Hej Per -AIB,
Som svar på dina frågor skall jag nu beskriva hur man sänder japanska på telegrafi. Det är inte helt okomplicerat, varför jag tyvärr måste bli lite mångordig. Men bl a tror jag du får svar på din särskilda undran om en fonetisk detalj, alltså den om palataliseringen.
BAKGRUND
I normal text för helt läskunniga skrivs japanska m h a kinesiska skrivtecken, Kanji, och två parallella, fonetiska stavelsealfabeten, Hiragana och Katakana. Böcker för barn etc skrivs med få eller inga Kanji. All text kan skrivas med de fonetiska alfabetena, men utan förtydligande Kanji uppstår ofta problem p g a likalydande ord.
Det är ganska enkelt att transkribera japanska till vårt alfabet, alltså de latinska bokstäverna, som kallas Romaji, Även här kan missförstånd uppstå p g a många likalydande ord, när inte de kinesiska tecknen finns med som stöd. Japansk telegrafi utgår ifrån Katakanatecknen och kallas Wabun, jfr trådens namn.
TVÅ SÄTT ATT SÄNDA TELEGRAFI PÅ JAPANSKA
1. M h a Romaji-CW: japanska transkriberas till latinska bokstäver m h a tre olika system, Hebon-shiki, Nihon-shiki, och Kunrei-shiki, och japaner brukar irra lite mellan de tre. Det bekanta filmnamnet "Tora Tora Tora" är alltså skrivet med Romaji, och de bokstäverna kan således också sändas så med det internationella Morsealfabetet. Tora betyder f ö tiger.
Det var alltså ett av telegrammen som sändes i samband med attacken på Pearl Harbor, men det sändes inte med vårt alfabet, utan
2. M h a Wabun: detta famösa telegram sändes på "riktig" japansk Morse, alltså m h a det japanska morsealfabetet Wabun, och såg ut så här: ト ラ ト ラ ト ラ , och om det transkriberas till Romaji, så här: TO RA TO RA TO RA.
En japansk signalist kunde alltså enkelt sända dessa tecken med Wabun (även om just den operatören förmodligen var lite svettig i nävarna just då). Wabun-tecknen för japansk CW kan ni hitta i Wikipedia m m. Telegramtexten var f ö skriven på japanskt maner på blanketten, d v s med början uppe till höger, därefter vertikalt; jag har således själv sett det där telegrammet i Tokyo och måste erkänna att jag nog fick lite susningar i huvudet vid anblicken av detta närmast mytiska föremål.
Men det finns en del komplikationer. Att sända "TOKYO" på Romaji klarar även vi, men med Wabun tillkommer en del. Med Wabun sänds "TOKYO" med följande tecken: TO U KI YO U
Förklaring:
TO = TO
U skjuts in för att markera att det är en lång vokal i TO
Något Wabuntecken för KYO finns inte. Även i skrift använder man då KI + (ett litet) YO = KYO
Ännu ett U läggs till för att markera att vokalen är lång även i KYO. Utläses alltså TOOKYOO, men skrivs i en tidning 東京.
More "problems"! Det förekommer även en del tonande konsonantljud m m, där t ex KI måste bli GI o s v. Som exempel väljer jag den smarriga kinesisk-japanska maträtten Gyoza (egentligen Gyooza), d v s Dumplings, som nu börjar bli populär i Sverige (finns i vissa frysdiskar).
Något tecken för GYO finns inte heller. Det grejar man med tecknet KI plus två korta och vi har GI. Ett YO därefter förvandlar sedan vårt GI till GYO. Lägg sedan till ett U för den långa vokalen. Och eftersom tecknet ZA inte heller finns, sänder man SA plus två prickar. Resultat: GYOOZA, eller 餃子 på matsedlar. Peka där nästa gång!
ANVÄNDER JAPANSKA AMATÖRER WABUN IDAG? Per, du undrade "Så japanerna har övergått till att sända telegrafi med en bokstavskrift inte en stavelseskrift." Frågan låter sig tyvärr inte besvaras som ett antingen/eller, i a f bara nästan.
Under de sammanlagt 10 år jag bodde i Tokyo var det rätt sällan jag hörde några Wabun-QSOn i luften. Det kan bl a ha sin förklaring i att kunskaper i Wabun-telegrafi då endast krävdes för Licensklass 1. Wabun-kravet togs bort 1996, och 2011 avskaffades kravet på CW helt. Av de cirka 3 miljoner utfärdade Operatörslicenserna är/var det bara ungefär 3.000 som har/hade 1:a-klasslicens, d v s endast 0,1 %!
De japanska amatörer som inte kan Wabun - d vs de flesta - CW-chattar med varandra m h a det internationella Morsealfabetet och japanska transkriberad till vårt alfabet. I den mån man helt enkelt inte bara sänder mer bekanta saker som "My name is" o s v.
Ni som kämpar för att lära er CW kan kanske glädja er åt att ni slipper lära er de 48 stavelsetecknen i Wabun. För att anses läskunnig när man går ut skolan i Japan, måste man kunna de 48 fonetiska tecknen i Hiragana, lika många i Katakana, samt sist men inte minst, 1.850 obligatoriska Kanji, d v s kinesiska skrivtecken.
RYSKA
Att sända ryska på CW är inte överdrivet svårt. Det finns ett tecken för varje bokstav, precis som hos oss. Ryska har fler bokstäver än svenska och engelska. Man har bara något enstaka eget tecken (CH) och "lånar" sedan av våra, t ex Q och Ä, för egna ryska bokstäver.
En svensk som lär sig ryska kan ofta komma upp i ungefär samma CW-hastighet på ryska som på svenska; det är inte CW:n som är haken, det är språket som det tar tid att lära sig. Och på CW kan du inte bluffa dig fram som på SSB genom att sluddra lite här och där.
73,
Rolf
SM5MX
Undrar hur han låter över etern 
. 
