144mhz varför denna tystnad
- Thread starter SM7LUJ
- Start date
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
En sak som slog mig igår när jag ropade allmänt anrop i olika riktningar på olika frekvenser kring 144,300 MHz var att sannolikheten för att få kontakt med någon egentligen måste vara väldigt låg. Det krävs ju att andra lyssnar på samma tid och samma frekvens plus att antennerna står mot varandra när det gäller litet större avstånd. Man kan nog vara överens om att "verkningsgraden" totalt sett blir låg särskilt om vi ser radiokörningen på litet längre sikt utan att på förhand ha bestämt ungefärliga tider och ens frekvenser eller amatörband och mode.
Mina anrop gjordes i 15-30 sekundersintervall i perioder om 5 minuter eller så. Nu klockade jag inte anropens totala längd i minuter men större delen av tiden användes för att lyssna. Kanske sände jag 10% av tiden? Man kan tänka sig att alla övriga som var igång tillämpade samma metoder, d v s några spridda allmänna anrop och i övrigt lyssning. Kanske någon enbart lät mottagaren stå parkerad på 144,300 som är anropsfrekvensen. Vreds antennerna runt?
Egentligen är det märkligt att det gick att köra så många stationer förr i tiden då vi hade förhållandevis dålig utrustning och ofta var hänvisade till AM och NBFM på kristallstyrda frekvenser och med relativt låga effekter 10-50 W normalt.
Dock skall sägas att de allmänna anropen kunde vara ganska långa. Det var vanligt att lägga ut bärvåg 5-10 minuter och då och då modulera "allmänt anrop från XYZ". Det fanns flera danskar som använde det systemet liksom Gunnar SM7BJ och Henry SM7XU. Gunnar hade förresten även en hembyggd rullbandspelare med ändlös slinga som CQ-maskin. På 80 m AM lät det likadant. En dansk hade en väckarklocka (sån där stor mekanisk) som tickade tick-tack tick-tack som igenkänningssignal. Den kunde stå på 10 minuter eller mer och plötsligt hörde man någon som hasade sig över golvet, satte sig i en knarrande stol, harklade sig och ropade allmänt anrop från OZ4påskebryg en eller ett par gånger, - Og jeg skifter og lytter.
Sådana långa allmänna anrop på 2 m skedde under 60-talet med få undantag på en kristallstyrd frekvens. Alla hade nämligen sina egna TX-frekvenser väl utspridda över 2 m bandet, d v s även i den höga delen då repeatrarna inte var uppfunna än. (Frekvenslista publicerades i QTC) När anropen avslutades användes frasen "....och SM7BostonJapan skiftar och lyssnar bandet över från 144,0 och uppåt - dadidah" Jag som då ville svara Gunnar var tvungen att ropa på Gunnar flera minuter och om någon annan som hade en frekvens lägre än min kristall som var 144,5 MHz så högg kanske Gunnar den stationen i stället. Gunnar å sin sida skruvade sakta på sin VFO-ratt från 144,0 till 146,0 MHz och det kunde säkert ta en stund. Ofta lyssnade vi med BFO:n tillslagen för att lättare identifiera bärvågen och de svagare stationerna.
När VFO-styrda apparater blev allt vanligare och slog igenom i början av 70-talet blev det betydligt lättare att få kontakt. Redan då etablerades en samlingsfrekvens som mottagaren kunde stå stand by på med låg volym. Det verkade som många tillbringade mycket tid i shacket för det var alltid någon att prata med.
Kikar vi på detta med dagens ögon så är det ju lätt att inse att tiderna har förändrats. Numera har vi vårt livsnödvändiga "back bone" på Internet och det är här vi meddelar varandra när vi är igång på radio och vad vi hör. Tänker då närmast på ON4KST-chatten och div DX-cluster m m. Den spontana oplanerade radiotrafiken är i stort sett borta både på 2 m och 80 m. Trafiken har blivit kanaliserad på fasta frekvenser på fasta tider i form av ringar på 80 m där samma 3-5 personer träffas varje dag och berättar om vad de åt till frukost. Havregröt idag också typ. Ja, och på 2 m finns många av de nya på repeatrarna och di gamle som ännu jagar DX och rutor häckar väl på ON4KST och kollar DX-cluster?
Men vi kan väl ge aktivitetsprojektet en chans och se om det går att få ut något kul av det. Att bara lyssna på brus och aldrig få några svar är ju ingen höjdare precis?
Mina anrop gjordes i 15-30 sekundersintervall i perioder om 5 minuter eller så. Nu klockade jag inte anropens totala längd i minuter men större delen av tiden användes för att lyssna. Kanske sände jag 10% av tiden? Man kan tänka sig att alla övriga som var igång tillämpade samma metoder, d v s några spridda allmänna anrop och i övrigt lyssning. Kanske någon enbart lät mottagaren stå parkerad på 144,300 som är anropsfrekvensen. Vreds antennerna runt?
Egentligen är det märkligt att det gick att köra så många stationer förr i tiden då vi hade förhållandevis dålig utrustning och ofta var hänvisade till AM och NBFM på kristallstyrda frekvenser och med relativt låga effekter 10-50 W normalt.
Dock skall sägas att de allmänna anropen kunde vara ganska långa. Det var vanligt att lägga ut bärvåg 5-10 minuter och då och då modulera "allmänt anrop från XYZ". Det fanns flera danskar som använde det systemet liksom Gunnar SM7BJ och Henry SM7XU. Gunnar hade förresten även en hembyggd rullbandspelare med ändlös slinga som CQ-maskin. På 80 m AM lät det likadant. En dansk hade en väckarklocka (sån där stor mekanisk) som tickade tick-tack tick-tack som igenkänningssignal. Den kunde stå på 10 minuter eller mer och plötsligt hörde man någon som hasade sig över golvet, satte sig i en knarrande stol, harklade sig och ropade allmänt anrop från OZ4påskebryg en eller ett par gånger, - Og jeg skifter og lytter.
Sådana långa allmänna anrop på 2 m skedde under 60-talet med få undantag på en kristallstyrd frekvens. Alla hade nämligen sina egna TX-frekvenser väl utspridda över 2 m bandet, d v s även i den höga delen då repeatrarna inte var uppfunna än. (Frekvenslista publicerades i QTC) När anropen avslutades användes frasen "....och SM7BostonJapan skiftar och lyssnar bandet över från 144,0 och uppåt - dadidah" Jag som då ville svara Gunnar var tvungen att ropa på Gunnar flera minuter och om någon annan som hade en frekvens lägre än min kristall som var 144,5 MHz så högg kanske Gunnar den stationen i stället. Gunnar å sin sida skruvade sakta på sin VFO-ratt från 144,0 till 146,0 MHz och det kunde säkert ta en stund. Ofta lyssnade vi med BFO:n tillslagen för att lättare identifiera bärvågen och de svagare stationerna.
När VFO-styrda apparater blev allt vanligare och slog igenom i början av 70-talet blev det betydligt lättare att få kontakt. Redan då etablerades en samlingsfrekvens som mottagaren kunde stå stand by på med låg volym. Det verkade som många tillbringade mycket tid i shacket för det var alltid någon att prata med.
Kikar vi på detta med dagens ögon så är det ju lätt att inse att tiderna har förändrats. Numera har vi vårt livsnödvändiga "back bone" på Internet och det är här vi meddelar varandra när vi är igång på radio och vad vi hör. Tänker då närmast på ON4KST-chatten och div DX-cluster m m. Den spontana oplanerade radiotrafiken är i stort sett borta både på 2 m och 80 m. Trafiken har blivit kanaliserad på fasta frekvenser på fasta tider i form av ringar på 80 m där samma 3-5 personer träffas varje dag och berättar om vad de åt till frukost. Havregröt idag också typ. Ja, och på 2 m finns många av de nya på repeatrarna och di gamle som ännu jagar DX och rutor häckar väl på ON4KST och kollar DX-cluster?
Men vi kan väl ge aktivitetsprojektet en chans och se om det går att få ut något kul av det. Att bara lyssna på brus och aldrig få några svar är ju ingen höjdare precis?
SM0KBW
Well-Known Member
Har provat de flesta av de antenner som SM4JIM/Lasse har på denna sida.
Soluret eller Kanada bollen är en favorit då den är så enkel att bygga.
Halos har jag använt mobilt. Bigwheels har jag haft svårt att få till bra.
Soluret eller Kanada bollen är en favorit då den är så enkel att bygga.
Halos har jag använt mobilt. Bigwheels har jag haft svårt att få till bra.
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Hela problematiken med bristande aktivitet är "ett tidens tecken" samt ett ytterligare argument för att "det var bättre förr".
Tror frågan bottnar i att tålamod är en bristvara i dag och att vi "old-timers" har blivit lite blasé.
Själva det magiska med radio utgör inte längre samma lockelse som den hade när vi började.
Sedan har också förutsättningarna för "vardagsaktivitet" försämrats åtskilligt sedan guldåldern.
Radioamatörer i gemen är mer stressade än någonsin, och tvingas prioritera hårt med sin tid.
Om jag ska utöva lite självrannsakan så tvingas jag inse att även mitt eget engagemang för amatörradions kvalitet och fortlevnad som en teknisk hobby inte är något annat än en "sådd på hälleberget".
Krafter som är mycket starkare än någon eller några engagerade radioamatörer driver utvecklingen i allt snabbare takt mot en amatörradio vars ursprungliga karaktäristika blir allt svårare att urskilja. Som en pådrivande faktor finns även hela störningsproblematiken och svårigheterna att sätta upp antenner.
Fortsätter detta i den inslagna riktningen kan amatörradion på sikt förvandlas till en rent "virtuell verksamhet" där tillgången av radiofrekvenser blir av underordnad betydelse.
Ringarna på 80m och repeatertrafiken skulle precis lika gärna kunna försiggå på Internet.
Inte heller går det att bara skylla på "tidsbrist", jag är själv en sådan som tillbringar alltför mycket tid framför tangentbordet, som istället kunde
användas framför "riggen" ropandes "CQ".
Det är med aktivitet på amatörbanden som med allt annat, saken börjar och slutar med ditt eget engagemang.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Tror frågan bottnar i att tålamod är en bristvara i dag och att vi "old-timers" har blivit lite blasé.
Själva det magiska med radio utgör inte längre samma lockelse som den hade när vi började.
Sedan har också förutsättningarna för "vardagsaktivitet" försämrats åtskilligt sedan guldåldern.
Radioamatörer i gemen är mer stressade än någonsin, och tvingas prioritera hårt med sin tid.
Om jag ska utöva lite självrannsakan så tvingas jag inse att även mitt eget engagemang för amatörradions kvalitet och fortlevnad som en teknisk hobby inte är något annat än en "sådd på hälleberget".
Krafter som är mycket starkare än någon eller några engagerade radioamatörer driver utvecklingen i allt snabbare takt mot en amatörradio vars ursprungliga karaktäristika blir allt svårare att urskilja. Som en pådrivande faktor finns även hela störningsproblematiken och svårigheterna att sätta upp antenner.
Fortsätter detta i den inslagna riktningen kan amatörradion på sikt förvandlas till en rent "virtuell verksamhet" där tillgången av radiofrekvenser blir av underordnad betydelse.
Ringarna på 80m och repeatertrafiken skulle precis lika gärna kunna försiggå på Internet.
Inte heller går det att bara skylla på "tidsbrist", jag är själv en sådan som tillbringar alltför mycket tid framför tangentbordet, som istället kunde
användas framför "riggen" ropandes "CQ".
Det är med aktivitet på amatörbanden som med allt annat, saken börjar och slutar med ditt eget engagemang.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jo 144,300 gäller fortfarande som anropssfrekvens och det är där man normalt passar. Jag ställer alltid upp LF-volymen till aningen för högt ljud på bruset, sedan drar jag ner RF-gain tills bruset inte är störande. Då kommer man att kunna höra de pyttesvaga signalerna samtidigt som de medelstarka stationer i häradet S1-S3 ger lagom volym och enbart de som är över S7 eller så låter lite för högt. Skulle tro att de flesta kör med full RF och bara drar ner LF tills bruset inte blir störande men då låter ju allt svagt även de starka om nu AGC fungerar bra.
Mogens FMX använder en Halo ibland då hans ordinarie antenner har smal lob och hög dämpning i sida och backriktningen. Mer optimalt kanske vore fyra stackade småantenner, dipoler eller HB9CV i olika riktningar. Men det blir ju en kompromiss mellan antennvinst i de stora antennernas huvudriktning och en jämnare rundstrålande lob. Den 8-elementare jag har är bred i huvudloben och har ganska dåligt f/b-förhållande så den fungerar bra för passning och kanske även contest. Med en vass DX-antenn hade jag inte hört så mycket mer än i huvudlobens riktning. Men där hade det så klart gått betydligt bättre än med en liten antenn. Bara att välja.
Mogens FMX använder en Halo ibland då hans ordinarie antenner har smal lob och hög dämpning i sida och backriktningen. Mer optimalt kanske vore fyra stackade småantenner, dipoler eller HB9CV i olika riktningar. Men det blir ju en kompromiss mellan antennvinst i de stora antennernas huvudriktning och en jämnare rundstrålande lob. Den 8-elementare jag har är bred i huvudloben och har ganska dåligt f/b-förhållande så den fungerar bra för passning och kanske även contest. Med en vass DX-antenn hade jag inte hört så mycket mer än i huvudlobens riktning. Men där hade det så klart gått betydligt bättre än med en liten antenn. Bara att välja.
SM5NFT
Well-Known Member
Tack K-A. Tror att du slog huvudet på spiken där, och lyckades sammanfatta amatörradions "problematik" i ett enda inlägg. Speciellt det andra stycket tror jag sammanfattar situationen bra. Di gamle är lite blasé, och radion utgör inte samma lockelse för de oinvigda.
/Arne
/Arne
SM0KBW
Well-Known Member
Bengt - EQL:
Min drömuppsättning, vårt bostadsföretag låter mig inte få sätta upp antenner.
Två stackade yagis (helst loopyagis - gillar dem) och den rundstrålande antenn
som SM4JIM kallar för Kanadabollen på den sida jag länkade till tidigare.
Kommer ha mer tid över nu när taket på stugan är lagt och nya hängrännor
sitter på plats. Så jag ostört kan hänge mig antenner och radio, då kommer
det byggas på stress-parabolen men också på VHF antenner.
Min drömuppsättning, vårt bostadsföretag låter mig inte få sätta upp antenner.
Två stackade yagis (helst loopyagis - gillar dem) och den rundstrålande antenn
som SM4JIM kallar för Kanadabollen på den sida jag länkade till tidigare.
Kommer ha mer tid över nu när taket på stugan är lagt och nya hängrännor
sitter på plats. Så jag ostört kan hänge mig antenner och radio, då kommer
det byggas på stress-parabolen men också på VHF antenner.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Blasé är ordet. Vi som hållit på i 40-50 år har hunnit med det mesta, kört det mesta som måste köras och fått så stor erfarenhet att det liksom på förhand går att räkna ut resultatet av ev nya projekt. Inga stora överraskningar väntar som förr i tiden då den tekniska kunskapen hos oss var noll eller strax däröver. Allt var nytt och det gick framåt varje dag.
En sak som jag inte provat på än är EME. Jag har vid några tillfällen varit på gång att bygga upp en station för 1296 MHz och även för 10 GHz. Men i samma andetag insåg jag att det är mycket jobb och när allt är klart kommer jag naturligtvis att höra mina signaler och kunna köra en handfull stationer eller fler. Inga direkta överraskningar skulle kunna förväntas. För några år sedan provade jag OZ6OL:s MB-station och sände min egen anropssignal och hörde ekot från månen någon sekund senare. Häftigt! Tänk att jag inte kom mig för att ropa CQ och inte meddela på något DX-cluster att jag var igång. Hade inte en tanke på det förrän jag kommit hem igen. Ett litet QSO hade ju varit kul att ha i pappersloggen.
Ser jag tillbaka på mina byggprojekt och intressen som svängt hit och dit under årens lopp så inser jag att mycket tid gått åt att bygga ungefär samma saker som jag byggt tidigare men bara lite annorlunda. Andra mekaniska lösningar och andra elektriska kopplingar. Inte mycket nytt här inte. Hur många sändare behöver man bygga och är det lönt att bygga ett nytt PA med i stora drag samma prestanda som det som redan finns.
Pactor, PSK31 och annat likande är provat. Mest makron på F-tangenterna när det skall köras radio. Meningslöst för mig men kanske kul för andra.
Ja, och nu senast råkade jag bli intresserad av att bygga ihop en fältmässig portabelstation kring en KX3:a som inköpts färdigbyggd för att jag inte orkade sätta samman byggsatsen själv. Men mekaniken i det nya egenkonstruerade chassiet är en utmaning att få ihop och problemlösning är kul. Behöver jag en KX3:a, njae det är nog tveksamt. Men det kan vara kul ett tag och det är ju en liten nätt radio att ha med i handbagaget på semestrarna till en liten ö någonstans i världen.
Någon som känner igen sig?
En sak som jag inte provat på än är EME. Jag har vid några tillfällen varit på gång att bygga upp en station för 1296 MHz och även för 10 GHz. Men i samma andetag insåg jag att det är mycket jobb och när allt är klart kommer jag naturligtvis att höra mina signaler och kunna köra en handfull stationer eller fler. Inga direkta överraskningar skulle kunna förväntas. För några år sedan provade jag OZ6OL:s MB-station och sände min egen anropssignal och hörde ekot från månen någon sekund senare. Häftigt! Tänk att jag inte kom mig för att ropa CQ och inte meddela på något DX-cluster att jag var igång. Hade inte en tanke på det förrän jag kommit hem igen. Ett litet QSO hade ju varit kul att ha i pappersloggen.
Ser jag tillbaka på mina byggprojekt och intressen som svängt hit och dit under årens lopp så inser jag att mycket tid gått åt att bygga ungefär samma saker som jag byggt tidigare men bara lite annorlunda. Andra mekaniska lösningar och andra elektriska kopplingar. Inte mycket nytt här inte. Hur många sändare behöver man bygga och är det lönt att bygga ett nytt PA med i stora drag samma prestanda som det som redan finns.
Pactor, PSK31 och annat likande är provat. Mest makron på F-tangenterna när det skall köras radio. Meningslöst för mig men kanske kul för andra.
Ja, och nu senast råkade jag bli intresserad av att bygga ihop en fältmässig portabelstation kring en KX3:a som inköpts färdigbyggd för att jag inte orkade sätta samman byggsatsen själv. Men mekaniken i det nya egenkonstruerade chassiet är en utmaning att få ihop och problemlösning är kul. Behöver jag en KX3:a, njae det är nog tveksamt. Men det kan vara kul ett tag och det är ju en liten nätt radio att ha med i handbagaget på semestrarna till en liten ö någonstans i världen.
Någon som känner igen sig?
SM6GXV
QRV: HF, VHF, UHF
EME är väl "The Last Frontier", då detta kräver goda RF-kunskaper, förmåga att tänka systemmässigt, bra operatörsegenskaper och handlag att hantera mekanik. Och det är en hobby som (nu skall jag svära i kyrkan) tack vare K1JT's mjukvaror kan utövas av vanligt folk som inte har stora ägor att placera ut antenner på. Visst finns det ett inslag av att "Nu har jag kört några QSO'n - och sen då?" men gör inte hela hobbyn det? Det g å r att skaffa en anläggning mest bestående av köpegrejor, men det är inte stickproppsamatörer som hobbyn attraherar. Efter att ha provat EME från SK6OSO med den stora 25Metersantennen och ett 400W PA (Tack till PGP) där man kunde köra EME i FM-läge så är allt annat ynkligt, men det var väl framför allt de många effekt- och antenn-svaga motstationerna som fick glädja sig. Man måste ju faktiskt betrakta hobbyn även ur motstationens synvinkel.
Av 90 stycken inlägg ser jag bara 6 stycken av "nyare" amatörer.
Det är trevligt att läsa hur ni gjort och hur ni tycker och hur ni upplevt vad som varit. Liksom vad ni tycker ni skulle ha gjort och skulle ha önskat. Det är också intressant att läsa hur ni ser på amatörradion av idag och hur ni såg på den förr.
Hur man än vänder och vrider på amatörradion så kvarstår ändå det faktum att det finns väldigt många aktiva amatörer just nu. Runt hela jorden. Det tillkommer dessutom ständigt nya.
Tänk gärna så här:
- Det var bättre förr!
- Det var du också!
När barnen eller barnbarnen kommer och frågar mig ett eller annat (det händer ju faktiskt att de har en fråga) så har jag för länge sen lärt mig att det är absolut ingen idé att berätta om hur det var förr! De fanns ju inte ens då!
Inte pratar väl vi vuxna och erfarna människor med varandra om hur bra det var för elilten på feodaltiden eller när hembränningen var fri. Inte pratar vi om hur bra det var när man inte behövde ha körkort för att köra bil eller när Gustav-II slogs för Sverige vid Luetzen?
Framtiden tillhör dagens barn och ungdomar. Jorden tillhör barnen! Vi gamla lånar den bara.
Om vi fortsätter den här tråden med att prata om vad som varit och hur det "tyvärr" har blivit - vad känner då den anonyme "nye" amatören då?
Att det var ett misstag att ta cert?
Att de gamla rävarna är besserwissrar (vilket väl är sant?)
Eller tror någon att de får blodad tand och finner stor vällust i vad som varit och struntar i det som komma skall?
Nej, jag tror att vi med den här inställningen gör oss alla en fruktansvärd björntjänst och gräver vår egen hobbygrav. Med våra egna verktyg!
...det blev liksom för mycket nu...sri...
Det är trevligt att läsa hur ni gjort och hur ni tycker och hur ni upplevt vad som varit. Liksom vad ni tycker ni skulle ha gjort och skulle ha önskat. Det är också intressant att läsa hur ni ser på amatörradion av idag och hur ni såg på den förr.
Hur man än vänder och vrider på amatörradion så kvarstår ändå det faktum att det finns väldigt många aktiva amatörer just nu. Runt hela jorden. Det tillkommer dessutom ständigt nya.
Tänk gärna så här:
- Det var bättre förr!
- Det var du också!
När barnen eller barnbarnen kommer och frågar mig ett eller annat (det händer ju faktiskt att de har en fråga) så har jag för länge sen lärt mig att det är absolut ingen idé att berätta om hur det var förr! De fanns ju inte ens då!
Inte pratar väl vi vuxna och erfarna människor med varandra om hur bra det var för elilten på feodaltiden eller när hembränningen var fri. Inte pratar vi om hur bra det var när man inte behövde ha körkort för att köra bil eller när Gustav-II slogs för Sverige vid Luetzen?
Framtiden tillhör dagens barn och ungdomar. Jorden tillhör barnen! Vi gamla lånar den bara.
Om vi fortsätter den här tråden med att prata om vad som varit och hur det "tyvärr" har blivit - vad känner då den anonyme "nye" amatören då?
Att det var ett misstag att ta cert?
Att de gamla rävarna är besserwissrar (vilket väl är sant?)
Eller tror någon att de får blodad tand och finner stor vällust i vad som varit och struntar i det som komma skall?
Nej, jag tror att vi med den här inställningen gör oss alla en fruktansvärd björntjänst och gräver vår egen hobbygrav. Med våra egna verktyg!
...det blev liksom för mycket nu...sri...
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
FUD, det hela handlar kanske om brist på kompatibilitet? Den "gamla amatörradion" som lever kvar hos många av oss old timers är helt enkelt inte kompatibel med den nya amatörradion. Två helt skilda inriktningar inom hobbyn. Vi utövare är inte heller kompatibla med varandra. Andra ord är förmågan att samexistera och dela lika på resurserna - amatörradiobanden. Vad tror du om det?
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Eller så är det de nya amatörerna som inte är kompatibla med dig och AOM. Man kan vrida och vända på sakerna till sin fördel.
Själv har jag ju mina egna intressen och nischer inom hobbyn som jag gärna marknadsför och värnar om. Att anpassa mig efter andras intressen och krav på vad jag skall syssla med inom hobbyn finns nog inte i min värld.
Tidvis snackas det om (från de nya) att vi gamla måste hänga med i utvecklingen och göra si eller så. Jag tycker att var och en får välja sitt och även berätta om det vi gör. Om någon blir intresserad så är det väl bra annars är ingen större skada skedd?
Själv har jag ju mina egna intressen och nischer inom hobbyn som jag gärna marknadsför och värnar om. Att anpassa mig efter andras intressen och krav på vad jag skall syssla med inom hobbyn finns nog inte i min värld.
Tidvis snackas det om (från de nya) att vi gamla måste hänga med i utvecklingen och göra si eller så. Jag tycker att var och en får välja sitt och även berätta om det vi gör. Om någon blir intresserad så är det väl bra annars är ingen större skada skedd?
Hoppas jag räknas till de 6 nyare .. tycker det var ett bra inlägg av FUD, Tack! Nu blir det lite OT teknikmässigt, men kan inte låta bli 
Att höra det ständiga ältandet om att det var bättre förr uppfattar även jag som kontraproduktivt. Som sagt, bättre se framtiden an och försöka finna nya glädjeämnen i hobbyn. Nog är det en mossig hobby, tycker åtminstone tonåringen här i huset, men det sk .. jag i. Vill ändå försöka suga ut det göttaste och hoppas att det kanske, kanske trots allt ändå smittar av sig lite i förlängningen.
Vi som är nya kan säkert ha glädje av att höra hur det var förr, men i lagom proportioner, för Världen snurrar på och vi med den. Gäller att anpassa sig själv till de förutsättningar som gäller idag, för vrida klockan vare sig kan eller vill (åtminstone inte jag) man väl.
Det initiativ som Bengt tagit med ett positivt upprop och försök att skapa aktivitet är ju istället hur produktivt som helst. Kan bara se till mig själv som varit milt sagt ljumt inställd till de högre frekvenserna. Nu har jag tack vare en snäll amatörkollega fått chansen till en liten 2m beam för en billig peng och den skall baske mig upp så fort jag bara hinner hämta den i SM5'landet. Vem vet vart det leder, kan bli hur bra eller dåligt som helst, men tråden har i alla fall skapat ett nytt intresse hos mig.
När ni tycker att vi nya amatörer inte intresserar oss tillräckligt för både det ena och det andra inom hobbyn, glöm då inte att Rom inte byggdes på en dag! Vi kommer nog igång med både det ena och det andra, men det tar tid. Vi är ju nu var många av er var för 40-50 år sedan. Bara med andra förutsättningar att anpassa oss till.
Ser fram emot att få upp min lilla beam, ja jag vet att den egentligen är alldeles för liten, men låt mig få glädjas åt den ändå. Den gamla ICOM 290'n behöver fixas till. Det föder ju tanken på vad jag kan göra själv och kanske jag rent av blir så modig att jag skruvar isär den och ser hur mycket jag klarar själv. Är väl en positiv teknik spin-off för mig som inte är en radioteknisk expert?
Som sagt allt tar sin tid och får vi nya bara lite förståelse för att vi inte klarar allt på en gång, ja då kan nog många av oss bli kvar i hobbyn i många år.
/Johan
Att höra det ständiga ältandet om att det var bättre förr uppfattar även jag som kontraproduktivt. Som sagt, bättre se framtiden an och försöka finna nya glädjeämnen i hobbyn. Nog är det en mossig hobby, tycker åtminstone tonåringen här i huset, men det sk .. jag i. Vill ändå försöka suga ut det göttaste och hoppas att det kanske, kanske trots allt ändå smittar av sig lite i förlängningen.
Vi som är nya kan säkert ha glädje av att höra hur det var förr, men i lagom proportioner, för Världen snurrar på och vi med den. Gäller att anpassa sig själv till de förutsättningar som gäller idag, för vrida klockan vare sig kan eller vill (åtminstone inte jag) man väl.
Det initiativ som Bengt tagit med ett positivt upprop och försök att skapa aktivitet är ju istället hur produktivt som helst. Kan bara se till mig själv som varit milt sagt ljumt inställd till de högre frekvenserna. Nu har jag tack vare en snäll amatörkollega fått chansen till en liten 2m beam för en billig peng och den skall baske mig upp så fort jag bara hinner hämta den i SM5'landet. Vem vet vart det leder, kan bli hur bra eller dåligt som helst, men tråden har i alla fall skapat ett nytt intresse hos mig.
När ni tycker att vi nya amatörer inte intresserar oss tillräckligt för både det ena och det andra inom hobbyn, glöm då inte att Rom inte byggdes på en dag! Vi kommer nog igång med både det ena och det andra, men det tar tid. Vi är ju nu var många av er var för 40-50 år sedan. Bara med andra förutsättningar att anpassa oss till.
Ser fram emot att få upp min lilla beam, ja jag vet att den egentligen är alldeles för liten, men låt mig få glädjas åt den ändå. Den gamla ICOM 290'n behöver fixas till. Det föder ju tanken på vad jag kan göra själv och kanske jag rent av blir så modig att jag skruvar isär den och ser hur mycket jag klarar själv. Är väl en positiv teknik spin-off för mig som inte är en radioteknisk expert?
Som sagt allt tar sin tid och får vi nya bara lite förståelse för att vi inte klarar allt på en gång, ja då kan nog många av oss bli kvar i hobbyn i många år.
/Johan
Last edited:
Jag har funderat lite på det här, Bengt, och du känner ju mig. Det tänks sakta här på den här sidan och stenarna i huvudet måste hinna runt några varv...
Jo, det kan faktiskt vara till skada.
För ungdomar.
Unga människor behöver förebilder. De behöver lära sig.
Inte i första hand hur det var förr, oavsett vilka detaljer det gäller, utan hur man uppför sig. Hur man förhåller sig till teknik, konstruktion och så vidare. Framför allt tittar de (och läser) på hur vi gamla stötar beter oss mot varandra. Hur vi behandlar varandras kunskaper och ideér. Gudarna ska veta att det är inte alltid vackert och glamoröst.
När en Besserwisser dyker upp så genomskådas han omedelbart av unga människor. De säger inget och de visar inget. Men de inser att det är en sån de just stött på. De använder knappast ordet Besserwisser (de är ju vi gamlingar som använder det) men de känner igen beteendet och pekpinnarna. Sådant väcker en mental avsky och de tar gärna en omväg nästa gång för att slippa den förnedring de upplevt. Det är inte heller ett ord de skulle använda. De skulle snarare säga: Gubbj--el.
Det spelar ingen roll hur rätt man som gammelman har. Ungdomarna måste respekteras! Det finns ingen som helst respekt i att peka med hela handen och säga: Min gosse, sådan är nu naturens ordning! De blir förbannade. Tyst.
Eller att skriva sakfrågorna på motsvarande sätt i ett Forum där precis vem som helst kan läsa. Vi gammelmän skämmer nämligen ut oss inför framtiden. De unga idag kommer att styra det liv som vi gamlingar ska leva i slutet av våra liv. Varför då inte istället visa respekt?
Alltså tänker vi oss ett kaffebord på en klubb. Där sitter 15 stycken runt ett bord. Fem av de här personerna är unga och har just tagit sitt certifikat och de övriga är gamla i gården. Dessutom är det några som är inte bara gamla i gården utan dessutom djupt tyngda av stor sakkunskap.
Hur det låter på ett sånt här kaffekalas i en radioklubb vet vi nog alla men jag misstänker att man inte alltid reagerar på hur det verkligen förhåller sig.
Ungdomarna är förväntansfulla, stolta och känner stor medkänsla i gruppen.
- Ja du, Oskar, då har du fått cert då.
- Aaaa-aaa
- Då vet du att man måste säga sitt call varje gång man checkar in på repeatern.
- Japp
Eller:
- Du Gösta, jag satte ihop en Collins-oscillator förra helgen. Den drev mindre än 15Hz efter en halvtimme.
- FIffigt du, det var en sån jag körde med sommaren 1959 när jag lyckades fånga KH6 på 20 meter.
Varpå en gröngöling säger:
- Vad är det?
Och alla utom fem flabbar ohejdat.
Några dagar senare hör en av gröngölingarna, efter att ha köpt sig en handjagare för 1500kr, att det är full fart på stadens repeater! Spännande! Han känner igen rösterna men han hör inga call nämnas. Efter en halvtimme vet han vilka de är. Genom att lyssna på rösterna. Det är några av dem som visste vad en Collins-oscillator är.
Sensmoralen i detta är att om man som gammelman inte uppmuntrar ynglingarna (jmf nybörjarna) med den nya tekniken så kommer man att bli bortglömd, omkörd och bortsprungen. Vill vi det? Jag tror nästan att det finns någon sorts dödslängtan hos några av oss erfarna radioamatörer. Det märks liksom på något sätt efter ha läst fora under några år.
Dessutom: Hur många av oss kan ens räkna upp de 10 budorden?
(...kunde inte låta bli den handsken...)
Redigerat: du milde så OT det blir i tråden....
Last edited:
SM6GXV
QRV: HF, VHF, UHF
Egentligen har det väl aldrig funnits så mycket incitament att pyssla med amatörradio som nu, om man undantar hyres- och insats-lägenhetsinnehavares svårigheter att sätta upp antenner.
Halvledare med höga uteffekter eller lågra brusfaktorer finns för överkomliga kostnader. Inte längre behöver man riskera livhanken med högspänningar i kV-nivå.
Mjukvaror för konditionspredikteringar finns för de som önskar.
Mjukvaror för krets- och antennsimulering finns gratis eller för låga kostnader.
CAD-program för PCB finns gratis.
Datorer finns högvis på begmarknaden varav de flesta kan köra dom program man som hemmapysslare anser sig behöva.
Instrument finns på begmarknaden till i alla fall ibland hyfsade priser. Annat (faktiskt!) var det på min tid runt ~1975 då en HP-analysator till 18 GHz var otänkbar att någonsin ha råd med. Likadant med signalgeneratorer, frekvensräknare etc. Surplusmarknaden är full av instrument.
Internet gör att man snabbt kan träffa likasinnade vare sig det rör sig om teknikforum eller DX-chatt med spottar.
På min tid var det bandspelare med många hastigheter som gällde för meteorkommunikation. Nu finns det digitalmoder som gör körandet - visserligen "mekaniskt" - men ändå bekvämt görbart.
Man kan köra EME med 100W och en 2 meters parabolantenn på bakgården.
Det kanske var "mysigt" förr när telegrafitecknen kunde avläsas i anodplåten på ett par 450-TL men även idag
inser den som vill satsa på terrestrial smalbandskommunikation att CW är en nödvändighet. Och inte behöver
man ta sig till en kurslokal med bandspelare. Det finns ett flertal mjukvaror att ladda ner från internet.
Själv tränade jag upp CW med ett sådant program. Gratis!
Att frånvaron av CW-krav skulle göra att färre stannar kvar i hobbyn stämmer inte. Jag känner flera
fd. aktiva amatörer som med militär eller civil utbildning och A-cert har valt att lämna hobbyn. Några
har satsat på sin karriär, andra har bytt hobby fullständigt. Halveringstiden var lika snabb
på 70-talet som den är idag. Förvisso är det trist att folk tröttnar, men det positiva är om inte annat
att det finns gott om riggar på begmarknaden för den som inte vill inteckna huset för en plastradio.
Det hela handlar nog som många redan berört, att själva begeistringen har upphört. Jag tänkte
själv på detta när jag var med en bekant och körde 10 GHz/P och han riktade sin antenn
mot motstationen, ringde upp på mobilen och meddelade att "Jag sänder prickar nu".
Amatörradion kommer inte att försvinna, men om man inte betonar det tekniska
och den gratis karriärtjänst man gör sig själv genom att intressera sig för den hamnar
den i samma kategori som dom som lever för sina brevduvor. Låt dom som tröttnar
göra det ifred. De har säkert sina skäl. Vi andra kan fortsätta att barnsligt fascinera
oss för fysikens lagar precis som veteranbilsägare gärna vill skina ikapp med sina
klassiker.
Kort sagt - Om man inte hänger med blir man en sådan där 50+'are som arbetsgivarna
inte vill anställa därför att man inte kontinuerligt tar till sig dagens teknik och alla möjligheter.
I allt man gör bör man protestera mot sitt eget förfall genom att vara alert. Inte förkasta
alla trender utan se hur man för sin personliga vinning kan utnyttja dom. Alltid
lär man sig något!
Halvledare med höga uteffekter eller lågra brusfaktorer finns för överkomliga kostnader. Inte längre behöver man riskera livhanken med högspänningar i kV-nivå.
Mjukvaror för konditionspredikteringar finns för de som önskar.
Mjukvaror för krets- och antennsimulering finns gratis eller för låga kostnader.
CAD-program för PCB finns gratis.
Datorer finns högvis på begmarknaden varav de flesta kan köra dom program man som hemmapysslare anser sig behöva.
Instrument finns på begmarknaden till i alla fall ibland hyfsade priser. Annat (faktiskt!) var det på min tid runt ~1975 då en HP-analysator till 18 GHz var otänkbar att någonsin ha råd med. Likadant med signalgeneratorer, frekvensräknare etc. Surplusmarknaden är full av instrument.
Internet gör att man snabbt kan träffa likasinnade vare sig det rör sig om teknikforum eller DX-chatt med spottar.
På min tid var det bandspelare med många hastigheter som gällde för meteorkommunikation. Nu finns det digitalmoder som gör körandet - visserligen "mekaniskt" - men ändå bekvämt görbart.
Man kan köra EME med 100W och en 2 meters parabolantenn på bakgården.
Det kanske var "mysigt" förr när telegrafitecknen kunde avläsas i anodplåten på ett par 450-TL men även idag
inser den som vill satsa på terrestrial smalbandskommunikation att CW är en nödvändighet. Och inte behöver
man ta sig till en kurslokal med bandspelare. Det finns ett flertal mjukvaror att ladda ner från internet.
Själv tränade jag upp CW med ett sådant program. Gratis!
Att frånvaron av CW-krav skulle göra att färre stannar kvar i hobbyn stämmer inte. Jag känner flera
fd. aktiva amatörer som med militär eller civil utbildning och A-cert har valt att lämna hobbyn. Några
har satsat på sin karriär, andra har bytt hobby fullständigt. Halveringstiden var lika snabb
på 70-talet som den är idag. Förvisso är det trist att folk tröttnar, men det positiva är om inte annat
att det finns gott om riggar på begmarknaden för den som inte vill inteckna huset för en plastradio.
Det hela handlar nog som många redan berört, att själva begeistringen har upphört. Jag tänkte
själv på detta när jag var med en bekant och körde 10 GHz/P och han riktade sin antenn
mot motstationen, ringde upp på mobilen och meddelade att "Jag sänder prickar nu".
Amatörradion kommer inte att försvinna, men om man inte betonar det tekniska
och den gratis karriärtjänst man gör sig själv genom att intressera sig för den hamnar
den i samma kategori som dom som lever för sina brevduvor. Låt dom som tröttnar
göra det ifred. De har säkert sina skäl. Vi andra kan fortsätta att barnsligt fascinera
oss för fysikens lagar precis som veteranbilsägare gärna vill skina ikapp med sina
klassiker.
Kort sagt - Om man inte hänger med blir man en sådan där 50+'are som arbetsgivarna
inte vill anställa därför att man inte kontinuerligt tar till sig dagens teknik och alla möjligheter.
I allt man gör bör man protestera mot sitt eget förfall genom att vara alert. Inte förkasta
alla trender utan se hur man för sin personliga vinning kan utnyttja dom. Alltid
lär man sig något!
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
FUD skrev; "Jo, det kan faktiskt vara till skada. För ungdomar. Unga människor behöver förebilder. De behöver lära sig."
OK. Men hela världen är ju full av förebilder. Slå upp en valfri dagstidning eller aftonblaskan. Lyssna på Täppas på P1, Kolla på nyheterna på TV eller amerikanska underhållningsserier med tio mord i timmen. Huruvida förebilderna som dagligen påverkar oss varken vi vill eller ej är bra eller dåliga kan man fundera över.
Sett i ljuset av verkligheten där ute i samhället undrar jag om våra berättelser om hur amatörradio utövades förr i tiden verkligen kan vara till skada för ungdomarna. Men om så är fallet får vi så klart sluta med skriverierna och ägna mer tid åt att köra radio. För det kan väl inte skada någon?
OK. Men hela världen är ju full av förebilder. Slå upp en valfri dagstidning eller aftonblaskan. Lyssna på Täppas på P1, Kolla på nyheterna på TV eller amerikanska underhållningsserier med tio mord i timmen. Huruvida förebilderna som dagligen påverkar oss varken vi vill eller ej är bra eller dåliga kan man fundera över.
Sett i ljuset av verkligheten där ute i samhället undrar jag om våra berättelser om hur amatörradio utövades förr i tiden verkligen kan vara till skada för ungdomarna. Men om så är fallet får vi så klart sluta med skriverierna och ägna mer tid åt att köra radio. För det kan väl inte skada någon?