S meter över 30MHz
- Thread starter SM6VRL
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
De nio "S-enheterna" är ett barn av radioindustrin på 1930-talet,
som anpassade visningen hos en "S-meter" till indelningen hos RST-skalan.
6 dB per enhet var valt lite godtyckligt, och väldigt få apparater hade den indelningen i praktiken.
Yrkesfolk anger signalstyrka med QSA 1-5 som är mycket mer anpassat till verkligheten, och är något som även radioamatörer borde tillämpa.
Sedan har de 50 µV polspänning eller -73 dBm som "S9" i teorin ska motsvara kommit ur hur en AM-mottagare för HF-banden uppträder vid ett lågt omgivningsbrus. Vid ungefär 50 µV in upplevs utsignalen som "brusfri", alltså ett SNR på minst 40 dB, och då satte man denna nivå till "S9".
När man sätter en VHF-konverter framför sin HF-mottagare kommer "S9" att skiftas neråt med lika mycket som genomgångsförstärkningen hos konvertern, och samtidigt är (var) omgivningsbruset mycket lägre på VHF.
En vanlig genomgångsförstärkning är 20 dB, så IARU valde då att sätta rekommendationen för "S9" på VHF till 5 µV, alltså 20 dB lägre. Avståndet mellan "S-enheterna" är fortfarande 6 dB eller en faktor 2 i spänning.
"S-metern" är endast en "indikator", men tillmäts av många stickproppsamatörer en närmast religiös betydelse som kultföremål.
Mer sansade betraktare som SM5AGB och SM5BML såg saken i sina sammanhang...
som anpassade visningen hos en "S-meter" till indelningen hos RST-skalan.
6 dB per enhet var valt lite godtyckligt, och väldigt få apparater hade den indelningen i praktiken.
Yrkesfolk anger signalstyrka med QSA 1-5 som är mycket mer anpassat till verkligheten, och är något som även radioamatörer borde tillämpa.
Sedan har de 50 µV polspänning eller -73 dBm som "S9" i teorin ska motsvara kommit ur hur en AM-mottagare för HF-banden uppträder vid ett lågt omgivningsbrus. Vid ungefär 50 µV in upplevs utsignalen som "brusfri", alltså ett SNR på minst 40 dB, och då satte man denna nivå till "S9".
När man sätter en VHF-konverter framför sin HF-mottagare kommer "S9" att skiftas neråt med lika mycket som genomgångsförstärkningen hos konvertern, och samtidigt är (var) omgivningsbruset mycket lägre på VHF.
En vanlig genomgångsförstärkning är 20 dB, så IARU valde då att sätta rekommendationen för "S9" på VHF till 5 µV, alltså 20 dB lägre. Avståndet mellan "S-enheterna" är fortfarande 6 dB eller en faktor 2 i spänning.
"S-metern" är endast en "indikator", men tillmäts av många stickproppsamatörer en närmast religiös betydelse som kultföremål.
Mer sansade betraktare som SM5AGB och SM5BML såg saken i sina sammanhang...
Last edited:
Ja för mej är S metern nästan religiös då jag inte hör till dem som nöjer sej med att veta om ’de hörs eller inte’.
Det duger till kommersiella användare men inte till mej. Jag vill få ett hum om antenn X presterar annorlunda än antenn Y och hur mkt mer effekt jag får ladda på med för att med sämre antenn gå lika bra som med en bättre.
På min Icom IC-7300 upplever jag de 6dB diff mellan enheterna stämma bra. När motstationen gasar på med 400W ist för sina 100W så stiger S metern en pinne också. Ingen annan radio stämmer det där tycker jag.
Mkt siffror att sätta mej in i är det…men jag försöker
Det duger till kommersiella användare men inte till mej. Jag vill få ett hum om antenn X presterar annorlunda än antenn Y och hur mkt mer effekt jag får ladda på med för att med sämre antenn gå lika bra som med en bättre.
På min Icom IC-7300 upplever jag de 6dB diff mellan enheterna stämma bra. När motstationen gasar på med 400W ist för sina 100W så stiger S metern en pinne också. Ingen annan radio stämmer det där tycker jag.
Mkt siffror att sätta mej in i är det…men jag försöker
Signalstyrkan är ju åndå nån sorts mätvärde, och av alla de "59" rapporter man får är kanske några bara "fejk", medan några sannolikt är ärliga rapporter. Däremot känns det nästan som att man "borde" rapportera hög och bra signalstyrka, fastän det är lite åt det veka hållet. Det viktiga är väl ändå läsbarheten, vilket i många fall är "5" fastän signalen är "3" eller nåt. Samtidigt kommer vissa igenom med 9 +20 och är knappt läsbara ändå, men jag har nog inte hört nån rapportera "38" eller nåt sånt. Standardmässig "artighet"?
SM0AOM
Well-Known Member
Jag är av meningen att man inte förstår skillnaden mellan "S" och "S/N".
Detta måste upplevas för att förstås, och de som inte har tidigare erfarenhet
av t.ex. kortvågslyssning har en mycket lång startsträcka för att ta till sig sådant.
De vars enda erfarenhet av radio kommer från repeatertrafiken, där dynamikområdet i praktiken blir mycket begränsat och med FM-moduleringens olinjära uppträdande
med i bilden har ett ännu sämre utgångsläge.
I de allra flesta fall skulle den "niogradiga skalan" kunna ersättas med en "tregradig", där
nivåerna är "påtagligt brus i bakgrunden", "märkbart brus" och "brusfritt". När det gäller FM och "digital voice" skulle man kunna nöja sig med två nivåer; "hackigt" och "bra".
Att som det plägades på 70-talet, lämna signalrapporter vid repeatertrafik som "du é la fyra bananer å två tomater" blir bara löjeväckande.
Detta måste upplevas för att förstås, och de som inte har tidigare erfarenhet
av t.ex. kortvågslyssning har en mycket lång startsträcka för att ta till sig sådant.
De vars enda erfarenhet av radio kommer från repeatertrafiken, där dynamikområdet i praktiken blir mycket begränsat och med FM-moduleringens olinjära uppträdande
med i bilden har ett ännu sämre utgångsläge.
I de allra flesta fall skulle den "niogradiga skalan" kunna ersättas med en "tregradig", där
nivåerna är "påtagligt brus i bakgrunden", "märkbart brus" och "brusfritt". När det gäller FM och "digital voice" skulle man kunna nöja sig med två nivåer; "hackigt" och "bra".
Att som det plägades på 70-talet, lämna signalrapporter vid repeatertrafik som "du é la fyra bananer å två tomater" blir bara löjeväckande.
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag har kalibrerat S-metern i mina flesta mottagare för S9 = -73 dBm relativt 50 ohm antenningången. Några av mottagarna visar skapligt rätt från ca S3 - S9+10 dB medan andra visar lite vad som helst och allt mer fel på på lägre nivåer. Min WR-G33DDC SDR radio visar insignalen relativt antenningången direkt i dBm och fyller ofta funktionen som högpresternade spektrumanalysator när det laboreras.
Det som är mest relevant att mäta/veta borde vara utnivån från antennen? Har man tillgång till en kalibrerad signalgenerator så kan substitutionsmetoden enligt bild nedan användas. Mottagarens S-meter behöver då inte vara kalibrerad eller visa rätt. Saknas S-meter så kan man mäta AGC-spänningen. Signalgeneratorns utnivå ställs så att S-metern visar samma utslag som för den inkommande signalen från antennen. Insignalen t ex -104 dBm avläses på signalgeneratorns display. Man kan ställa signalgeneratorns frekvens några kHz under eller över den nyttosignal som skall mätas så att sigalerna inte påverkar varandra.
Jämför man signalnivån från två olika antenner så fås skillnaden direkt i dB vilket kan vara bekvämt. Om man istället för S-metern använder en digitalvoltmeter (som har högre upplösning än en vanlig S-meter) för referensnivån så går det att mäta mycket små skillnader i häradet någon eller några tiondels dB om det nu skulle behövas.
-3 dB kopplaren kan med fördel vara fast monterad på mottagaringången i alla fall när det gäller kortvåg. Alternativt kan man använda en omkopplare om man inte har råd med att systembrusfaktorn blir 3 dB sämre med kopplaren ansluten.
Annars håller jag med AOM att QSA 1-5 i form av upplevd signalstyrka är en bra metod som borde användas mer. Komplettera gärna med QRK där 1 är oläsbart och 5 är s k tillbakalutad armstödsläsbarhet. Kanske skulle vi då slippa höra; -Du är fem nio plus, repetera allt kom.
Det som är mest relevant att mäta/veta borde vara utnivån från antennen? Har man tillgång till en kalibrerad signalgenerator så kan substitutionsmetoden enligt bild nedan användas. Mottagarens S-meter behöver då inte vara kalibrerad eller visa rätt. Saknas S-meter så kan man mäta AGC-spänningen. Signalgeneratorns utnivå ställs så att S-metern visar samma utslag som för den inkommande signalen från antennen. Insignalen t ex -104 dBm avläses på signalgeneratorns display. Man kan ställa signalgeneratorns frekvens några kHz under eller över den nyttosignal som skall mätas så att sigalerna inte påverkar varandra.
Jämför man signalnivån från två olika antenner så fås skillnaden direkt i dB vilket kan vara bekvämt. Om man istället för S-metern använder en digitalvoltmeter (som har högre upplösning än en vanlig S-meter) för referensnivån så går det att mäta mycket små skillnader i häradet någon eller några tiondels dB om det nu skulle behövas.
-3 dB kopplaren kan med fördel vara fast monterad på mottagaringången i alla fall när det gäller kortvåg. Alternativt kan man använda en omkopplare om man inte har råd med att systembrusfaktorn blir 3 dB sämre med kopplaren ansluten.
Annars håller jag med AOM att QSA 1-5 i form av upplevd signalstyrka är en bra metod som borde användas mer. Komplettera gärna med QRK där 1 är oläsbart och 5 är s k tillbakalutad armstödsläsbarhet. Kanske skulle vi då slippa höra; -Du är fem nio plus, repetera allt kom.
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Just precis. Sak samma borde gälla när man kopplar in mottagarens dämpsatser. Det skulle dock skapa problem för många användare som inte förstår vad pre-amp resp dämpare påverkar och varför funktionerna finns och när de skall användas, dess fördelar och nackdelar. Om S-meterutslaget inte ökat när pre-ampen kopplas in eller minskar när dämpsatsen kopplas in så "måste" ju radion vara kass och skickas tillbaka för service.
SM0AOM
Well-Known Member
Stickproppsamatören i ett nötskal...
Vad visar S-metern?
av Bengt Falkenberg, SM7EQL
av Bengt Falkenberg, SM7EQL
SM0HXO - Sven
Well-Known Member
Det där är bara ett raljerande och trams! Värre idag är man inte kan hantera subton för att göra sig hörbar och access till repeater och har inget med vare sig grönsaker eller frukt att göra. Det man hör det hör man, oavsett signalstyrka. Om sedan vissa inte gillar trafikbandet så finns andra alternativ.
/Sven.
SM4FPD
Well-Known Member
Den som vet att S-metern visar mer när pre-amp slås på, och visar mindre när attenuatorn slås till, inser hur radion fungerar, och är väl införstådd med dess uppbyggnad och blockschema. Dvs knappast att se som en stickproppsamatör.
Detta gäller för 99,99 % av alla radiostationer. Det kan finns de som ändrar S-metens utslag om man slår på nämnda funktioner, för att den skall visa något annat än det som når mottagaren. Dvs en fältstyrkemätare.
Trots allt skall vi väl se mätaren som en relativ-mätare, väldigt få har bruk för absolutvärden, varken de visar uV, dBm eller nåt annat....
Och ännu färre vill betala för det...
SM4FPD
Detta gäller för 99,99 % av alla radiostationer. Det kan finns de som ändrar S-metens utslag om man slår på nämnda funktioner, för att den skall visa något annat än det som når mottagaren. Dvs en fältstyrkemätare.
Trots allt skall vi väl se mätaren som en relativ-mätare, väldigt få har bruk för absolutvärden, varken de visar uV, dBm eller nåt annat....
Och ännu färre vill betala för det...
SM4FPD
SM0HXO - Sven
Well-Known Member
Den nyttosignal som inte finns i antennen kan inte uppfinnas med en pre-amp. Den starka nyttosignalen i antennen är bara att tacka och tagas emot eller kanske dämpas med attenuation om så önskas. - Förstärka störningar är det många som ägnar sig åt.
/Sven.
/Sven.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jo man kunde ju också tänka sig att använda varvräknaren i bilen som hastighetsmätare och kalibrera skalan så att hastigheten stämmer i 4-ans växel. I lägre växlar kommer då visaren att visa ett högre värde och i högre växlar ett lägre värde. Vet man bara om det så är det kanske inga problem.
Sett med radioingenjörens ögon är en radio vars S-meter visar olika värden beroende på om pre-amp eller dämpsats kopplas in felkonstruerad. Nu tror jag dock att det är en medveten "felkonstruktion" som kan kopplas till den typiske användarens förväntningar på hur de olika funktionerna skall bete sig. Det finns ju en viss logik (för den icke tekniskt kunnige) att S-metern defakto visar ett högre värde när pre-ampen kopplas in och med all sannolikhet minskar även reklamationerna. Att avgöra om pre-ampen fungerar eller gör nytta kan vara svårt ibland även för den som begriper när och varför den behövs.
I de gamla analoga rörapparaterna från 50-talet och framåt så användes AGC-spänningen för S-metern. Praxis var att justera S9 till en viss insignal på antennklämmorna enligt instruktionsboken. I de apparater som hade möjlighet till dämpning så kompenserades inte S-meterutslaget. Sak samma med olika filter som hade olika dämpning. Det var vanligt att S-metern visade flera S-eneheter mindre värden med de smalaste CW-filtren inkopplade. Att i sådana apparater kompensera för de olika inställningarna skulle kräva ganska komplicerade kretslösningar och många trimpunkter.
Men det blir lite konstigt att en modern radio för 20kkr eller mer har sådana uppenbara tekniska brister särskilt när det finns en uPc som styr alla funktionerna och det skulle ha varit lätt att få till korrekt visning på alla band och med alla olika filter inkopplade. Att betrakta mottagaren som ett mätinstrument eller enklare mätmottagare som visar absolutvärde borde ses som ett plus kan man tycka.
När jag använder min FT1000 MKV så brukar jag ha max dämpning (18 dB) på 80 m, 12 dB på 40 m och 0 dB på de högre frekvensbanden. Det ger en lugn mottagning med goda storsignalegenskaper på 80 och 40 m och max känslighet på högre frekvenser där bakgrundsbruset är obefintligt. Kruxet är bara att man inte riktigt har någon nytta av S-metern mer än just som någon sorts relativ sak. S-metern stämmer väl i 0 dB läget så som den är injusterad men visar 18 dB fel med max dämpning. Visst kan man lägga till tre S-enheter på avläst värde.
Men i SDR-radios har man bevisligen bytt taktik. Där visar S-metern eller dBm-metern den korrekta signalnivån relaterad till antennporten oberoende av hur dämpning och förstärkning ställs in. Samma gäller för spektrumanalysatorer och andra mätinstrument.