Det har nu blivit en omfattande tråd.
Jag började tidigt skriva ett inlägg sedan kom annat i vägen, jag tänker ändå börja med en kommentar till det första inlägget i tråden.
De vill, givetvis, lära sig hur en dator funkar, hur en bilmotor funkar, hur en radiotelefon funkar, hur optiska fibrer funkar. Och vad kunskap om detta kan leda till för jobb.
Min uppfattning är att de vill lära sig hur de direkt kan använda prylarna utan en massa teori först. Jag tror att de flesta av oss vill göra/gör likadant, gå direkt till använda och hoppar över varningstexten ”LÄS MANUALEN NOGA FÖRST”
Så fort vi öppnat en teknisk pryls förpackning försöker vi använda den, läsa manual först är fegt. Har ni förresten inte undrat över varför nästan alla moderna prylar har en snabbstartmanual?
Det är nog snarare pedagogin, hur man lär ut, hur man gör någon entusiastisk, hur man får folk att intressera sig för något, jag var ute efter.
Ja du Roy, en lärares tuffaste utmaning, hur man gör en utbildning intressant. Några faktorer är lärarens kompetensbredd samt elevernas motivation och förkunskaper. Har läraren en bred kompetens inom sitt ämne, och helst närliggande ämnen, så går det lättare att fånga elevernas intresse. Att läsa innantill ur en bok och skriva av på tavlan ger inga extrapoäng.
Vi kan idag konstatera att eleverna har lägre men bredare förkunskaper. Om de kunde de tidigare nämnda multiplikationstabellerna vore mycket vunnet när det gäller ellära.
Dagens ungdomar har även svårt för benämnda frågor. I en övningsuppgift har jag provat hur eleverna löser blandade uppgifter. Jag ska ge några exempel på detta.
En uppgift som den här om Ohms lag löser eleverna utan problem, med hjälp av miniräknare.
3. R = 120 Ω I = 3A Beräkna U
U =
Om jag istället ger eleverna löpande text blir resultatet annat. Den här uppgiften tar betydligt längre tid att lösa.
4. Ett motstånd har resistansen 120 Ohm, strömmen genom
motståndet är 3 Ampere. Beräkna spänningen över motståndet.
Spänningen =
Övningen har ett antal frågor där varannan fråga är rätt på, och nästa fråga är löpande text. Det finns i övningen även samma frågeställningar i ritad form med inskrivna värden. Här blir resultatet någonstans mitt emellan.
Saken gäller ju varför dagens unga inte vill, eller orkar eller inser varför de måste lära sig torra saker. Jag likanr det som sades i P1 programmet med amatörradion och utbildningen till radioamtör.
Dagens unga har en lite annan syn på många saker. En sådan syn är hastighet/snabbhet. Om en elev har skrivit ett prov vill eleven direkt veta resultatet, varför ska man behöva vänta i två veckor på rättning? I dagens samhälle får man till exempel sportresultatet i realtid och vet direkt vem som har vunnit även om tävlingarna skett på andra sidan av jorden. Vänta är inte kul.
Jämför med tråden om börsmäklare som vill snabba på överföringen av börsinfo med några tusendelar för att tjäna mer pengar.
Mina elever har en tendens att snabbt lösa en uppgift för att sedan ”softa lite”. Om uppgiften är kort och kan lösas snabbt finns det mer tid till att ”softa”.
Frågan : "varför skall vi lära oss detta" kommer ofta.
Jag kan i de flesta fall visa och berätta för mina elever om varför de ska lära sig ”det här”. Mina elever har valt en utbildning där de ska kunna installera och reparera det som andra använder. Detta medför att de behöver kunna lite mer än bara kunna förklara var ”on-off ” sitter.
När det gäller radioamatörer och deras kunskapsområde är det lite mera traditionsbundet om vad en radioamatör av hävd förväntas kunna.
Myndigheter skapar ofta en ram och säger ”kan du det här får du göra det här” Problemet är att när man utbildar sig till radioamatör, går en kurs, så vet inte de som skrivit kursmaterialet och kompetenskraven inte vilken inriktning inom hobbyn som den blivande amatören kommer att intressera sig mest för. Därav följer att utbildningen måste ha en viss bredd även om personen bara ska …
Av SM7EQLs inlägg framgår tydligt vad som i framtiden kommer att bli kunskapsram för radioamatörcertifikat. Att bråka om ramen ger i nuläget ingenting.
Däremot att prata och diskutera om hur vi provar kompetens inom ramen är en annan fråga.
Oavsett vilken variant man bestämmer sig för kan kunskapsbedömningar (t.ex. i prov och examinationer) aldrig bli heltäckande. De täcker aldrig in allt innehåll och aldrig alla kunskapsformer.
Du sätter fingret direkt på en öm punkt. Här ligger den svåra utmaningen för de som undervisar, konsten att välja ut testbara delar av utbildningsmaterialet som ger eleven möjlighet att visa dig att eleven behärskar materialet.
Har du som utbildare valt testbara delar bra och konstruerat testen med eftertanke ger resultatet inte bara information om elevens kunnande och förmågor på precis den testade delen utan på köpet fås information om närliggande områden.
Det går som du säger inte att konstruera ett heltäckande prov och det är inte heller nödvändigt.
Det har skrivits mycket här och i kringliggande trådar om kompetensprov och hur svåra respektive hur lätta proven är. För att roa mig, har jag nu följt diverse länkar och genomfört ett antal on-lineprov, inklusive de tyska.
Beskrivande flervalsfrågor är dominerande för att de är lätta att rätta elektroniskt. Nivån på frågorna är blandad men jag upplever det som att inget prov testar samtliga enskilda kunskapsmål. Detta ser jag inte som ett hinder och som jag skrev ovan är det inte nödvändigt att testa alla delmål men det ställer större krav på provkonstruktören.
Ett gemensamt drag är att frågorna ofta har ett påstående som ska matchas med rätt svarsalternativ. Är man tveksam över rätt svar kan man alltid stryka de orimliga alternativen och det felstavade och på så sätt hitta rätt.
Bengt SM7EQL har skrivit om essäfrågor och jag tänkte visa ett exempel på en fråga jag tidigare använt i ellära A för att ge eleven möjlighet att visa mig kvalité på förståelse.
Eleven ska förklara varför lampan i nedanstående bild inte lyser.
Avslutningsvis lite om bedömning, som vanligt färgat av mitt arbete som lärare.
Det finns, enligt min mening, ofta en övertro på prov, kunskapsmätande och betygssättning samt en tendens att alltmer mäta det som är lätt att mäta och att kanske aldrig ta sig an det med högre komplexitet.
Det här är nästa heta potatis. Många utbildare eller lärare stirrar sig fullständigt blinda på provresultat och försöker desperat omvandla kvalitet och komplexitet till lätt mätbara procentsatser.
Görs sedan en bedömning för betyg med hjälp av procentsatser och normalfördelningskurva så …
73 de SM7NTJ Lorentz
