Har läst igenom tråden och hittat både förnuftiga, defensiva och rent motbjudande argument. SM5FLM:s yttrande hör till de sistnämnda, t.ex. att sanktioner aldrig fungerat. De har fungerat utmärkt historiskt och det går att hitta många exempel på det, Sydafrika t.ex. Att "PK-kulturen" förpestar mycket i vårt samhälle, är också ett motbjudande argument om man betänker att omskrivningen är ett sätt för somliga att undvika att säga att vi skiter i moral, etik, sunt förnuft, solidaritet och jämställdhet. Sånt är odemokratiskt och ett hinder mot yttrandefriheten. Behöver jag ge exempel?
I tråden föreligger en felaktig uppfattning om målet för sanktionerna. Det handlar inte om att Ryssland ska gå under pga. kapitalistiska sanktioner genom förbud för penningtransaktioner, för företag att verka, förbud mot inköp av ryskt material etc. Det handlar inte heller om att ryska politiker ska bli upprörda över att inte få tävla i idrottsmästerskap, och självklart är det väl ingen som tror att Putin och hans anhang bryr sig om minskade möjligheter för amatörradiotrafik med omvärlden. Ryssland klarar allt sånt, i synnerhet som att folk utanför Moskva inte har någon större kännedom om detta.
Sanktionerna handlar om att påverka rysk inrikespolitik, att få folk att fundera och ifrågasätta. Ryska staten har ett järngrepp om sina medborgares kunskap om omvärlden genom statsstyrd media, propaganda och förbud och förhindrande av andra än statens åsikter. Det här är självklart för äldre DX:are liksom för oss som tillbringat mycket tid i öst innan järnridån föll. Jösses vilket mediakrig som pågick mellan rysk statsradio och VOA. Internet fanns ju inte och utländska tidningar och pamfletter var ju förbjudna. På gränserna letade man igenom långtradarna efter delar till skrivmaskiner och stencilapparater för såna försökte man få in i delar till från olika håll för att inom landet monteras och bidra till "alternativ sanning", ni vet sån där PK-kultur...
Även idag har faktiskt Putin ett hyfsat grepp om ryssarnas information. Vanligt folk får visserligen höra ett och annat som inte ligger i linje med Putins propaganda om ryska räddningsaktioner för att befria Ukraina från nazister och västvärldens, och framförallt USA:s klåfingrande på sånt som borde vara rysk egendom. Men de behöver fler incitament för att stanna upp och vilja ha mer information om vad som verkligen sker.
Ryska medborgare är uppdelade i fyra läger när det gäller det ryska kriget mot Ukraina.
En grupp köper helt Putins åsikt om nödvändigheten av en räddningsaktion för att befria Ukraina från fascisterna.
Den andra gruppen är helt klar över att Putin blåljuger och att han bedriver en imperialistisk våldtäkt på Ukraina.
Den tredje gruppen, som framförallt befinner sig långt från Moskva skiter i vilket eftersom de inte är vare sig påverkade eller informerade.
Den fjärde gruppen vacklar men ser det säkrast att tro på Putin, antingen för att de inte vågar tro på alternativ information när de bombas av statsmedias uppfattning. Eller för att de inte vill riskera att förlora vad de har om/när staten får tid att ta itu med sina egna "statsfiender".
Majoriteten av ryssarna påstår jag befinner sig i den tredje och fjärde gruppen. Eftersom de saknar full information och förmodligen saknar intresse för att veta annat än vad staten matar dem med, så är det de som behöver "väckas". Inledningsvis klarar sig Putin med att påstå att västvärlden startat påverkanskrig mot Ryssland i syfte att splittra landet för att ta över dess mark och dess resurser. I längden, genom att ryssar märker att de är "persona non grata" i allt fler sammanhang och får klart för sig att de lever i den lögn som Putin serverar dem, kanske de börjar ifrågasätta sina egna politiker. Det är detta politikerna i öst fruktat i decennier, det är dessa långsamt malande sanktioner och motpropaganda som till slut rev järnridån.
Jag slutar mitt långa inlägg med de första raderna av den ryske dissidenten Julij Daniels novell från början av 60-talet där han leker lika mycket med det byråkratiska språket som med sovjetsamhällets absurditeter:
”Här talar Moskva. Vi sänder en förordning utfärdad av Socialistiska Rådsrepublikernas Unions Högsta Sovjet. I samband med det växande välståndet och för att tillgodose de breda massornas önskningar har beslutits förklara söndagen den 10 augusti 1960 för de Fria mordens dag.”
).
