte är detsamma som kvalitet idag efter 15 - 25 år.
En räknare som kostade 35 000 kr är idag onogrannare än en enkel transiver.
Men det är ju en fördel för den som vill ägna hobbyn åt att kalibrera.
Men det står idag inte på modet att skapa referensfrekvens.

Nu var han där Bengt, och skrev "digitala moder", skall väl vara: "en digital moder", eller "digitala mödrar". Men det är ju tillåtet att skapa nytt, mne mna msåte nog kolla att rodet inte är opptatt först, eller åtminstone straffritt, ett privilegium som vi radioamatörer har.

de
Roy
 
En positiv sak som jag kom på är, att om du har problem med en ICOM-produkt, så finns det en snäll farbror i Karlstad som hjälper dig. Om du inte vill skicka iväg apparaten så ger han dej tips så att du kan åtgärda den själv.
Dessutom håller han det goda humöret uppe på forumet!

/ Ingvar
 
Nu är jag besviken på er.
Finns det verkligen inga fler positiva saker inom hobbyn?
Nog kan ni, men kanske ni inte vill.....

Tänk på era sinnen:
Känsel
Syn
Hörsel
Smak
Tankeförmåga
Samvete
Empati
det sjätte sinnet

Det blev åtta sinnen det......
Nog finns det något positivt som triggar ett eller fler av dessa sinnen, något ni längtar till efter en arbetsdag.
Det ljuva bruset från HF riggen.
Att äntligen få höra SK4MPI via Aurora.
det som triggar det som na längtar efter, det som ger livskvalitet, är saker som borde vara positiva med hobbyn.
Man talar ju om fler än 3 dimensioner, de där astronomerna och partikelfysikerna, visst finns det tolv dimensioner inom vår hobby, inte skall väl vi vara sämre.

Bara att formulera saken:


de
Roy
 
HeJ!

Lukten av lödtenn, och skramlet när man slänger in Weller-pennan i stället!

Förändringen i blankheten hos lödtenn precis när det stelnar

Känslan är man för första gången hör brus, och sedan signaler i en egenbyggd mottagare.

Njutningen när man hänger upp en antenn mellan några träd, och ståendevägen är 1:1 när man för första gången sänder genom dem.

Det finns många fler!

//SM5OCI Per
 
Härligt Per, njutning var ordet.
Wellerns avspända tickande när magentostaten går, är väl en underbar känsla. Tyst lugnt lukten av lödtenn, lite svagt brus, bordet fullt av sladdar och mätare, en oförsiktig rörelse och det blir kortslutnig i hela rubbet, och så de diskreta ticken från Wellern.
 
Jag gillar Per OCI:s funderingar om lödtenn. Sätt lödkolven i en AGA från 1959 och insup ångorna. Ahhhh.

I takt med att den analoga amatörradiotrafiken avvecklats och allt fler radioamatörer övergett chattandet över radion till förmån för den digitala scenen på internet så har enorma frekvensutrymmen frrigjorts. Detta är något som gagnar den fullt utövande radioamatören som utan att bli störd eller riskera störa andra fritt kan experimentera med sina mottagare och sändare. CQ och allmänt anrop kan ropas ut utan risk för att få svar. Om någon mot förmodan skulle svara så är det om möjligt ännu mer positivt. Känslan av att få direktkontakt med Danmark eller Australien med sin hemmasnickrade station - ja den låter sig inte beskrivas i ord utan den måste helt enkelt upplevas. Internet i all ära med trådlöst är Internet inte, ej heller bekymmersfritt. Virus och trilskande maskiner.

Välbefinnandet av att få vara en av de få utvalda som tillåts disponera dessa väl tilltagna frekvensutrymmen är obeskrivlig. Mobiltelefonoperatörer och kommersiella aktörer tvingas betala miljonbelopp för bara några små MHz-skvättar här och där medan tiofalt större bandbredd för oss radioamatörer är gratis. Varje dag året om kan vi sitta tillbakalutade våra radiostolar och bara lyssna till variationerna i det atmosfäriska bruset utan att behöva bry vår hjärna på svåra ord som infrastruktur, utnyttjandegrad och överföringskapacitet. Så en vacker dag så hörs ett svagt pip från fjärran - oj vad är detta?

För den som undrar hur amatörbanden lät före andra världskriget så behövs ingen tidsmaskin. Det räcker med att inhandla en ICOM eller YAESU. Lyssna sakta från 144.000 MHz och uppåt. Inte ett pip. Lyssna på kortvåg och det piper lite här och lite där. Inte mycket, men piper gör det liksom det gjorde förr. Vissa pip är mer intressanta att höra på än andra.

Roy, din uppmaning till hela amatörradiosverige att dela med sig av sin positiva syn på amatörradion är utmanande. Jag är övertygad om att många just nu tänker så det knakar och att det finns massor med positiva saker att redovisa. Det gäller bara att klä de negativa sakerna i nya kläder och köra på. Full fart framåt.

/Bengt
 
SM5OCI Per, när jag läser dina rader med ett igenkännande leende så kommer jag på ett annat glädjeämne.

Det är den enorma glädjen att man på 1 av 10 kontakter kommer ihåg att trä hylsan på sladden innan man löder alla stiften. :)

Senast var det en mini-DIN till en yaesu - som jag glömde hylsan till. :confused:
73 SM0RVV
 
Jag tycker att den ekonomiska spännvidden inom vår hobby är positiv, ja egentligen helt fantastisk.

Har man goda ekonomiska resurser och vill satsa kan man bygga upp en helt osannolik station. Det finns egentligen ingen gräns uppåt. Man köper det mesta "fillifjong i kartong", specialbeställer delar och bygger ihop det hela till en station med sagolika egenskaper. En sådan station kanske kan gå loss på uppåt 1/2 miljon kronor.

Sedan kan man vara mer eller mindre (som Roy uttryckte det) "sparsam" och satsa 100, 50, 25 eller 10 tusen kronor. Är man ännu mer försiktig i sin investering köper man en äldre japanare för 3-4 tusen, eller en rör-rig för 1500 kronor och sätter upp en tråddipol. Vill man inte satsa 1500 kanske man köper en begagnad PR-station för 250 kronor och trimmar om den till 10M. Tycker man 250 kronor är i överkant kan man plocka komponenter från något gammalt elektronikskrot och bygga något häftigt av det. Kanske tar man en begagnad klädnypa och gör en telegrafinyckel. Detta behöver inte kosta mycket mer än en krona om man inte räknar med verktygen. Är inte denna spännvidd på 1:500.000 helt fantastisk och kanske till och med unik.
 
Hej!

NFT har en poäng med den ekonomiska spännvidden. Amatörradio är i viss mån en materialsport, man kan inte kvala in i top 5 på populära klasser i populära tester utan en monsterstation.

Å andra sidan kan helt andra egenskaper fälla avgörandet när det gäller att knipa det där rara DXet. Har man en monsterstation, men inte fattar när man skall lyssna, eller tittar på ishockey när det är greyline till DXet, då kan en amatör med en 100W 200-kronorsstation, en enkel förstärkande antenn och bra operatorsteknik vinna lätt!

//Per SM5OCI
 
Hej!

Sinnen, [SM4FPD, 1/10 10:29]:
Känsel - Det svaga klicket när man nuddar en perfekt intrimmad Bencher.
Syn - Klockan fem på morgonen när man försöker fokusera på loggen när man kör SAC.
Hörsel - DX-flutter, naturligtvis!
Smak - Den äckliga smaken när man skalar av en kabel med tänderna...
Tankeförmåga - När man fattar lite till av hur antenner fungerar, efter studier av Cebik, ARRL antenna book m.fl.
Samvete - Det som gör att jag faktiskt prioriterar barn & familj framför radion.
Empati - När jag tycker synd om personen som lägger ut bärvåg ovanpå en pileup, istället för att jag blir arg.
Det sjätte sinnet - Det som gör att jag hittar felet i en radio, fastän jag inte har tillräcklig information för att egentligen kunna hitta det.

m.v.h.
//Per SM5OCI
 
Jättekul!
Fantastiska inlägg i den här debatten. Vilken fantasi ni har, och vad kul med att alla tänker och fixerar vid så olika saker.
En styrka och fin egenskap med hobbyn är då att vi är så olika, att olikheten ger oss styrka och bredd, att vi accepterar att vi är olika och ser det som en styrka, vi bekämpar inte olikheterna.

Jag har detekterat att vi har ett åttonde sinne: "tävlingsinstinkt"

Kul med ditt sätt att karaktärisera smaksinnet Per, den äckliga smaken när man med tänderna skalar en sladd, roligt skrivet.
Och då uppstår förstås en fråga om KEMI??? Kemaifrågan om det gröna från batteriläckage löstes ju med citroncyra. Så kanske vi har någon kemikunskap här oxo.

Sen finns väl vissa katalysatorer som förstärker den där smaken, kanske lite ström finns i sladden, och den smakar inte gott, saliven kan vara av olika Ph, vid olika tillfällen.
Äldre oxioderade sladdar där koppparen är svart, smakar mer illa.

Lödtennet med mer eller mindre Arsenik legering är heller inte god.

Lukten av en gammal radiobok är väl inte att förakta den heller, att läsa hur de byggde förr, (50 - 70 år sedan) det där torra, äckliga grova dasspapperet de gamla ARRL handböckerna är tryckta på som drar ur den sista fukten ur fingertopparna.

Men vad är det som luktar i en gammal WWII radio?
Någon form av oxidskydd för Aluminumplåten? det där gula.
Schellac dopade lödningar?
Smörjfettet?
Färgen?
Beck för att försegla kondingar och trafos?
Gammlat härdat damm?
Och varför luktar inte en IC-215 från slutet v 70 talet?
Inte ens en TRIO 9R59 med bara "strömventiler" (valves) luktar. Men där har vi järnplåt med en beläggning av Cadmium och den är ju inte nyttiog eller luktar särskilt.


de
Roy
 
...det där torra, äckliga grova dasspapperet de gamla ARRL handböckerna är tryckta på som drar ur den sista fukten ur fingertopparna.

Ha, ha precis mitt i prick! Har ett par ARRL HB från 70-talet med precis det pappret du beskriver. Mina har en speciell "torr" lukt också. Det nästan skrynklar sig i näsan om man kommer för nära. Radio Television från 50-60 talet har liknande typ av oglättat papper. Jag har någon slags hatkärlek till papperstypen.

Det där om skramlet när man slänger in Weller-pennan i stället tycker jag ger en behaglig känsla. Till ljudkulissen hör även gnisslet som uppstår när man drar ut en låda i komponentskåpet och det svaga brummet från det hembyggda nätagget där topp-plåten hamnade för nära trafon.
 
Men vad är det som luktar i en gammal WWII radio?

Den "arom" som kommer ur "obrunnen" surplus består primärt av olika former av tropikbehandling.

I brittiska apparater förekommer en mer aromatisk form som erinrar om malkulor.

Om man steg in i en Decca-station under drift och drog efter andan kunde kännare utbrista "- Det luktar Eddystone...".

Amerikanska apparater innehåller en annan form som kallas MFP, uttytt "Moisture Fungus Proofing"
som är en form av fernissa tillsatt med antimögelmedel. Den amerikanska formen har en skarpare och fränare lukt, som har drag av gammal målarfärg.

Det hävdas att man inte ska andas in röken som uppstår när man löder på MFP-behandlade ställen, och även undvika att få i sig lackfragment eller damm från den.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Back
Top