Vem var första radiomatören?
- Thread starter SM7-8291
- Start date
SM5KRI
Oldtimer
Om han var först vet jag inte, har sett någonstans namnet Don Wallace med "självtilldelad" signal, och även De första officiella anropssignalerna kom nog först på 10-talet i USA. Vore intressant veta vem som fick the #1 certificate, dvs officiellt.
Det finns säkert någon som vet mer här..
Det finns säkert någon som vet mer här..
SM0AOM
Well-Known Member
Det är omstritt vem den "förste radioamatören " var.
Ifall man räknar den som fick "operatörscertifikat"
(Navy Certificate of Proficiency") nr 1 som först var
amerikanen Irving Vermilya, 1ZE, den förste 1912.
Dock fanns det "halvofficiell" licensiering i andra länder (bl.a. Kanada) redan 1910 - 1911,
så det är svårt att peka ut någon särskild.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Ifall man räknar den som fick "operatörscertifikat"
(Navy Certificate of Proficiency") nr 1 som först var
amerikanen Irving Vermilya, 1ZE, den förste 1912.
Dock fanns det "halvofficiell" licensiering i andra länder (bl.a. Kanada) redan 1910 - 1911,
så det är svårt att peka ut någon särskild.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
(OT) Filosofiska hörnet:
Den första radioamatören hade inte någon att köra...
73 de SM0RVV
Det var kanske han som uppfann månstuds?
// Åke
Lite mer funderingar i utkanten av ämnet.
Var låg respektive solcykel i för läge och vad användes för frekvenser vid milstolparna för radioutvecklingen?
Är det något K-A kanske har kännedom om?
Alltså, var det ett lyckligt sammanträffande av bandval och konditioner när t ex första transatlantiska meddelandet utväxlades? Eller var det tvärt om, de lyckades _trots_ usla konditioner?
73 de SM0RVV
Var låg respektive solcykel i för läge och vad användes för frekvenser vid milstolparna för radioutvecklingen?
Är det något K-A kanske har kännedom om?
Alltså, var det ett lyckligt sammanträffande av bandval och konditioner när t ex första transatlantiska meddelandet utväxlades? Eller var det tvärt om, de lyckades _trots_ usla konditioner?
73 de SM0RVV
SM4FPD
Well-Known Member
Här finns kurvor från solfläckscykel 1 till20.
Dvs från 1755 till 1976.
Så länge har solfläckarna observerats.
Förmodligen med sämre noggrannhet än idag, solfläcksräknarna hade inte lika bra hjälpmedel som idag, vilket då kanske betyder att det egentligen var fler, eller aktivare sol förr.
Som radioamaör är det väl inte helt nödvändigt att ha en motstation.
Det borde vara helt ok att sända till sig själv.
Dvs starta en sändare och lyssna, kanske åka omkring och testa räckvidd.
Idag körs ju många obemannade amatörradiostationer.
Amatörradio borde även omfatta att man exvis bygger sig en sändare för att fjärrstyra något, ja kanske radiostyrning till modellflyg och använda en amatöradiofrekvens.
eller?
de
FPD
Dvs från 1755 till 1976.
Så länge har solfläckarna observerats.
Förmodligen med sämre noggrannhet än idag, solfläcksräknarna hade inte lika bra hjälpmedel som idag, vilket då kanske betyder att det egentligen var fler, eller aktivare sol förr.
Som radioamaör är det väl inte helt nödvändigt att ha en motstation.
Det borde vara helt ok att sända till sig själv.
Dvs starta en sändare och lyssna, kanske åka omkring och testa räckvidd.
Idag körs ju många obemannade amatörradiostationer.
Amatörradio borde även omfatta att man exvis bygger sig en sändare för att fjärrstyra något, ja kanske radiostyrning till modellflyg och använda en amatöradiofrekvens.
eller?
de
FPD
SM0AOM
Well-Known Member
De första "radioexperimenten" skedde i VHF-området.
Heinrich Hertz gjorde bl.a. försök runt 6 meters våglängd.
Marconis första radiokontakter skedde i ungefär samma frekvensområde.
Han sände från sitt hem utanför Bologna någon km till sin bror som medfört en portabel mottagare och återsignalerade med ett gevärsskott när signalerna hade uppfångats.
Det var alltså både tvåvägskommunikation och den första "portabeltesten".
Strävan nedåt i frekvens kommer sig av Marconis senare försök i England, där han upptäckte att en längre vertikalantenn också gav längre räckvidd. På teoretisk väg kom hans rådgivare sedan fram till att frekvenser i långvågsområdet skulle ge optimal räckvidd.
Den enorma gnistsändare som byggdes i Poldhu 1901 för det transatlantiska försöket hade en "egenfrekvens" av c:a 850 kHz.
Räknar man på markvågsutbredning så skulle denna sändare inte ha kunnat ha hörts på Newfoundland, utan om man anser att signalerna hörts så var det sannolikt någon överton av 850 kHz som lyckats utbreda sig via jonosfären.
Det var solfläcksminimum 1901 så "lågbanden" gick bra.
Under första halvan av 1920-talet var det dock solfläcksmaximum, varför Marconibolaget kunde offerera "Imperial Wireless Chain" med användning av kortvåg för ett mycket lägre pris än RCA:s alternatorbaserade långvågsteknik och samtidigt även kunna garantera en högre kapacitet för systemet.
Genom att använda frekvenser runt 10 - 15 MHz och stora riktantenner så kunde Marconi åstadkomma ett system med överlägsna prestanda.
Man kan bara spekulera i hur historien skulle kunnat se ut om Marconi bara kunnat använda frekvenser mellan 2 - 5 MHz.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Heinrich Hertz gjorde bl.a. försök runt 6 meters våglängd.
Marconis första radiokontakter skedde i ungefär samma frekvensområde.
Han sände från sitt hem utanför Bologna någon km till sin bror som medfört en portabel mottagare och återsignalerade med ett gevärsskott när signalerna hade uppfångats.
Det var alltså både tvåvägskommunikation och den första "portabeltesten".
Strävan nedåt i frekvens kommer sig av Marconis senare försök i England, där han upptäckte att en längre vertikalantenn också gav längre räckvidd. På teoretisk väg kom hans rådgivare sedan fram till att frekvenser i långvågsområdet skulle ge optimal räckvidd.
Den enorma gnistsändare som byggdes i Poldhu 1901 för det transatlantiska försöket hade en "egenfrekvens" av c:a 850 kHz.
Räknar man på markvågsutbredning så skulle denna sändare inte ha kunnat ha hörts på Newfoundland, utan om man anser att signalerna hörts så var det sannolikt någon överton av 850 kHz som lyckats utbreda sig via jonosfären.
Det var solfläcksminimum 1901 så "lågbanden" gick bra.
Under första halvan av 1920-talet var det dock solfläcksmaximum, varför Marconibolaget kunde offerera "Imperial Wireless Chain" med användning av kortvåg för ett mycket lägre pris än RCA:s alternatorbaserade långvågsteknik och samtidigt även kunna garantera en högre kapacitet för systemet.
Genom att använda frekvenser runt 10 - 15 MHz och stora riktantenner så kunde Marconi åstadkomma ett system med överlägsna prestanda.
Man kan bara spekulera i hur historien skulle kunnat se ut om Marconi bara kunnat använda frekvenser mellan 2 - 5 MHz.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Det var verkligen spännande och kul information, tack K-A.
Vet du om de upptäckte jonosfärens skikt och solens inverkan på skikten ganska snabbt? Eller behövde det gå en solcykel innan de fattade kopplingen?
Dag-natt skillnaden borde de iaf kunnat observera ganska fort kan man tycka.
73 SM0RVV
Vet du om de upptäckte jonosfärens skikt och solens inverkan på skikten ganska snabbt? Eller behövde det gå en solcykel innan de fattade kopplingen?
Dag-natt skillnaden borde de iaf kunnat observera ganska fort kan man tycka.
73 SM0RVV
SM0AOM
Well-Known Member
Hela mekanismen med jonosfärskikten och deras jonisering var förutsedd på teoretisk väg under 1910-talet av Heaviside och Kennelly. Experimentell verifiering kom på 20-talet via Appleton, Breit och Tuves försök, och dessutom kom det tidigt rapporter från radioanvändare om hur dag/natt påverkade vågutbredningen.
Den direkta kopplingen mellan solfläckscykeln och HF-vågutbredning blev man klar över precis i början av 30-talet, ungefär samtidigt i Europa och i USA.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Den direkta kopplingen mellan solfläckscykeln och HF-vågutbredning blev man klar över precis i början av 30-talet, ungefär samtidigt i Europa och i USA.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Last edited:
AOM de APQ.
Hej. Enligt en Memorial Book" om ITU (kommer ej ihåg namnet men Yarl, SM6FJY har boken i sin sommarstuga i Skummeslövstrand) skedde utsändning från Poldhu på en våglängd runt 1000 meter - 300 kHz.
Den första antennanläggning i Poldhu förolyckades i en storm och den andra anläggningen hade då en egenfrekvens runt 300 kHz - allt enligt boken. Vet ej vilken uppgift som är riktig.
Jag är mycket imponerad av att Marconi lyckades uppfatta de "tre prickarna" (bokstaven S) med en kohär-detektor. En sådan måste vara betydligt "okänsligare" än en "blyglansdiod"?
Som en jämförelse kan jag nämna att i sällsynta fall uppfattade vi canadensiska kuststationer på SAGs mottagarstation i Onsala. Det var tidigt - omkring 0500 UTC (det råder mörker över Nordatlanten) - som VO-stationerna på Newfoundland annonserade för WX-rapporter på 500 kHz. Signalstyrka omkring S 2 och läsbarhet 3.
Med tanke på att canadensarna troligen hade mer än 2 kW ut och troligen 1/4 vågsvertikaler ställer jag mig frågan om vi (på SAG) hade kunnat höra dessa kuststationer med en "blyglans-diod" och en avstämd krets kopplad till samma antenn (T-antenn med "hängmattan" 45 m över marken) som normalt var kopplad till vår Drakemottagare på 500 kHz?
Intressant "historisk" fråga!
73
Bengt SM6APQ
Hej. Enligt en Memorial Book" om ITU (kommer ej ihåg namnet men Yarl, SM6FJY har boken i sin sommarstuga i Skummeslövstrand) skedde utsändning från Poldhu på en våglängd runt 1000 meter - 300 kHz.
Den första antennanläggning i Poldhu förolyckades i en storm och den andra anläggningen hade då en egenfrekvens runt 300 kHz - allt enligt boken. Vet ej vilken uppgift som är riktig.
Jag är mycket imponerad av att Marconi lyckades uppfatta de "tre prickarna" (bokstaven S) med en kohär-detektor. En sådan måste vara betydligt "okänsligare" än en "blyglansdiod"?
Som en jämförelse kan jag nämna att i sällsynta fall uppfattade vi canadensiska kuststationer på SAGs mottagarstation i Onsala. Det var tidigt - omkring 0500 UTC (det råder mörker över Nordatlanten) - som VO-stationerna på Newfoundland annonserade för WX-rapporter på 500 kHz. Signalstyrka omkring S 2 och läsbarhet 3.
Med tanke på att canadensarna troligen hade mer än 2 kW ut och troligen 1/4 vågsvertikaler ställer jag mig frågan om vi (på SAG) hade kunnat höra dessa kuststationer med en "blyglans-diod" och en avstämd krets kopplad till samma antenn (T-antenn med "hängmattan" 45 m över marken) som normalt var kopplad till vår Drakemottagare på 500 kHz?
Intressant "historisk" fråga!
73
Bengt SM6APQ
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Uppgifterna om Poldhu-sändarens egenfrekvens går starkt isär.
850 kHz är den frekvens som Jack Belrose (VE2CV) kom fram till efter att ha gjort en simulering utgående från ett gammalt foto på anläggningen.
"Blyglansmottagaren" var relativt känslig, för att få "tydligt uppfattbara signaler" på 500 kHz med sändningsklass A2 behövdes c:a 100 uV. Detta var ett krav för fartygsmottagare långt in i vår tid.
Känsliga apparater som Drake RR-1 (alias SPR-4) behövde en dämpare framför för att kunna uppfylla specifikationen i MF-området utan att bli överstyrda.
Allmänt sett så var nog känsligheten hos kuststationsmottagare begränsade av det yttre bruset.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
850 kHz är den frekvens som Jack Belrose (VE2CV) kom fram till efter att ha gjort en simulering utgående från ett gammalt foto på anläggningen.
"Blyglansmottagaren" var relativt känslig, för att få "tydligt uppfattbara signaler" på 500 kHz med sändningsklass A2 behövdes c:a 100 uV. Detta var ett krav för fartygsmottagare långt in i vår tid.
Känsliga apparater som Drake RR-1 (alias SPR-4) behövde en dämpare framför för att kunna uppfylla specifikationen i MF-området utan att bli överstyrda.
Allmänt sett så var nog känsligheten hos kuststationsmottagare begränsade av det yttre bruset.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Hertz
AOM de APQ,
Hej igen.
Du skrev: Heinrich Hertz gjorde bl.a. försök runt 6 meters våglängd.
Kanske riktigt, men jag var på en "Philipsutställning" i Den Haag i Holland där man bl a hade rekonstruerat Heinrich Hertz första "mottagare" som bestod av en kopparring med ett mycket litet gap. När Hertz sedan använde en gnistsändare i samma rum kunde små gnistor observeras i gapet på ringen. Jag uppskattade att ringen hade en diameter omkring 1 dm. Omkretsen blir då 31,4 cm, helvvågsloop, vilket motsvarar en frekvens på 955 MHz.
Hertz var sådeles den första GSM-användaren!
73
Bengt SM6APQ
AOM de APQ,
Hej igen.
Du skrev: Heinrich Hertz gjorde bl.a. försök runt 6 meters våglängd.
Kanske riktigt, men jag var på en "Philipsutställning" i Den Haag i Holland där man bl a hade rekonstruerat Heinrich Hertz första "mottagare" som bestod av en kopparring med ett mycket litet gap. När Hertz sedan använde en gnistsändare i samma rum kunde små gnistor observeras i gapet på ringen. Jag uppskattade att ringen hade en diameter omkring 1 dm. Omkretsen blir då 31,4 cm, helvvågsloop, vilket motsvarar en frekvens på 955 MHz.
Hertz var sådeles den första GSM-användaren!
73
Bengt SM6APQ
SM0AOM
Well-Known Member
De riktantenner som fanns vid denna tid var antingen olika former av co-linjära horisontalpolariserade antenner "Franklin-antenner" eller reflektorantenner där man byggt en parabolisk yta bakom en vertikal radiator. Det visade sig att "Franklin-antennen" gav betydligt mer gain per krona och km2 än de andra, så den var populär ända tills rombantennerna slog igenom under 1930-talet.
Beträffande Hertz så gjorde han olika försök i stora delar av VHF- och UHF-spektrum.
Går man till hans "Magnum Opus"; "Untersuchungen über die Ausbreitung der elektrischen Kraft" så hittar man referenser till våglängder allt mellan 5,6 m och 30 cm.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Beträffande Hertz så gjorde han olika försök i stora delar av VHF- och UHF-spektrum.
Går man till hans "Magnum Opus"; "Untersuchungen über die Ausbreitung der elektrischen Kraft" så hittar man referenser till våglängder allt mellan 5,6 m och 30 cm.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Sparky
Well-Known Member
Vart tog skrönan om grodlåren vägen ? Uppträdda på en metalltråd för torkning. De ryckte när gnisturladdning på andra sidan lokalen skedde i ett annat syfte....
Oavsett och oavsiktligt frekvensval (okänt, hur som helst). Allt enligt boken "Marconi, Eterns Betvingare" från slutet av 50 / början av 60 -talet. Det sådde ett frö hos mig. Minns inte författaren, tyvärr.
Oavsett och oavsiktligt frekvensval (okänt, hur som helst). Allt enligt boken "Marconi, Eterns Betvingare" från slutet av 50 / början av 60 -talet. Det sådde ett frö hos mig. Minns inte författaren, tyvärr.
